En dikt får avsluta april månads bloggande. Den är skriven en valborgsmässoafton för mer än 60 år sedan och är en hyllning till våren och chefens bortovaro. Inget fel på chefen, det var en ytterst vänlig man vars enda problem var att han var chef. Poeterna, två till antalet, hade en glad dag på jobbet.
Ljuva längtans blå
uti fjäderharvans fårhimmel.
Ack, chef ändå,
om du kom bort i Stockholms vimmel.
Pappren som samlas på borden,
det tar vi en annan dag.
Nu är det frid på jorden
och här är blott du och jag.
Nu är vår lycka total
med läpparna målade röda
Vi är den personal
som Malå kommun tvingas föda.
Efteråt gick fru M hem till man och barn, medan fröken Hermansson iklädde sig nya vårkjolen, tunna jackan, nylonstrumporna och gick ut i den sena kvällen för att lyssna till manskören som så innerligt och vackert sjöng:
Var skog har nu sin källa
var äng sin blomma har
vart hjärta har sin saga
från flydda ungdomsdar
och skogens källa sinar
och ängens blomma dör
men hjärtats tysta saga
ej någonting förgör.
Snöglopp, minusgrader och snålblåst kunde inte förta stämningen vid den sprakande brasan. Framtiden låg i ett rosende skimmer och vem vet. kanske just denna kväll skulle fröken Hermansson möta sina drömmars prins.
Ha en trevlig valborg!
5 kommentarer:
I kommunalhuset satt jag och bokförde sommaren -68. Kommunen har aldrig visat ett så bra ekonomiskt resultat som då, varken förr eller senare.
Satt också i växeln och kopplade bort samtal. Bidrog då förmodligen även till det ekonomiska uppsvinget samt en ökad förskrivning av blodtrycksmedicin till medborgarna.
Det finns betydligt vackrare bilder av kyrkan. Tar mig friheten att översända ett par via mail
Anders: Jag gjorde nog inget större avtryck under min tid på kommunhuset. Mitt jobb bestod av en maskin där man skrev ut kommunanställdas löner, dessutom hade jag hand om nöjesskatt och hundskatt, så på det viset bidrog jag till kommunens eller möjligen statens ekonomiska plus.
Allting har en baksida, så även kyrkan. Fotot tog jag från kommunhuset. Håller med om att kyrkan är mycket vackrare från gatan eller framifrån.
Gunnel, du var alltså en poet redan i unga år. Fick chefen läsa er dikt? ;)
Jag minns hur man frös varenda Valborgsmässoafton för att den dagen hade man fått för sig att det var VÅR! Pyttsan!
Annica: De två poeterna visade nog aldrig dikten för chefen, han kanske skulle ha uppskattat den, det fanns humor hos honom även om han såg allvarlig ut.
Idag den 2 maj ska jag troligen på kalas utomhus. Iklädd täckbrallor, kofta, jacka och mössa. Idag är man klädd efter väder, det var man inte i sin ungdom.
Bloggvännen Bert i Luleå tipsade mig om din blogg och det är jag glad för! hälsar en utflyttad malåbo i förskingringen.
Skicka en kommentar