Jag stiger upp redan vid 06.00 på morgonen. Lagar frukost till mig själv, läser tidningen och går sedan tillbaka till bädden, sätter på en cd och njuter av tillvaron. Kanske inte så nyttigt för kroppen men gott för själen.
-
Jag minns från min barndom hur min pappa brukade "wiil maten" (vila maten). Efter förmiddagsjobbet åt han sin lunch och efter maten vilade han. Han vände en köksstol upp och ned och lade sig på det hårda golvet med huvudet mot baksidan på stolsryggen. Vad jag minns användes ingen kudde, utan det verkade synnerligen obekvämt. Så låg han stilla med händerna knäppta på magen. Den hårda vilan varade ca 20 minuter. Jag tror inte att han var den ende mannen i byn som "vilade mat" på detta obekväma sätt. Kanske är det gammal visdom som säger att man ska ha lugn och ro efter maten, men inte ha det så bekvämt att man somnar.
-
Själv tog jag en 40 minuters promenad efter min slöa morgon. Det kändes gott för både kropp och själ.
-
Så var det slut!
3 kommentarer:
Jag gör som du, stiger upp kl. 06 och fikar. Sen somnar jag om och mår perfekt.
Beträffande dom som wiil matn, så blir din beskrivning allför idyllisk. Jag färdades faktiskt runt byn med vedhuggarna, och efter varje lunch lade dom sig på golvet som du beskrivit. Det var dock inte tyst, dom snarkade och fes vilket var helt naturligt för dom. Inte ens Tilda brydde sig om riktiga rackarrökare...
Tror att det mesta som är bra för själen också är bra för kroppen. Och tvärtom.
Möjligen är innehållet i en chipspåse bara bra för själen. (Eller... kanske inte? Samvetet gnager förfärligt - på själen!)
(Jag ägnade mig åt "den hårda vilan" när jag hade ischias. Det var ingen höjdare.)
Jag kommer ihåg att även i min närhet skulle dom äldre"Viil ne matn"som dom sa.
Som du vet är jag en morgontrött människa.Lång startsträcka,så att säga.
Tjao!
Skicka en kommentar