"Lär dig så mycket du kan i Hustruskolan, du som står på språng för att ge ditt levande jag åt den du älskar."
Så tjusigt formulerade man sig i tidningen Femina 1958. Där fick den unga flickan lära sig att rätt behandla sin partner.
"Varje arbetsgivare kräver betyg. Undantaget är den blivande mannen som inte kräver husmorsegenskaper av sin blivande. Vi ska vara glada att släppas in i männens värld, men vi borde rasa över att vårt naturliga yrke, husmoderns, därmed blivit lidande. Idag kan ingen kvinna sy plattsöm eller kråksöm och inte eller kan de stryka en skjorta. Förunderligt att dagens män har så små pretentioner."
En man med små pretentioner
Jag missade rätt mycket av Hustruskolan och min stackars arbetsgivare härhemma lärde sig snabbt att strykfria skjortor är ett måste. Han har utan att klaga accepterat sin lagvigdas tillkortakommanden i kråk- och plattsöm. Han hade otur, den blivande makan var en usel elev i hustruskolan.
Världen har förändrats och alla hustruskolor har lagts ned. Dess huvudsakliga innehåll som innebar "vård av vuxen man" funkar inte enligt Skolverkets planer om en jämlik skola. Nu kanske inte Feminas hustruskola lydde under Skolverket, men även veckotidningar kan känna tidens vingslag.
Så till någonting helt annat. Jag är glad över att bo i hus med hiss men i förrgår blev jag inlåst i densamma. Dörren gick inte upp. Fast jag anser mig vara en lugn och sansad person kände jag ett krypande obehag av att vara instängd. Det hela varade i cirka 5 minuter, men det räckte. Att vara inlåst en längre tid i ett slutet utrymme måste vara rena mardrömmen. Men jag är fortfarande glad över att bo i hus med hiss.
8 kommentarer:
Ja, du kära Gunnel .., här är en till som misslyckats helt i hustruskolan. Man borde ha förstått vartåt det skulle"barka" när pappa kom hem och bad mig bjuda honom och kompisen Ragnar på kaffe. Dom gick ut och satte sig på altanen och jag tänkte att det var då för jäkligt vilken husa man var. Nej, jag fyllde upp två glas saft och lade väl dit nån skiva vetebröd och gick ut med. Pappas min var obetalbar. Det var bara att gå in och koka kaffe. Då bestämde jag mig: aldrig låta mig bli nån piga åt någon man.
Elisabet: Bra beslut av dig! Men så var det tidigare, tjejer skulle passa upp, det var deras plikt. Men förändringens vindar har blåst och det tackar vi för. Dagens killar och män är av en jämlikare sort.
En liten stund fick vi en kvinnlig statsminister. Men hon har visst redan avgått. Vilken röra i politiken.
Hustruskola! Ett av många lysande exempel på att patriarkatet levde och blomstrade. Det har ju med tiden, tack och lov, blivit rätt naggat i kanterna, i alla fall här hos oss. Men fortfarande är det synnerligen aktuellt i andra kulturer. Än i dag är det miljoner kvinnor som passar upp och vårdar friska män. Undrar om kvinnor någonsin kommer att bli riktigt jämlika med männen?
Såg att en gammal IKEA-möbel gått för stora pengar. Den där gamla kökssoffan vi fått av er, är den IKEA? Lugn, ni kan få alla pengarna.
Vad gör gubben på stubben? Förutom rimmar förstås.
Annica: Det är mycket som förändrats under vår tid på jorden. På 50-talet och tidigare hamnade man på Glasberget (ska det skrivas med stor eller liten bokstav) om man inte "blev" gift före 30. På danserna stod man och hoppades på att bli uppbjuden och blev man inte det var man en panelhöna. Dessutom borde man ha en klanderfri moral, något som inte krävdes av pojkarna. Inte undra på att det blev problem. Helt klart är att vår bästa tid är nu!
Anders: Tyvärr inte Ikea. Tror att den är inköpt i början på 70-talet på Domus Interiör. Det blir nog inga stora pengar.
Gubben på stubben eller stenen ser ut att packa ett tält. Detta var på den tiden vi hade små barn och semestrade mera primitivt.
Jag fastnade en gång i en minimal OKQ8-toalett, dörren hade gått i totalt baklås. Jädrar vad fort paniken kommer, all förmåga till logiskt tänkande försvinner. Svetten rinner i takt med att blodtrycket stiger. Efter ett tag (hur länge?) fick jag upp dörrjäveln och vacklade knäsvag ut. Lite klaustrofobi lider man nog av.
Anders: Det är precis som du skriver. Paniken är nära när man är inlåst i ett slutet rum. Tror jag nog drabbar de flesta av oss även om vi vet att hjälpen är nära. Finns en larmknapp i husets hiss som jag borde använt men just i den stunden fattade jag inte det.
Skicka en kommentar