Den här rosen fick jag efter mitt förra blogginlägg. Det betyder att min äkte vill ha mig kvar ett tag till. Ett gott val som gynnar familjefriden.
På ett äldreboende i vår kommun har två chefer betygsatt de som jobbar där. Ingenting konstigt i det, ganska vanligt bland chefer skulle jag tro. Av misstag råkade arbetsledarnas åsikter om personalen skickas ut som e-mail. Någon stackars anställd fick läsa om sig själv att han/hon var "lat och opålitlig", en annan "orolig." Man kan inte låta bli att undra hur första mötet mellan chefen och den "opålitlige" gick. Här räcker nog inte med ett ynka "förlåt, jag menade inte..."
Undrar vilka hemliga omdömen man själv har fått under sitt arbetsliv. "Introvert och konstig" eller "god och glad." Skulle vara intressant att veta så här efteråt.
Chefer drabbas ofta av omdömen som inte är så kärleksfulla. Själv har jag haft hyfsat bra chefer med något undantag. Om det undantaget till chef skulle få mitt omdöme om honom hemskickat på nätet skulle det stå "elak och småsint" eller "odräglig översittare." Men det är nästan 100 år sedan, chefen har lämnat jordelivet och jag har nästan glömt honom. Men bara nästan.
Godkväll!
12 kommentarer:
Jag bar hem så många rosor från (S) valstuga så jag behöver inte bry mig nu. (En till grannfrun, men tala inte om det för min fru). Får se hur det går om det blir extraval.
På 70-talet var jag "löshäst" och chef ibland inom Posten och Postens Diligenstrafik, mest i Gällivare. På 80-talet mötte jag och hustrun en busschaufför där i samband med ett besök. "Om vi bara hade vetat hur bra vi hade det medan du var här", sa han. Det var väl ett bra retroaktivt betyg.
Men - sammantaget: F-n ska vara chef.
Ibland är det F-n själv som är chef. Men jag tror som du att det kan vara ett helsikes hemskt jobb och förstår inte varför någon vill ha det. Kan det vara lönen? Eller makten? Vi får väl vara tacksamma att någon överhuvudtaget vill ha ett sådant jobb.
Visst är det roligt att få ett bra betyg även om det kommer långt efteråt.
1980 fick jag ett s k stabsjobb inom samma koncern och nog måste man säga att sådana jobb är betydligt lugnare. Bättre betalt och mindre risk att hamna i media, något som hände ett par gånger tidigare. Inför en journalist blev jag ett darrande och stammande vrak, något som man ofta ser hos andra intervjuoffer som inte har ett uns av mediaträning. Kan inte undgå att tycka synd om dem ibland.
Anders: Janne Josefsson har ju slutat men visst såg man många rädda intervjuoffer under hans tid som programledare. Antar att du blev plågad av någon lokal murvel. Kanske din darrande och stammande uppenbarelse finns i något arkiv någonstans.
NSD lurade mig en gång att ha en annan uppfattning än postdirektionen i Boden när det gällde placeringen av nya postkontoret i Gällivare bl a. (Jag hade ju yttrat mig ur ett bussperspektiv, direktionen ur andra förutsättningar). "Posten har inte samma uppfattning som Posten" blev den onödigt stora rubriken ungefär. Inte kul att framstå som en (halv)idiot. Lärde mig så småningom att "ingen kommentar i nuläget" var det bästa att säga till journalister. TV klarade jag mig tack och lov undan.
Anders: Då var det inte roligt att vara Anders. Av sådana erfarenheter lär man sig att inte riktigt lita på de stora rubrikerna i pressen.
Kommunen verkar ta chefens fadäs med ro. Jag undrar om jag, som anställd och uthängd, skulle vilja jobba kvar på det där stället.
Två citat om chefer:
— "Han hade hela personalen bakom sig ... långt bakom sig."
— "Jag hade ett problem så jag ringde chefen. Nu har jag två nya problem."
Annica: Klart att man skulle vilja sluta men med betyget "lat och opålitlig" är det inte så lätt att få ett nytt jobb. Stämningen på arbetsplatsen torde vara en aning dämpad, kanske rentav iskall. Det blir inga julklappar till chefen i år.
Hörde på radion att man fått problem med tokiga chefer inom lulepolisen. På min tid hette det
Piteandan och innebar att bara man höll med chefen så gick allting väl. Den som protesterade
fick 50 kr mindre i månadslön som markering. Nu råkar ju högsta chefen i Luleå komma från
Piteå så det är kanske inte så konstigt att det går åt h-e.
Lennart: Är det inte skönt att ha lämnat polisjobbet? Verkar fruktansvärt rörigt hos Lulepolisen. NSD hittar heller ingen vare sig chef eller anställd som vill prata. Numera böterna kanske är högre för chefstrots.
Dom har väl läst (och kanske hört) om mina erfarenheter ovan? NSD är inte att leka med. "Inga kommentarer i nuläget" duger så bra.
NSD levererar Inget mörkas, skandalerna ska upp i ljuset, ingen sitter säker.
Skicka en kommentar