En vinterdag för ganska många år sedan, stod jag i en snödriva utanför Shopping med kameran i högsta hugg för att få en bild av kungaparet som den dagen besökte Luleå.
-
Den dåvarande landshövdingen Rosengren och hans fru samt kungaparet skulle åka genom stan i en gammal fin vagn dragen av hästar.
-
Just denna speciella dag blev det snöstorm. När kungaekipaget körde förbi, tog jag ett foto som hör till de mest misslyckade jag någonsin tagit. Snöflingor och vagn är vad som syns på bilden och inget av de intressanta passagerarna.
-
Jag fick alltså inte se kung och drottning och inte heller hann jag vinka. Däremot hade min bror den möjligheten några år senare när han som polis vaktade majestätet i storskogen i Norrbotten. Vid kungligheternas avresa vinkade och log kronprinsessan mot brodern och han log och vinkade tillbaka.
Något som han märkligt nog vågat berätta för mig.
-
Som kanske enda anhängare av monarkin i min släkt, har jag skrivit följande försvarstal på rim till kungen, när han avslöjades med att köra för fort. Den har elva verser, men det får räcka med de fem sista.
-
Men tvenne drakar vakna,
de vädra sensation,
och republikens vänner
sa, kung, vik bort från tron!
För någon hade gissat.
och någon hade trott,
att konungen av Svea,
nog rattat alltför fort.
-
I TV:s fem kanaler,
och radion likaså.
man kacklade och pratade,
att kungen borde gå.
Glöm bomber och missiler
glöm mord och bråk och krig
Vår kung sig haver klantat
det angår dig och mig.
-
Fru Tarras, kloka kvinna
i rampljus van att stå,
att konungen försvara
hon gjorde då och då.
Hon kunde ju förklara,
hon visste ju så väl,
när Calle vår har bråttom,
finns ett romantiskt skäl.
-
Att Svea Rikes kvinnor,
ja, åttioen procent,
förlät sin dyre konung,
det är väl redan känt.
Och många utav männen
förstår så bra ändå.
En rivig bil av ny modell
då ska man få dra på.
-
Så monarkin i Sverige,
den stärkte sina kort.
En kung som saknar kvinnan
får köra lite fort.
Men de med felvänt sinne
som vill ha republik,
var denna dag en motgång
och alla andra lik.
-
Slut för i dag bloggen.
7 kommentarer:
Här har du en till som är monarkins anhängare!
Vilken otrolig dikt!Strongt Gunnel,Din blogg är så kul att läsa,och många fina bilder har Du.
Go on girl!
Tack för den superba dikten! Och som en sann monarkist (VTR) så ropar jag givetvis: Heja kungen med familj! Ni sköter er bra!
Det var inte sä konstigt att jag mäste vinka, vi var bara två poliser och kocken kvar då tåget startade. Jag vinkade som Ria Vägner, och jag tror att det var detta som jag berättade för dej. Jag minns att damerna log, men det var nog mot kocken !
Även jag skrev en liten dikt om resan, 19 verser varav jag tar de tre fem första och snällaste:
Tarras kurir:
Är det den vilde jägarn,
Som sätter av i sträck?
Ur stugan tittar bonden
Med undran och med skräck.
En mörkblå eldig Porsche
Som i en blixt han ser,
Krom och nummerplåtar
En kronans officer.
Han redan är långt borta
Liksom en skjuten pil,
Ännu i natt han hinner
Väl några goda mil.
Ej ro, ej rast, ej vila,
Så heter hans paroll,
Och efter honom stupat
En Porsche för vart håll.
Av E 18:s våta lera
Hans bil är fullbestänkt,
Ur vägens gråstenshällar
Hans Porsche gnistor sprängt,
På Gälleråsens banor
Han nyss för livet stritt,
Bland Sörmlands hala backar
Nu brusar fram hans pitt. (förlängd i modell av en Porsche)
För första gång på länge
Göt vårsol ut sitt gull
På Stockholms stad, då vakten
Fick brått vid Södertull.
»Kung kommer med sin Porsche!»
Upp flyger bommens slå
För föraren och bilen,
Rätt fulla båda två.
Vid Slussen stannar Porschen,
Han mäktar icke mer.
Till fots den trötte kungen
Till slottet sig beger.
För kungahuset har han
Avgassvärtat bötesbrev,
Som polisen lutad
Mot motorhuven skrev.
Jag glömde ju skriva att jag hade betalt för att vinka, detta för att inga missförstånd ska uppstå, i övrigt är jag imponerad av mina syskonpoeter!
hos tarvliga undersåtar en dubbel moral jag ser, att köra vilt med bilen, ett Hermanssonskt manér.
Tack för alla fantastiska kommentarer, rimmade och orimmade, sv vanligt folk och av kungen himself. Ni är bara bäst!
Skicka en kommentar