Fullmåne. Fotat 07.00 måndag 18/11
Västerbottningar är ett alldeles speciellt släkte. Själv är jag västerbottning i grunden och mina "länsmedborgare" var, åtminstone i min ungdom, kända för att vara nykterister, folkpartister och lite småreligiösa. Västerbottningen hade dock ett öppet sinne och var absolut ingen homofob, vilket följande historia visar.
Utanför Lycksele bodde gubben Erik med sin son Gösta 48 år. Erik var trött på att Gösta aldrig ville flytta hemifrån, så gubben tjatade och tjatade om att sonen borde skaffa sig en fru.
En dag kom Gösta hem jätteglad och sa till sin pappa:
"Nu du farsan, har jag blivit så kär, så nu ska jag flytt´ihop."
"Vem ha du blive kär i"
"Änn Sven-Allan borti granngårn", sa Gösta glatt.
"Men nog förstår du väl att hä int´gå", sa pappa Erik, "han är ju socialdemokrat."
Var historien kommer ifrån vet jag inte. Men den finns i en av mina otaliga pärmar och de kommer till användning när jag inte har någonting annat att skriva om.
Trevlig vecka!
5 kommentarer:
hhaha, den var kul :)
Den där historien är så bra! Fnissande skriver jag kommentar.
Min kära moder föddes i Ångermanland men växte upp i Västerbotten och räknade sig som västerbottning. Alltså bör jag vara halvnykterist (men är hel-dito), halvfolkpartist och halvreligiös.
Tja, det kanske ligger något i den där beskrivningen...
Dock, helöppet är mitt sinne. Och halvöppet mitt minne. Numera.
Men det senare har nog ingenting med Västerbotten att göra.
Maria: Javisst. sådan är västerbottningen.
Annica: Du är nog nästan mer Västerbotten än Norrbotten. Men hur den typiske norrbottningen vet jag egentligen inte.
Förmodligen politiskt rödare, mera bastu och ännu mera skoter.
Vilken fantastisk bild farmor :-)
Amanda: Javisst är den fin, det är farfar som tagit den med sin nya mobil.
Kram!
Skicka en kommentar