onsdag 13 december 2017

Bara en test.

Leksaker

Utsikt

Där uppe ovan molnen

Den här bildkavalkaden är bara en test. Ny dator och gammal handhavare är en olycklig kombination men trots att mina bilder inte finns på sin gamla plats så lyckades jag hitta dem. Hurra!



lördag 9 december 2017

Ny dator och nya problem


Här kommer ett livstecken från en person vars dator pajat och som nu ska lära sig handskas med en ny teknisk manick.

Ingenting kan få mig att svära och svettas så mycket som tekniska prylar som inte fungerar som jag vill. De ord som kommer ur min mun är inte kompatibla med mitt vänliga yttre.


Trots allt ska min dator och jag försöka få till ett samarbete som förhoppningsvis ska leda till någonting fruktbart.


Ha en fin söndag!

lördag 2 december 2017

Kulturtanten


Eftersom jag har nära till Luleås utbud av teater och andra nöjen har jag blivit en kulturtant.

Norrbottensteatern visade "Cabaret", ett stycke som en gång filmats med Liza Minelli och var en rätt tråkig film enligt mig. Teaterns version var så mycket bättre. Det dekadenta 30-talet kändes äkta och när nazister med hakkorsbindlar klev in på scenen fick man en stark känsla av obehag.



Samma dag, men på kvällen, såg jag Weeping Willows på Kulturens Hus. Det var knökfullt i salongen och en fantastisk stämning. Magnus Carlsson, en stilig herre i snygg kostym, sjunger bra och är värd en ännu bättre recension än den han fick i NK.

Nu har maken förnyat garderoben

Hockey är också kultur, påstår äkte mannen som alldeles nyss lämnat hemmet för en kulturupplevelse. Men ordet "kulturman" har dessvärre fått en ny och något fadd klang i dessa metoo-tider. Kulturtant låter mycket bättre. Eller hur?

Ha en trevlig helg!

fredag 24 november 2017

Sverige har många profiler


Under november månad har tidningarnas rubriker handlat om profiler. Det är radioprofilen, politikerprofilen, idrottsprofilen, komikerprofilen, teveprofilen och kulturprofilen. Profilen är oftast en obehaglig person, en översittare, en tafsare och trakasserare. Den kände/kända profilen är anonym, men de flesta vet vem han/hon är. Samtliga dessa profiler har en gemensam egenskap. De förstår inte ett "NEJ."


Kanske lever profilerna kvar i en förgången tid. Den tid när schlagersångaren sjöng: 
"Din mun svarar nej, nej,
men dina ögon svarar ja."
och du ler..........

Eller som krönikören i Femina från 1959 skrev:
"Jag beundrar kvinnan och hennes egenskap att säga nej och mena kanske, att säga kanske och mena ja. Jag faller i trance inför den mimiska uppvisning kvinnan gör när hon säger nej med munnen men JAAA med båda ögonen." 

Vilket svammel av herr krönikören! Lever han ännu så rodnar han av skam över sina skriverier.


I går jublade min Nisse där han satt framför datorn. Härligt, tänkte jag, nu leder Luleå hockeymatchen, men nej, så roligt var det inte. Det var Östersund som återigen visat att de kan spela fotboll. Hela Sverige och alldeles speciellt vi från norr hejar på jämtarna som bara vinner och vinner.

Ha en fin helg, gott folk!

söndag 19 november 2017

Sömnlös


Ur den sömnlöses nattanteckningar:

23.30 kryper den sömnlöse ner i bädden. Hittar ingen bra sovställning. Det gör ont i armen och höften, det kliar i håret, pirrar i benen och med en halvtimmes mellanrum slår den stora klockan sina mäktiga slag som förkunnar att vid den här tiden sover alla andra.



02.00 hämtar den sömnlöse sin cd-spelare och en ljudbok. Det blir Jonas Gardell som läser "Om Jesus." Just det här avsnittet handlar om Matteus och Lukas och deras skilda uppfattningar om jungfrufödsel.

03.00 hämtar den sömnlöse en ny cd-skiva som erbjuder avslappning med  "Smooth sailing" och "Water dance." Det skvalar, kvittrar och plingar och den sömnlöse blir alldeles klarvaken.


03.30 sitter den sömnlöse vid rumsbordet och löser Dagens Nyheters korsord.

04.00 dricker den sömnlöse te.

04.30 tar den sömnlöse sin kudde och sitt täcke och lägger sig på rumssoffan.

05.00 går den sömnlöse tillbaka till bädden.

05.30 slocknar äntligen den sömnlöse och vaknar två timmar senare till en ny spännande dag.


Hälsningar från en trött zoombie.

lördag 11 november 2017

Den kulan visste var den tog


Det här är två gevärskulor som krockat med varandra. Kulorna finns att beskåda på krigsmuseet i Canakkale och kommer från Galipoli där det pågick ett fältslag 1915 mellan Turkiet och ett större antal länder som ville inta Istanbul.

Varför skriver jag om två gevärskulor som inte nådde sitt mål och som kom från ett krig för över 100 år sedan?



Jo, därför att från detta blodbad där så många dog, hade ändå några turen att få komma hem med liv och hälsa i behåll. Däribland en revervofficer i den turkiska armén, som på ett sätt blev en del av vår familj.



Cirka 60 år efter Galipoli fick reservofficerens dotterdotter ett stipendium för att kunna resa och studera vid  ett utländskt universitet.  Resan gick till Sverige och i Umeå mötte hon min bror och kärlek uppstod. Jag fick en ny svägerska som kom från en annan kultur och som har en spännande historia att berätta, så mycket annorlunda än min, där generationer levt i fred och frihet under århundraden.


Här följer en av de bästa antikrigsdikter som någonsin nedtecknats, den finns i boken "Inte-gration" och är skriven av min svägerska Nahide:

Millennieskiftet

Morfar, medelålders reservofficer
blandade blod med långväga fiender
unga Aussie-pojkar och krullhåriga sikher
vid Galipolis kaotiska stenstränder
orubblig i sin tro att detta var den sista galenskapen,
att seklet bar barbarins och vanvettets dödsdom.

Mamma, under beredskapsåren
med ransoneringskorten och brevet från den trolovade
(adress: hemlig ort) i den hårthållna väskan,
skyndade förbi kön med magra flyktingansikten,
till skolan för att lära barnen stava ordet solidaritet, 
Hon hörde sin egen röst sargad av en dov klang.

Grannens stilige unge son, nybakad löjtnant
skeppades till den 38:e breddgraden
för att försvara civilisationen och den fria världen,
kom tillbaka med ögon mörka som stjärnlösa nätter.
Ingen mer jazz hördes genom jalusierna,
han lämnade sin glädje som pant för friheten.

Systersonen, kallad "den ljuse" för sitt sinnes skull,
letade minor i de Bosniska bergen på sin 20-årsdag.
Han skulle bevara och bevaka freden, sa generalerna.
Nu talar han om brodermord, massgravar, missiler
och undrar vad "blatte" betyder, som kollegorna
från den nordiska bataljonen ropade efter honom.

Millennieskiftet firades över hela världen.
Vi skålade i dyr och välkyld champagne
för seklets samlade minnen, för den nya tiden, 
åt denna milstolpe i människans historia.
I skuggan bar jag med mig en blek förnimmelse
av morfars tro, framtidshopp och övertygelse.
(Nahide Ergezen-Hermansson)




lördag 4 november 2017

Ljus i november


Idag tänder vi ett ljus för våra kära som inte längre finns hos oss. De som gav oss livet, fostrade oss och önskade att det skulle gå oss väl. Vi tänker ofta på dem, saknar dem och har en massa frågor som vi glömde ställa medan de fanns i livet.





Bilder som visar hur vacker november kan vara.

Trevlig helg!

söndag 29 oktober 2017

En glad pessimist



"Vi som är lyckliga pessimister är inte oroliga för att något hemskt ska hända, vi förutsätter det.
(Ur boken "Den lycklige pessimisten)


Jan Bylund och Mattias Lundberg uppträdde på Lärkan inför en entusiastisk publik. De ironiserade över optimisttrenden, där du ska peppa dig själv med hurtfriska citat och alltid se det positiva i det som sker.


Winston Churchill är enligt Bylund och Lundberg ett exempel på en stor pessimist. 1940 talade han till sitt hårt prövade folk enligt följande mycket förkortade version:

"Jag har inget annat att erbjuda än blod, tårar och svett, ett eldprov av svåraste slag. Vi har framför oss flera månader av kamp och lidande.......Vi ska föra krig mot ett monstruöst tyranni, aldrig överträffat i den mörka förfärliga listan över mänskliga brott....."


Vad skulle Churchill ha sagt till sitt folk om han hade varit en stor optimist. Så här tror jag:

"Kära landsmän! Låt oss se möjligheterna i stället för hindren. Le mot fienden och du kanske får ett leende tillbaka. Glöm morgondagen och lev i dag för det ordnar sig alltid och ingenting är omöjligt. Så låt oss nu till sist, kära bröder och systrar ta varandras händer och tillsammans sjunga:

We shall overcome
we shall overcome
we shall overcome
one day, wowowow
So deep in my heart
I do believe
we shall overcome
one day."

Hej, hej!


måndag 23 oktober 2017

Brist på kvinnofrid



Kvinnofridslagen från 1200-talet förbjöd överfall och kidnappning av kvinnor. Dylika handlingar ledde till vanära för den som begick en sådant brott.



Att röva bort en gift kvinna gav dödsstraff. Var kvinnan ogift och på grund av kidnappningen icke längre jungfru, dömdes också gärningsmannen till döden, men en lag från 1770 lindrade straffet för våldtäkt till kroppsplikt, dvs 9 gatlopp, två år på fästning och förlust av egendom.


Man fick ej heller kalla någon för "hora" utan skäl. För "ogilla glåp" kunde man dräpas utan bot.



Idag är våldtäkt någonting som polis och åklagare inte hinner med, då man har så mycket "viktigare" åtaganden. Överfall av kvinnor kan inte få högsta prioritet när vi har så många skjutgalna män som måste gå före i utredningskön. Våldtäktsmannen klarar sig i 90% av fallen. Offren kan som tröst få lyssna till polischef och politiker som kallar våldtäkterna "helt oacceptabla."

Det ovälkomna tafsandet och uppvisandet av vad man har i kalsongen är icke straffbart, ifall man inte råkar vara en kändis som Anders Borg eller Martin Timell. I deras fall blir gatlopp i media ett kännbart straff, men skammen blir kortvarig. Med nya skandaler, bleknar de gamla.

Hej!

måndag 16 oktober 2017

Grå himmel och surtanter

Det eviga grå molnet.

Sverker Olofsson har skrivit en krönika där han undrar om han är en surgubbe. En typ som irriterar sig på struntsaker som t ex att någon slår ut sin blinkers för sent eller att någon tagit "hans" kaffekopp. Han tror att surgubben har för mycket tid till förfogande när promenaden till Konsum blir till ett äventyr.


En liten blå fläck

Surgubbens kvinnliga motsvarighet är surtanten. Hon som irriterar sig på att reklamen blandar svenska och engelska. Se föregående blogginlägg. Hon irriterar sig också på:

Kvällstidningarnas eviga rubriker om Anna Book och hennes lidanden.

Politiker som ständigt lovar att de ska "titta på saken."

Användandet av ordet "brukare" om Pelle och Karin och andra som har hemtjänst. Brukare är svenskans allra fulaste ord.

Det grå molnet som parkerat över vår stad.


Det här är en bråkdel av surtantens irritationer som ofta börjar med att hon läser sin morgontidning.

Molnet har sprickor

Till sin lycka har surtanten en egen blogg, där hon kan ge utlopp för sina aggressioner. Så är du en surgubbe eller surtant, skapa ditt eget forum där du kan lufta dina irritationer. Det lättar!

Trevlig ny vecka!

lördag 7 oktober 2017

Jag leker språkpolis


"Man ska inte använda främmande ord om man har en adekvat inhemsk vokabulär disponibel."

Så sa Gunnar Sträng och använde ett pompöst och mäktigt språk som väl passade den gamle finansministern.


En adekvat inhemsk vokabulär saknar de sportaffärer som överöser mailkorgen med reklam. Så här kan det låta:

Tjuvstart - Mid-Season Sale!
Här kommer månadens member deals!
Höstens runningnyheter!
Missa inte veckans Sunday deals!

Varför blandar man svenska och engelska i sin reklam? Ger det mer styrka åt budskapet eller vad beror det på? Kan man inte sälja med inhemsk vokabulär?


Men nu, när blogginlägget är färdigskrivet och publicerat, ska jag gå en runda på stan och köpa lite lördagsgott, just because I´m worth it.

Trevlig helg!

lördag 30 september 2017

Osorterat pladder mellan höstbilderna


Det här är Luleås absolut fulaste hus enligt kritiker Mark Isitt.


Nu börjar hockeysäsongen. 10 månader av sömnlöshet och ångest.


Den här veckan har jag gett till kulturen. Onsdag såg jag Jack Wreeswijk och Kajsa-Stina Åkerström hylla sina respektive pappor på ett mycket underhållande sätt.

Torsdag såg jag en pjäs om rädsla, ensamhet och död. Ämnen som gamla ensamma personer vill tala om, men som ingen vill lyssna på. En fars som trots ämnet var otroligt skrattframkallande. 


Fredag blev det återigen Kulturens Hus och underhållning med Maria Möller. En dam som sjunger bra och är duktig på att imitera.


Idag är det lördag och min mobil talar till mig, nästan tjatar och säger att det är dags att gå ut och vandra de 6000 steg som den tycker är mitt minimum.

Så får det bli. Trevlig helg!

torsdag 21 september 2017

Luleå, min stolta stad


Luleå, min stolta stad
vad du fick kritik idag.

Kritiken gällde stadens byggnader och dess arkitektur eller brist på vacker sådan. Arkitekturkritiker Mark Isitt talade om Luleå i radions program 1 och fann inte mycket som han gillade. Men vi börjar med det positiva. De här byggnadsverken fick med beröm godkänt och samtliga är byggda på 50-talet.


Stadshuset


Gamla posten, numera Vetenskapens hus

Shopping

Bergnäsbron


Kulturhuset (längst till vänster på bilden) ligger på rätt plats, centralt och vackert och många arkitekter hade fantastiska förslag på hur byggnaden skulle se ut. Men Luleås styrande valde ett hus som mest liknar ett show-room för en bilfirma. Allt detta enligt Isitt.

Luleås fulaste hus enligt Isitt är den byggnad som inrymmer Hamburgerkedjan Max och Filmstaden. Bild saknas tyvärr.

70-talet var deppigt för oss Lulebor, vi fick inget stålverk 80  och därför blev allt som byggdes deprimerande trist och tråkigt. Blåser gör det också, det är ju vatten på tre sidor om stadskärnan och gatorna är för breda.

Nu vill jag protestera mot karln. 70-talet är väl känt för tråkighet över hela landet. Det var då man byggde de enorma miljonprojekten som ingen människa blir glad åt idag.

Isitt har säkert både rätt och fel. Han är ju bara en person med rätt att tycka. Precis som du och jag.

Hej från bästa Luleå!