Förrförra lördagen tillbringade vi på Skansen tillsammans med sonen och hans familj. Jag har inte varit på Skansen på många, många år och därför var det roligt med ett återbesök.-
Vi hittade en fin plats med bord och stolar och njöt av värdparets medhavda potatissallad, rostbiff, rosévin och saft. Vädret var så soligt och fint som det ska vara en lördag i augusti.
Vacker, men farlig.
Glasbruket med dyra fåglar.-
Vi mötte Täppas Fogelberg och det nämner jag bara därför att han är Grannfruns stora idol.
-
Mitt under den musikaliska underhållningen med Anna Bergendahl, Darin, Timotej m fl kom de stora och svarta molnen och vi fick en störtskur över oss som vi aldrig upplevt tidigare.
Fina flickor i Nalles famn.-
Från 10.30-19.00 var vi i farten. Den äldste mannen på 73 år och den yngsta tjejen på 3 år klarade dagen galant, men när vi kom hem kastade vi oss in på närmaste pizzeria, för hungern var stor.
-
Slut!
8 kommentarer:
Om jag minns rätt så var jag på Skansen som barn - alltså vaaansinnigt länge sedan. Eller blandar jag ihop det med Zoologiske Have i Köpenhamn? Där var "päronen" och jag vid den totala solförmörkelsen 30 juni 1954.
Skansens glasfåglar måste vara av en utrotningshotad art - med tanke på priset.
Innan vi fick barn var mitt skansenminne förknippat med någon storstadstripp på 70-talet.
Annica: 1954 stod jag på familjen Hällgrens trappa i Rentjärn och såg samma solförmörkelse.
Peter: Du har säkert rätt om 70-talet. Minnet är dåligt men det känns som om det var länge sedan.
Underbart det ser ut.Jag har inte varit på Skansen sen 70-talet heller!
Har suttit och fileeat 4 sikar på vadera 1,5 kg. Dessutom ett antal abborrar. För mig finns Stockholm långt långt borta och absolut inte i mitt hjärta. En kurs på 3 månader med bostad på Kungsholmen är nog det värsta jag varit med om. Förstår inte det fina med denna kissluktande metropol.
Leder du fortfarande abborrligan i Norran?
Jag vill inte bo i Stockholm heller. I själva city är det för mycket folk och trängsel och säkert också kisslukt på sina ställen. Men det är en vacker stad och där sonen bor ser det ungefär likadant ut som i vilken villaidyll som helst i vilken stad som helst.
Senast jag tittade ledde jag abborrligan och det är sista dagen att sända in bidrag idag, så jag blir kanske distriktsmästare och det är ju den snyggast titel jag varit i närheten av.
Lennart, jag håller tummarna! Då kan jag skryta med att jag känner (till) en distriktsmästare. Må abborrarna simma din väg!
Skicka en kommentar