Kanske lite för flummigt

Den här veckan har bjudit på soliga och varma dagar. Som norrbottning tycker jag att "lagom" varmt är 20 grader. Men riktigt heta dagar går jag ut i tidig morgon, dels för den dagliga motionen, dels för att njuta av tystnaden som bara finns under denna tid på dagen. Man "tankar" upp sitt välmående. Man mår bra ända in i själen.

På tal om själen, så läste jag om en forskare som tyckte sig kunna bevisa att själen försvinner från kroppen när man dör. Han kunde se att vid dödens inträdande, minskade vikten på hans avlidna försökspersoner med några gram. De gram som försvunnit tolkade han som att själen lämnat kroppen. En mycket morbid forskning, kan man tycka. Att väga en döende just innan dödsögonblicket och sedan efteråt, det kan nog anses både stötande och oetiskt. Får väl ursäktas med att det var rätt länge sedan forskningen var aktuell. Forskning är viktig, men det finns undantag.

I kristen mening är själen någonting som överlever kroppen och vandrar vidare när en människa dör. En del själar hamnar i himmelen. Andra hamnar nere i källaren eller någonstans där det är riktigt varmt.

Jag tror att när vi dör, försvinner vi för gott med både kropp och själ och vår aska berikar jorden. Vi finns till så länge någon minns oss, sedan är vi borta för evigt. Det är min tro. Du har också alldeles rätt i din tro.

Att tala om döden är inte pessimism, det är realism.

 

Glasbröllop

Äktenskapet är av Gud instiftat för att man ska ha någon att skylla på.

(Herman Hedning)

Skyller jag på min äkta hälft? Nej, bara när det är befogat. Som den gången när jag åkte iväg med bilen fast motorvärmarsladden satt kvar i bil och vägg. Visst var det makens fel? Det var ju han som satte fast sladden.

Tidens gång.

Idag firar Nisse och jag 61-årig bröllopsdag. Den lite suddiga bilden ovan är från den stora dagen. Malin, min arbetskamrat från kommunalkontoret i Malå sitter närmast fönstret och Gudrun med fästman har en rökpaus. Detta hände sig på den tiden när rökning inte var farligt. Gudrun var min klasskamrat genom alla år och efter folkskolan gick vi en kontorskurs i Umeå.

Med tanke på alla år min man och jag levt tillsammans frågade jag honom (gick med håven) om vad som var det bästa med mig. Efter okristligt lång betänketid svarade han:

"Du är bra på att lyssna........................på ljudböcker.

 

Goda råd i repris

Den som har ont i en tand

glömmer i samma sekund,

konung och fädernesland

frihet och folk och förbund.

Stordåd och föregångsmän,

världsalltets gång eller brand

angår tyvärr inte alls 

den som har ont i en tand.

(Alf Henriksson)

Det är dags att ringa till tandläkaren. Det är nästan två år sen sist, pandemin kom i vägen.

När jag var barn fanns ingen tandläkare i Malå kommun. Om man drabbades av en värkande tand gick man till doktor Odenman som tog tången och ryckte bort eländet. Ja, han bedövade först förstås. Jag hade tur för min värkande tand var på ett ställe där det växte ut en ny.

När mina söner någon gång kommer och frågar mig:

"Ack ömma moder, med all din klokhet och levnadsvisdom, vilka råd har du att ge oss på vår fortsatta vandring genom jämmerdalen."

Utan att tveka svarar jag:

"Söner, ni som mött fluortanten och erhållit gratis tandvård i ungdomen, se till att ni fortsätter att gå till tandläkaren varje år. Ta väl hand om era tuggverktyg, så att ni på er ålders höst, med ett brett leende och utan smärta, kan se tillbaka på era händelserika liv."

Är det bara inbillning eller hörde jag er redan ringa och beställa tid?

 

Drömmarnas trädgård

Bilder från "Drömmarnas trädgård"

Vilka härliga sommarkvällar. Sent eller tidigt ska man vara ute. Igår gick jag runt Gültzauudden och ner till "Drömmarnas trädgård" och bara njöt.

Det finns ett vanligare namn för "Drömmarnas trädgård" och det är Hermelinsparken. En sommar gick jag och yngsta barnbarnet, då 7 år, till parken för att äta glass och bara ha en stund för oss själva. Linnea tyckte att blomsterprakten, broarna och fontänen var mysiga och sa: "Det här är som en drömmarnas trädgård." Sen dess är parken en drömmarnas trädgård även för mig.

Foto från 2014

Linnea och hennes storasyster Olivia är adopterade från Kina. Två ljuvliga flickebarn  som vi är glada för att få kalla våra barnbarn. Och just i morgon kommer vi att få besök av Linnea och hennes föräldrar. Storasyster jobbar. Det känns bra att vi äntligen kan få ses efter ett och ett halvt års isolering.

 

Lyssna eller läsa

"Det finns egentligen bara två orsaker till att du läser en bok. Den ena är att du tycker om den. Den andra är att du tycker om att berätta att du läst den."

(Bertrand Russel)

Jag läser inte böcker längre, jag har blivit en lyssnare. Kan inte längre läsa det finstilta. Min senast avlyssnade bok är skriven av svägerskorna Lundgren och utspelar sig i Kalixtrakten. Titeln "Där isarna råmar" säger att det är en kall och frusen årstid och Kalixpolisen kör många och långa mil till orter som Bjumisträsk, Luoppio och Sunderbyn. Att författarna kan sitt Norrbotten är säkert. Boken är välskriven, men för mycket utvikningar gör att den förlorar i spänning. Jag tycker att den är två timmar för lång.

På senare tid har deckarförfattare upptäckt Norr- och Västerbotten. Stina Jackson har skrivit om  byarna vid Silvervägen och orterna runt Arvidsjaur. Hans Rosenfeldt har skrivit en Haparandadeckare och flera andra författare har förlagt sina berättelser i våra nordliga län.

För humana 169 kronor i månaden kan jag ladda hem och lyssna på så mycket böcker jag hinner. Man har tillgång till det mesta i bokväg, både nyutgivet och gammalt och i alla möjliga genrer. Mest deckare har det blivit för min del, men även biografier, historia och till och med några böcker om personlig utveckling. Fast det märks inte säger min närmaste.

Ljudbokens fördel gentemot boken man håller i handen är att någon läser och ger liv åt berättelsen. Precis som i forna tiders radioföljetonger. Nackdelen är att man lätt somnar hur bra och spännande boken än är. Med lurar i öronen kan man dessutom bli rätt otillgänglig och osocial. 

Missade att fota alla segelbåtar som kom till Norra hamn igår men utsikten är rätt fin även utan segel.