Nej, jag tror inte på Gud. Jag tror att när vi dör försvinner vi för gott och vår aska berikar jorden. Vi finns till så länge någon minns oss, sedan är det slut för alltid.
Men tänk om jag har fel. En dag står jag framför pärleporten och Gud eller hans ställföreträdare säger: "Du otrogna, stick och brinn och jag skickas ner till det svettiga varma inre där Hitler och de andra despoterna vistas och där får jag tillbringa evigheten.
Men tänk om jag har rätt. Det får vi aldrig veta för det är så vist ordnat att ingen kan bevisa varken det ena eller det andra. Alla får vi bli saliga på vår tro och alla har vi fullkomligt rätt. Gud, himmel, helvete, reinkarnation, Buddha, det är bara att tro på det som passar ens kynne bäst. Ingen har kommit tillbaka och kunnat berätta den fullkomliga sanningen.
Nästa söndag är det kyrkoval. Jag inte bara tror, det vet jag.
Trevlig vecka, vad du än tror på.
4 kommentarer:
Oj, det här var riktigt knepigt. För min egen del så kan jag bara säga att ibland tror jag - och ibland inte. Jag får nog beskriva tron på samma sätt som många andra gör: Jag tror på `någonting´.
Men då blir nästa fråga: Vad är `någonting´?
Kan det vara Robert Lind i Kramfors? Hasse Alfredson trodde i alla fall på honom...
Annica: Någonting är nog de flestas Gud har jag förstått. Praktisk att ta till när man inte riktigt vet vad man ska tro på.
Såg i DN att det var Jesus som låg bakom 5:2-dieten: 5 fiskar och 2 kornbröd (eller om det nu var tvärtom).
Anders: Vår Herre var verkligen förutseende när han förstod att vi människobarn skulle behöva dieter.
Skicka en kommentar