måndag 16 oktober 2017

Grå himmel och surtanter

Det eviga grå molnet.

Sverker Olofsson har skrivit en krönika där han undrar om han är en surgubbe. En typ som irriterar sig på struntsaker som t ex att någon slår ut sin blinkers för sent eller att någon tagit "hans" kaffekopp. Han tror att surgubben har för mycket tid till förfogande när promenaden till Konsum blir till ett äventyr.


En liten blå fläck

Surgubbens kvinnliga motsvarighet är surtanten. Hon som irriterar sig på att reklamen blandar svenska och engelska. Se föregående blogginlägg. Hon irriterar sig också på:

Kvällstidningarnas eviga rubriker om Anna Book och hennes lidanden.

Politiker som ständigt lovar att de ska "titta på saken."

Användandet av ordet "brukare" om Pelle och Karin och andra som har hemtjänst. Brukare är svenskans allra fulaste ord.

Det grå molnet som parkerat över vår stad.


Det här är en bråkdel av surtantens irritationer som ofta börjar med att hon läser sin morgontidning.

Molnet har sprickor

Till sin lycka har surtanten en egen blogg, där hon kan ge utlopp för sina aggressioner. Så är du en surgubbe eller surtant, skapa ditt eget forum där du kan lufta dina irritationer. Det lättar!

Trevlig ny vecka!

lördag 7 oktober 2017

Jag leker språkpolis


"Man ska inte använda främmande ord om man har en adekvat inhemsk vokabulär disponibel."

Så sa Gunnar Sträng och använde ett pompöst och mäktigt språk som väl passade den gamle finansministern.


En adekvat inhemsk vokabulär saknar de sportaffärer som överöser mailkorgen med reklam. Så här kan det låta:

Tjuvstart - Mid-Season Sale!
Här kommer månadens member deals!
Höstens runningnyheter!
Missa inte veckans Sunday deals!

Varför blandar man svenska och engelska i sin reklam? Ger det mer styrka åt budskapet eller vad beror det på? Kan man inte sälja med inhemsk vokabulär?


Men nu, när blogginlägget är färdigskrivet och publicerat, ska jag gå en runda på stan och köpa lite lördagsgott, just because I´m worth it.

Trevlig helg!

lördag 30 september 2017

Osorterat pladder mellan höstbilderna


Det här är Luleås absolut fulaste hus enligt kritiker Mark Isitt.


Nu börjar hockeysäsongen. 10 månader av sömnlöshet och ångest.


Den här veckan har jag gett till kulturen. Onsdag såg jag Jack Wreeswijk och Kajsa-Stina Åkerström hylla sina respektive pappor på ett mycket underhållande sätt.

Torsdag såg jag en pjäs om rädsla, ensamhet och död. Ämnen som gamla ensamma personer vill tala om, men som ingen vill lyssna på. En fars som trots ämnet var otroligt skrattframkallande. 


Fredag blev det återigen Kulturens Hus och underhållning med Maria Möller. En dam som sjunger bra och är duktig på att imitera.


Idag är det lördag och min mobil talar till mig, nästan tjatar och säger att det är dags att gå ut och vandra de 6000 steg som den tycker är mitt minimum.

Så får det bli. Trevlig helg!

torsdag 21 september 2017

Luleå, min stolta stad


Luleå, min stolta stad
vad du fick kritik idag.

Kritiken gällde stadens byggnader och dess arkitektur eller brist på vacker sådan. Arkitekturkritiker Mark Isitt talade om Luleå i radions program 1 och fann inte mycket som han gillade. Men vi börjar med det positiva. De här byggnadsverken fick med beröm godkänt och samtliga är byggda på 50-talet.


Stadshuset


Gamla posten, numera Vetenskapens hus

Shopping

Bergnäsbron


Kulturhuset (längst till vänster på bilden) ligger på rätt plats, centralt och vackert och många arkitekter hade fantastiska förslag på hur byggnaden skulle se ut. Men Luleås styrande valde ett hus som mest liknar ett show-room för en bilfirma. Allt detta enligt Isitt.

Luleås fulaste hus enligt Isitt är den byggnad som inrymmer Hamburgerkedjan Max och Filmstaden. Bild saknas tyvärr.

70-talet var deppigt för oss Lulebor, vi fick inget stålverk 80  och därför blev allt som byggdes deprimerande trist och tråkigt. Blåser gör det också, det är ju vatten på tre sidor om stadskärnan och gatorna är för breda.

Nu vill jag protestera mot karln. 70-talet är väl känt för tråkighet över hela landet. Det var då man byggde de enorma miljonprojekten som ingen människa blir glad åt idag.

Isitt har säkert både rätt och fel. Han är ju bara en person med rätt att tycka. Precis som du och jag.

Hej från bästa Luleå!

lördag 16 september 2017

Böjd flaggstång


Medan andra konstnärer slet med sina verk i månader tog en smart man och böjde en flaggstång och fick därmed all tänkbar uppmärksamhet.

Många hade en åsikt om den böjda flaggstången och kommentarerna flödade.

1. Flaggan böjer sig över ett Sverige i förfall.
2. Det är en skändning av den svenska flaggan.
3. Flaggan böjer sig i skam över vårt inhumana land.
4. Det är humor.
5. Ett fantastiskt konstverk som får en att tänka till.

Själv stod jag framför Kulturhuset i Stockholm, tillsammans med många andra och fotade verket. För mig är det bara en flaggstång som råkat ut för en olyckshändelse. Någon liten "Irma" har skadat stången som snarast borde bytas ut. Enligt mig hör konstverket till avdelningen "Kejsarens nya kläder."


Vad kallar man en person som går på hockey två gånger samma dag? Är han en fanatiker, nörd eller bara ett alldeles vanligt "fan?"


Fem spådomar om 2017 skrev jag på bloggen i januari. Endast en stämde tyvärr. Det var att sommaren skulle vara kortare än vanligt och att regnet skulle rikligt falla.

Hej!

lördag 9 september 2017

Kulturnatt och regn


Idag och ända fram till midnatt kan vi Lulebor lyssna på musik och tal och annat smått och gott under Kulturnatten. Det är ett hiskeligt oväder utomhus, men det mesta av underhållningen pågår inomhus, tack och lov.


Vi startade vår kulturdag med att gå på Vetenskapens hus, den vackra byggnad som tidigare var postkontor. Där spelade Luleå Accordion Club och blandade vals och schottis med argentinsk tango. Det var mycket njutbart för oss som gillar dragspel. Tro mig, vi är faktiskt några stycken.

Konstverket "Virus"

Konstverk för 160.000 kronor

Ännu ett konstverk

Sen gick vi till Kulturens hus, såg konstutställningen och lyssnade till "Gubbröra." Ett gäng äldre herrar som spelade gamla låtar. Vi lyssnade också till en tjej som sjöng vackert och som uppträdde på Hotell Clarion. Sista stoppet blev stiftsgården och ännu en tjej som sjöng vackert.


En vacker ros till alla som varje år jobbar med Kulturnatten och ger oss medborgare all denna underhållning. Det finns någonting för varje smak. Och om nu gubben min och jag lämnar teven och datorn och istället går ut i kvällen, så finns det ännu mer för oss att njuta av.

Trevlig lördag!

torsdag 31 augusti 2017

Bara bilder


Trots att vi haft den sämsta sommaren på 150 år, hittade jag några motiv som får oss att minnas att det i alla fall blommade rikligt och var snöfritt.







Den närmsta natten kommer jag att tillbringa i en kupé på tåget.  Njuta av SJ:s service som jag hoppas kunna berömma i nästa blogginlägg.

Hej! 

söndag 27 augusti 2017

Skådespelaren från Malå


Det här är en tidning från samma år som jag är född och på framsidan ser vi den mörkögde sköne flickidolen Tyrone Power. Jag har en samling gamla tidningar från 40- och 50-tal och att jag visar just den här, beror på att det i tidningen finns en notis om skådespelaren från Malåträsk.

Så här skriver tidningen:

"Peter Höglund som nu är färdig med sin roll i "Gläd dig i din ungdom", har rest till Göteborg för att vila en vecka och fortsätter sedan till Köpenhamn där en ny roll väntar på honom. Han är av allt att döma, filmcharmör nummer ett, som länge saknats i svensk film. Och en utmärkt skådespelare dessutom."

Peter Höglund från Malå var mest känd för huvudroller i filmerna Lappblod och Laila, där han spelade same. Enligt Wikipedia var han med i ett 20-tal filmer, mestadels från 30- och 40-talen.


I augusti 1958 kom min blivande äkta hälft till Malå. Han var ute en kväll och promenerade tillsammans med en kompis när de blev inropade till Peter Höglund som bodde i ett hus i gammal stil med kakelugnar. Det enda min hälft kommer ihåg var att Peter Höglund satt i mörker (månljus) och visade olika trix som man använde vid filminspelningar.


Peter Höglund blev aldrig den store filmcharmör som tidningen spådde om, men Malåbor av den äldre sorten minns honom mycket väl och hans porträtt finns i glas och ram på hembygdsgården.

Trevlig ny vecka!

tisdag 22 augusti 2017

22 augusti


En postum blomma till min mor Jenny Viktoria som dog för 31 år sedan, den 22 augusti 1986. En glad, vänlig och humoristisk kvinna som jag bara har fina minnen av.


En blomma även till en svägerska som fyller 65 år idag den 22 augusti. Hon som kom från främmande land, lärde sig svenska på nolltid, pluggade till psykolog och öppnade egen firma i sitt nya hemland.

Kvinnor att beundra!




Ha en fin vecka!

måndag 14 augusti 2017

Ät och njut


Kommer hem från bilresan till Malå och Lainejaur med två påsar hjortron. Häller upp några bär som får tina, sen blundar jag och smakar på bären, känner den friska doften av skog och myrmark. Den känslan jag får när jag äter bären kallas på nysvenska för "mindful eating."


NSD har idag en artikel om "mindful eating" som i korthet går ut på att man ska ge uppmärksamhet till vad man äter. Känna efter hur det smakar. Tända ett ljus, blunda och njuta. Låter egentligen ganska vettigt, det känns som jag  redan lever efter den devisen.


Nu till något helt annat. VM i friidrott har visats i fyran med ständiga avbrott för reklam. Hör jag en gång till en skånsk röst säga "Klart att grabben ska diska", får jag spader. Förutom den eviga reklamen springer en man med tofs runt bland publiken och ställer fåniga frågor till ledare och släktingar till de som tävlar. Nej, friidrott bör aldrig sändas i kanal fyra.


Ingen blogg utan en tjusig solnedgång.

Hej!


lördag 5 augusti 2017

Tre furor


Trädet i mitten på bilden har jag skrivit om tidigare. Det är min egen fura och vi två befinner oss i samma fas av livet, vi är lätt åldrade med stelnande och ömma leder. Vi har tappat den ungdomliga glansen, ja vi har tappat all tänkbar glans, men vi älskar livet och vill stanna kvar så länge som möjligt.


Det här är en mycket gammal tall. Den står på Floras kulle och tros vara nästan 400 år gammal. Man har hittat ristningar och spår av spikar i trädet som lär härröra från 1600-talet. Den här knotiga kämpen har sett stan växa från ett 100-tal personer till dagens 76.000. Den har varit ockuperad av ryssen en kort period runt 1809, men hade turen att återfå sitt svenska medborgarskap. Den har upplevt hundratals år av stora och små händelser och idag står den där fridfull och stolt tillsammans med vackra blommor och den sköna statyn av "Flicka med boll."


Den tredje furan ser ut att komma farande på motsatt sida av vägen. Den finns någonstans mellan Långträsk och Abborrträsk. Enligt sägnen är det en suptall, där bönder och resande från förr stannande till för att ta en paus och en klunk ur medhavd flaska. Det var inte lika noga med nykterheten i trafiken på den tiden för hästen såg till att man kom hem i alla fall.


Inget blogginlägg under sommaren blir fullständigt utan en solnedgång.

Hej!