Melankoli, ett vackert ord som jag så grundligt missförstått.
Jag tänkte mig melankoli som ett tillstånd av vemod, lite blueskänsla, lite behaglig gråtmildhet som när man lyssnar på smärtsamt vacker musik, en mollkänsla som man ibland kan njuta av.
Så läser jag Wikipedia och förstår att min tolkning är alldeles fel. Melankoli är den allra svåraste formen av depression, där man inte kan känna glädje, där allt verkar hopplöst och där man vill helst försvinna från jordens yta.
Främmande ord som man slänger sig med för att verka smart, visar i stället att man borde gått någon extra kurs i ordkunskap. Men visst är min version av melankoli mycket behagligare än Wikipedias.
Trevlig vecka!
7 kommentarer:
Jag köper din tolkning.
Jag säljer den gärna.
Inte visste jag att jag då och då är jättedeppig, glädjelös och nästan suicidal. Jag trodde jag bara hade en släng av just "the blues".
I min Mac-dators ordbok (engelsk förstås) finns det "bluesiga" med. Och lite annat av vad vi, och många andra, förknippar med melankoli. Inte bara det där allra allvarligaste. Så vi kan fortsätta att vara lite melankoliska emellanåt. Vilken tur!
Annica: Melankoli (enl Wikipedia) räknades tidigare som en fin sjukdom som drabbade eliten t ex konstnärssjälar i svårmod.
Sedan 1924 är melankolin en mycket allvarlig åkomma.
Din dators ordbok verkar tycka som vi.
Jag tror nog att man kan känna sig lite melankolisk utan att därför lida av melankoli, liksom att man kan känna sig lite deppig utan att därför vara deprimerad.
Anders: Men då måste man sätta "lite" framför ordet.
Jag trodde precis som du, att det var lite vemod bara, man lär så länge man lever!
Skicka en kommentar