Vi söker en omöjlig hjälte

Sökes:

Kanske just du är rätt person för ett toppjobb med hela landet som arbetsfält. Dina arbetsuppgifter innebär ett stort ansvar och ibland måste du fatta impopulära beslut. Du ska vara redo att rycka in under dygnets alla timmar och närsomhelst kunna besvara medias ständigt återkommande frågor utan att visa minsta tecken till irritation. Du bör ha en Einsteins hjärna och en hud av stål. Charm och en varm personlighet är viktiga ingredienser när du möter grymma motståndare i hätska debatter. Humor är ett plus, när du medverkar i diverse lekprogram på TV.

Med jobbet följer en del förmåner. En hygglig lön väntar dig och du kommer att få äta många goda middagar tillsammans med statsmän och andra berömdheter. Du får även möjlighet att träffa konungen några gånger per år och berätta för honom om vad som i riket tilldragit sig.

Tjänsten ska tillsättas i november och gäller i första hand till september 2022, men med möjlighet till fortsättning.

Ett i generationer fläckfritt rykte är ett måste, du ska vara socialdemokrat och du får gärna vara kvinna.

Så till någonting helt annat. Äkta hälften och jag träffades för exakt 63 år sedan på en logdans i Tjärnberg. Nisse hade fått sitt första jobb som lärare på realskolan i Malå, trots att han bara var en nybakad student utan pedagogiska kunskaper. Det var ont om utbildade lärare då som nu. I Malå mötte han bångstyriga tonåringar, bland dem min äldre lillebror.

Han som tänkte bli lärare, blev det aldrig. Erfarenheten från Malå förskräckte. Men härhemma firade vi med rosor och glass.

 

Ett blogginlägg fullt av fördomar

Dagen efter vinsten i solligan

Läser om en kvinnlig politiker som påstår att det som skrivs om klimatförstöring är starkt överdrivet. Jag läser, gapar förvånat och hojtar till gubben som sitter i ett annat rum:

"Men det här kan väl ändå inte vara sant, hon är ju centerpartist och...KVINNA."

Centern, det är ju Miljöpartiet "light" i frågor som gäller miljön. Inte kan väl en kvinnlig centerpartist ifrågasätta forskning om hoten mot mänsklighetens överlevnad. Jo, tydligen!

Klimatförnekaren är enligt mig och mina fördomar en högljudd halvmedelålders karl i väst och kängor och som troligen röstar på SD.

Vilka är personerna som vägrar att vaccinera sig? De som anser att det är ett tvång och ett hot mot demokratin. Här har jag naturligtvis inga fördomar, det är bara några stackare som är rädda för sprutan.

Så här står det under rubriken frågor och svar på IPCC:s senaste forskningsrapport:

"Om hela världens befolkning levde som vi svenskar, skulle miljöförstöringen vara ofantligt mycket större."

Och jag som trodde att vi var duktigast i klassen. Aldrig får man vara ifred med sina fördomar.

 

Det ringer

Bleknad bild av glad telefonör

60 år senare såg den glade telefonören inte lika glad ut längre. Han försökte få kontakt med Telia, det företag som tidigare hette Televerket och som han gett 35 år av sitt arbetsliv till. Efter 22 minuter av "det är många som ringer just nu, vi hjälper dig så fort vi kan", fick han veta att han hade plats nummer 83 i kön. Butterheten var märkbar hos min lagvigde.

Vi har sagt upp abonnemanget på vår fasta telefon. Det gick givetvis inte smärtfritt, därav försöket att nå någon på Telia.

Foto från nätet

Min barndoms telefon var svart och hängde på väggen. Den hade en vev på sidan som man använde för att komma till byns växeltelefonist, som i sin tur kopplade vidare till den man ville prata med. Ringde man utanför byn, blev det rikssamtal och man fick vänta någon timme på återringning. Samtal fick inte vara för länge, max 3 perioder på 3 minuter. Inget kallprat där inte.

Det har blivit ett antal telefoner genom åren. Bakelittelefonen, Kobran, Dialogen, den bärbara och nu är det mobilen som ger oss kontakt med världen utanför hemmet. Vad blir nästa?

Jag kommer i alla fall att sakna den fasta greppvänliga telefonluren, det perfekta ljudet och telefonnumren som var så lätta att komma ihåg.

 

Av sannolika skäl

Efter morgonprogrammets alla OS-analyser är det dags för Leif G W Persson. Han är en pensionerad kriminolog och han försöker nu förklara varför Sverige har blivit ett land där skjutgalna gängmedlemmar helt saknar respekt för sina medmänniskor.

Leif G W Persson, denne karismatiske mysgubbe, hummar och brummar när reportrarna börjar fråga om skjutningarna i Kristianstad och mordet på en kvinna i Luleå.

"I Luleå är det gissningsvis en gänguppgörelse", säger han och kliar sig i håret, på hakan och i skägget. "Det kan hända att det är storstadskopplingar, att gängen vill etablera sig utanför storstadsområdena och då åker 70 mil till Umeå."

Reportrarna reagerar inte över att han helt plötsligt bytt stad, men vi ska inte kräva för mycket av dem. Umeå och Luleå är ju bara två orter däruppe i det totala mörkret.

Leif G W fortsätter: "De har hittat någon uppbränd bil nära Boden och det är ju bara  15 mil från brottsplatsen."

Helt galet, käre experten. Mordplatsen är knappa 4 mil från Boden.

Så bäste Leif G W Persson, nu är du på sannolika skäl anklagad för att ha bristande kunskap om svensk geografi. Inte bara sannolika skäl, ditt brott är filmat och finns på TV4 Play och jag kommer fortsättningsvis att ha en något svagare tilltro till det du berättar.

Ja, jag vet att det är småttigt att klaga på en kriminalexpert, när skjutgalna gäng härjar vilt i riket och inte känner någon som helst empati för sina offer och skapar så mycket sorg och elände för anhöriga.

Men det är så mycket lättare att raljera över Leif G W:s bristande kunskaper i geografi än att skriva om den dystra utvecklingen med skjutvapen i händerna på omogna och kriminella dårar.