torsdag 26 augusti 2010

Ont, det gör ont!

Jag har ont! Jag känner smärta! Och vid sådana tillfällen tänker jag enbart på hur synd det är om just mig.
-
Jag glömmer all världens tragedier, jordskred och översvämningar. Jag har nämligen ont! JAG! JAG!
-
Min rygg protesterar mot varje rörelse jag gör. Min bror gav mig rådet att lägga mig på mage och låta min äkte vandra över ryggen. Mannen vägrade, men gjorde i alla fall en handpåläggning som var så bra att mitt omskrivna lidande faktiskt gällde gårdagen.

När smärtan minskar går tankarna till de stackars 33 män som sitter instängda 700 meter under markytan och som kanske kan få komma upp till jul. Gruvarbetare lider nog inte av klaustrofobi men deras tillvaro där nere i mörkret måste vara mardrömslik.
-
Ingen smärta kan jämföras med deras helvete och jag ska med omedelbar verkan sluta klaga på mina ynka skavanker.
-
Så de så!

5 kommentarer:

Peter sa...

Kan smärtan kopplas till barnbarn eller kollapsad säng?

Gunnel sa...

Ryggen protesterade på tisdag. Barnbarnen klart oskyldiga. Sängen eventuellt skyldig. Troligen ska en gammal kropp värka ibland utan speciell anledning.

Lennart sa...

Jag var till Anders i onsdags och han spelade upp en cd där Mandor Näslund läste på Malådialekt. Ett stycke handlade om olika styvheter i kroppen och varför. Jag har gått omkring och skrattat sedan dess. T.o.m vedhuggning blev roligt.
Om man ska vara snäll och uttrycka sig snällt så är ditt problem åldersrelaterat.

Annica sa...

Smärta kan verkligen få en att glömma allt annat elände i världen. Det enda positiva är när/om det onda börjar ge sig - så känns det ljuvligt. Och då kan man även känna medlidande med andra igen.

Gunnel sa...

Lennart: Såg en ryggbild av dig på Charlottas blogg. Du verkade också lite styv i ryggen. Hustrun var långt före dig.
Annica: Ja, det är otroligt skönt när man börjar känna sig alert igen. Har till och med varit ute i skogen i dag. Lingon fanns det inga. Antingen är det dåligt med bär och också har någon/några varit före oss.