Så här ser en cell ut på anstalten Vita Duvan i Luleå. Byggd 1856 för cirka 36.500 kronor. Året efter satt 7 fångar i sina celler. Inga element, inga tavlor på väggarna men galler för fönstren gällde nog för de fältjägare, barnamörderskor och löspigor som då satt inne.
Vita Duvan är numera ett kulturminnesmärke. Hela sommaren fram till idag pågår en rolig och intressant konstutställning i lokalerna.
Den där bilden kände jag ett speciellt systerskap inför. En gråhårstant som står i evig skymning med en mängd korsord som ska avklaras och vad än hon sätter på huvudet så ser det för djävligt ut. Förlåt svordomen, men det var det enda ord som funkade.
8 kommentarer:
Inget barnlek att sitta på fästning förr i tiden.
Polisaspiranten, som du nämnde i din förra blogg, träffade jag när jag första gången skulle vikariera i Lycksele. Bodde på campingplatsen och hade honom som granne. Jag skulle gå på travet den helgen och det visade sig att han var bra på att ta ut vinnare. Det var första gången jag besökte en travtävling och tack vare hans tips blev det en bra slant i vinst.
Anders: Av de två löspigor som fängslades 1857 hade den ena fått ett barn och den andra väntade barn. Det får man inte fängelse för idag, tack och lov.
Polisaspiranten blev alltså Lyckselebo och gav dig goda råd. Hade ingen aning vart han tog vägen. Han kom från någon by utanför Skellefteå.
Nej, Lyckselebo var han inte. Som jag skrev träffades vi på campingplatsen. Nånstans söder om Skellefteå bodde han då, 1979 kanske det var. 1978?
Anders: Han var västerbottning i grunden och en västerbottning lämnar ogärna sitt län. Om han lever idag är han en rätt gammal man.
Polisaspiranten som var färdig polis dog för fem år sedan. Jag pratade med honom in i ett tjänsteärende för länge sen, och han kom ihåg Mörttjärn. Tror att jag transporterat invånare till vita duvan men minns inte säkert när stället lades ner.
Lennart: Det har du säkert gjort. Vita Duvan lades ner 1979 samtidigt som Porsöanstalten togs i bruk. Intressant ställe. Byggt med ett torn som skulle få fångarna att känna att någon däruppe hade ögonen på dem.
En intressant byggnad både på ut- och insidan. Jag har aldrig varit in i den, bara beskådat den utifrån och varit glad över att jag inte behövt vara inlåst där. Inte ens om det funnits el, värme och konst.
Annica: Men en intressant byggnad att se från insidan när man vet att man blir utsläppt. Fin som utställningslokal men absolut inte handikappvänlig.
Skicka en kommentar