Jo, jag gör det! Jag tillhör den generation som i unga år upplevde logdansen, där dragspelet hade huvudrollen och där kärlek mellan pojke och flicka uppstod genom närkontakt i en stilla vals eller en smäktande slowfox.
Vid nationaldagsfirandet i stadsparken berättade en man som kommit till Sverige från Argentina för många år sedan om sitt möte med Sverige. Han älskade musik, lärde sig svenska och blev förälskad i dragspelets mästare Calle Jularbo och hans vals "Drömmen om Elin." Han översatte låten till sitt hemlands språk, skaffade så småningom egen familj och döpte naturligtvis sin dotter till Elin. Han avslutade sin berättelse med att sjunga sin svenska favoritmelodi.
Jag har aldrig ägt ett dragspel. Däremot en orgel på vilken jag kunde spela efter noter. Min repertoar var torftig, låtarna kom från sångboken "Segertoner." Psalmer som "Klippa du som brast för mig" och läsarsånger som "Hallelujah vår Gud" var mina bravurnummer.
Idag äger jag inget musikinstrument, vilket min omgivning bara är oerhört tacksam för.
Trevlig ny dag!
14 kommentarer:
Jo jag !
Lennart: Bra, då är vi några stycken.
Jag säger som Sten Broman: Definitionen av en sann gentleman är en man som kan spela dragspel, men avstår".
Ett svenskt citat lyder som följer; "Himlen har dragspel till alla." Kanske lite jobbigt för dig och Sten Broman.
Jag lär nog, med tanke på mitt leverne, inte komma till den plats du nämner. Det finns ingen notering om hur det ligger till med dragspelsfrekvensen på andra stället?
Anders: Eftersom du tidigare nämnt att du är en sann gentleman så hamnar du nog inte längst ner utan på någon sorts mellanplan. Har själv ingen koll på vilka instrument som kan tänkas finnas där, men jag hoppas på skolorgel.
Eftersom jag, gud förbjude, inte kan spela dragspel så kan jag därmed inte, som du hävdar att jag påstår, utge mig för att vara en sann gentleman när jag låter bli. Jag kan spela lite munspel och vissla (dock ej samtidigt) men låter för det mesta bli. Räknas det?
Amders: Jag är väldigt stolt och glad över att du ser mig som en auktoritet på det himmelska området. Det du skrivit om sann gentleman uppfattade jag lite fel, men jag vet ju att du är en sådan i verkligheten. Att du kan spela på kam och vissla räknas absolut. Vi hamnar på samma himmelska trappsteg.
"Spela på kam...". Vi har ju träffats för inte så länge sedan. Vad är det som gör att du tror att jag äger en kam? Dina vägar är i sanning outgrundliga.
Anders: Ha-ha! Jag fattar visst ingenting idag. Munspel är definitivt mer meriterande än en kam. Så nu kliver du upp ett steg på himlatrappan.
Bättre sent sänd kommentar än ingen alls. (Har varit dator-ledig några dagar.)
Vissa melodier måste spelas på dragspel för att man ska få rätta känslan. "Drömmen om Elin" är en av dem.
Du spelade orgel, jag spelade cittra, blockflöjt och lite piano. Dock inte samtidigt. Cittran finns kvar i hemmet, liksom blockflöjten, gitarren och två munspel och två maracas. Tyvärr används inte något av instrumenten längre.
Annica: Välkommen tillbaka till datorvärlden. Visste att du hade en cittra, men att du hade så många instrument hade jag ingen aning om. Med den rikedomen borde du börja spela igen. Cittra låter vackert och är ett vackert instrument.
Det är ju synd att man inte kan se fram emot en musikalisk afton i ditt hem.
Den bästa musikaliska afton du kan uppleva här hos mig är när jag spelar — grammofon. Grandma.
Annica: Jag vet! :)
Skicka en kommentar