In i dimman
Det sägs att när F-n blir gammal blir han religiös, Det stämmer inte. Istället tappar man tron.
Tron på politiska löften och kvällstidningars rubriker. På Stig Strand och hans undergörande vitaminpiller. På alla tänkbara dieter i olika bokstavskombinationer. Man blir cynisk och pessimistisk. Nu talar jag givetvis bara om mig själv.
På tal om dieter så fanns det en populär sådan någon gång på 70-talet som gjorde bantaren glad. Man blandade sin karga kost med ett antal glas champagne. Så här kunde en dag se ut:
08.00 Te, smörgås med krasse
10.00 Ett litet glas champagne
12.00 Sallad på räkor och gröna blad
14.00 Ett litet glas champagne
17.00 Grönsakssoppa med frikadeller
20.00 Ett glas champagne.
Bantaren somnade glad och lullig och brydde sig inte längre så mycket om sin övervikt. Ett annat bantningsförslag var att byta ut champagnen mot en ruta choklad. Minns att en arbetskamrat följde den dieten.
November
Började med att skriva att jag med åren blivit alltmer pessimistisk. Det är inte riktigt sant, för varje vecka sedan 40 år tillbaka lämnar jag in mina stående 4 lottorader med joker och tror att storkovan någon gång ska landa just hos mig. Det bevisar att jag egentligen är en obotlig optimist. Eller också bara lite korkad.
Och i morgon är det fredag!
15 kommentarer:
Underbart inlägg! Tack!
Haha! Smilbandsdragande inlägg! Förresten, har du någon gång estimerat summan du betalat för lottorader och joker under dessa 40 år? Med ränta på ränta kanske du varit miljonär nu. ;)
Sanningar, minsann.
Den där bänken på första bilden är väl ny. Reagerade över den för någon dag sedan, när jag gick förbi i ditt kvarter. (Jo, jag vet var du bor. Nästan.) ;-)
Jag har tappat tron på experter - åtminstone när det gäller aktier. De som framträder i TV och råder folk att de ska sälja när börsen går ner har alltid fel. Det har jag märkt ända sedan 90-talet.
Champagne är överreklamerat. Försök med Slivovitz.
Jag vet var din brevlåda bor.
Elisabet: Tack för berömmet. Det gläder mig
Annica: Har ingen aning om vad priset på lottorader var från början. Kanske sammantaget ca 35.000, vinsterna är däremot rätträknade, men den stora vinsten väntar förstås runt hörnet. Jag kan inte sluta, kan min egen rad utantill.
Bert Bodin: Bänken har kommit dit i sommar. Det är nog lätt att räkna ut var jag bor, så många bilder från min tjusiga utsikt som jag satt in på bloggen.
Anders: Om jag hade aktier skulle jag välja dig som expert. Synd att jag inte kommit på det tidigare.
Bantar icke alls men jag skulle nog välja champagnen.
Skulle posta ett brev igår, men brevlådan hade försvunnit. Brevlådor är numera en raritet och man får söka länge för att hitta någon.
Andra experter som jag är tveksam till är de som rubricerar kött som totalt klimatovänligt. Det är ju en himla skillnad på om man äter t ex ren eller lokalproducerat lamm jämfört med om man käkar oxfilé från Brasilien.
Dessutom vill vi ju ha öppna landskap och hur får man det utan tamdjur?
Håller med dig.
Klokt sagt och skrivet, Anders!
Den mest bisarra bantningstrenden jag minns från 70-talet var "grapefruktmetoden". Mamma köpte hem två jättestora lådor med grape som skulle vara "ensamrätt" under 2 veckor. Kilona rasade, men hon fick en förfärligt halsbränna och ett kolossalt dåligt humör på köpet. Till slut lyckades vi, resten av familjen och hennes arbetskamrater tillsammans, övertala henne att avbryta dieten efter bara 5 dagar. Hon skulle nog uppskatta några glas champagne i stället; vi också för den delen.
Grapefruktdieten rekommenderas varmt om man, av någon anledning, behöver bli riktigt förbannad.
Nahide: Visst kommer jag ihåg grapefruktmetoden men minns inte att den var så grym. Undra på att din mamma tappade humöret. Ofta är dessa dieter väldigt plågsamma, man ska lida. Det var väl inte så länge sedan det var kålsoppa flera dagar i sträck som skulle göra susen.
Egentligen är det ju så enkelt att gå ner i vikt och ändå så svårt.
När vi bodde i Lycksele provade vi kålsoppemetoden, man skulle köra den en vecka. Första dagen var det riktigt gott, andra dagen fick man kämpa ner den och tredje dagen åt vi entrecote i stället.
Anders. Det är sånt som händer med de flesta bantningsmetoder. Det blir fruktansvärt tråkigt och man ger upp.
Skicka en kommentar