Idag, den 8 januari, skulle Elvis fyllt 78 år, men han fick inte leva så länge, han blev bara 42.
I "Stjärnorna på slottet" påstod Lill-Babs att hon inte alls var gammal, hon hade bara levt en himla massa år. För mig är det precis tvärtom. Jag är väldigt gammal, men det känns inte som jag levt så länge. Tiden har bara rusat iväg.
En krönikör i Aftonbladet skriver att födelsedagar har en poäng till dess man är 25, sedan är livet bara ett enda maratonlopp och det är ingen mening med att fylla år förrän man är 75. Då börjar födelsedagen bli en dag att visa upp sin distingerade och dyrköpta vishet. Man har värdighet.
Idag har jag visat upp min värdighet och försökt delge släkt och vänner min uppnådda vishet. Vet inte säkert om det märktes, vågade inte fråga.
Även David Bowie har födelsedag idag. Han fyller bara 66, rena rama pojken!
Godkväll!
5 kommentarer:
Varje dag undrar man alltmer förvånad – och kanske även förvirrad – vart åren tagit vägen. Nyss fyllde man 25 – den dagen minns man som igår. Och livet tycktes evigt. Nu har man insett hur fruktansvärt kort det egentligen är. Det är en sorglig insikt.
Och jag tror du blir du bortåt 100! Så, grattis, du har många födelsedagar framför dig!
Annica: I år firar vi 50 år i Luleå och jag minns så väl den dag när vi åkte bil efter Luleälven till Norra Sunderbyn till vårt förhyrda hus. Hyresvärdinnan stod i köket och målade golvet blått.
På detta blå golv gick vi i 10 månader innan vi äntligen fick en lägenhet i stan. De 50 åren har gått förfärligt fort.
Hur gammal är du egentligen? Close to onehundred?
Kul att höra att du fick en fin födelsedag! Och av din egen kommentar till Annica förstår man också att du inte drack upp alla presenterna på en gång...
Anonym: 50+
Anders: Nej, det gjorde jag inte. Det dyrbara fludiet väntar på ett lämpligt tillfälle när något ska firas.
Skicka en kommentar