Jag bor i det bästa landet.

Vilken tur jag hade som föddes i en liten by i norr i det trygga landet Sverige. Vårt hus var byggt ungefär 1900, hade liggande timmerstockar utanpå och var rödfärgat. Inomhus fanns 3 vedspisar och utomhus en ladugård med utedass. I det trygga landet Sverige fanns ändå en oroshärd. En skrikande tysk rikskansler skapade oro i hela Europa.

15 år senare var tysken död och besegrad och hemma hos oss hade vi fått både elspis och innetoa. Det moderna Sverige var här och vi fick det bara bättre och bättre.

Idag firas Sverige. Med pompa och ståt och med kungaparet i kortege. Just idag behöver vi inte bry oss om tjafs och bråk och politik. Vi bara säger GRATTIS till oss själva som får bo här.

Grattis också till barnbarnet Olivia som klarat Stockholm maraton.

Grattis också till barnbarnet Linnea som tagit studenten.

 

Utsikt från en balkong

Dagen innan isen försvann

Det hänsynslösa ljuset 

som forsar fram

visar att huset 

är fullt av damm.

Och själv är man föga vackrare

ruggig och grå

någonting som andra stackare

ska titta på.

/Jakobs dagsvers/

Denna dagsvers har jag nu för fjärde gången på min blogg. Den är särskilt aktuell den här årstiden när solen i tidig morgon obarmhärtigt visar damm och skräp som ingen såg under den mörka årstiden.

Dagen innan lövsprickningen.

Hänryckningens tid är här och under morgonens promenad runt udden njöt jag intensivt av det fina vädret, solen och de gula kabblekorna som lyste så grant. Det är fint att kunna vara hänryckt i min ålder när man egentligen är närmare att bli hädanryckt. 

,

 

Klart.

Hänryckningens religion, pingströrelsen, var en del av min barndom, med tungomålstalande, andedop och osande predikningar, Det skrämde mig aldrig tack vare mina föräldrar som var pingstvänner men som praktiserade sin religion med sunt förnuft.

Tre gånger Grattis

Grattis till barnbarnet Olivia som fyller 23 idag.

Grattis till svägerskan Sylvia som fyller 78.

Grattis till mig och min äkta hälft som just idag varit förlovade i 67 långa år. 

Ungefär så här såg vår första teve ut.

Den högtidliga förlovningen skedde i en svart-vit Opel Rekord av 1959 års modell utanför Folkets hus i Adak. Ringarna inköpta i Norsjö för 69 kronor/styck.

För 67 år sedan kunde man inte se teve i våra nordliga trakter. Det var endast större städer och orter som hade den möjligheten. Vi såg verkligen fram emot den dagen då vi som bodde avsides i riket skulle få njuta av den omtalade nymodigheten.

Så här spännande kunde teve-programmet vara en söndag i slutet på 50-talet.

18.30 Ett halvsekel i kyrkans tid.

19.30 Nyheter.

20.00 Tysk underhållning.

21.00 Sportspegeln.

Vad vi avundades alla som hade möjlighet att se sport och underhållning. Till och med tysk sådan. Allt var av intresse.

67 år senare drunknar vi i teveprogram och ändå klagar vi  på avsaknaden av bra program. Vi har hur många kanaler som helst som bjuder på kärlek, mat, sport, lekar, flams och givetvis en del godbitar. Vår 67:e förlovningsdag firar vi tillsammans med "Mästarnas mästare" och "Den stora älgvandringen" och unnar oss kanske ett glas champagne.

 

Vakna bloggen, du har sovit tillräckligt länge.

Vakna bloggen, det här går inte an. Ett enda inlägg i mars månad. När jag började blogga tyckte jag att jag hade ämnen att skriva om för lång tid framåt. Men så är det inte riktigt längre. Ibland är skallen helt tom och ofta faller tänkta bloggämnen platt till marken när det kommer på pränt.

I kväll är jag frivilligt utsparkad från vardagsrummet. Laget i våra hjärtan spelar en viktig match nere i Göteborg. För mig räcker det att få veta det färdiga resultatet, behöver inte alls se matchen. Men när jag just nu tittade in i vardagsrummet sov maken djupt. Det går nog inte så bra för våra hjältar kan jag tro.

Just nu spelar Sverige en otroligt viktig match i herrfotboll mot Polen. Förlorar Sverige är det katastrof har jag förstått. Då får vi inte leka med de stora pojkarna i VM som spelas i sommar i Mexiko, Kanada och USA. Där vill vi ju vara med och gräva guld.

 

Den fantastiska Melodifestivalen

I lördags satt vi och slötittade på "Mellon. Det är på intet sätt vår musik men man vill ju hänga med när barnbarnsbarnen pratar om Lilla Al Hadji och Greczula. För oss gamlingar är det mest skrän och sjukdomsframkallande scenuppträdanden. 

2012 fick jag som julklapp en biljett till genrepet på Melodifestivalen. Tyckte att det skulle bli kul att se spektaklet på plats. Det året var "Mellon" kulturell. Torsten Flinck sjöng "Jag reser mig igen" med en stark och raspig och smått försupen Dramatendramatisk stämma. Håret reste sig på armarna. Varje ord hördes, han var överlägset bäst. Även författare Ranelid var med, pratade om kärlek samtidigt som någon flicka sjöng, Det året vann Looren med Euphoria, en låt som jag överhuvudtaget inte märkte. Danny var också med, barnbarnets favorit enligt bilden ovan.

För cirka 5 veckor sen föll jag illa och skadade ryggen. Smärtsamt några veckor, men i förrgår gick jag till stan och var helt smärtfri. Tacksam över att även gamla tanter kan läka.

 

Min sjukjournal

För cirka 4 veckor sedan stod jag på huk framför en bokhylla för att fixa en kontakt som lossnat. Det skulle jag inte ha gjort. Helt plötsligt släppte skivan jag höll fast mig i och jag föll baklänges mot rumsgolvet, slog i rygg och huvud och kände direkt att det här var inte så smart.

Nu, en månad senare är jag nästan smärtfri. Är fortfarande inte vän med min säng och tillbringar en del av nätterna i fåtöljen. Det mesta går lite långsammare men jag hör till dem som har tid. Irriterar mig mycket på min egen klantighet, jag som är så otroligt rädd för halka, går och skadar mig på mitt eget vardagsrumsgolv.

Jag har verkligen njutit av sändningarna från OS. Kanske mest för att det gått så bra för våra idrottare och då speciellt för tjejerna. Två sköna guldmedaljer bara idag. Kommer ihåg experten från OS 1968 som kläckte ur sig att visst är det roligt med damernas medaljer, men det är ändå männens prestationer som räknas. Det skulle ingen säga idag.

 

Januaribilder och en stollig president

I väntan på att inspirationen ska flöda igen sätter jag in några januaribilder från 2015. Det ser nästan likadant ut idag med 20 minusgrader och gnistrande frost i träden.

Det går inte att nonchalera Donald Trump, hur mycket man än försöker. Han syns och hörs mer än vad människosläktet egentligen tål. Har världen någonsin upplevt en så självgod ledare och uppblåst pösmunk som denne 79-årige president. Hur kunde han bli vald?

Nu har han instiftat ett fredsråd, där ett 60-tal länder är inbjudna. För att få en plats vid presidentens nyinstiftade råd ska det inbjudna landet punga ut med 1 miljard dollar. President Trump själv har vetorätt och möjlighet att kasta ut ett land som inte behagar honom. Han har redan tagit bort sin inbjudan till Kanada, eftersom Kanadas premiärminister sagt något som inte accepterades av den känslige Trump.

Man undrar hur länge den gamle mannen orkar. Han är ju 79 och färdig för gungstolen. Och hur länge orkar USA ha denne clown som representant för sitt land?