Man ska ha TV

Ungefär så här såg vår allra första TV ut. Den som vi köpte 1960 när vi flyttade till vår andrahandslägenhet på Blekingegatan i Stockholm.

Nu är det dags för oss att köpa ny TV. Vår gamla 2008 har dålig bild säger besökande son.

Dryga 60 år med TV betyder att man tillbringat många timmar framför möbeln och ibland har man hittat guldkorn bland utbudet som t ex:

Matador. Dansk serie som får vara representant för många bra danska serier. Handlar om en familjs öde mellan 1929 och 1947.

 Forsytesagan. En av de allra första engelska serierna. Välgjord som engelska serier ofta är.

Skärgårdsdoktorn. Får vara representant för utmärkta svenska serier.

Falwty Towers. Galen humorserie som handlar om den inkompetente och snorkige hotellchefen Basil Fawlty.

Skenet bedrar. Handlar om struntförnäma Hyacinth som så gärna vill tillhöra aristokratin, men hennes flamsiga systrar och slusken till svåger förstör alltid när hon har fint folk på besök.

Teskedsgumman. Ett alldeles utmärkt barnprogram. Som mamma och farmor har man sett en del.

Det där var gamla godingar. Idag gäller:

På spåret. Utmärkt frågesport om man står ut med Luuk. Man växer om man någon enstaka gång kan mer än de tävlande.

Fråga Lund. Sköna profiler i svarspanelen.

Vinterstudion. Vad vore en vinterhelg utan Pops. Alpint och skidskytte är som en snuttefilt under vinterstormarna.

Har jag glömt nå´t?

 

Lite lånat och snabbt läst

Läser min brors numera nerlagda blogg för att finna inspiration. Där hittar jag ett inlägg om haiku, där både han och jag testat den japanska versformen.

En haiku består av 5+7+5 stavelser. Den viktigaste komponenten är årstiden, dikten ska uppmärksamma ögonblick i livet, fokusera på enkla ord, stillhet och melankoli. Ett minimum av ord, med ett maximum av innehåll. Man får fuska, men bara lite. Här är brorsans

vackra harmoniska haiku:

Frostbrutet strandgräs

Bastun varm, vaken öppen

Vila och passion.

Här är det senhöst, aha-upplevelse med värme, kall öl och avslappnad gemenskap.

Min haiku. Något mera direkt och med lite fusk. Man ska helst inte använda ortsnamn.

Drattat på isen

Ambulans och sirener

Sunderbyn, nästa.

Här är det vinter, en känslostark aj-aj-upplevelse och till sist den ljuva smärtlindringen.

Till sist något helt annat. Är med i en facebookgrupp, där en del medlemmar berättat om hur många böcker de läst under 2021. Vinnaren eller värstingen hade läst 388 böcker. Mer än en per dag. Måste vara en helledig person med stora ögon. Min egen statistik härovan är på två år. Men boklyssnandet har gjort städning, disk och matlagning till ett rent nöje.

Ha en fin helg!

 

Du gamle måne

Utsikt från min balkong 07.00

Månen tittar in 08.00.

Tittar på den granna fullmånen och undrar om det är den som rår för att jag sov dåligt i natt. Kan man skylla dålig sömn på en planet?

 

Hänt i NSD

Modernt språk, typ!

Finns det någon plats på jorden där januari alltid bjuder på 5 minusgrader, vit snö, sol, vindstilla och halkfritt. Dit skulle jag kunna tänka mig att flytta. Åtminstone under januari.

Veckans händelser i vår landsända enligt NSD.

En avdelning inom metall har röstat fram en ny fackordförande. Problemet är att han röstar på SD. Det gillar inte IF Metall, som anser att det är oacceptabelt att en sverigedemokrat kan bli förtroendevald.

En man, Per Johansson, har skrivit en otroligt fin hyllning till sin döde bror som tvingades flytta från orten pga mobbing. Broderns sexuella läggning gav en del idioter rätt att håna och hata. Hyllningen till brodern i anledning av att en del föräldrar ville hålla sina barn hemma från en föreställning i skolan som handlade om HBTQ-frågor. Barnen kunde bli förvirrade enligt en troligen ganska förvirrad förälder.

Från och med nästa år kommer alla män mellan 50 och 70 år att ha möjlighet till screening. Man vill upptäcka prostatacancer i god tid. Min egen gubbes cancer upptäcktes av en slump 2007 och med tabletters hjälp har han ett bra liv idag och lär enligt läkare dö av något helt annat än sin prostatacancer.

Dagens NSD presenterar Tore. Mannen som inte kan sitta stilla, som dansar sig fram genom livet och som är en välkänd profil i stan. En gång var vi arbetskamrater på Posten. Han är ständigt i farten och känd som Luleås mesta statist. Han är med i varenda filmproduktion som gjorts i våra trakter. Nyligen har vi kunnat se honom både i Lasse-Maja och julkalendern. Skymta honom i alla fall. Eftersom han varit statist i 62 filmer är det väl dags för en större roll. Vi väntar och hoppas.

Vad vore en lördag utan Vinterstudion och skidskytte. Heja grabbar, nu måste ni prestera. Det gjorde tjejerna igår.

 

Yngre och snyggare än vad man tror

Helgerna är över och även min födelsedag som firades med tårta och besök av småkillarna Levi och Vide. De var inte så intresserade av tårtan men gillade skarpt morfarsfars samling av leksaksbilar.

Att få bli gammal är en ynnest och när det gäller ålder minns jag en undersökning som gjordes för ett antal år sedan. Den visar att vi alla tror oss vara 10 år yngre än vad vi verkligen är.

Man bad folk mellan 40 och 80 år att peka på personer i en utvald grupp, som man ansåg vara i ens egen ålder. Större delen av de utvalda testpersonerna jämförde sig med de som var 10 år yngre än de själva. Där var det ingen skillnad mellan män och kvinnor.

Jag tror på undersökningen. Minns från min tid på posten, när vi kassörer tog emot foton på nya körkort. Många klagade på hur hemska de såg ut på fotot. Själv tyckte jag att personen ifråga såg ut precis som på bilden.

Tydligen går vi omkring och tycker att vi är mycket yngre och snyggare än vad vi verkligen är och blir vi lyckligare av det, så varför inte.

Numera är det hos polisen man söker nytt id eller körkort. Nyligen var det dags för mig att skaffa nytt id-kort och jag fick ta ett foto i fotoautomaten i polishuset.

"Men jag ser ju förskräcklig ut på den här bilden," sa jag till poliskvinnan som tog emot mitt foto. Hon bara log och sa: "Så säger alla."

 

Forntid - nutid

År 2022 blickar jag fram emot att få se mitt senaste barnbarnsbarn, besöka Sara-huset i Skellefteå och göra en biltur ner till sonfamiljens  fritidsstuga i Hälsingland.

Det var framåtblickandet. Vid min ålder blickar man helst bakåt. Det var ju då det hände.

40-talet: Utedass, vedspis, ransoneringskort. Gick i småskola i en bagarstuga i Mörttjärn. Vi var tre klasser i samma rum. Fröken var barsk och borde haft ett annat yrke.

50-talet: Stärkta underkjolar, körkort, Malåborg, killar och det allra första jobbet.

Vi var fortfarande snygga på 60-talet.

60-talet: Äktenskap, barn, villa och Volvo. I vårt fall var villan hyrd och Volvon var gammal och kostade oss multum i reparationer.

70-talet: Kollektivtänkandets årtionde, usch för Abba och kommersiellt trams. Vi flyttade till det omstridda bostadsområdet Hertsön. Jag börjar jobba efter hemmafruåren.

80-talet: Jag blev farmor. Modet visade breda axlar och yuppienallen blev en leksak för rika unga eleganta snobbar.

90-talet: Andra barnbarnet och den allra första datorn. Aldrig, nej aldrig skulle jag använda den. 

00-talet: Har fast statlig lön som pensionär, skaffar facebookvänner, köper mobil och får två nya barnbarn.

10-talet: Från hus till lägenhet, blir gammelfarmor, börjar blogga. Imponeras av Greta och blir skrämd av Trump.

20-talet: Pandemi, isolering, vaccinering och fler barnbarnsbarn. Vår framtid.

30-talet: Den som lever, får se.