Jag öppnar skåpdörren hos grannen. Ut faller två fönsterlampor i hjärtform som krossas mot golvet. "De där lamporna har jag köpt för 700 kronor och sen är du skyldig mig 700 spänn sen tidigare", säger grannen irriterat.-
Det här har naturligtvis inte hänt i verkligheten. Men nattens dröm var så verklig att jag i nyvaket tillstånd på fullt allvar funderade hur jag kunde ha glömt att jag var skyldig grannen pengar.
Det lär vara vanligt att man drömmer mardrömmar om tidigare arbetsplatser och det är något som jag väl känner till. Min vanligaste nattmara de senaste åren har alltid handlat om Posten. Jag sitter i min kassa, omgiven av papper och småpengar som väller över alla bräddar och jag kan inte räkna pengar och alla andra är klara och vill gå hem och för mig är det bara kaos.-
Det är skönt att vakna vid dessa tillfällen.
10 kommentarer:
Tänk att våra jobb ofta plågar oss även efter att vi lämnat dem.
Nattliga mardrömmar har en fördel framför dagliga - vi vaknar upp ur dem.
Herreje hur man kan drömma!Kunde inte låta bli att dra på smilbanden när jag läste din dröm.Låter då INTE som det vore du.Jag drömmer ibland om Postjobbet också.Det är alltid nåt strul.Som sagt,det är tur att man vaknar,men olustkänslan kan sitta i ett tag.
De nattliga jobben är plågsammare än verkligheten. Om jag tar Posten t ex så tror jag att de flesta kände stress just i samband med att man skulle sluta för dagen och se till att kassorna stämde och chauffören kunde åka iväg med postsäckarna. Hade någon fel i kassan fick alla vänta och chauffören suckade höggljutt. Den stressen omvandlas numera till en dröm, som man tack och lov kan vakna ur.
Undrar vad folk med andra yrken drömmer om?
En del nätter jobbar jag på Postens Diligenstrafiks huvudkontor i Lycksele. Allt strular på alla möjliga sätt och när jag till slut lyckas ta mig ut därifrån brukar bilen vara stulen...
Min mardröm är att få ytterligare ett brev från postkodslotteriet. Jag har just mejlat till dem och frågat hur man gör för att slippa utskicken. VD:n tjänar visst 5 mille och resten delas ut till välgörande ändamål. Vilka då?
Lennart: Jag brukar skicka in det portofria svarskuvertet så kostar det dem i a f svarsportot. Tänk om alla gjorde det?
Skickar f ö in alla portofria svarskuvert jag får. Ett bra "civilt motstånd" tycker jag.
Annica har lyckats göra slut med Postkodlotteriet. Det var inte helt lätt. Själv svär jag och gör ofta som Anders.
Bra idé att skicka in svarskuvertet. Det går naturligtvis att produktutveckla detta genom att lägga ner något annat fint reklamerbjudande i kuvertet. Det ger lite extra jobb och dessutom får de göra sig besväret att slänga reklamen från ÖB eller något annat ointressant.
Peter: Naturligtvis kompletterar jag svarskuvertet med olika attraktiva erbjudanden alternativt en tipskupong. Det är ju halva nöjet!
Postkodlotteriets ständiga utskick retade mig till vansinne. Jag ringde flera gånger och sa att jag inte ville ha med lotteriet att göra. Det noterades... men när jag trodde att jag äntligen fått stopp på eländet, då ändrades bara stavningen av mitt namn.
Det krävdes många fler telefonsamtal och att jag verkligen tog i på skarpen (jag var riktigt bitchig) innan de fattade allvaret. Hur någon kan stå ut med denna brevterror är en gåta.
Skicka en kommentar