Den här veckan har bjudit på soliga och varma dagar. Som norrbottning tycker jag att "lagom" varmt är 20 grader. Men riktigt heta dagar går jag ut i tidig morgon, dels för den dagliga motionen, dels för att njuta av tystnaden som bara finns under denna tid på dagen. Man "tankar" upp sitt välmående. Man mår bra ända in i själen.
På tal om själen, så läste jag om en forskare som tyckte sig kunna bevisa att själen försvinner från kroppen när man dör. Han kunde se att vid dödens inträdande, minskade vikten på hans avlidna försökspersoner med några gram. De gram som försvunnit tolkade han som att själen lämnat kroppen. En mycket morbid forskning, kan man tycka. Att väga en döende just innan dödsögonblicket och sedan efteråt, det kan nog anses både stötande och oetiskt. Får väl ursäktas med att det var rätt länge sedan forskningen var aktuell. Forskning är viktig, men det finns undantag.
I kristen mening är själen någonting som överlever kroppen och vandrar vidare när en människa dör. En del själar hamnar i himmelen. Andra hamnar nere i källaren eller någonstans där det är riktigt varmt.
Jag tror att när vi dör, försvinner vi för gott med både kropp och själ och vår aska berikar jorden. Vi finns till så länge någon minns oss, sedan är vi borta för evigt. Det är min tro. Du har också alldeles rätt i din tro.
Att tala om döden är inte pessimism, det är realism.
4 kommentarer:
Du och jag talade ju naturligt om döden även när vi var i 30-årsåldern. Alltså, vi har varit realister hela tiden. Att leva är ju faktiskt också att dö.
Det där med själen kan man ju fundera över. Väger den bara några gram kanske den inte är särskilt vikt-ig. ;)
Hm, med tanke på de senaste dagarnas hetta så kan man nästan tro att man redan avlidit och blivit deporterad till det där extremvarma stället. ;)
Annica: Det är ingenting man kan vara så säker på som att man en gång ska dö. Tyvärr, säger jag, för livet är så himla trevligt. Åtminstone när man är ute på tidiga morgonpromenader.
Och själen, den får hänga med mig. Inga egna vandringar är tillåtna!
Forskaren kom så småningom fram till att själen vägde 24 gram. Han blev förstås helt oemotsagd, eftersom ingen annan tokskalle ville eller vågade testa hans data. Det är inte konstigt att världen ser ut som den gör på grund av alla knasiga beslut mänskligheten har tagit genom tiderna. Tänk hur lite själen väger t ex i jämförelse med rumpan....
Nahide: Ha-ha! Det tyngsta organet är inte alltid det viktigaste, men rumpan är sittvänlig och det är stundtals ganska behövligt.
Knasiga beslut är tyvärr vanliga även i nutid. Jorden går under och vi pratar älgtilldelning och priset på öl.
Skicka en kommentar