Den 19 juni 1911 gifte sig 22-årige Henry Enrique Montes med 24-åriga Berta Karp. Bröllopet ägde rum i Detroit, Michigan. Henry var född i Mexiko, Berta i Tyskland och bägge hade lämnat sina hemländer för att emigrera till drömlandet USA.
Min son (släktsökaren) hittade deras vigselbevis på "My Heritage" och där fanns även namnen på deras respektive föräldrar. Tyvärr hade prästen som skrivit in deras namn i vigselboken en nästan oläslig handstil.
Varför mitt intresse för Henry och Berta? Jo, de är min mans morföräldrar och morfar Henrys bakgrund är ganska okänd för oss.
Min svärfar emigrerade till USA 1927 och fann där sin blivande hustru Viola som är Henrys och Bertas äldsta dotter. 1937 ansökte svärfar om amerikanskt medborgarskap och fick det också. Tio år senare kom mina svärföräldrar på besök till Sverige och blev kvar här. Viola, född i Detroit, älskade det lugna livet i Ljusvattnet och ville inte återvända och kanske se sin son tvingas ut i något krig någonstans.
Henry och Berta på sitt enda Sverigebesök. Det skedde 1966. På bilden även barnbarnsbarnet Peter.
Min yngste son som också är barnbarnsbarn till Henry och Berta, tog ett DNA-test som visade att han var 83% skandinav, resten kom från Mexiko plus en del andra länder och han hade även en dryg procent indianblod i sitt DNA.
Nu har både gubben min och jag tagit ett DNA-test som förhoppningsvis visar min mans indianska rötter och att det hos mig finns lite sameblod. Det är inte omöjligt. Med ett sådant resultat kan våra söner stoltsera med att det i deras DNA finns en gnutta arv från två ursprungsfolk.
18 kommentarer:
Din käre man har verkligen en spännande bakgrund. Där finns säkert mycket mer att upptäcka. Det är fantastiskt vad man kan vaska fram med dessa DNA-tester. Och tänk om Nisses föräldrar inte hade stannat i Sverige, vem skulle du då ha varit gift med? ;)
Det mest spännande i min släkt är väl att min mormor och flera av hennes syskon emigrerade från Västerbotten till USA i slutet av förrförra sekelskiftet. Mormor arbetade ju som fotograf i Minneapolis/St. Paul och for efter en tid tillbaka till Sverige för att besöka föräldrar och här kvarvarande syskon. Här träffade hon en man från Gävletrakten (min morfar) och blev kvar. Vem hade jag varit om hon stannat kvar i USA? Hade jag ens VARIT? Intressant tanke.
Brorsan och jag känner oss glada och tacksamma att du lyckades få tag på en karl själv, så vi inte behövde ordna det åt dig också.
Annica: Om inte om hade varit. Vad hade då hänt? Din mormor var en duktig och framåt kvinna som åkte till fjärran land och skaffade sig ett yrke. Det är imponerande, tur för både dig och mig att en del utflyttade kom tillbaka.
Om jag inte träffat min man så hade jag väl antagligen, ja vad? Fantasin räcker inte till.
Anders: Förstår inte riktigt meningen "så vi inte behövde ordna det åt dig också." Vad då, också, vad är det ni har ordnat?
Jag har ju tyvärr lite dåligt minne, så här på rak arm på en direkt fråga kan jag inte komma ihåg någon snäll gärning. Men intentionerna var säkert goda.
Anders: Förstår det. Inte lätt att komma ihåg det som inte har hänt. Däremot var jag en snäll och pålitlig barnvakt till mina småbröder, något som ni säkert kommer ihåg.
Jag minns att vår ömma moder berättade hur ordentligt myggbiten hennes yngste son hade blivit när hon hade överantvardat omsorgen om honom till någon annan en stund. Men - det var säkert bra för hans immunförsvar.
Skadorna behandlades nog med universalmedlet Vick Vaporub skulle jag tro.
Anders: Ingenting är så nyttigt för småsyskon som att lite vårdslöst behandlas av äldre syskon. Det ger dem styrka som de har nytta av genom livet.
Känner doften av Vick Vaporub när jag läser ordet. Undrar om tuben går att köpa idag.
Åhå - spännande tider.
Jag har aldrig kommit igång med att forska närmare i mitt släktträd. En hel del vet jag, men egentligen skulle jag vilja gå lite längre.
Trodde att det skulle bli av, när jag pensionerade mig. Men hittills har det varit skralt.
Vi får se hur det blir.
Om inte minnet sviker - fanns inte Vick Vaporub i en blå liten glasburk?
Ja, här är det i alla fall sameblod nånstans från fjällvärlden, men ser du, några indianska gener, nja, det kan man nog skåda i skyn efter. I vår SKA jag låta DNA-testa mig!
Bert Bodin: Mina farföräldrar och deras anfäder är väldokumenterade tack vare många intresserade släktforskare. Jag har bara kunnat ta del av andras jobb. Du är väl fortfarande en ganska ung pensionär antar jag och har tiden framför dig. Själv tänkte jag göra så mycket när jag blev arbetsbefriad men av detta blev nästan ingenting.
Anders: Ja, salvan finns i en blå burk. Men också i ett stift som man kunde ha i väskan eller fickan och lukta på när man var täppt.
Jag och brorsan hade nog väldigt höga förväntningar på din tillkommande men det blev till slut
som för Tilda, nu har du funnit den du hava skaver !
Elisabet: Jag lär ha en en anfader som är same, men det är så pass många generationer sedan så det kanske inte syns i mitt DNA. Men spännande ska det bli. Man kanske blir överraskad.
Lennart: Din kommentar kom precis in. Det var väl till dig hon riktade orden: "Nu runar han....han har funnit den han hava skaver." Ni hade höga förväntningar på min tillkommande, ni måste ha blivit nöjda.
"Hava skaver" gällde väl mosters första pojkvän, det som inte blev nåt. "Runar av" gällde brorsan och var troligen en ytterst pinsam upplevelse för honom.
Anders: Jag tror dig. du har den bästa kollen.
Skicka en kommentar