Liten by i stort landskap

Uppklädda för fotografering. Bilden föreställer mina farföräldrar Eva och Herman Olofsson och fotot är antagligen från Hermans 50-årsdag. När herrn i huset fyllde 50 år tog man och hustru på sig finkläderna och åkte till fotografen. Man log inte på bilder på den tiden, fotografering var på allvar. Kanske hade det också med fototeknik att göra.

På det här fotot är mina farföräldrar närmare 80 år. Farfars skägg har vitnat och farmors hår har grånat.  Äldste sonen fick också hänga med på den här bilden. Farbror Rickard bodde på övervåningen i huset man ser på bilden. Längan bakom huset är en bagarstuga som hela familjen flyttade till på sommaren, medan man storstädade boningshuset. Farmor Eva var född 1864, en rivig dam, gladlynt, pratsam och byns jordemor. Farfar Herman född 1866 var allvarlig och religiös. Allt detta enligt min far.

2018 hade vi, de kvarvarande barnbarnen till Herman och Eva, en kusinträff i Mörttjärn som är en liten by utanför Malå. Här står vi utanför det som en gång var farföräldrarnas hus. Under några år på 50-talet var det skola, idag står det tomt.

Så här ser bagarstugan ut idag. Den gamla björken ser likadan ut som förr men bagarstugan har förfallit.

Från farföräldrarnas gamla hus kan man vända blicken åt ett annat håll och där hitta mitt barndomshem i vars kammare jag är född. Då var kåken röd och timrad, idag är den gul och där bor en av mina kusiner.

Klicka gärna på bilderna.

Starroperationen gick bra. Jag ser nästan för bra. Tavlorna härhemma har fått nya klarare färger, Min man har åldrats och det har även jag.. Önskar att man kunde byta ut skröpliga delar på sin kropp lika enkelt som man byter lins. Ny hörselnerv vore inte helt fel.

 

Man ska alltid söka efter saker att fira

Idag den 25 april säger vi GRATTIS till ett barnbarn som fyller 21 år och en svägerska som fyller 76.

Men mest firar vi oss själva som varit förlovade i 65 år. Den 25 april 1959 bytte vi ringar i mina föräldrars Opel Rekord på parkeringen utanför Folkets Hus i Adak.

Då jobbade jag på kommunkontoret i Malå och hade en lön på 660 kronor i månaden. Nisse, nybakad student, vikarierade som lärare på realskolan och hade ca 900 kronor i månadslön.

Vi hade inga pengar på banken. Jag kämpade med en avbetalning på 15 kronor i månaden på boken "Musikens värld" och ytterligare en avbetalning med 50 kronor i månaden på en symaskin som någon talför säljare lyckats lura mig att köpa genom att påstå att varje flicka måste äga en sådan. Jag var naiv och lättlurad på den tiden. Så är det inte idag.

Vi lyssnade på "Who´s sorry now" med Connie Francis på Nisses nya radiogrammofon som han köpt för första lönen. Vi roade oss med att spela kort på kvällarna och en och annan lördag dansade vi på Malåborg. Teven hade ännu inte kommit till våra trakter.

Idag 65 år senare sitter vi här skuldfria och utan symaskin och är glada och stolta över fyra småpojkar som är våra barnbarnsbarn. Livet har varit vänligt mot oss, men firandet blir inte märkvärdigt. En god glass till kaffet får duga.

 

Gammal man gör så gott han kan

Biden, Biden, olycksfarbror, låt din presidentperiod ta slut 2024. Se till att dina demokratiska partivänner letar fram en karismatisk Clinton- eller Obamakopia, allt för att kunna ge Trump en rejäl strid. Jag gillar dig Biden, men du bör få bli pensionär, ta vilopauser på dagen och läsa sagor för barnbarnsbarnen. De bryr sig inte om felsägningar.

Om du Biden skulle få sitta kvar i presidentämbetet till 2028 är du 86 år. Som USA:s president förväntas du vara kraftfull, att elegant och ungdomligt kliva ner från en flygplanstrappa och vinka till folket. Att med mäktig stämma förklara ditt lands storhet utan att snubbla på orden. Det går inte när man är 86 år. Det vet vi alla som uppnått den åldern.

Såg en rubrik på nätet att man skulle göra Biden yngre med ljus och smink. Vet inte riktigt hur det skulle hjälpa honom, hans enda möjlighet är att USA föredrar en trött man framför en skrikig clown. 

Besökte USA för över 40 år sedan för att hälsa på min mans släkt. Trevliga människor som bjöd på mycket god mat och många oförglömliga upplevelser.

 

Det dåliga samvetet slår till

Njuter av nygräddade våfflor till lunch. Det är sagolikt gott med hallonsylt och glass. Samtidigt sitter det en liten djävul på min axel som säger att det du äter är inte bra för människan, smöret klistrar sig fast i blodbanorna och orsakar sjukdom och död. Det här måste du kompensera till nästa måltid.

Jag lyssnar till min lille djävul och frågar varför viss mat är så god, när den inte tillför kroppen särskilt mycket näring. Mjölmat är egentligen bara bukfylla säger näringsexperter. Men så lät det inte förr. Min egen far hade pannkaka som favoriträtt. Det var "mat för karlar", pannkaka hade gubbarna med sig ut i skogen och värmde den i stekpanna över öppen eld och ingen liten fuling satt på deras axlar och gnällde. Man njöt av det goda.

Luleås kommunalråd Carina Sammeli skrev en krönika i NSD om den tid i livet när hon var ansvarig skolpolitiker, samtidigt som kommunen stängde ner ett antal skolor. De som drabbades av nedläggningen blev förstås inte glada. Men hatet mot henne gick över anständighetens gräns. Det fanns folk som spottade på henne, slutade hälsa och hatet och hotet i sociala medier var som vanligt vidrigt.

Idag, som kommunalråd, vill hon ha en bra relation med alla sina kolleger oavsett parti. Försöker möta alla politiska förslag med respekt, även om hon inte har samma åsikt. Personliga påhopp bör inte förekomma i politiska diskussioner. Bör förresten inte förekomma alls.

När man ser beslutsfattare i Kreml och på andra oroliga platser i världen, ser man nästan alltid bara medelålders, trumpna och tydligen krigsgalna män i mörka kostymer. Lite fler vänliga "Carinor" i de församlingarna vore önskvärt.

I helgen tänder jag ett ljus för mamma Jenny, pappa Sven, svärföräldrarna Signar och Viola, samt lillebror Anders. De finns inte fysiskt hos oss längre men i våra tankar finns de för alltid.

 

Regntunga skyar och lite annat

Regntunga skyar, varthän jag ser

nå´n sol finns ej mer,

bara moln.

Vi fanns rätt ofta, på solligans topp,

men det blev stopp, 

bara moln.

Den sol vi brukar se, blev plötsligt onåbar

den lyste blott på Högarna, där stannade den kvar.

Regntunga skyar, varthän jag ser

nå´n sol finns ej mer,

bara moln.

Vi är inte vana vid att finnas på solligans botten. Därav denna klagosång. Idag lyser solen men bilderna på bloggen är tagna första dagen på fruntimmersveckan.

Vi har under några dagar haft kärt besök av ett barnbarn. Olivia, 20 år gammal, bosatt i Stockholm, jobbar på Coop, men ska börja plugga i höst. Hon har satt sprätt på oss gamlingar, som ofta fastnar framför teven. Min karl blev riktigt pigg trots att han fått en fraktur på bäckenet, har ont och knappt kan gå.

Vi har ägnat kvällarna åt kortspel och teven har fått vila. Man mår utmärkt av att slippa lyssna till allt elände som sker i landet Sverige. Det är nyttigt med semester från dåliga nyheter.

Trista nyheter kan man ändå få genom dagstidningen. Läser att en rektor blivit terroriserad. Han avvisade fyra yngre personer som vistades i skolan utan rätt att vara där. Det skulle han inte ha gjort. Han har blivit hotad, hans bil har fått däcken sönderskurna vid ett flertal tillfällen och nu orkar han inte längre. Han vet inte vilka förövarna är och polisen har inte nog med resurser för att intensivt kunna jobba med sådana ärenden. De måste ju skydda alla som vill bränna någonting, klart att "bagateller" hamnar i skymundan. Den sista meningen var min egen ganska orättvisa kommentar mot polisen. Egentligen tycker jag att  poliser är hjältar i dagens Sverige.

 

Arga farbröder och busiga barn

Läser i tidningen om arga gubben. Ett gäng 10-åringar kallade den 67-årige pensionären för surgubben och terroriserade honom genom busknackningar. Till slut tröt tålamodet för den äldre mannen som fick fatt i pojkarna, tog den ene i axeln och hötte ilsket med näven. Det borde han inte ha gjort. Händelsen gick till åtal. Tingsrätten friade pensionären och hovrätten gick på tingsrättens beslut. Man ansåg att axelgreppet och "höttandet" var en befogad tillrättavisning. Pensionären slapp betala drygt 5500 kronor för kränkning, sveda och värk som åtalet gällde.

Men är inte detta fruktansvärt onödigt? Att både tingsrätt och sedan hovrätt anlitas i ett mål gällande busungar och en retad farbror. Här vill jag starkt rekommendera mamma Jennys metod när sönerna hade "busat."

Min bror och hans kompis hade roligt och bytte fnissande plats på styrstång och sadel på gamle farbror Johans cykel. Det blev inte lika roligt när mamma Jenny fick reda på saken. Den skamsne sonen fick i moderns sällskap gå hem till farbror Johan och be om ursäkt och sedan sätta cykeldelarna tillbaka på rätt plats. Min andre bror fick också göra en förlåtelseresa, då gällde det ett sönderslaget fönster.

Ungar måste lära sig att gör man dumheter får det konsekvenser, det är en helt nödvändig lärdom att ha med sig senare i livet. Man ber om ursäkt, rättar till det som går att rätta till och låter tings- och hovrätter syssla med verkliga brottsmål.

 

Arga fåglar och långa äktenskap

Upp och ner

Arg fågel

Världen är upp och ner och argsinta måsar har tagit över stan. I alla fall en busshållplats där folk blivit attackerade av arga fåglar. Måsarna har periodvis tagit över boulebanan vid mitt hyreshus och skrikit ilsket åt de som kommit för nära. Men nu till något helt annat.

Skratta aldrig åt din partners val, för du är ett av dem.

(Okänd tänkare)

Alla varaktiga äktenskap innebär ett villkorslöst accepterande av en ofullkomlig person.

(Annan tänkare)

Äktenskapet är av Gud stiftat för att man ska ha någon att skylla på.

(Herman Hedning)

Klart att vårt äktenskap håller, ingen annan ville ha oss.

(Dullen)

På söndag firar "guben" och jag bröllopsdag. För 63 år sedan gifte vi oss i Bureå kyrka. Himlen var grå, regn väntades, vi panikköpte ett paraply för att skydda brudens märkliga frisyr. Jag hyrde min brudklänning med tillhörande underkjolar för dåvarande mode krävde vidd i kjolen. Jag var nervös, benen skakade när jag gick uppför den lååånga altargången tillsammans med prästen och den blivande maken. Musiken var konstig och "taktlös", den högkyrklige organisten tyckte inte att Mendelssohn var lämplig i kyrkorummet.

Efteråt hade vi fest i Bureå hembygdsgård. Många släktingar kom från Malå, tillsammans var vi 69 personer som åt, dansade och bjöds på vickning. En kalaskokerska hade lagat plommonspäckad fläskkarré med potatisgratäng och glass till efterrätt. Vi bjöd även på cigaretter, rökning var inte farligt 1960. Kalaset kostade oss 965 kronor, vilket i dagens penningvärde är drygt 14000 kronor.

Här står vi nu 63 år senare och tycker att det vore ändå rätt kul att få fira 70 år som gifta. När vi nu hållit ihop så länge, varför inte några år till trots att min färdkamrat har tappat farten. Han vaknade en morgon och kunde knappt gå för smärtor i ena ljumsken. Det blev så småningom läkarbesök. remiss till röntgen och nu hoppas vi bara på ett bra svar.

 

Cleo har kommit hem

Bilderna tagna samma dag

Ikväll kommer släktingar på besök. Äldste sonen, sonhustrun och yngsta barnbarnet Linnea. Vi bjuder våra gäster på denna vackra och ständigt skiftande tavla som är vår utsikt och som vi aldrig tröttnar på. Bilderna är tagna från balkongen.

Sonen med familj fick problem. Kanske måste utesluta resan till Luleå.  Deras katt, ettåriga Cleo smet ut från lägenheten och bara försvann. En liten älskad katt i den stora staden med så mycket trafik. De efterlyste katten i en lokal facebookgrupp och en person med sökhund anmälde sig och ville hjälpa till och lyckades så småningom hitta Cleo. Den lilla rackaren hade gömt sig och kom motvilligt fram när hon lockades med kattgodis. Ägare till djur kan göra vad som helst för sina älsklingar har jag förstått. Har själv aldrig haft något annat än guldfiskar och de kan vara vackra men får aldrig status som familjemedlemmar.

Det är sommarfestival på gång i stan. Känner knappt igen någon av artisterna, men det spelar ingen roll. Det är marknaden, maten, folklivet och vackert väder som lockar. För mer än 10 år sedan var artisterna huvudattraktion. Bland annat var Tom Jones här under festivalen och sjöng Delilah så det ekade över Norra hamn. Då njöt vi tanter.

 

Finaste pojkarna och deras motsatser

Våra gäster från i förrgår, Levi 4 år och Vide 2 år, tycker att det här är den roligaste platsen i gammelfarföräldrarnas hem. Skåputrymmet där lastbilarna och bussarna har sitt garage och duracellkaninerna sover. Men allt känns ändå inte riktigt bra. Lille Vide tar min hand och visar vad han tycker är läskigt hos gammelfolket. Pendeln på väggklockan är obehaglig. Ticke-tackar och låter. Gammelfarmor förstår och stannar pendeln och då blir allt bra. Jag bara smälter inför dessa småherrar och undrar i mitt stilla sinne hur deras liv kommer att bli. Men, det får jag inte veta.

Får man skämta om religionen. Jo, det är absolut tillåtet. Man får skämta med påvar och andra makthavare inom det religiösa området. Plocka ner det pompösa och pekpinneaktiga och ta ner det på jorden. Lite skratt ovan molnen är bara befriande.

Men har man verkligen rätt att håna, förolämpa och bränna religiösa symboler? Det har man, konstigt nog. Men man undrar hur personen tänker, han som står framför en ambassad eller en moské och bränner en bok som är helig för så många människor? Känner han sig stolt över sin provokation eller vill han bli en kändis, en rubrik i kvällstidningen?

Jag är själv inte religiös, men tycker att respekten för troende människor gör att man inte skymfar dem genom att bränna deras kristna symboler. Tänker på min mor som skulle blivit illa berörd om någon bränt bibeln. Man ska inte bränna flaggor heller, det är dumt, plumpt och sårande.

Blå nyanser i Norra hamn.

Tändstickor kan man använda till att tända eld på grillkolen, laga något gott och bli populär istället för att bränna böcker och bli avskydd.

 

Olivia och Valborg

Olivia med lillasyster och idolerna

För några dagar sedan fyllde barnbarnet Olivia 20 år. Varje sommar när hon var en liten tjej, kom hon och hennes familj upp till Luleå under Hamnfestivalen Här fick hon se och lyssna till sina idoler, Danny, Mattias och Agnes m fl. Hon var jättelycklig för att vi bodde så nära festligheterna och frågade oss:

"Varför händer allt roligt i Luleå och inte i Sverige?"

Olivia tog studenten förra sommaren och jobbar nu på Coop i Haninge. Hon vill tjäna lite pengar innan hon fortsätter med sina studier. Lycka till tjejen, vad du än gör i livet!

Just nu, när jag skriver det här blogginlägget, faller flingor utanför mitt fönster och påminner om att det snart är valborgsmässoafton. I min ljuva ungdom var det en kväll när man stod vid majbrasan i nya sommarkjolen och nylonstrumporna och höll på att frysa ihjäl medan manskören från Malå sjöng om "var äng sin blommar har." Ängens blommor var oftast lika frusna som vi var.

Minns också när vi ungar stod vid brasan i Mörttjärn och fick nyheten om att riket äntligen fått en prins efter alla dessa prinsessor  som fötts och som inte klarade av att sitta på tronen. För det ändamålet krävdes en manlig bakdel.

Minns också en dyster valborgsmässoafton på 80-talet när jag körde hem från jobbet. Det började snöa, vi hade bytt till sommardäck och helt plötsligt gled jag in i ett räcke. Det blev kostsamt.

Men numera sitter "guben" och jag i soffan, kanske med en godisskål på soffbordet och tittar på valborgsmässoelden i TV och det är varmt och gott.

 

Det kostar att ha roligt

Min äkta hälft har köpt årskort till Luleå hockeys matcher i 37 år. I veckan blev alla fantaster som delat samma intresse och haft årskort i mer än 25 år bjudna på middag och fick en present. En kristallskål med den välkända loggan.

Min man försökte räkna ut hur mycket pengar han lagt på dessa årskort under alla de 37 åren. Han kom fram till en summa på ungefär 110.000 kronor. Det låter mastigt när man hör totalsumman men hade han rökt ett paket cigaretter om dan i samma antal år hade han kommit upp i det fyrdubbla beloppet och dessutom antagligen inte mått så bra som han gör. Kostnaderna för hockeyn går direkt på nöjeskontot och håller min hälft frisk och glad. Åtminstone när laget vinner och domaren gjort sitt jobb.

Förresten om man ska vara fullkomligt ärlig, hur mycket har man inte lagt ner på godis, chips och andra onyttigheter under 37 år. Tur att man inte vet.

Igår kom nyheten att den vänlige, sympatiske Börje Salming avlidit i ALS. När man får en grym sjukdom med ett givet slut är det skönt när döden kommer snabbt. Alla talar så väl om denne ärrade hockeylegend och alla vackra minnesord från de som kände honom känns absolut äkta.

 

Far är rar

Här sitter min far i gröngräset en varm sommardag och jag står bredvid. Det ser idylliskt ut men samma år i april hade Hitler invaderat Danmark och Norge och oron för framtiden var stor i de svenska hemmen. Min pappa som var 30 år på bilden var en intelligent, generös och familjekär person som kunde bli tvärilsk när saker inte fungerade. Känner igen fenomenet. Det har gått i arv.

Här är en bild av mina barns pappa. Mannen som klättrade i träd i sin ungdom. Idag är han inte lika "vigulant" och är tacksam för att det finns hiss i vårt hyreshus. Vi träffades redan 1958 och har hängt ihop sen dess. Idag kommer hans söner att ringa och gratulera honom till att han haft turen att få så fina barn.

GRATTIS alla pappor. Ni är viktiga och bör få den uppskattning ni förtjänar idag och alla andra dagar.

 

Ett nattligt inlägg

Man ska inte bli orolig om man råkar vakna efter en sömnlös natt.

(okänd)

Vaknade 03.00, gick upp och löste korsord, drack te och åt en digestive med ost. Det är lite synd om mig, jag har återigen drabbats av flunsa och feber och den egna sängen känns inte bekväm.

Ser att bordet framför mig är stökigt, får nästan lust att städa, men det är natt och jag är sjuk. På bordet ligger en teve-tidning och en påminnelselapp om vad jag inte får glömma när jag beställer matvaror nästa gång.

På bordet ligger också en laptop, två mobiler, en läsplatta, en mugg full med pennor, ett förstoringsglas och tre fjärrkontroller. Vad är det för folk som bor här? Ingen ordning alls.

På min mammas finrumsbord låg en broderad duk, en vas med blommor eller en karamellskål. Så vill jag också ha det. Men mamma behövde inga fjärrkontroller, hon reste sig från soffan, gick till teven och bytte kanal.

Vi drunknar i prylar.

 

Varför döps ingen till Britt?

Britta och Birgitta har namnsdag idag och jag hänger med och firar för mitt andranamn är Britt. Namnet Britt hade sin storhetstid på 40-talet. 2021 var det bara två små barn som döptes till Britt.

Nu kommer jag "osökt" in på min farmor. Hon ville att jag skulle heta Claudia Albana Maxmiliana. Skämt eller allvar, det vet jag inte, men ingenstans i Sverige har man gett barn så udda och helknasiga namn som i Västerbottens inland. Det är alldeles sant. Finns en bok i ämnet.

Tänk om man i nutid kunde få samtala med sina förfäder. Skulle så gärna sitta vid köksbordet med en kopp kaffe och prata med farmor Herman-Eva. Hon föddes 1864 i en liten lappländsk by. Jag skulle vilja höra henne berätta om sitt liv och sin vardag. Hon och farfar hade ett litet jordbruk. De fick 12 barn, varav min far är den yngste. Innan han föddes hade farfar och farmor förlorat fem pojkar i barnsjukdomar som kikhosta och mässling. Små fina gossar som inte ens fick fylla två år. Hur klarar man av att förlora fem barn utan att bli galen? Det skulle jag vilja fråga henne om. Gårdagens människa var av ett annat virke. Förutom att sköta ladugård och föda barn var farmor byns jordemor. 

Det var krut och vilja i farmor och hennes familj. En bror till henne kunde också gärna sitta vid mitt köksbord och berätta. Frans Oskar Mörtsell blev riksdagsman i andra kammaren 1909 och kallades "Mörtsell i Mörttjärn." Han lär ha haft ett eget valspråk: "Frukta Gud och odla myren."

Han var inte släktens förste riksdagsman. Det politiska intresset i byn var stort och redan 1879 hade farmors farbror Johannes Mörtsell fått läsa till präst och sedermera blivit riksdagsman i andra kammaren för Västerbotten läns norra domsaga. Han och hans bröder var de första som tog namnet Mörtsell. Så var än i världen en Mörtsell dyker upp så är det min brylling eller sexmänning.

Båda herrarna Mörtsell finns omnämnda på Wikipedia.

 

"Vi for åt schtaan"

Han bakom ratten

är iskall och van

passerar rätt många

på vägen till "schtaan."

Men nu är vi framme

det går som en dröm

chauffören är skicklig

och vill ha beröm.

Och beröm ska han få. Statistik visar att de bästa bilförarna är 75 år. Men den som fyllt 85 är lika skicklig som en 35-åring. Detta även med hänsyn taget till att äldre kör mindre. Något att komma ihåg när anhöriga någon gång "hintat" om att "de gamla" borde ta bussen.

Skellefteå är allmänt känt som "schtaan." Dit åkte vi igår för att fira en svägerska som fyllde 70 år. Vi var fem personer som satt vid hennes köksbord och åt av en läcker smörgåstårta och pratade om allt som händer och sker. Eftersom vi var i batteriernas förlovade stad blev det mycket snack om de svajande priserna på el.

Min bror hade fått skriva om sitt el-avtal. Priset hade höjts med över 100 % och detta i en kommun i det elproducerande Lappland. Han och hustrun bor med syn- och hörselavstånd till en hoper vindsnurror. Vid viss vindriktning kan de tydligt höra elen "swoscha" förbi på sin väg mot utlandet. Vi lär ju vara Europas största el-exportörer just nu. Trots snacket om våra urusla ledningar för överföring av elen.

Så vände vi hemåt

i gammal Japan

som skränar och låter

som självaste Fan.

Men hjälpen är nära

om inget går fel

 vår kommande kärra

ska dragas med el.

(Förlåt svärandet men det måste ju rimma.)  

 

Pelargontanten

Det sägs att pelargoner är tantblommor. Kanske ligger det något i det, för precis som tanten är blomman tålig, pålitlig, jordnära och opåverkad av trender. Man kan lita på både tant och blomma.

Sällan har mina pelargoner varit så vackra som i år. Vet tyvärr inte vad sorterna heter. Varje år utses årets pelargon och i år har "Soft Coral" fått den hedervärda utmärkelsen.

Nere i hyreshusets källare finns våra förråd. Cirka 5 kvadratmeter där vi förvarar allt som inte ryms någon annanstans. Om ryssen kommer är utrymmet tänkt som skyddsrum. Väggarna och dörrarna mellan förråden är av ståltråd, så man har möjlighet att titta in i alla andras kaos innan man äntligen kommer till sitt eget lilla välstädade utrymme. Nu berömmer jag mig själv men faktum är att vi har det mest välordnade förrådet i hyreshuset och det tack vare några timmar därnere en regnig morgon förra veckan.

Några bilder från juli 2022

Konst i det gröna.

Utställning av gamla bilar på Hägnan. Så många gamla blänkande välskötta vackra bilar från den tiden då jag kunde skilja en Saab från en Volvo.

 Himmel över Norra hamn