Amanda är 20 år gammal och i hennes värld har det alltid funnits datorer och mobiler. Det är ingenting märkvärdigt. När vi, hennes farföräldrar, var i Amandas ålder, kunde vi aldrig föreställa oss den utveckling som skulle ske under vår tid.
Det får oss att undra över vad som kan tänkas ske i framtiden och som vi idag inte kan föreställa oss. Vi grubblar och försöker tänka det otänkbara. Här är några förslag och till en viss del önsketänkanden.
Vi kommer att leva i det sladdlösa samhället. Sladden är borta ur våra liv, saknad av ingen. Strykjärnet, brödrosten och golvlampan fungerar ändå och vi behöver inte grubbla över hur det går till, vi är bara glada.
Vi kommer att leva i tystnad. Vi pratar med varandra med hjälp av våra kommunikationsapparater som är mycket intelligentare än vi själva.
Köksbordet som samlingsplats vid middagen försvinner. Köket förlorar sin betydelse och blir i stället en kommunikationscentral, där vi t ex väljer och avskedar våra ledare med en enkel knapptryckning. Maten äter vi framför våra bildskärmar, när våra färdiglagade portioner levereras från närmsta krog.
Det finns oändligt mycket mer att spåna om, men då blir bloggen alltför långrandig så jag slutar här.
Godafton!
8 kommentarer:
Tidigt på 60-talet skrev jag en gång en uppsats om vad som skulle komma i framtiden. Särskilt stolt är jag över att jag förutspådde förarlösa fordon. Däremot har min lysande idé om den tyska
uppfinningen "Schmell-TV" inte genomförts än.
Schmell-TV är väl inte helt fel. Tror att man gjort och visat schmell-film på bio.
Att du spådde framtiden redan på 60-talet var smart, jag får ju inte veta om mina spådomar slår in.
Det är spännande att sia om framtiden. Och så svårt.
Jag tycker det skulle vara så praktiskt att kunna förflytta sig utan hjälp av kommunikationsmedel. Att bara stråla över sin lekamen dit man ville resa. Poff! så var man i Paris, Sydney, New York. Det vore grejer, det.
Tyvärr hinner väl vi gamlingar inte vara med om så mycket mer - vår framtid sträcker sig inte så långt framåt. Men vi har redan fått vara med om en fantastisk utveckling under vår tid på jorden.
Vi kan ju alltid hoppas att vi har bra utsikt - och koll! - från det där molnet högt däruppe.
Om man nu inte blir hänvisad en trappa ner, förstås...
Annica: Att sitta på ett moln och ha en fin utsikt över framtiden vore inte så illa. Men jag hamnar nog varken bland molnen eller nere i källaren, det blir nog bara en liten bit under marknivå.
Ja, våra kroppar hamnar naturligtvis "six feet under", men våra själar sitter på ett moln och dinglar med benen. :o)
Men för att själen ska få sitta på molnet måste man ju tro och jag är en person som tvivlar på det mesta.
Det finns säkert moln så det räcker även till några tvivlare.
Då ska det vara tjocka moln!
Skicka en kommentar