Jag går på Storgatan när en man ropar till mig:
"Hördu, ha int´du bott på Hertsön?"
"Jo", säger jag och tycker att han verkar lite vagt bekant.
Han reser sig upp från sin bänk och kommer fram till mig:
"Kan du låna mig pengar till snus? 20 kronor räcker eller kanske 25."
Jag plockar upp min plånbok och ger honom 25 kronor.
Varför?
Jag som aldrig ger tiggare eller gatumusikanter några pengar ger denne man med snusbehov ett bidrag.
Nu till frågan. Är jag dum eller är jag god? Enligt min närstående är det helkorkat att ge pengar till män på parkbänkar och uppmuntra deras laster, även om det bara gäller en dosa snus.
Själv tycker jag att det var lite roligt. Jag fick ju stoff till att skriva ett blogginlägg.
Trevlig helg!
3 kommentarer:
Du är snäll du.
Jag hade nog inte gett honom nåt.
Försökt att krångla mig därifrån bara.
Lite kan jag ju hålla med din närstående. Men helkorkat ... nej, snarare dumsnällt. ;-)
Jag ger heller aldrig till tiggare eller gatumusikanter. Möjligen musikanten för han GÖR ju något. Men då ska han spela attans bra!
Yvonne: Jag försökte inte ens krångla, jag gav honom pengarna direkt. Känner inte igen mig själv. Måste vara min höga ålder.
Annica: Troligen blev jag lite smickrad eftersom han kände igen mig från Posten på Hertsön och det är länge, länge sen jag jobbade där. Jag faller för smicker numera.
Skicka en kommentar