I förrgår ägnade jag mig åt syndabekännelse. I dag fortsätter jag med "dåligt samvete", som lär vara en kvinnlig åkomma. Det som gett mig extra dåligt samvete genom livet är följande: 
1981 fick min man en drömresa av sin mor. Hon bjöd honom på en resa till sitt hemland USA för att de skulle få träffa släkt och vänner. Jag fick gärna följa med om jag betalade min resa själv.Jag bestämde mig för att följa med med man och svärmor till USA. Vi såg Klippiga bergen, Niagara, Toronto, Denver och Detroit och hela tiden i sällskap med mitt dåliga samvete. Vi hade lämnat våra söner som då skulle fylla 17 och 15 år ensamma hemma i huset. Visserligen både med mat och pengar, men ingen vettig förälder lämnar sina tonåringar ensamma i tre hela veckor. Men det gjorde vi!!
7 kommentarer:
Vadan detta dystra inlägg om dåligt samvete?
Idag finns väl roligare saker att blogga om,iallafall om man ser det söderifrån.
I NSD säger Bulan att man måste visa mera stake,men då hinner man väl inte spela hockey?
Men jag bloggar ju norrifrån och då är man lite dyster.
Om det är möjligt att spela hockey och samtidigt visa mera stake, vet jag inte, då jag är ett fruntimmer.
Det sägs att dåligt samvete är ett samvete som gör nytta. Orden är inte mina, jag bara citerar någon tänkare. Som kanske hade dåligt samvete.
Om man/män visar stake... kommer inte polisen då? Det trodde då jag.
Om hockeyspelare visar stake skulle kanske fler kvinnor gå på hockey.
Där sa (skrev) du nå´t! En mycket god idé om de vill höja publiksiffrorna. Väl värt ett försök.
1969 var jag på jazzklubb i Umeå tillsammans med en numera känd TV-journalist. Eftersom vi inte hade några pengar att köpa varsin öl för i baren ställde vi oss i den obemannade klädlogen och tog betalt för klädinlämning tills vi hade skrapat ihop tillräckligt med slantar.
Ska jag ha dåligt samvete för detta tilltag?
Nej, du ska inte skämmas. Så här långt efteråt beundrar man bara din påhittighet.
Vem var den kände TV-journalisten förresten?
Skicka en kommentar