Snö på taket, stor rasrisk.
Dagen för vaccinering närmar sig. Kanske bara veckor borta för en gamling som jag. Det ser jag fram emot även om karantänen knappast har varit ett lidande. Vi är ju två och då har man alltid sällskap.
Men vad kommer att hända efter coronan? Ska vi fortsätta att leva som vi alltid har gjort eller ska vi ta chansen till kloka beslut som gynnar vår miljö och våra efterkommande?
Vi ska naturligtvis ta chansen!
Vi behöver inte flyga till Medelhavet varje år för att bränna oss på någon fullsmockad strand. Ett kallbad i Luleälven kan vara en intressant variant.
Vi kan halvera vårt bilåkande. I mitt fall blir det en resa till Malå vartannat år.
Vi kan satsa på närproducerat. Njuta av mandelpotatis, surströmming och egenodlad tomat. Vem behöver Quinoa? Vem vill ha bär som plockats i Sverige och forslats till Rumänien för att packas? Vem vill ha lax som flugits från Norge till Japan och sen tillbaka igen? Det är ju helt vansinnigt.
Så talar en person som är gammal, moralisk och flygrädd och de egenskaperna underlättar när man tar sig friheten att berätta för andra vad som är rätt och vad som är fel.
Hej!
4 kommentarer:
Lyckligtvis finns det ingen lokalproducerad surströmming här i Skellefteå. Vi får nöja oss med fisk från Bureå, lamm från Kräkångersnoret och pärern från Ersmark.
Det bästa med karantänen är att man sluppit allt kramande med hött och bött, kreti och pleti. Jag kramas med min fru, det får räcka.
Anders: Det du beskriver är lokalproducerad mat av högsta klass. Surströmming är ingen stor favorit hos mig heller men den är lokalproducerad och innerligt älskad av somliga.
Nej, vi som föddes i Mörttjärn under förra århundradet, vi kramas inte. Kan inte tänka mig de gamla bondgubbarna från byn börja hålla om varann.
Tyvärr har människan inte varit speciellt villig att dra lärdom av tidigare händelser om man tittar bakåt i historien. Tvivlar på att det skulle bli annorlunda nu. Möjligen är den yngre generationen mer påläst och medveten numera och det kanske kan hjälpa till. Vi får verkligen hoppas att vi besinnar oss när fandemon klingar av. Och att det inte bara blir någon veckans besinning.
Annica: Tror inte heller att vi blir särskilt mycket klokare framöver, vi fortsätter i invanda spår så snart vi kan. De som kommer efter oss får ta smällen för vår brist på miljötänk. Kommande generationer kommer att avsky oss.
Skicka en kommentar