torsdag 31 december 2009

GOTT NYTT ÅR!

2010 kommer strax.
-
Nu vill jag till alla härliga, glada och galna kommentatorer på min blogg och till alla andra som eventuellt läser den önska en GOD FORTSÄTTNING och ett GOTT NYTT ÅR!
-
Må vi alla få ett bra år, så att vi nästa nyårsafton kan se tillbaka på det år som varit med glada miner.
-
Skål! Både champagne och julmust duger.

onsdag 30 december 2009

För 10 år sedan


Tio år har gått sedan millennieskiftet. Det var då vi skrämdes av uppgifter om att våra datorer inte skulle klara det nya tusentalet, vi skulle bli strömlösa och vattnet skulle sina. Nyårsdagen skulle vi sitta i våra kalla hus, medan samhället var i kaos. Vi fick överlevnadstips i tidningarna av någon gammal Robinson-deltagare som visste hur man hanterar kriser och samhället förberedde sig för det värsta.
-
Det bär mig emot att erkänna att även denna jordnära, förståndiga bloggerska lät sig skrämmas och köpte ett paket "Trianga" bestående av kokkärl och stekpanna för utomhusbruk. Detta paket ligger nu oanvänt i garaget och tar plats.
-
Att tiden går snabbt, är något som man måste bli äldre för att riktigt förstå och ingen har uttryckt det bättre än Arto Paasilinna i "Den ljuva giftkokerskan"
Han skriver som följer:
-
"Så fort åren hade gått, livet hade susat förbi som ett slag i luften. Som ung flicka hade hon tänkt att alla människor över trettio var gamla. Plötsligt hade hon själv fyllt trettio, en liten tid därefter fyrtio, det hade gjort henne nervös, sedan hade maken dött dessemellan, en ganska stor lättnad på sätt och vis...........och strax därefter hade hon redan varit femtioårig. I detsamma hade de sextio och sjuttio kommit, och nu gick hon mot de åttio. Vid denna ålder var åren lika korta som månaderna när hon var ung, dessa sista hade förflutit på två veckor, sommaren gick på en vecka, vintern på en annan".
-
Lysande skrivet av Paasilinna som säkert är gammal nog att veta vad han skriver om.
-
Tack för idag!

tisdag 29 december 2009

Mild kritik.


Gästbloggaren med familj lämnade Luleå vid 04.00 i natt för att återvända till Vendelsö. En resa på drygt 90 mil genom ett snörikt Sverige och jag andas inte riktigt lugnt förrän jag får veta att allt gått bra.
-
Nisse bjöd sina söner på hockey i går. Det var ingen rolig tillställning. Förlust i övertid mot bottenlaget Södertälje. Luleå Hockey har inte vunnit en enda match i december. Är det månne det norrbottniska vintermörkret som fått spelarna att blekna? Vi går ju mot ljusare tider och då hoppas jag att även hockeylaget gör detsamma.
-
Sonhustrun och jag hade en betydligt trevligare kväll. Vi satt framför teven och såg "Året med kungafamiljen". Vi var helt eniga om att Viktoria är en okonstlad och bra representant för Sverige, medan kungen kan göra oss lätt nervösa när han börjar tala. Majestätet har så svårt att avsluta meningar. Han fortsätter i all evighet utan att egentligen ha något att säga. Vi enades även om att Silvias skönhetsoperationer var helt misslyckade. Varför skulle denna sköna drottning låta någon skära i haka och läpp. Nu ser hon ganska lustig ut och det var nog inte meningen.
-
Det ovan sagda var mild kritik av en del personer i kungafamiljen och icke alls kritik mot monarkin.
-
Nu går vi mot ett nytt år och ett nytt decennium och det är dags för sammanfattning av det gamla och planering av det nya. I mitt fall går det nog väldigt snabbt.
-
Lev väl!
-
Lev väl!

lördag 26 december 2009

Gästbloggen


Så har man fått ett hedersuppdrag. Skriv ett inlägg på min blogg och var inte oförskämd var de restriktioner som jag blev ålagd. Jag fick gärna kommentera den feministiska vinklingen på denna blogg ,men jag vet inte om den är så tydlig. Min mor visade i alla fall sin feministiska inställning igår när hon konstaterade att det saknades lättklädda killar i tidningsartikeln om fynd på mellandagsrean. Artikeln illustrerades som brukligt med en lättklädd dam iförd underkläder.
-
Jag tror att det känns bättre att tala om snöandet, det är trots allt det samtalsämne som dyker upp oftast så här års . Veckan innan vi åkte hit upp snöade som det sällan brukar göra. Jag skottade snö flera gånger per dag och det tog aldrig slut.
-
I snöstormen var det lätt att minnas en dag i mars 2005. Vi skulle åka till Kina för att hämta vår äldsta dotter Olivia. Planet till Beijing gick från Köpenhamn nio på kvällen och vi skulle ansluta från Arlanda med ett plan som gick sex på kvällen. Tyvärr hade Köpenhamn drabbats av en av de värsta snöstormarna på många år. Planet från Arlanda lyfte först strax före åtta och ingen visste om Beijingflyget skulle vänta eller ej. Vi landade i Köpenhamn efter nio och Beijingplanet hade till vår stora glädje och lättnad inte kunnat lyfta. Vid midnatt fick vi gå ombord och vänta 40 minuer på andrepiloten. När planet äntligen skulle backas ut från terminalen blev vi stående för att ett annat plan frusit fast bakom vårt plan (!). När vi äntligen kom iväg var vi fem timmar försenade.
-
Efter den inledningen på resan blev resten en enkel historia. Olivia har nu varit hos oss i snart fem år och hon blev storasyster för ett år sedan. Olivia har under åren berikat det svenska språket med nyskapande språkliga konstruktioner som uppledigt (upptaget), mina trådar (midnatt råder), flyggardiner (flygvärdinnor), m.fl.
-
Så vill jag passa på och tacka för mig och önska alla som råkar läsa detta ett GOTT NYTT ÅR och lycka och välgång under kommande decennium. Passa gärna på att fira nyår flera gånger vi firar den 31/12 och den 9/2 (kinesiskt nyår), men prova gärna t.ex. persiskt nyår eller något annat lämpligt.
-
Tack för mig
Peter Lindberg

fredag 25 december 2009

Jul 2009

Den tröttaste julfiraren.
-
Dagen före julafton hade vi besök av Emma och Amanda som fick träffa sina småkusiner. Och Linnea träffade verkligen sin kusin i en lek-krock som gav Emma en blåtira över julhelgen.
-
Julafton firade vi hos Lasse och Ann-Louise. Vi var tolv vuxna och två barn.
Trevliga och glada människor och god stämning. Dessutom mycket gott på julbordet. En fin julafton.
-
Vi mår alla bra men önskar att kylan vill ge med sig. Vi behöver röra på våra allt rundare kroppar
-
God fortsättning på julen.

onsdag 23 december 2009

God Jul!


Våra julbesökare anlände i går. De körde genom ett snörikt och vackert Sverige.
Resan gick bra tack och lov.
-
God Jul alla vänner!

måndag 21 december 2009

Gamla rim


Ett julrim ska vara så fyndigt, att den som får gåvan inte ska kunna gissa sig till vad som finns i paketet. Så står det i en artikel i dagens tidning och när jag tittar på gamla sparade julrim så har jag nog bara ett som duger. Vad finns i paketet med följande rim?
-
Om du tycker jag är ful,
göm mig då till nästa jul.
Men innan du låter mej lämna scenen,
se vad jag har, emellan benen.
-
Vad som finns i paket med följande rim är betydligt lättare att förstå.
-
Gammal man gör så gott han kan
halkar fram på stigen,
ingen är så spröd som han
det är nog på tiden.
Att han får på häl och tå,
någonting att sätta på,
så han inte glider
när han framåt skrider.
-
ooooooooooooooooooooo
-
Dagliga såpor och sådant trams
ytliga filmer och slims och slams,
det är ej alls någon bra modell.
Nej lyd vårat råd och bli finkulturell.
-
oooooooooooooooooooooo
-
Du skäggige make
med vassaste hakan,
så kramgo du bliver
med gåvan från makan.
-
oooooooooooooooooooooo
-
Slutrimmat!
-
I morgon kommer resten av julgästerna. Hoppas att deras bilfärd genom Sverige blir behaglig.

söndag 20 december 2009

En gammal lekkamrat


Min lekkamrat är 65 år yngre än jag och det leder till vissa problem. När man tillsammans med den lilla har byggt ett vackert hus av Lego och efteråt ska resa sig upp till stående från marken, får man vissa bekymmer. Det knakande knäet gör att den gamla måste rulla runt för att ta sig upp och enligt omgivningen är hon inte längre graciös. Lekkamraten Olivia är dock jättesnäll och hjälper gamla farmor på fötter.
-
Jag har nog aldrig varit graciös, men visst var det lättare att sitta på golvet med första barnbarnet för 20 år sedan.
-
Olivia har lagt sig till ro och mannen löser korsord och nu ska han få hjälp.
-
Välkommen nästa vecka!

fredag 18 december 2009

Besök av liten flicka


I morgon kommer vår första julgäst Olivia och hon ska tillbringa några dagar hos farfar och farmor. Olivias föräldrar och lillasyster bilar upp till Luleå ett par dagar senare och då blir det liv och rörelse i det annars så stillsamma huset.
-
Under den närmaste tiden kommer bloggen att lugna ner sig och inte nedkomma med inlägg varje dag. Kanske kan jag få någon av julbesökarna att skriva något tänkvärt. Men närmare det nya året kommer bloggen igen med full styrka och nya sanningar, halvsanningar och snusförnuftigheter,
-
Tidigare brukade vi varje jul skriva rim på våra paket. Dagen före julafton svettades vi över den uteblivna inspirationen. Så småningom kom jag på två verser som jag kunde använda på vilken present som helst. Dessutom kunde jag återanvända den år från år, för ingen lyssnar på tomtens mummel.
-
Så här går rimmen:
-
Kvällen är sen och i morr´n är det jul,
det är för alla faktiskt rätt kul.
Men inte för mig som alls inte vet,
vad jag ska skriva på detta paket.
-------------------------------
Kort blev versen som givaren skrivit,
trög hennes tanke med tiden har blivit.
Hon minns dock en slutrad som duger vart år
Ha en God Jul och ett Trevligt Nytt År!
-
Här är ett annat rim som är användbart när man köpt ett klädesplagg till sin gubbe.
-
I denna fina saken
så snygg du bliver maken,
och slipper vara naken
när du går ut på stan.
Och se så bra den passar,
när stillsamt runt du stassar
och kråmar dig och svassar
du gamle grobian.
--
Och nu blir det fredagsmys. Ha en fin helg!

torsdag 17 december 2009

Liksom


I dag är det onsdag liksom, och jag ska liksom åka till ICA-Maxi, liksom och liksom handla lite för julhelgen, liksom.
-
Det här ska handla om ett ord. Antagligen det mest sagda av alla ord. Liksom, liksom!
-
I "Sommarpratarna" i förrgår talade Claes Malmberg väldigt mycket. Han verkar gilla ordet liksom, för han använde ordet i varje mening och ibland till och med flera gånger. Skulle han inte ha använt ordet liksom, skulle han ha framstått som tystlåten.
-
En känd TV-man från Norrbotten berättade nyligen om sin nya hobby. Den seriöse mannen som talat till oss i Nordnytt om allvarliga ting, visade sig vara en mästare på att använda sig av liksom. Han använde ordet om och om igen och vad han hade för hobby är det ingen som vet, för man tänkte bara på hans ständiga liksom.
-
Hur mycket syndar jag själv? Jag vet inte, för jag tror att när man använder samma uttryck i tid och otid, gör man det av gammal vana och tänker inte alls på att man upprepar sig. Man märker inte att liksom, liksom återkommer alltför ofta i talspråket.
-
Men nu är det slut, liksom.
-
Hej då!

onsdag 16 december 2009

Förändringar


I min barndoms by bodde cirka 100 personer och alla kände varandra. Den som sökte en käresta, fann sin partner inom några mils omkrets. Jag hade som ung aldrig sett en mörkhyad person eller ens någon från ett utomnordiskt land. Vi var alla så lika och vi talade samma dialekt.
-
När jag gick i 7:an, fick vi en magister från Skåne. Hans fru följde med till våra nordliga trakter. Jag såg henne på en byaträff, dit hon kom i de mest högklackade sandaletter jag någonsin sett och hennes tånaglar var lackade i klarrött. Hon var en glamourdrottning bland oss gummistövelskodda och olik oss andra. Hon var "eljest".
-
Men så går många år och samhället förändras. Människor från fjärran länder har kommit hit och vi har själva möjlighet att resa ut i världen och se andra länder och möta andra seder.
-
I dag har jag en svägerska från Turkiet, en svärmor från USA och två små vackra barnbarn från Kina och i min barndoms by är ett flertal hus uppköpta och bebodda av tyskar.
-
Risken för inavel är minimal.
-
Auf Wiedersehen.

tisdag 15 december 2009

Bureälven i december
-
I snörök till Bure
jag blundar och ber
till Guden däruppe
ty inget vi ser.
-
Men han bakom ratten
är iskall och van
passerar rätt många
på vägen till stan.
-
Men nu är vi framme
det är som en dröm.
Chauffören är skicklig
och vill ha beröm.
-
Så var vår bilresa till Bureå. Vi åkte först till svägerska Karin som bjöd på Grekisk sallad och julstämning. Hon hade julpyntat sitt hem och spelade julmusik på stereon. Karin bor vackert och har en fantastisk utsikt från sitt köksfönster, där hon kan se Bureälven forsa fram.
-
Svärmor som vi ville besöka så här före jul, var mycket trött. Det måste man få vara när man är 97 år. Hon sov när vi kom och hon sov när vi gick. Vi har hälsat på henne, men hon har nog inte haft besök av oss.
-
På hemvägen stannade vi en halvtimme hos broder Anders. Han hade hittat en spansk tidning på nätet, som hade en artikel om Lucia och där Amanda fanns på bild.
-
I snörök till Lule
jag blundar och ber
i mörker och kyla
alls inget vi ser.
-
Men nu är vi hemma och allt är bra.

måndag 14 december 2009

Kära mor


I år är det 100 år sedan min mor föddes. Jenny Viktoria, som hon hette, växte upp i en by i Malå kommun och drömde i sin ungdom om att få studera till småskolefröken. Men inga pengar fanns i familjen och hon fick bli piga. Sitt allra sista pigjobb hade hon i min hemby, där hon mötte min far.
-
Hennes allra första minne var när hennes föräldrar satte in en vedspis i köket. Tidigare hade man lagat mat över öppen eld.
-
Mamma och pappa köpte ett hus med tillhörande skogsmark. De hade några kor och en gris och under de första åren levde de av vad jord- och skogsbruk gav.
-
Mamma var otroligt stolt över oss barn. Vi hade inga fel och hon försvarade oss som ett lejon. Vad hon innerst inne tänkte, vet jag inte, men nog måste hon ha tyckt att vi fattat dåliga beslut ibland.
-
Hon var religiös och under någon tid medlem i en pingstförsamling, men hon försökte aldrig pracka på någon sin tro. Hon hade också en härlig underfundig humor och var en mycket omtyckt person.
-
Två gånger drabbades mamma av cancer. Vid 50 års ålder fick hon bröstcancer och 24 år senare fick hon den leukemi (blodcancer), som tog hennes liv. Av den senare sjukdomen blev hon mager och krum men hade fortfarande kvar samma positiva inställning till livet.
-
När jag besökte henne den sista sommaren, talade jag om mitt dåliga samvete inför att lämna henne när hon var sjuk. Hon svarade mig att det var absolut förbjudet att ha dåligt samvete gentemot henne. Det ville hon inte höra talas om för det var bara dumt och onödigt.
-
Så kära mor, jag har inget dåligt samvete gentemot dig. Jag minns dig med värme och är glad att just du blev min mor.
-
-
En bra måndag tillönskas alla.

söndag 13 december 2009

Ett kort inslag


Käre John B.
-
Vi som alltid haft ett så fint förhållande. Varför har du lämnat mig?
-
Slut för i dag!

lördag 12 december 2009

Julmarknad


Hertsön är Luleås största bostadsområde och det märktes idag, när det var julmarknad i centrum. Många trängdes för att titta på stickade vantar, smycken och dukar. Maken satt vid ett bord och sålde lotter. Yvonne och Brita S. sålde bagarstugebröd.
-
Lucia med tärnor kom på besök och sjöng stämningsfullt. Hästen Pålle, med bjällran runt halsen, gav julkänsla och ungarna gillade att åka på vagnen. Bjällerklangen påminde mig om min barndoms jular, när tomten kom åkandes med häst och släde.
-
Biblioteket, som snart ska stänga för renovering, sålde gamla böcker för en krona per styck. Jag lånade fyra talböcker, bl a en av Sara Lidman där hon själv är uppläsare. Hon har en alldeles speciell gammaldags högsvenska som hon blandar med rena bondskan och eftersom den dialekten är samma som i min barndoms trakter, så är den så skön att lyssna till.
-
Väl hemma slog jag på teven och just då gick vår fantastiska Helena Jonsson i mål och vann skidskyttet.
-
Denna lördag är bra hittills och jag hoppas att den fortsätter i samma stil.
-
Hej joch Hå!

fredag 11 december 2009

Ännu en fredag

Klimatförhandlingar och sjukförsäkringar i all ära men vad som varit mest intressant enligt pressen är golfspelaren Tiger Woods.
-
Han är gift med en svenska, har två barn och hade ett gott rykte både som golfspelare och privatperson. Förra veckan fick pressen reda på att den gode golfspelaren har haft stora problem att hålla gylfen stängd.
-
Ett dussintal tjejer har krupit fram och berättat om sina sängkammaräventyr med den potente. Liksom andra kända och betydande män har han glömt att göra en konsekvensanalys av sitt handlande. Hannarna förstår inte att tjejer pratar öppet och gärna som sina relationer till kända män och dessutom får de bra betalt av tidningar för sin frispråkighet.
-
Snart kommer det att skämtas en massa om Tiger Woods, på samma sätt som det gjorde när Clinton hade sin affär med Monica Lewinsky. Följande näthistorier finns om den förre presidenten:
-
- Vet du vad Bill Clintons gylf kallas?
- Us open
-
- Vad är Bill Clintons definition av säker sex?
- Att Hillary är bortrest.
-
Clinton skickar romantiskt meddelande till Monica:
Roses are Red
Violets are Blue
Come to my office
You know what to do.
-
Det var allt för nu. Ha det gott!

torsdag 10 december 2009

Mobbing


Mobbing borde inte få förekomma. Det är inte lätt att vara en liten kille eller tjej som varje dag måste gå till skolan och vara rädd för sina plågoandar. Mobbingen i skolan kan kanske förklaras med att mobbarens hjärna inte är fädigutvecklad och att han/hon inte själv kan fatta hur mycket man skadar den som drabbas.
-
Jag läste en krönika om en journalist, som var på besök i sin hemort och träffade en tjej från skoltiden och frågade henne vad hon sysslade med. Hon svarade att han var den sista person på jorden hon överhuvudtaget ville se. Han hade gjort hennes skoltid till ett helvete, gett henne öknamn och gjort henne till åtlöje. Han visste, att det hon sa var sant och han skämdes som en hund men det som har skett, kan man aldrig ändra på och han fick ingen förlåtelse.
-
När vuxna människor mobbar är det totalt obegripligt men förekommer tyvärr.
-
I mitt 30-åriga yrkesliv har jag vid ett tillfälle mött en chef, som jag vill kalla mobbare eller någonting ännu fulare. Hon hade favoriter och hatobjekt. Hon gullade med en del och fick andra att gråta. Hennes vapen var chefsrollen och vi hade respekt för titeln
-
Jag förstår inte idag, varför vi arbetskamrater inte ställde upp som en enad grupp för de som mobbades. Tillsammans hade vi varit starka, men nu var vi bara små ynkryggar som var rädda för att nästa gång bli chefens offer.
-
Min gamla chef är borta sedan länge men mobbarna verkar aldrig ta slut.
-
Men nu har jag skrivit färdigt för idag. Tack och hej!

onsdag 9 december 2009

Tomten mår inte bra

Samtal med Tomtefar.
-
"Det är dags igen", sa Tomten
att skriva någon rad,
på gåvorna du skänker
och göra någon glad.
-
"Jaha, du Tomten", sa jag,
"ska jag verser komponera
medan du din late lurver
bara har att leverera.
-
Inte minsta lilla rim
har du skrivit genom åren.
Gåvor får jag hitta på
och slita gråa håren.
-
En enda dag på året
har du jobbat julegubbe.
Alla andra årets dagar
har du vilat på din stubbe.
-
Du är en liten lat en
som på min plånbok tär,
ditt jobb det sköter andra,
medan du blir populär.
-
En enda dag på året,
december tjugofjärde.
Den enda dag på året
då du har något värde".
-
"Men sluta nu", sa Tomten,
"jag orkar inte mer.
Låt mig nu få berätta,
och lyssna nu, jag ber.
-
Det är ej lätt förstår du
för hela nästa år,
så mår jag så förskräckligt,
av gröten som jag får.
-
Jag lider och jag våndas,
av klibbig mannagryn,
och havregröt sa iskall
på varenda bro i byn.
-
Det tar ett år förstår du,
att mildra min kolik,
att bota mina smärtor
och tysta mina skrik.
-
Så alla årets dagar
förutom just den här
är jag indisponerad,
jag har ju gallbesvär".
-
Så talte stackars Tomten,
jag honom helt förstår.
I år har får en Losec.
God Jul och Gott Nytt År.
-
Slut för denna gång! Samtalet i versform med tomtefar ägde rum 1986.

tisdag 8 december 2009

Lucia


Jättegrattis till barnbarnet Amanda, som haft en händelserik höst. Hon har blivit myndig och tagit körkort. Tillsammans med två andra tjejer har hon cyklat 40 mil till Umeå. De kämpade i höstmörker och regn på blöta grusvägar och såg skumma djur i skymningen. Men de klarade prövningarana och kan känna sig stolta.
-
I morgon åker Amanda till Gran Canaria i Lions regi och blir krönt till Lucia i Ekumeniska kyrkan i Playa Ingles och får delta i Luciafirandet i bergsbyn St Lucia.
-
En härlig vecka för barnbarnet. Hoppas att hon får fint väder dessutom.
-
Jag är alltid lite tveksam om hur mycket man kan skriva om sina närmaste på en blogg, även om få personer läser den. Men det jag skriver om Amanda i dag, står i Norrbottens-Kuriren och på tjejernas egen Vicyklartillumea-blogg.
-
Finns det etiska regler för bloggare? När jag skriver om äkta mannen eller infogar en bild av honom har han alltid godkänt inlägget. När jag skriver om mina bröder vet jag att de tål det mesta, men för övrigt vill jag nog vara ganska försiktig och vill inte sätta in bilder utan lov. Även om Svensson-bloggare har få läsare så är det ju inte säkert att alla vill bli omskrivna.
-
Den vackra vita snön som föll lagom till första advent, har nu de senaste dagarna övergått i blött plask. Numera kommer den riktiga vintern först efter jul.
-
Jag avslutar med ett moderniserat citat av någon okänd person.
-
"Välsignad vare den bloggare, som när hon inget mer har att skriva, avstår från att med bokstäver bekräfta detta faktum."
-
Hej så länge.

måndag 7 december 2009

Jag har rätt

Någon annans teckning.
-
Män har aldrig fel. Skulle de mot förmodan någon enstaka gång ha fel, så ska en kvinna aldrig kräva av en man att han ska erkänna det. Om kvinnan skulle envisas med att han ska erkänna sitt enstaka misstag, så ska hon göra det väldigt känsligt och försiktigt.
-
Det ovan skrivna är inte mina ord, utan kommer från M. T. Huber (kön okänt). Själv tror jag att svårigheter att erkänna fel, finns hos båda könen i lika hög grad. Åtminstone är det så i vår familj.
-
Så här skriver Huber fortsättningsvis i "Ny qvinnospegel" från 1830.
-
"En kvinna som är mån att bibehålla sin mans kärlek, bör aldrig använda sig av motsägelse, ty detta skulle förråda missaktning för hans mera omfattande och mångsidiga kunskaper och hans större världserfarenhet.
---------------
Hon skall blott med saktmod och godhet förfäkta sin sak, eller vänligt skämtande söka övertyga honom om hans oriktiga mening. Skulle icke ögonblicket eller mannens sinnesstämning vara gynnande därföre, så handlar hon både klokast och rättast i att tiga och spara sina skäl till ett lägligare tillfälle, då han säkerligen med lugn skall avhöra dem, inse sin villfarelse och kanhända kärleksfullt anhålla om hennes överseende".
-
Så skulle vi alltså behandla en manlig tjurskalle på 1800-talet. I dag är vi nog inte så vänligt skämtande när partnern har fel. Eller?
-
Hej då bloggen!

söndag 6 december 2009

Hej, Bureå!

Bureåälven igen.
-
Jag var ganska nervös, när jag för första gången skulle möta min blivande mans föräldrar och syskon.
-
Det visade sig vara en glad och öppen familj. Min blivande svärmor var amerikanska. Svärfar hade bott i USA i 20 år och de var spontana och pratglada personer. Jag blev hjärtligt välkomnad och omfamnad, när jag mötte dem för första gången.
-
Jag, som kom från det jordnära och kärva skogsfolket där man inte kramades så ofta, kände mig både välkommen och bortkommen.
-
Nisse är äldst och har fyra syskon, tre systrar och en lillebror. Brodern var en söt och storögd fyraåring som artigt handhälsade och berättade vad han hette. Syster K. var 16 år och nykär i grannens jämnårige pojke som också fanns på plats och som hon sedermera gifte sig med. Syster I. var 13 år och lillasyster 10.
-
De tre systrarna var ganska välkända i hemorten som de sjungande systrarna Lindbergh. Bl a hade de deltagit i en musiktävling i Boden, där de placerade sig före popgruppen Shanes.
-
I dag har jag känt min mans syskon med familjer i över 50 år och trivs mycket väl med samtliga. Det är alldeles sant och ingenting jag säger bara för att smöra i min blogg.
-
De sjungande systrarna satsade aldrig på någon sångkarriär, men i dag sjunger samtliga syskon i olika körer.
-
Och det var allt för idag. Välkommen måndag!

lördag 5 december 2009

Av gammal vana

Jag sitter alltid på samma plats vid matbordet. Min hälft sitter alltid på platsen mittemot. När vi ska åka med bilen någonstans är det alltid han som går till förarplatsen. Jag sitter alltid på passagerareplatsen och just så vill vi ha det bägge två. Jag sitter alltid på vänster sida i soffan, när vi tittar på teve och han sitter alltid på högersidan.
-
Om denne man skulle försvinna ur mitt liv, står jag där med en 40-tums teve som jag inte kan programmera. Jag har aldrig tankat vår bil. Jag har aldrig rört fjärrvärmereglagen.
-
Om jag försvann ur hans liv, skulle han sitta vid sin teve och runt omkring skulle det samlas drivor av reklam, post och tidningar. Han skulle inte veta var saker och ting fanns, så han fick ägna mycken tid till att leta.
-
Men mannen vid min sida skulle klara sig mycket bättre än vad jag skulle göra. Det smärtar mig djupt att erkänna.
-
Vi två, och säkert många med oss, gör de saker vi är bäst på och det är inte så bra om någonting i våra liv skulle förändras.
-
Vad gör vi då åt detta problem?
-
Svar: Ingenting, absolut ingenting!

fredag 4 december 2009

Veckans pratbubblor

Jag tittade på teve i morse och enligt panelen var dessa två händelser veckans viktigaste.
-
1. Svårt sjuka människor tvingas söka jobb när deras sjukskrivningar går ut. "Gå på Arbetsförmedlingen och skaffa dig ett jobb, du kan ju leva några månader till", säger Försäkringskassan och Regeringen till den cancersjuke. Samtidigt får de som redan har det bra, mera pengar med hjälp av skattesänkningar. Nog är det ett kallt och hjärtlöst samhälle som tar så illa hand om sina sjuka.
-
2. Folkomröstning om minareter i ett land, vilket jag inte nämner, för att jag just nu inte kan stava till det. Det blir inga minareter, sa folket. Jag tycker att så länge någon får bygga kyrkobyggnader ska alla få göra det.
-
Jag har den största respekt för människor med en äkta Gudstro. Men sedan kommer mina invändningar mot kyrkor och religioner i största allmänhet.
-
Jag anser att kyrkor, moskeér och andra religiösa byggnader är en plats för en massa gamla prelater som i alla tider suttit och bestämt hur den syndiga och ovärdiga kvinnan ska vara och klä sig.
-
Min egen mamma, medlem i pingstförsamling på 50-talet, fick inte ha håret hängade, det skulle kammas i anständiga valkar. Pappa däremot fick vara och se ut precis som vanligt.
-
Kvinnliga präster är tillåtna i Svenska Kyrkan sedan 1960. Dock sitter det än i dag en hög med unga och gamla gubbs som inte kan tänka sig att dela en predikan i kyrkan tillsammans med en kvinna. Däremot har jag aldrig hört talas om kvinnor som vägrat samarbeta med manliga präster.
-
Jag har heller aldrig hört talas om kvinnor som krävt av män att skyla sig i gudomliga sjok och burkor.
-
Detta är min åsikt. Dela den eller protestera vilt.
-
Trevlig fredag.

torsdag 3 december 2009

Vaccin

Icke skyldig!
I dag åkte vi till stan och fick sprutan mot den stora rädslan,
-
I mitt liv och säkert många andras, händer det saker och ting som skrämmer oss. Pressen hjälper dessutom gärna till med svarta rubriker om sjukdom och ond bråd död.
-
I början av 60-talet stod jag i en jättelång kö för att få smittkoppsvaccin. En sjöman som bodde nära mitt jobb blev sjuk i smittkoppor, när han kom tillbaka till Sverige.
-
För några år sedan var vi rädda för Ebolaviruset. Sedan skrämdes vi av Fågelinfluensan och nu är det Svininfluensan som är det stora hotet. I framtiden är det något helt annat, men säkert lika skrämmande för den darrande lilla människan.
-
Vilken tur att vi har vaccin.
-
Spanska sjukan tog 25000 människors liv i Sverige på en befolkning som var betydligt lägre än dagens.
-
Då hade man anledning att vara rädd.
-
Det var allt för i dag

onsdag 2 december 2009

Farmor Eva

Farmor Eva med pappa Sven i knät.
-
I programmet "Sommarpratarna" berättade Mustafa Can om sin mor som fick 15 barn, varav 7 dog.
-
En liknande tragedi drabbade mina farföräldrar. Farmor Eva födde 12 barn och förlorade 5.
Albin dog 1 månad gammal,
Vilhelm blev 8 månader,
Manfred blev 2½ år,
Oskar blev 1½ år
Edvard blev 3 månader.
-
Om den förste gossen står det i kyrkboken, "av våda qveft av modern under sömnen". De andra fyra dog av kikhosta och andra barnsjukdomar.
-
I dag kan vi inte fatta hur man överlever förlusten av fem barn. Det här var långt före krisgruppernas tid. Jag antar att den tidens människor såg väldigt naturligt på liv och död. Kanske hade man också en väldigt stark Gudstro. Slitet för brödfödan tvingade människorna att leva i nuet och inte begrava sig i sorg.
Man måste ta hand om sina övriga barn, djuren i ladugården osv. Men i vilken tidsålder man än lever, måste förlusten av barn vara det värsta som kan hända en förälder.
-
Farmor Eva dog när jag var fem år och jag har få minnen av henne. Pappa beskrev henne som en glad och social person i motsats till sin man.
-
När jag föddes föreslog farmor att jag skulle heta Claudia Albana Max Miliana. Jag förstår inte varför mina föräldrar tog hennes förslag på allvar.
-
Tack för idag.
-
PS. Uppgifterna om orsaken till barnens död, har jag tagit från broder Anders släktforskning. DS.

tisdag 1 december 2009

Det stora varuhuset

Äntligen snö. Marken är vit och må den så förbli och må den snö som kommer falla långsamt och försiktigt och bara göra tillvaron ljus. Inga hårda stormar, ingen snöskottning, bara ett stilla fösande av skoveln.
-
Vi hade en liten tanke om att göra ett besök på IKEA i Haparanda före jul men vi ändrade oss. Det är mindre stressigt på affärerna i januari.
-
1993 firade IKEA någon årsdag och inbjöd folk till att skriva någonting om en IKEA-möbel som fanns i ens hem. Det var jättefina priser och jag skrev följande drapa, som är en hyllning till lådhurtsen Tore. Den består av en hel del nödrim och IKEA lät sig icke imponeras av min vers. Jag blev helt utan pris.
-
Hyllning till IKEA-möbeln Tore
Det var länge sen, kanske 60-tal
och plånbokens storlek var minimal,
till IKEA-huset i storstan vi fore
och fann den utmärkta lådhurtsen Tore.
-
Den fanns i vår vardag i alla de år,
där bytte vi blöjor på lill-killen vår
och kanske nå´n gång även blev det amore
på praktiska präktiga lådhurtsen Tore.
-
Den har varit målad i rosa och blått,
den har klarat stormar i stort och smått.
Den har stått i uthus och kylts av kung Bore
den tåliga utmärkta lådhurtsen Tore.
-
I lådorna samlades allt som blev över,
från frimärkssamling till lyckoklöver
och allt som vi saknat och trott vi förlore
det fanns där som alltid i lådhurtsen Tore.
-
Så kortvarigt är ju vårt liv på planeten,
att snart ska vi vila uti evigheten,
med vår sista önskan Oh Herre du Store
att askan ska jordas i lådhurtsen Tore.
-
Så löd den hyllningen!
-
Tack och bock för i dag.

måndag 30 november 2009

Tramporgeln


I mitt barndomshem hade vi en tramporgel stående i köket och på den brukade pappa ibland spela och sjunga ur "Söndagsskolans Segertoner". Det var "Klippa du som brast för mig" och "Närmare Gud till dig" och en del andra kända psalmverser som fanns på reportoaren. I dag tycker jag att det är ett fint minne av pappa Sven, men då ville jag mycket hellre lyssna på radio. Men den fanns på en hylla ovanför orgeln och stängdes alltid av när pappa spelade.
-
Men sommaren när jag var nio år anställde pappa en dräng. Han hjälpte till i slåttern det året min mor var upptagen med ett nyfött gossebarn.
-
Sommardrängen M. var ca 16 år och mycket musikalisk och hade ett eget dragspel. Hos oss spelade han på orgeln. Trampmaskinen fick helt plötsligt liv när M. spelade välkända schlagers, och den var inte längre bara en symbol för psalmsång. När M. spelade sin musik blev jag alldeles salig och trots mina unga år så var jag nog lite förtjust i den glade musikanten.
-
Så småningom bildade M. och några till en trio som spelade på logdanser runt om i bygderna. Jag var på dans en gång där gruppen spelade och jag minns än i dag en låt som de framförde på sin hemmagjorda engelska. Den gick så här:
-
Lillette, Lillette,
my pretty violet,
won´t you please come back,
oh please come back
to me.................osv
-
Men många år har svunnit och för några år sedan såg jag M:s dödsannons i Norra Västerbotten och det var inte utan att jag blev lite nostalgisk.
-
Det var allt för idag bloggen.
-
PS. Jag saknar "Hem till gården". DS

lördag 28 november 2009

Lördag i stan


Normalt åker vi inte till stan en lördag. Men nu saknade vi elektriska ljus till en el.stake och dessutom ville vi se Luciakandidaterna uppträda på Kulturens Hus.
-
Det var trångt och fullt med folk överallt i stan. Något land söderut hade skickat hela dragspelsklubben till Luleå. Vid varje galleria stod en vantförsedd dragspelare och kämpade med tango eller vad det nu var.
-
Luciakandidaterna sjöng och presenterade sig själva med namn, vad de sysslar med på dagarna och sina fritidsintressen. Jag blir så imponerad med vilken lätthet och naturlighet dessa tjejer uppträder. De verkar inte besväras av blyghet och rädsla.
-
Själv har jag alltid varit blyg. Bara vid de tillfällen när jag var på någon kurs i postens regi, fick jag pulshöjning av att säga två ord. Mitt för- och efternamn. Krävdes något mera blev jag röd i ansiktet och fick hjärtklappning.
-
Den tiden är nu förbi. Nu är jag gammal och tuff och vågar skriva nästan vad som helst, där jag sitter alldeles ensam framför datorn.
-
God Lördag!

fredag 27 november 2009

Kulturens Hus


I ett mörkt, vått, disigt och snöfritt Luleå skulle det skapas julstämning i går. Det var premiär för julkonsert med Shirley Clamp, Sonja Aldén, Sanna Nielsen och Måns Zelmerlöw.
-
Konserten var fantastisk. Det var fyra sångare som var för sig har bra röster och deras stämsång var ljuvlig och det fanns mycket humor i föreställningen.
-
Sanna N och Sonja A är 180 cm långa och med decimeterhöga klackar såg de ut som amasoner bredvid lille Måns Z. Dock har han kvällens kung. Hans version av "Et maintenant", tillsammans med musikerna, var bara så braaa!!!
-
Kulturens Hus har vi kommunalrådet Karl Petersen att tacka för. Han såg till att det blev gjort, det som andra pratat om i 50 år.
-
Under byggnadstiden fick Norrbottningarna tycka till som vad huset skulle heta. Över 200 ansträngde sina hjärnor och var verkligt påhittiga. Annica t ex hade en jättebra ide. Själv tyckte jag att det borde heta Kallevala, efter kommunalrådet himself, men förstod att idén var dödfödd och skickade aldrig in den.
-
När den stora dagen kom när namnet skulle avslöjas, vann den person som döpt kulturhuset till Kulturens Hus. Snopet för alla som tänkt till, men numera accepterat.
-
Trevlig fredag!

torsdag 26 november 2009

Stackars barn


Vem är du okände man, som slängt ut din fyraårige styvson naken i vinterkyla och som tvingat honom att slicka i sig urin? Som stått framför en meterhög parvel och bränt hans lilla kropp med cigaretter, hällt kaustiksoda i hans öga och lim i hans öra. Det du gör mot en liten människa än ingenting annat än tortyr.
-
Tyvärr är du inte ensam.
-
De flesta av oss minns den lille tyske killen som var fastbunden, myggäten och plågad till döds av sin styvfar, någonstans i de svenska fjällen. Jag tror min polisbror var inblandad i undersökningen runt dödsfallet.
-
Eller Bobby som också blev ihjälplågad av mor och styvfar.
-
Jag beundrar rättsväsendets folk, som också är föräldrar, att de står ut med att se dig, du ynklige. Det måste klia i deras fingrar att få nypa till dig.
-
Den lille kille som du så grymt plågade under ett år överlevde, men han lär aldrig glömma dig.
-
Må du efter avtjänat straff, få en stämpel i pannan som varnar ensamstående mammor för dig. Så måste det bli för barnens skull, för deras välbefinnande är mycket viktigare än ditt.
-----------------------
Slut.
-
I morgon är en annan dag.

onsdag 25 november 2009

Dagboken


Morgonen
Den nya dagen randas
vad gör vi nu med den.
Vi lever väl och andas
tills det blir kväll igen.
-
Dikten är skriven av Alf Henriksson och stämmer väl in på mina dagar.
-
Jag stiger upp tidigt och lägger mig sent. Flummar omkring i tillvaron under dagen och när kvällen kommer och jag tar fram min dagbok, kommer jag inte ihåg vad jag sysslat med under dagen.
-
Ofta blir jag sittande på sängkanten, djupt grubblande över vad jag ska skriva på dessa tre ynka rader. Följande exempel är från denna bok som jag skrivit i under åren 2000-2009.
-
23/3 2001. Vackert väder. Städade. Löste korsord. TV på kvällen.
20/5 2005. Tar en promenad. Dammtorkade. Löste korsord. Såg på TV.
16/1 2009. Tar en promenad. Strök kläder. Löste korsord. Tv på kvällen.
-
Om någon skulle läsa i min dagbok efter att mitt jordaliv är slut, skulle den personen tänka att Gunnels liv var tråkigt och enahanda.
-
Då vill jag berätta, medan jag ännu lever, att jag aldrig någonsin haft tråkigt. Enahanda och händelselösa dagar är inte tråkiga. Jag tycker om när allt går i sina vanliga hjulspår.
-
Med ålder kommer också en djup medvetenhet om tiden gång. Jag funderar faktiskt om det är alltför optimistiskt att köpa en ny 10-årskalender. Hädanefter kanske man bara ska köpa för ett år i taget.
-
Hej då. Nu är det färdigbloggat för i dag.

tisdag 24 november 2009

Så säger man inte

Isidor, gjord av Sirpa.
-
För ett tag sedan sa "Challe" Berglund om sitt Timrå hockey att de spelade som kärringar. Sådana uttryck förekommer alltför ofta inom manlig sport och det retar mig till vansinne.
-
Vad är det som ger dessa herrar rätt att använda ord om kvinnor i negativt syfte så fort manliga idrottsutövare gör en usel prestation.
-
Vad menar karln förresten? Spela som kärringar! Vad är det? Gamla tanter spelar aldrig hockey. Tanter vet sina egna begränsningar. Eller menar han att kvinnor rent generellt är dåliga och fega? Eller är han bara dum?
-
En domare i Elitserien lär i lördags ha använt kvinnliga könsord när han skällt ut en spelare i Rögle.
-
Jag fattar verkligen att man kan säga dumma saker i stundens hetta. Men nog vore det väl bättre om dessa herrar, nästa gång det hettar till i skallen, i stället snackade om sina egna dingelidongar och lät damerna vara ifred.
-
Basta!!!
-
Så talade hon i dag.

måndag 23 november 2009

I stället för silikon


Det här är ett utdrag ur en novell som jag en gång skrev. Den är absolut sann och självupplevd.
-
Min kusin och jag hade gjort en beställning från en postorderkatalog. Vi var cirka 12-13 år gamla och hur vi hade lyckats dölja paketavin för våra föräldrar vet jag inte, men vi hade lyckats. Vi hade hämtat vårt paket på posten och betalat med pengar som vi själva lyckats skrapa ihop.
-
Under stor spänning öppnade vi det bruna paketet och fick fram fyra stycken rosa bitar i skumgummimaterial. Vi läste på den medföljande beskrivningen, där det stod: "Skall läggas in i behån, för att öka bystens storlek och ge en vacker form". Vi ville båda så gärna ha en vacker form och det såg så snyggt ut i katalogen. Problemet var bara att vi inte hade börjat använda behå, så vi hade ingenting att stoppa inläggen i. Försöken att få skumgummibitarna att sitta fast inuti blusen misslyckades totalt. Den falska bysten vandrade ner till skärpet i midjan, där den stannade. Det blev inte alls som vi tänkt oss, så mycket besvikna satte vi tillbaka vår tänkta byst i det bruna paketet och gömde det väl i en grenklyka i en stor gran.
-------------
Morgonen därpå, när jag kom ner till köket, satt mina föräldrar, min moster och morbror och tittade på mig med barska miner. Till min stora förskräckelse såg jag, att på vårt stora köksbord, låg fyra stycken välbekanta skära skumgummibitar. Om jag bara kunde sjunka genom jorden, så skulle jag göra det. Så fruktansvärt pinsamt!!
-
Det var min morbror, som sin vana trogen varje söndagsmorgon gett sig av med bössan på ryggen för att jaga hare eller fågel. Det enda han hittat denna morgon, var ett litet paket med mitt namn på, innehållande det som nu låg på köksbordet.
-
Nu satt de där alla fyra och bara tittade på mig. Men till slut började min moster fnissa och snart låg alla fyra dubbelvikta av skratt åt de skära skumgummibrösten och åt flickebarnet som hade tänkt sig att använda dem.
-
Var sedan de falska brösten tog vägen, vet jag inte. Troligen brändes de upp, för jag kan väl inte tänka mig att mamma eller moster tog hand om dem, för att se om beskrivningens löften stämde.
-
-
Det blev långt i dag men nu är det slut.

söndag 22 november 2009

Försoffning


Så var det dags igen för Vinterstudion och inomhussäsongen.
-
Både gubben och jag tycker mycket om skidsport. Den som visas i TV alltså. Våra egna skidor har vi för länge sedan återlämnat till Återvinningen.
-
Idag, söndag, visas både damernas och herrarnas skidstafett mellan 11.30-15.00 och vi anpassar frivilligt vårt liv därefter. Och detta är bara början. Under vinterhalvåret brukar lördag och söndag vara fyllda med skidskytte, alpint och längdskidåkning. Mannen är dessutom intresserad av all idrott. Han blir sittande framför TV:n när det är handboll, fotboll, ishockey, sopborste, pingis och tennis. Därför är hans sida av soffan 10 centimeter lägre än min p g a långvarig nötning.
-
Sonen brukar säga att man ska motionera och röra på sig lika många timmar som man sitter framför TV:n. Men Peter, det skulle vi aldrig hinna med. Dygnet har inte tillräckligt många timmar.
-
Nu blev det alldeles för mycket skrivet om idrott så nu slutar jag med tre små rara barnhistorier.
-
- Jag gjorde mål i matchen idag, sa Pelle.
- Så roligt, sa pappa. Vad blev resultatet?
- 1-0 till de andra.
-
Mamma och lilla Emil åker bil och radion är på. Någon berättar att apoteket har börjat sälja sexleksaker.
Lille Emil börjar gråta och säger:
- Och jag som bara är 5½.
-
Markus 7 år ber sin aftonbön:
- Gode Gud, vill du skicka lite kläder till alla fattiga damer i pappas dator, Amen.
-
Trevlig söndag!

fredag 20 november 2009

Feber, ångest och skräck

Orden i rubriken är häftigt överdrivna men jag har lärt av kvällspressens löpsedlar hur man ska formulera en rubrik. Man användeer stora svarta bokstäver och locka oss köpare med "Idol-Ola rasar" och "Laila Bagges troschock".
-
Foppafeber.
Denne Foppa var orsak till att Luleå fick stryk i hockey. Febern är dock ganska snabbt övergående eller som en hockeyspelare sa i sin blogg: "Strunt i förlusten, det kommer flera.
-
Julångest.
Vem är det som har bestämt att julen ska börja omedelbart efter Halloween? Det blinkar och blippar, det är glitter och stjärnor i varenda affär och har varit så hela november månad. Det är bara för mycket.
-
Julen ska börja till första advent. Då ska den första snön ha fallit och lagt sig vackert på träden, då ska man tända ljus och dricka glögg. Skinkan ska tillagas kvällen före julafton och avsmakas med limpa och te. Och på julafton glittrar granen och de små barnbarnens ögon tindrar. Så ska de va, tycker jag!
-
Tandläkarskräck.
Jag har den sista tiden haft en svag aning av att en tand inte riktigt är som den ska vara. Skräck för tandläkaren har jag inte. Däremot skräck för hur mycket som måste göras och vad det kommer att kosta.
-
Till sist denna fredag måste vi ha en god nyhet. Barnbarn nummer två har tagit körkort i dag. Grattis Amanda! Nu gäller det bara att få låna någons bil.
-
God Fredag!

torsdag 19 november 2009

Förorten


Förort Trångt
Långt
från stan.
Fy Fan.
-
Denna korta och kärnfulla dikt är skriven av Alf Henriksson som var en mästare med orden.
-
När vi flyttde till Luleå, köpte vi en lägenhet på Krongårdsringen. "Men hur kan ni flytta till Örnäset", sa folk vi kände. "Där bor bara Tornedalingar och andra nyinflyttade. Ni har väl hört att där finns folk som saltar fläsket i badkaret och borrar hål i ekparketten för julgranen".
-
Det gick alldeles utmärkt att bo på Örnäset som då hade ett eget centrum med många affärer och dessutom nära till busshållplats.
-
Så flyttade vi till Hertsön som blev Luleås nya hackkyckling. "Hur kan ni flytta dit", sa folk, "det kommer att bli ett område för socialfall och nyinflyttade.
-
Det går alldeles utmärkt att bo på Hertsön som har bra affärer, bibliotek och nära till busshållplats. Dessutom ett blommigt vackert koloniområde.
-
Folk som bor i de fina områdena borde nog tacka oss i stället för att tala om hur dåligt vi bor. De borde säga så här: "Hur kan vi ställa upp för er. Vi vill så gärna hjälpa till, eftersom vårt Östermalm/Gultzauudden inte behöver ta emot problemfamiljer och därför är vår stadsdel ett "fint" område".
-
Hertsö Centrum är tyvärr en skamfläck för området. De som vill sabba har fritt fram på kvällar och nätter, eftersom ingen kan se vad de håller på med.
Men det ska bli bättre, eller hur Lulebo?
-
Allt för denna dag.

onsdag 18 november 2009

November


Under min promenad denna grådisiga morgon inser jag att det är dags att skaffa ny musik till min MP3-spelare. Ledmotivet till "Sånger från andra våningen" är i alla fall en klart godkänd melodi. Den går i november-moll-melankoli.
-
I går såg jag ett TV-program som hette "Sommarpratarna". Fem kända personer som deltagit i radioprogrammet "Sommar" samlades för att tala om vad de avhandlat i sina respektive program. De pratade om allvarliga ämnen som barnlöshet, olämpliga fosterföräldrar och om hur det är att leva i en krigszon.
-
Programmet var ett av de bästa jag sett på länge. Alla talade utan sentimentalitet eller tycka-synd-om-mig-själv-röst och alla hade talets gåva.
-
Det är så skönt med ett program där ingen blir utröstad, inga intriger, inga elakheter, ingen som pratar i mun på någon annan, utan bara stilla samtal.
-
Mest berörde mig regissören med efternamnet som jag just nu har glömt. Han berättade om sina upplevelser under kriget på Balkan.
-
Pia Johansson som är komiker och som upplevs som ganska flamsig, talade med allvar om sin sorg över barnlöshet och man fick ett helt nytt intryck av henne.
-
Men så är det kanske för de flesta av oss. Bakom den yta vi visar omvärlden, har vi en annan sida med sorger och svagheter, som vi visar för få, om ens någon.
-
Lev väl! Snart kommer snön och det blir ljusare.

tisdag 17 november 2009

En sång till monarkin


Jag läste i Dagens Nyheter att Peter Althin har blivit ordförande i Republikanska föreningen. Han säger att Kronprinsessans bröllop blir ett gyllene tillfälle till att informera folket om att vårt statsskick borde vara republik.
-
Här tar jag tillfället i akt att hylla kungahuset med en vers som jag, av någon anledning, skrev för ett antal år sedan och som informerar om varför vi inte ska ha republik.
-
Melodi: Kungens lilla piga.
Vi älskar våran konung
och vårat kungahus
och hyllar det med flaggor,
sång och jubel.
men andra stackars länder
har det inte lika kul,
med tråkig president
och brist på rubel.
Och Polen, Österrike
och hundra länder till
har gråa trista gubbar,
som ej gör nå´n goodwill
Och titta bara hur det gick till i USA
där presidenten Clinton
satte fläck på Monica.
-
Nej tack till presidenter
en trist och kostsam flock,
där saknas färg,
där saknas helt glamouren.
De skapar stora felsteg
av allra värsta sort
det vet vi sedan länge
av historien.
Vem vill se Fredrik Reinfeldt
i hästdragen landå,
ej någon enda tant
skulle ut och vinka då.
Så leve kungariket,
det bästa som vi vet
och hipp, hurra för konungen
i tid och evighet.
-
-
Hej då bloggen.

måndag 16 november 2009

Grammofon

Min grammofon var av enklare slag.
De som är födda på 50-talet och senare kan aldrig förstå vår generations längtan efter att få lyssna till musik. I mitt barndomshem fanns bara en radio och den sände mest föredrag och nyheter. Radion var till för utbildning och uppfostran och inte för underhållning.
-
En glädjekälla var Radio Luxemburg, där man kunde få in dåtidens popmusik, som t ex Blueberry Hill, Carolina Moon, Vaya con Dios och andra smäktande låtar som var populära.
-
När jag började jobba på Kommunalkontoret och fick den facila lönen av 600 kronor per månad, köpte jag en stor och stilig radiogrammofon. Den såldes till reapris på Burvalls pappershandel och till den hörde ett antal stenkakor eller 78-varvare som de också kallades.
-
Jag förstod inte att det billiga priset berodde på att stenkakorna var på utdöende. Jag har aldrig, varken nu eller då, lyckats hänga med i den nya tekniken.
-
Min grammofon var en snygg möbel och inuti den fanns en skivväxlare och tonarm med stift. Man kunde lägga 10 plattor ovanpå varann. När en skiva var färdigspelad trillade nästa ner för spelning. Jag hade skivor med Les Paul och Mary Ford, Ella Fitzgerald, Dean Martin och flera andra som jag nu glömt.
-
Den fina möbeln blev snabbt omodern, den vitmålades och blev till slut ett leksaksskåp till sönerna. Vad som sedan hände med mina stenkakor är höljt i dunkel, jag har faktiskt ingen aning.
-
Tack för i dag!

söndag 15 november 2009

Evig ungdom

Rynkdammsugare?
Vad är det värsta som kan hända en människa? Jag tror att de flesta skulle säga krig, våld, förlust av ett barn eller en partner.
-
Sitter man framför TV:n en hel kväll och ser den reklam som sänds, står det klart att det värsta som kan drabba en människa, speciellt en kvinnlig sådan, är - "Rynkan".
-
Rynkan är inte ensam, den kommer i flertal och lägger sitt försåtliga nät över hela ditt ansikte. De måste du till varje pris bekämpa. I denna kamp hjälper dig underbara och dyra krämer med otroligt intressant och svåruttalat innehåll. Det kommer dessutom ständigt nya produkter som du måste testa i din kamp mot fårorna. "Because you´re worth it" säger en blankslät stjärna och ler förföriskt.
-
Världen vill ha rynkfritt. Vilken arbetsgivare vill anställa ett russinansikte. Ditt värde på samtliga marknader sjunker om du är skrynklig.
-
Lång erfarenhet har dock lärt mig att dålig syn och skum belysning ger bästa resultat, när skinnet har fått skavanker.
-
Gumman har talat.

lördag 14 november 2009

En gåva i retur


En gång för länge sedan köpte jag en oönskad julklapp till mina bröder. Vår far hade köpt en radiogrammofon som man kunde spela vinylskivor på. Vad kunde då passa bättre än att ge sina småbröder en skiva till julklapp.
-
Sagt och gjort! Jag gick till Burvalls pappershandel, som var den enda affär i vår närhet som hade skivor. Utbudet var inte alltför stort. Jag lyckades i alla fall hitta en skiva med Tosse Bark och en med Towa Carson, slog in den i vackert papper och väntade på julafton och på gossarnes tindrande ögon.
-
Men utan att jag märkt det, hade gossarna blivit tonåringar och lämnat barnvisorna och schlagern bakom sig och nu gällde bara Spotnics och Hep Stars. Presenten mottogs med ogillande miner och kritik riktades mot systern som ingenting begrep. Under de år som gått sedan dess, har jag då och då fått uthärda gliringar om den misslyckade julklappen.
-
Döm om min förvåning när jag vid min födelsedag 2008 uppvaktades med stiliga ljusstakar och de två gamla vinylskivorna med Towa och Tosse. Skivorna har alltså funnits hos bröderna i 50 år och var välspelade och repiga så någon har tyckts om dem i alla fall.
-
Nu finns de i väl förvar hos rätt person.
-
Trevlig lördag!

fredag 13 november 2009

Ännu en fredag


Det är fredag igen och dags att göra en sammanställning över plus och minus den senaste veckan:
-
Positivt:
Det blev ingen storregion Norrland av de nordligaste länen. De som bestämmer hade glömt att man inte kan genomföra någonting som inte alls är förankrat hos folket. (I denna fråga har maken en annan åsikt).
-
Vernissage på Kulturens Hus där Emmas pojkväns mamma hade utställning av sin konst. Hennes tavlor är estetiska och välgjorda och hon fick en fin recension i NSD.
-
Luleå Hockey vann mot HV-71.
-
Negativt:
Luleås kommunalråd har fått en gevärskula hemskickad i brev. Så någonstans i en unken kammare sitter en feg liten råtta och skickar ut hotelser. Den som drabbas har ingen aning om det är ett dumt skämt, ett skrämskott eller någon som verkligen menar allvar. Skam över alla som kommenterade artikeln om hotet och som tyckte att det får han väl ta. Han är ju en offentlig person. Men ingen, absolut ingen, ska behöva leva under hot från anonyma idioter.
-
Norrbottens befolkning minskar och är nu under 250.000 personer.
-
Luleå Hockey förlorade mot Djurgården. Stackars sonen Peter som går på matcherna i Stockholm och som aldrig fått se Luleå vinna.
-
Plus och minus är jämt fördelade och nu plockar vi fram saften och chipsen och firar att det är helg.
-
Tack för mig!

torsdag 12 november 2009

Moralpredikanten

Sylvanus Stall, född i USA 1847 skrev en del böcker om hur en pojke eller man bör uppföra sig. Enligt Google var han teologie doktor och moralpredikant.
Att läsa längre stycken av vad han skriver är tungt, men i små doser kan han vara underhållande. Så här följer en del stycken om vad vår farfarsfars- och morfarsfarsgeneration fick lära sig om hur en man uppför sig mot det motsatta könet. Det kanske behövs även i dag.
----------
Är hustrun trött, när ni kommer hem? Visa henne då ert deltagande! Giv er trofasta hustru ett famntag och säg till henne. "Var inte orolig, min kära vän, jag har ju kommit hem tidigt i dag. Vila dig en stund". Ni bör vidare se till, att dörrar ej stå öppna eller slås hårt igen, medan hon vilar sig, och ni bör förmå henne att taga sig en sådan vilostund varje dag.
----------
Doktor L. säger på tal om de excesseer, som medföra kallsinnighet mellan äkta makar: "Orsaken till detta elände och faran för omåttlighet är endast en naturlig följd av vanan att sova i gemensam säng."
----------
Men det finnes också en vrång bild av kärleken. Namnet på denna vrångbild är lusta. Den liknar parasitväxten, som ej har sina rötter i jorden utan suger sig fast vid andra livskraftiga växter och rövar musten ur den stam, som lyfter den från stoftet mot ljuset.
----------
Man bör undvika den retelse som ligger i blottandet av kroppen vid av- och påklädandet i varandras närvaro afton och morgon.
-
Så talar en sann moralpredikant.
-
Torsdagshälsningar.

onsdag 11 november 2009

Åren går


Mannen härhemma påminner mig om att hans pappa, min svärfar, skulle ha fyllt 105 år idag om han varit i livet. Det känns märkligt hur fort åren går och att det redan är 20 år sedan vi firade hans 85-årsdag som blev hans sista födelsedag.
-
Svärfar Lindbergh var en orädd man som upplevde mycket under sitt liv. Han var 23 år gammal, när han med båt emigrerade till USA år 1927. Samma år gjorde en annan Lindbergh en uppmärksammad resa i motsatt riktning. Han hette Charles och blev världsberömd genom att vara den förste som flög över Atlanten.
Svärfar bodde mestadels i Detroit under USA-tiden. Efter 20 år i Staterna tog han hustru och tre barn med sig hem till Sverige, där familjen utökades med ytterligare två telningar.
-
På svärfars 85-årskalas var barn och barnbarn samlade. Även hans första barnbarnsbarn och vårt första barnbarn Emma var med. Hon var dryga året, klädd i rosa och söt som en bakelse. Hon är numera en vuxen kvinna och sambo och pluggar på Universitetet. Mannen och jag var vid svärfars kalas nyss fyllda 50 och i dag närmar sig våra söner med stormsteg den åldern.
-
Tänk dig 20 år framåt och jag är............ Näää!!! Hjälp!
-
Lev väl så länge du kan!

tisdag 10 november 2009

En kunglig visit


En vinterdag för ganska många år sedan, stod jag i en snödriva utanför Shopping med kameran i högsta hugg för att få en bild av kungaparet som den dagen besökte Luleå.
-
Den dåvarande landshövdingen Rosengren och hans fru samt kungaparet skulle åka genom stan i en gammal fin vagn dragen av hästar.
-
Just denna speciella dag blev det snöstorm. När kungaekipaget körde förbi, tog jag ett foto som hör till de mest misslyckade jag någonsin tagit. Snöflingor och vagn är vad som syns på bilden och inget av de intressanta passagerarna.
-
Jag fick alltså inte se kung och drottning och inte heller hann jag vinka. Däremot hade min bror den möjligheten några år senare när han som polis vaktade majestätet i storskogen i Norrbotten. Vid kungligheternas avresa vinkade och log kronprinsessan mot brodern och han log och vinkade tillbaka.
Något som han märkligt nog vågat berätta för mig.
-
Som kanske enda anhängare av monarkin i min släkt, har jag skrivit följande försvarstal på rim till kungen, när han avslöjades med att köra för fort. Den har elva verser, men det får räcka med de fem sista.
-
Men tvenne drakar vakna,
de vädra sensation,
och republikens vänner
sa, kung, vik bort från tron!
För någon hade gissat.
och någon hade trott,
att konungen av Svea,
nog rattat alltför fort.
-
I TV:s fem kanaler,
och radion likaså.
man kacklade och pratade,
att kungen borde gå.
Glöm bomber och missiler
glöm mord och bråk och krig
Vår kung sig haver klantat
det angår dig och mig.
-
Fru Tarras, kloka kvinna
i rampljus van att stå,
att konungen försvara
hon gjorde då och då.
Hon kunde ju förklara,
hon visste ju så väl,
när Calle vår har bråttom,
finns ett romantiskt skäl.
-
Att Svea Rikes kvinnor,
ja, åttioen procent,
förlät sin dyre konung,
det är väl redan känt.
Och många utav männen
förstår så bra ändå.
En rivig bil av ny modell
då ska man få dra på.
-
Så monarkin i Sverige,
den stärkte sina kort.
En kung som saknar kvinnan
får köra lite fort.
Men de med felvänt sinne
som vill ha republik,
var denna dag en motgång
och alla andra lik.
-
Slut för i dag bloggen.

måndag 9 november 2009

Oförrätter

Många påstår att när de ser tillbaka på tidigare händelser i livet, minns man bara de trevliga stunderna. Grattis till dem, säger jag, som har ett otroligt gott minne när det gäller gamla oförrätter. Jag vill inte påstå att de ofta är i mina tankar, men jag minns dem väl och jag kan vara väldigt oförsonlig.
-
Här ska jag berätta om mitt tidigaste minne av en oförrätt.
-
Jag gick i första klass i småskolan. I det enda klassrum som fanns i den bagarstuga som föreställde skola, fanns också tredje- och femteklassare.
-
En dag när vår fröken Hå (den elaka och ofelbara) hade lektion med en annan klass, fick vi förstagluttare läsa tyst i vår läsebok.
-
När timmen var slut, frågade fröken Hå var och en av oss 7-åringar hur långt vi hade hunnit i boken. Jag, som kunde läsa när jag började skolan, visade stolt upp mitt resultat. Fröken Hå tog min bok och sa högt och tydligt "Så här långt har du inte läst. Du ljuger, du får sitta kvar". Jag försökte inte ens protestera, för det gjorde inte lydiga och rädda småflickor. Att sitta kvar betydde att jag fick gå hem till fröken Hå tillsammans med de stora flickorna som hade syslöjd och där sitta kvar och läsa boken en gång till.
-
Den oförrätten glömmer jag aldrig. "Maran" beskyllde mig för lögn när jag bara hade varit duktig. Fröken Hå fick aldrig en plats i mitt hjärta och fast det är långt mer än 60 år sedan det hände, glömmer jag det aldrig.
-
Det är nog ett svårslaget rekord i långsinthet.
Hej då!
-

söndag 8 november 2009

Till en pappa

Du blev 85 år gammal och nästa år är det 100 år sedan du föddes.
-
Jag skriver till dig i du-form, fast du inte längre finns bland oss levande, men du är ihågkommen av oss som kände dig. När alla som minns dig är döda, då är du bara en länk i en släktkedja.
-
För många år sedan, när du hade blivit blind och satt på "Hemmet", skrev min bror en vacker dikt till dig. Vi läste upp den och du tyckte mycket om den.
-
Nu skriver jag om dig i min blogg. Du skulle ha älskat datorn med dess möjligheter att få kontakt över hela världen. Samtidigt vet jag att du och datorn skulle va varit en helt omöjlig kombination. Du saknade totalt tekniska färdigheter och du hade ett häftigt humör. Det är oförenliga egenskaper för den som ska använda den moderna tekniken.
-
Politik var ditt stora intresse som bekant. Kommunens starke man stod det i tidningarna och det klarade du av trots bara 3 ½ års skolgång. Bra jobbat, Hermansson.
-
Mina bästa minnen av dig är våra familjeutflykter på sommarsöndagar till Skellefteälven, där du stod och kokade kaffe över öppen eld. Vid dessa tillfällen hade du alltid kostym och hatt. Det var söndag och då klädde man sig fint av vördnad för helgdagen.
-
Du och jag som är barn av det kärva folket, födda i myrlandet och jordnära människor, som inte smektes med orden, vi ska absolut inte bli sentimentala.
-
Men jag tycker att jag haft en bra och trygg uppväxt tillsammans med dig och mamma och jag tror att mina bröder delar den uppfattningen. Ni ville oss väl och det visste vi.
-
Det var min söndagsbilaga.

fredag 6 november 2009

Fredagmys.


I morse när vi skulle åka ut med bilen, fann vi till vår förvåning att alla fyra sidorutorna stod öppna. Bilen var låst och jag är ganska säker på att bilrutorna var stängda när jag hämtade morgontidningen. Alltså måste rutorna har öppnats i det ögonblick Nisse satte i motorvärmaruttaget. Förklara det, den som kan. Vår bil har blivit misshandlad och protesterar.
-
Anledningen till utfärden var förstås inköp av Norrbottens-Kuriren. Tidningen presenterade kandidat nummer 5, som är vår fina Amanda. Hennes sämsta egenskap är, enligt egen utsago, att hon har svårt att bestämma sig. Då ska du veta Amanda att du är inte ensam, jag har ofta tvekat om vilka beslut jag ska ta.
-
Men tveksamhet är inte enbart en dålig egenskap. När man väl beslutat sig så är det mycket genomtänkt, så de så. Och de som väntar på besluten, får väl lugna ner sig.
-
Det får räcka för i dag. Nu går vi och fredagsmyser.

torsdag 5 november 2009

Jag ljuger så bra.

Enligt ny statistik lär varje person ljuga minst fyra gånger per dag. Vi ljuger för att inte såra, för att slippa bråk och för att framstå som lite bättre än vad vi är.
-
Enligt samma statistik är politiker, föga förvånande, den grupp av människor som ljuger allra mest. Särskilt mycket ljuger de under valår. Deras lögner är allmänt accepterade och kallas löften och vi som röstar vet mycket väl att deras löften ofta är bara valfläsk.
-
Vad vi säger och vad vi tänker är ofta inte samma sak och här följer några exempel:
-
Miljöpartisen säger: För mig får gärna bensinpriset tiodubblas.
Miljöpartisten tänker: Jag har ju gångavstånd till jobbet.
-
Folksams VD säger: Jag förstår att pensionärerna är besvikna
Folksams VD tänker: Ska gamlingarna aldrig sluta gnälla.
-
Kungen säger: Daniel är rätt man för Viktoria.
Kungen tänker: Daniel är inte rätt man för Viktoria.
-
Silvia säger: "Min kong talar väldi fint".
Silvia tänker: Tyst, Carl-Gustaf, du pratar för mycket.
-
Gunnel säger: Grattis Skellefteå till vinsten över Luleå Hockey.
Gunnel tänker: Hrmpf!!! Usch!!! Morr!!!
-
Det var allt för idag.

onsdag 4 november 2009

Panelhönor.

Tupp eller höna.
Vi tjejer, som var ute och dansade på 50- och 60-talen, hade en stor och gemensam skräck. Det var rädslan att inte bli uppbjudna till dans utan i stället klä väggen som panelhönor.
-
På lördagskvällarna, när det var dans på Borgen, stod de kostymklädda pojkarna vid ena väggen medan flickorna satt och stod mittemot. När musiken spelade upp, rusade pojkskocken till motsatta sidan och bjöd upp de populäraste och snyggaste brudarna.
-
Några tjejer fick inte dansa alls på hela kvällen. De var för blyga eller möjligen inte tillräckligt snygga för att tilltala danskavaljererna. De var de så kallade panelhönorna.
-
På den tiden förekom bara pardans. Tänk dig då ett flickebarn som inget hellre ville än att få dansa. Hon hade gjort sig fin, sminkat sig och klätt sig i det bästa hon ägde. Hon åkte till dansen med hoppet att kvällen skulle bli festlig och att hon skulle ha roligt.
-
Det blev precis som vanligt. Ingen bjöd upp henne och att hon skulle bjuda upp någon var absolut otänkbart, eftersom fina flickor inte gjorde så. Kvällens två sista danser var visserligen "Damernas" men då bjöd man bara upp den man dansat mest med under kvällen. Hade man inte dansat med någon, hade man inte heller någon att bjuda upp. Vilka oskrivna och idiotiska regler vi levde efter.
-
Till slut kommer panelhönans dikt. Den är både rolig och tragisk.
-
Man kallar mig höna
av sorten panel,
jag fattar ej alls,
vad det är som är fel.
Jag har talkat och borstat,
med vit Stomatol,
att finna min drömprins,
det är ju mitt mål.
-
Musiken har tystnat
och kvällen är sen,
mitt huvud värker,
jag vill ha Ipren.
Jag letar min väska,
och röda kappa.
väcker familjen,
och dansar med pappa.
-
Hej och Hå!