När man skivar, friterar och saltar potatis, blir det chips. Denna produkt som säljs i alltför stora påsar smakar utmärkt. Jag trycker in så mycket som går av de spröda frasiga bitarna, ända till dess sista smulan är uppäten. Efteråt bannar jag mig själv och lovar att nästa gång ska jag bara ta en och en och långsamt avnjuta det goda. Men så blir det inte. Min enda räddning är att aldrig köpa en chipspåse.
-
Så fort jag tar bort papperet från en chokladkaka uppstår samma fenomen. Bit efter bit slinker ner, under stor njutning. Jag hoppas, som den själviska person jag är, att jag får ha chokladkakan ifred, och att ingen äkta man eller någon annan vill att jag ska dela med mig. För mig är chips och choklad ett begär och en last. Det enda som hjälper är köpstopp.
-
Aldrig någonsin har jag känt begär efter salladsblad, spenat eller broccoli. Inte en enda fredag har jag lagt brysselkål i godisskålen och desperat vräkt i mig det gröna.
-
Slutsatsen måste vara att jag är felprogrammerad. Jag äter det nyttiga för att man ska, men slukar det onyttiga för att det känns bra.
-
Kram och Grattis till hon som fyller år idag. Må du bli fint uppvaktad av de dina.
-
Ha det!
3 kommentarer:
Vad finns att tillägga? Appselutt ingenting! De rika ländernas förbannelse = onyttiga godsaker. För fattiga länder är det knappast något problem.
Och, som någon klok och insiktsfull person har sagt: "Några sekunder i munnen, några timmar i magen - och resten av livet på höfterna." (Och magen.)
Men choklad och chips, det är MUMS, det! Så SNYFT, SNYFT!
Jag håller också med till fullo.Är en Daimälskare,som jag vet att du också är.För att inte tala om chips.Törs inte köpa hem.STORT I-landaproblem,eller???
Har just varit ute och skottat i decimeterdjup snö. Vet inte om uddvägen är plogad så jag kommer mej inte till Malå. Är nämligen sugen på en dajm..
Skicka en kommentar