Vakna bloggen, du har sovit tillräckligt länge.

Vakna bloggen, det här går inte an. Ett enda inlägg i mars månad. När jag började blogga tyckte jag att jag hade ämnen att skriva om för lång tid framåt. Men så är det inte riktigt längre. Ibland är skallen helt tom och ofta faller tänkta bloggämnen platt till marken när det kommer på pränt.

I kväll är jag frivilligt utsparkad från vardagsrummet. Laget i våra hjärtan spelar en viktig match nere i Göteborg. För mig räcker det att få veta det färdiga resultatet, behöver inte alls se matchen. Men när jag just nu tittade in i vardagsrummet sov maken djupt. Det går nog inte så bra för våra hjältar kan jag tro.

Just nu spelar Sverige en otroligt viktig match i herrfotboll mot Polen. Förlorar Sverige är det katastrof har jag förstått. Då får vi inte leka med de stora pojkarna i VM som spelas i sommar i Mexiko, Kanada och USA. Där vill vi ju vara med och gräva guld.

 

Den fantastiska Melodifestivalen

I lördags satt vi och slötittade på "Mellon. Det är på intet sätt vår musik men man vill ju hänga med när barnbarnsbarnen pratar om Lilla Al Hadji och Greczula. För oss gamlingar är det mest skrän och sjukdomsframkallande scenuppträdanden. 

2012 fick jag som julklapp en biljett till genrepet på Melodifestivalen. Tyckte att det skulle bli kul att se spektaklet på plats. Det året var "Mellon" kulturell. Torsten Flinck sjöng "Jag reser mig igen" med en stark och raspig och smått försupen Dramatendramatisk stämma. Håret reste sig på armarna. Varje ord hördes, han var överlägset bäst. Även författare Ranelid var med, pratade om kärlek samtidigt som någon flicka sjöng, Det året vann Looren med Euphoria, en låt som jag överhuvudtaget inte märkte. Danny var också med, barnbarnets favorit enligt bilden ovan.

För cirka 5 veckor sen föll jag illa och skadade ryggen. Smärtsamt några veckor, men i förrgår gick jag till stan och var helt smärtfri. Tacksam över att även gamla tanter kan läka.