Du blev 85 år gammal och nästa år är det 100 år sedan du föddes.-
Jag skriver till dig i du-form, fast du inte längre finns bland oss levande, men du är ihågkommen av oss som kände dig. När alla som minns dig är döda, då är du bara en länk i en släktkedja.
-
För många år sedan, när du hade blivit blind och satt på "Hemmet", skrev min bror en vacker dikt till dig. Vi läste upp den och du tyckte mycket om den.
-
Nu skriver jag om dig i min blogg. Du skulle ha älskat datorn med dess möjligheter att få kontakt över hela världen. Samtidigt vet jag att du och datorn skulle va varit en helt omöjlig kombination. Du saknade totalt tekniska färdigheter och du hade ett häftigt humör. Det är oförenliga egenskaper för den som ska använda den moderna tekniken.
-
Politik var ditt stora intresse som bekant. Kommunens starke man stod det i tidningarna och det klarade du av trots bara 3 ½ års skolgång. Bra jobbat, Hermansson.
-
Mina bästa minnen av dig är våra familjeutflykter på sommarsöndagar till Skellefteälven, där du stod och kokade kaffe över öppen eld. Vid dessa tillfällen hade du alltid kostym och hatt. Det var söndag och då klädde man sig fint av vördnad för helgdagen.
-
Du och jag som är barn av det kärva folket, födda i myrlandet och jordnära människor, som inte smektes med orden, vi ska absolut inte bli sentimentala.
-
Men jag tycker att jag haft en bra och trygg uppväxt tillsammans med dig och mamma och jag tror att mina bröder delar den uppfattningen. Ni ville oss väl och det visste vi.
-
Det var min söndagsbilaga.
3 kommentarer:
Så fint skrivet! Din pappa skulle vara stolt! Varmt och innerligt, men utan sentimentalt trams.
I morgon är det 30 år sedan min pappa dog. Det är en lång tid men jag minns den dagen som det var i går. Ju mer omvälvande händelse, desto klarare minnesbilder.
Minns också familjeutflykterna på sommarsöndagar till Skellefteälven. "Quality time" skulle de väl ha kallats nu för tiden.
Fantastiskt skrivet. Du är en stjärna i bloggosfären. Det är en bortglömd konst att bara åka ut i naturen och njuta av ledigheten. Kanske något att ta efter bara jag blir färdig med... och..... och .... Ja, någon gång blir det nog i alla fall.
Skicka en kommentar