När jag städar bland mina gamla foton, hittar jag det här kortet från min mormors 75-årsdag. Hon sitter mellan sina döttrar och jag har en plats på kanten. Mormor hette Maria Katarina Hellgren, född Jakobsdotter och såg dagens ljus i en liten by utanför Norsjö. Mormor var född 1883 och dog 1960, så hon är den av mina föräldrars föräldrar som jag minns bäst.-
När jag var mellan sju och femton år tillbringade jag varje sommar en vecka hos mina morföräldrar. Jag trivdes mycket bra och som tonåring upptäckte jag att pojkarna i mormors by var både fler och intressantare än gossarne därhemma.
Dagens mor- och farmödrar har ingen likhet med Maria Katarina. Hon var liten och mager och alltid i farten. Hon hade alltid huckle på huvudet och hon bar bruna strumpor, hemstickade sockor som hon vek ned över pjäxorna som hon hade på fötterna. Hon måste väl ha haft något lättare på sommaren, men det minns jag överhuvudtaget inte.-
Tillsammans med morfar fick hon sex barn, varav en dog som liten. Mormor lever i minnet hos oss som kände henne som en god och genomsnäll kvinna som levde sitt liv i ett Sverige som inte längre finns.
-
8 kommentarer:
Säkert gummistövlar på sommaren,det hade min mormor(Utom när hon gick på bönemöte)
Yvonne, du har säkert rätt. Det var nog gummistövlar som gällde även för min mormor. Däremot gick hon nog aldrig på bönemöten.
Någon gång på 50-talet cyklade jag, mamma och brorsan från Mörttjärn till Rentjärn, 4 mil. Den enda ögonblicksbild jag har från den turen är den lilla backen uppifrån Lainejaursjön där jag trodde att jag skulle bli trött. Förmodligen fick vi oss något att äta i Malå, men det minns jag däremot inte.
Lite rädd för Eugens häst var jag, minns jag.
Önskar att man skrivit dagbok hela livet. Minnet sviker och jag kommer inte ens ihåg att morbrodern hade en häst.
Jag bodde hos mormor någon vecka varje sommar.
Det jag har starkaste minnet av är hennes blåbärsvin. Det var kolsyrat och fantastiskt gott. Godare än sockerdricka. Det var ju jäst och kanske inte helt alkoholfritt.
F.ö kommer jag inte ihåg hästen och cykelturen.
När jag skrev om jäst kommer jag att tänka på Peter. Kommer också ihåg en historia från Lundgrens konditori. Då Malin och Stig hade köpt en påse med färska bröd så sa den snälla fru Lundgren : håll handen under påsen så den inte spricker! Kloka ord. Nu ska jag till Luleå för att hämta en halv oxe!
Risken för att påsen skall spricka är nog inte så stor.
Jag kommer inte ihåg blåbärsvinet.
Eftersom jag av naturen är en stor pessimist och alltid tror det värsta är jag, tvärtemot Peter, helt övertygad om att påsen spricker när som helst, men är fantastiskt glad över att den fortfarande håller.
Skicka en kommentar