"Glöm den snö som föll i fjol, tänk på rosor och viol."
Det hjälper inte med glömska, snön återkommer varje höst och idag var det ingen trevlig syn som väntade när jag tittade ut genom fönstret
Det är smart att skriva dagbok om vad som händer i ens liv. Minnet kan man inte lita på, det tenderar att bli opålitligare för varje år som går. Man borde ha börjat tidigare i livet med skrivandet, det var ju då det hände saker. Men intresse och tid saknades.
Jag började skriva dagbok för drygt 20 år sedan. Varje dag skriver jag några få rader från mitt lugna och stillsamma liv. Här följer utdrag från dagens datum 18 oktober under några år på 2000-talet.
2000. Litteraturkurs. Hämtar Amanda och skjutsar henne till Sunderbyn.
2002. Köpte väska för 300 och käkade varma mackor till lunch.
2003. Slår in paket och ser Luleå hockey få storstryk.
2004. Min tur att bjuda 10 sylfider på sockerkaka. Vi övar linedance.
2005. Väninnan visar sin nyglasade balkong.
2006. Nisse åker till Umeå för strålning.
2011. Paltlunch på PRO. Träffar Margareta L och Yvonne.
2013. Köper liten radio.
2014. Pulled pork till middag och sen äppelpaj
2015. Kulturens Hus. 5 gubbs underhåller. Superproffsigt!
2018. Luleå vinner med 5-1 mot Frölunda. Köper ljudbok på Kronan.
2019. Feta lönen går in på kontot. Handlar på stans nya köttaffär.
2020. Det snöar. Vi ringer på messenger och grattar i förväg.
Vissa blogginlägg är nödlösningar när fantasin tryter. Det här är ett sådant! Må väl!
6 kommentarer:
Måndagens utsikt är tyvärr lika bedrövlig som söndagens. Så onödigt tidigt snön kom — och så onödigt mycket.
Du har ju hunnit med en hel del under dessa 20 år. I alla fall den 18 oktober. Och tänka sig att det är 15 år sedan jag glasade in balkongen. Om 15 år torde vi vara mull. Och man undrar ju hur världen ska klara sig utan oss. Jag blir riktigt bekymrad. Men egentligen är det världen som ska oroa sig. ;)
Ha nu en bra dag, trots vitfluffet. :/
Annica: Om 15 år är vi bara 15 år äldre och livet pågår som vanligt. Du är ju fortfarande ung men jag börjar närma mig 100. Vid en koll på ratsit såg jag att Luleå hade 10 personer som var 100 år eller äldre så det är möjligt. Varför inte bli den första 100-åringen i släkten. En tandlös flintskallig dam som kallas brukare av kommunen. Vilken framtid.
Den enda period som jag har lite koll på är 70-talet, eftersom jag reste mycket i jobbet och har kvar en kopia av reseräkningarna. Så jag kan med ganska stor säkerhet säga vilka nätter jag tillbringat på t ex hotell Tre Sågar i Korpilombolo om nu någon, mot förmodan, skulle vara intresserad.
Anders: Du kanske har ett gott minne som inte kräver dagboksanteckningar. Det som hänt finns bevarat i hjärncellerna och plockas fram vid behov. Förresten, jag är mycket intresserad av vad en hotellnatt på Tre Sågar kostade på 70-talet.
Jag har letat. Först efter reseräkningarna (som jag hittade) och sedan efter hotellnattspriser (som jag inte hittade). Förmodligen betalades hotellen via räkning till aktuell arbetsgivare?? Minns tyvärr inte hur det fungerade. Hoppas att jag inte blir återbetalningsskyldig på traktamentena som jag fick. Jag skulle nog aldrig ha tagit upp det här ämnet. Kan bara hoppas att allt är preskriberat.
Anders: Allt som skrivs i den här bloggen är preskriberat. Inga representanter för Skatteverket eller Polisen läser min blogg. Så det är lugnt, broder!
Skicka en kommentar