Så kommer den dag, då man ska ut i arbetslivet igen. Jag gick en utbildning och fick jobb som postkassör. Det var ett stressigt men roligt arbete, dagarna gick fort och dessutom fick man lön varje månad.
-
Så kom nya tider med nya chefer och nya påfund. Chefer som inte såg hinder, utan bara möjligheter. Alla ville de pinka in sina revir och det blev omorganisationer och förändringar. Vi blev banksäljare och fick förtroendet att låna ut pengar till folk. Det här var 80-tal och då fick alla låna, nästan ingen fick avslag.
-
Förändringar var helt nödvändiga. Folk började betala sina räkningar hemma och köerna minskade. Nu var vi för många postkassörer och nu började vårt yrkes nedgång och fall.
-
En dag blev jag förfärligt trött på mitt jobb och precis då hade posten sina allra som generösaste avgångsvederlag och bjöd på tidig pension.
-
Sen några år finns inga postkassörer. Kanske femtio år från nu, år 2060 finns ett litet postkontor uppställt på ett museum, med en skyltdocka utklädd till postfröken. Hon har en postsparbanksbok i ena handen och en stämpel i den andra. Kanske mina äldsta barnbarn tittar på utställningen och säger, "Tänk, att både mormor och farmor var postkassörer. De skulle bara veta vad utvecklingen har gått framåt sen dess."
3 kommentarer:
Det var trevligt när det fanns postkontor. Med trevliga postkassörer.
"Ingeting är längre som förut..."
Det var i många avseenden en rolig tid.men jag längtar inte tillbaka.Är bara så glad att jag fick vara med om Postens "Storhetstid"Jag tror att det var gott virke i oss Postkassörer!Eller hur?
Ja, det var gott virke i oss och det var roligt att jobba under Postens storhetstid. Men jag har aldrig längtat tillbaka.
Skicka en kommentar