fredag 8 november 2019

Så gick det till när jag blev gammelfarmor


Den här bilden är från slutet av 50-talet. Jag hade träffat en stilig kille och här är jag, tillsammans med min lillebror, på besök hos min blivande man som då bodde i Malå och som för sin första lön köpt den radiogrammofon som också syns på bilden.


Den här bilden är från 1978. Kärleken och jag hade fått två söner och var på vår första utlandsresa. Den gick till Italien och La Serra.


1988 och 1991 föddes dessa tjejer. Mina vackra sondöttrar som gav mig titeln farmor.


2003 respektive 2007 föddes dessa underbara tjejer i ett helt annat land. De adopterades och kom till Sverige strax innan de fyllde 2 år. Mina barnbarn 3 och 4 som jag också blev farmor till.

2018 och 2019 blev jag gammelfarmor till två gosiga gossebarn som bara smälter gammelhjärtat.


Alldeles nyss hade jag fästman och dansade till "Stupid cupid" på den nya radiogrammofonen. Idag är jag en stelbent gammelfarmor som med glasögon på näsan sitter i min gungstol och tänker på tider som flytt.

fredag 1 november 2019

Det var aldrig för kallt i Mörttjärn

Barndomshem

Igår promenerade jag till Coop, som ligger 13 minuters gångväg från min gata. Det nyöppnade "Coopet" där man inte tar emot kontanter. Det var kallt, det blåste och på vägen hem tänkte jag på att det var aldrig för kallt, för blåsigt eller för dåligt väder när jag var barn.

Kramsnö

I Mörttjärn där jag växte upp var det aldrig problem med vädret. Visst fanns det gott om snö, minns särskilt turerna till utedasset i djupsnö. Minns att jag fastnade i snön när jag hoppade från en hässja. Fadern fick rycka ut och plocka upp det fastfrusna barnet. Han var inte glad.

Jag frös aldrig, det var aldrig för kallt att gå till skolan. Skolskjutsen var aldrig inställd på grund av trafiksvårigheter. Post-Olle var alltid redo att plocka upp oss barn efter vägen.

Det var klart bättre förr, eller kan det vara jag som lider av dåligt minne?

Mys!

torsdag 24 oktober 2019

Stillösa exemplar


Hittade några sanslöst stillösa personer i ett fotoalbum och kände mig manad att delge omgivningen ett antal bilder som kanske förskräcker.


Här ser vi bloggerskans make iförd en outfit från 1979, antagligen sponsrad av Telia, vilket man kan ana av den orangea färgen.


Här ser vi bloggerskan själv iförd värmande kofta och med krullig frisyr. Ständigt med bakelittelefonen tätt tryckt intill örat. Rummet ger intryck av kaos och dålig smak. Tapeten troligen upphittad i fyndlådan på Beijers.

Men titta på Hemnet! Där är det fint. Otroligt vackra hem, nya kök, citroner i korg och en pampig dalahäst på diskbänken. På toalettstolen ligger en prydligt vikt handduk i rött och ovanpå den en ljusstake med ett brinnande ljus. Så tycker "stajlisten" att det ska se ut för att man ska få sin villa eller lägenhet såld.


Vi var inte "stajlade." Vi var stillösa och är det fortfarande. Inte mycket att visa bild på, men vi har i alla fall en strålande utsikt som även en stylist måste gilla.

Hej!

torsdag 17 oktober 2019

Forntid och framtid


Till vänster på bilden en 100 år gammal griffeltavla som min far använde när han gick sina 7 höstterminer (3½ år) i folkskola.

Till höger min nyinköpta surfplatta som jag använder för att ladda hem ljudböcker m.m. Vad vi fick kämpa för att få plattan att fungera. Extra eloge till maken som äger en sällsynt egenskap som kallas tålamod. Många från vår generation är lite "bakom" när det gäller det tekniska. Min far hade nog inga startproblem med griffeltavlan.


Pappa och hans generation kunde inte i sin vildaste fantasi komma fram till hur världen skulle se ut 100 år senare. Det kunde ingen.

Vi har heller ingen aning om hur världen och Sverige ser ut 2119. Det enda vi med säkerhet kan fastställa är att Norrbotniabanan, den planerade kustnära järnvägslinjen mellan Umeå och Luleå, fortfarande kommer att vara i planeringsstadiet.

Ha det!

fredag 11 oktober 2019

Turbulens


Turbulensen i vår kommun närmar sig stormstyrka. Vårt kommunalråd lämnar sin post. Han är den tredje på en vecka som lämnat stadshuset och han gör det på grund av allt hat som riktats mot honom som person. Det blåser på toppen och skolnedläggningar och andra sparbeting har inte varit populära.

När "hatare" skriver på sociala medier finns det ingen farstu i deras ordval. I stället för seriösa debatter blir det "Satans idiot", "Åt helvete med han", "Har bara käft", "Djävla patrask" osv i all påhittighet.


Marcus Oscarsson, politisk expert i teve, skriver att han inte kan fatta hur tidningar som NSD och Norrbottenskuriren kan acceptera de grova påhopp, insinuationer och rent hat som skrivs på deras facebooksidor. Själv raderar han alla hatinlägg som kommer in när han skriver sina politiska artiklar. Det är debatt som gäller och inte åsikter om debattmotståndares hjärnkapacitet. Det kan faktiskt hända att den som inte tycker som jag är en ganska trevlig och smart person.

Det är fredag och vi ska tillbringa några timmar i Kulturens hus i sällskap med Sanna Nielsen

Trevlig helg!

fredag 4 oktober 2019

10 år med bloggen


Den 4 oktober 2009 skrev jag mitt allra första blogginlägg. Idag 10 år senare kommer delar av mitt första alster i repris.



"Jag har länge tänkt börja blogga, men inte kommit till skott tidigare. Varje dag när man läser morgontidningen finns det alltid något att reta upp sig på och därför vore en blogg ett bra ställe att få ut sin frustration på. Samtidigt undrar jag varför jag har behov av att skriva på nätet och inte bara hemma i kammaren för mig själv. På det har jag inget svar. Det ligger kanske en viss tjusning i att vara med i den moderna samtalsvärlden.



Det är kallt och blåsigt idag. Min dagliga vandring med MP3-spelaren blir nog inte av idag. Tycker du inte om fågelsång? frågar min granne som ser mig med musikmaskinen i örat. Nej, granne, är mitt svar, jag föredrar Elvis och Bruce på min vandring i tallskogen.




Mitt stolta lag Luleå hockey förlorade i går mot Färjestad. Det gläder bara värmlänningar och västerbottningar.

Mannen och jag har redan löst DN-krysset. Resten av dagen får vi ägna åt vad vi tycker känns bäst. Det var allt för nu och det kändes bra."

Slut på debutinlägget. Mycket har hänt på 10 år både i den stora och lilla världen, men för att inte bli för långrandig så slutar jag här!

Hej!

lördag 28 september 2019

När byråkrati vinner över empati


85-årig kvinna följer sin man till Sunderby sjukhus. Han ska på ett läkarbesök. Kvinnan går till matsalen där hon faller och bryter lårbenshalsen. Hon ligger där på golvet ett 50-tal meter från akuten. Hon krampar och har mycket ont. Personal på akutmottagningen säger att de inte har tillåtelse att lämna sin avdelning. Ambulans tillkallas från Boden, ca 2 mil från Sunderbyn för att hjälpa kvinnan. När den hjälpen kommer har hon legat på stengolvet i sjukhusets matsal i nästan en timme. Nu lägger man upp henne på en bår och rullar henne till akuten...........Nej, det gör man inte, så enkelt får det inte vara. Man lastar in henne i ambulansen och kör runt sjukhusbyggnaden till akutmottagningens entré. Patienten skall nämligen finnas i ambulansen för att kunna skrivas in i datorn. Regelverket är viktigt!


Vad säger då motparten? Jo, rutinerna skall ses över. Det har blivit fel och händelsen är rapporterad som en avvikelse.

Sens moral: Se till att du står på benen när du besöker Sunderby sjukhus!