Gunnels bön

Min bror och svägerska har för några år sedan gett ut en bok. Det är en diktsamling som heter Inte...gration, där de samlat de bästa av sina dikter. Båda två är duktiga poeter och jag är mycket imponerad av deras sätt att skriva. Jag tillhör givetvis fancluben.

-

Med anledning av mina släktingars succé skrev jag följande alster med åtta verser.

-

Gunnels bön

-

Jag sa till Vår Herre, "Nog fixar väl du,

att ge mig talang som min bror och hans fru

att skriva så flytande utan problem

och erhålla jubel för sina poem."

-

Då svarade Herren med dånande bas,

"Dina små pekoral är helt enkelt kalas

dina tappra försök till att djupsinnigt skriva

förvånar bå´d mig och skön jungfru Maria.

-

Medan Petrus sköter den himmelska hjorden

gör jag ett besök till min vän under jorden.

Där träffas vi kära kollegan och jag

och utbyter tankar av skiftande slag.

-

Vi fikar och snackar och löser problem

och Satan gläds alltid åt dina poem.

Han älskar var rad som kan plåga och pina

som eld, och det gör faktiskt verserna dina.

-

Sen läser vi allt och det jag ej vill ha

tas genast om hand utav smådjävlarna,

för till Adolfs och Josefs och Neros plikter

hör utantilläxa på dina dikter".

-

Men käraste Herre, vad var det du sa?

Var dikterna skräp, eller något att ha?

Skulle det som jag plitat med svett och med möda

blott gillas av de, som redan är döda.

-

Ja, vad tror ni go´vänner om verserna ovan

smickra mig gärna och säg: "Du har gåvan.

Du är en oupptäckt stjärna av rang.

Ja, du är en lysande supertalang."

-

Här slutar nu dessa förvirrade rader

om samtalet mellan mig och min Fader.

Jag lägger mitt rim i ett stort konvolut,

där det vilar i ro intill livets slut.

-

Tack och adjö!