lördag 31 oktober 2009

En god förlorare.

Bureå älv.
I går eftermiddag kom svåger och svägerska på besök. Svågern har bara några månader kvar till pensionen och verkar rätt nöjd med det. Svägerskan har jobbat i 50 år på samma ställe om hon bara håller ut till dess hon blir 67. Jag såg en glimt i hennes ögon att hon nästan hade lust.
-
När vi träffas spelar vi ofta Gin Rummy. Det är ett spel med två kortlekar och det tar mellan 2 och 3 timmar att spela. Spelet framkallar en hel del svavelosande eder och kan vara oerhört frustrerande.
-
Vid gårdagskvällens spel förlorade jag och det är inte helt ovanligt. Korten gick inte min väg men det gör mig ingenting. Som ung kunde jag nästan ta till tårar när jag inte hade tur med spelet.
-
Stefan Einhorn har skrivit boken "Konsten att vara snäll" och där säger han att om man gläder sig åt andras vinst och inte bara sin egen, har man dubbelt så mycket att glädja sig åt.
-
Det försöker jag leva efter, trots att det är svårt. När t ex Skellefteå slår Luleå i hockey prövas jag verkligen. "Tänk, så roligt för släkten i Västerbotten", säger jag min allra lenaste stämma, medan mitt inre säger något helt annat. Den 16 november är det dags för en ny prövning och den utspelas i Coop Arena.
Det var allt för idag.

torsdag 29 oktober 2009

Den gamle geten.


I dag låter jag Arthur Schopenhauer tala. Enligt Google är han född 1788, filosof och tänkare och arg på det mesta. Han hatade sin mor och hade tydligen inte så mycket till övers för kvinnor överhuvudtaget. Med ledning av bilden ovan så kanske inte han gjorde så stor lycka hos det andra könet
Det följande är ur något som han skrivit och kallat för "Kvinnorna".
"Till att ta vård om oss och uppfostra oss under de första barnaåren lämpa sig kvinnorna så väl därför att de själva äro barnsliga, pjollriga och kortsynta, med ett ord: genom hela sitt liv förbliva de stora barn. De utgöra ett slags mellanting mellan barnet och mannen. Mannen är den egentliga människan"
-------------
"De ha varken sinne eller mottaglighet för musik, poesi eller bildande konst och låtsas de ha det är det bara apfasoner, som de använda för att behaga. Ingen kvinna har skapat något stort, äkta och originellt inom de sköna konsternas område".
------------
"Det är inte lätt för mannen att ständigt vara i kontakt med en så underlägsen varelse. Därför bör han ha en rad älskarinnor. Monogami är perverst. Han bör inte offra något för sin hustru. För denna är intet värd. Han sliter för att tjäna pengar, men det enda hon kan är att slösa bort dessa".
------------
Slut med citaten från Schopenhauer.
Visst är man lycklig över att man slapp leva i hans värld. Männen har sannerligen utvecklats till det bättre och det är vi så glada för.
Hej då bloggen.

onsdag 28 oktober 2009

Ode till Folksam

Jag har fått två brev från Folksam, där man bl.a säger att jag är en värdefull kund och att de är måna om mitt försäkringsskydd. Därför har de sänkt bägge mina grupplivförsäkringar på tillsammans 42.400 till 24.000 kronor.

Vi är många som drabbas och i TV stod Folksams VD, den vältalige Anders Sundström och sa att om inte pensionärerna accepterar sänkningen så drabbar de någon annan grupp av försäkringstagare. Alltså ställde han grupp mot grupp på välkänt chefsmaner.
-
I nio långa år har Folksam sett att denna försäkring gått med förlust. Varför då inte göra någonting åt orsaken tidigare. T ex att höja avgiften för försäkringen lite då och då som så ofta sker med alla de försäkringar vi har.
-
Jag tycker att den gode Sundström borde stå upp som en man och säga så här: Vi på Folksam har klantat oss och felet är är helt och hållet vårt och det är ni försäkringstagare som får betala vårt misstag.
-
Till Folksam och dess VD har jag i all min enögdhet skrivit följande dikt:
-
Så dyster sig framtiden ter för de gamle,
de ha inte något att vänta sig mer.
De stappla sig fram på de spattiga benen,
och halka i gropar, ty intet de ser.
-
Och Folksam har minskat på pengen till kistan,
ty Sundström vill ha hela slanten själv.
Han behöver det bättre, det kostar att äga,
den vackraste villan vid Piteå älv.
-
Nu vet jag ej alls hur han bor, direktören
Han kanske bor enkelt, i så fall förlåt.
Jag ville ju bara få rim som fungerar
om galet, så rättar jag efteråt.
-
Men sörj ej du gamle, se ljus i din tunnel,
för livet består av båd´glädje och gråt.
Och snart slutar dikten som skrevs utav Gunnel,
och det är ju något att glädja sig åt.

tisdag 27 oktober 2009

Mannen i trädet


Han kom till min plats på jorden en augustidag för många år sedan. Under armen bar han en radiogrammofon och till den hörde en grön EP-skiva med Connie Francis, där hon sjöng "Stupid Cupid" och "Who´s sorry now". Mannen var smal, hade vågor i håret och kunde, som synes, klättra i träd.
-
Någon vecka senare var vi fyra tjejer och fyra killar som en lördagskväll åkte med bil många långa mil och gick flera kilometer in i den djupaste av skogar till en skogskoja som användes av skogsarbetare. Jägmästarens son hade nyckel till kojan.
-
Mannen, kompisen och jag körde i var sin bil. Vi tre var helnykterister och hade aldrig testat alkohol.
-
Vi hade surströmming, potatis och dryck med oss till kojan. Spisen därinne var dessvärre nästan oduglig och potatisen tog timmar på sig för att bli klar. Under tiden började de som inte skulle köra bil, dricka av det medhavda starka. När man dricker på tom mage blir man tämligen full, vilket starkt besannades.
-
När vi mot tidig morgon skulle åka tillbaka till civilisationen, var vi bara fem som kunde gå. Vi fick lämna kvar en bil till de som måste sova sig nyktra.
-
Den natten åkte vi hem tillsammans mannen (den blivande maken) och jag. Två år senare gifte vi oss i Bureå kyrka.
-
Han blev mina barns far och och jag har levt tillsammans med honom i en herrans massa år. Vi har tjatat på varann och haft många diskussioner om vem som haft mest rätt i olika frågor, men huvudsakligen har vi haft ett gott och bra liv tillsammans.
Jag har aldrig ångrat att jag tog ett nyktert beslut.

måndag 26 oktober 2009

Luciakandidat

Vi har prenumererat på NSD, sedan vi flyttade till Norrbotten och vi har blivit vana med tidningen och vill inte byta. Fast det finns dagar då den andra lokala dagstidningen är så mycket bättre.
-
I dag är en sådan dag. På Kurirens förstasida presenteras Norrbottens 10 Luciakandidater och en av dessa är vårt barnbarn Amanda.
-
Vi kommer naturligtvis att köpa Kuriren ett tag framöver och lita på att vi lägger våra röster på kandidat nr 5.
-
Min svärmor blev Bureå PRO:s Lucia 2003. Då var hon 91 år och på grund av sin ålder blev hon mycket uppmärksammad. Till och med kvällspressen skrev om henne.
-
I dag har jag lånat en talbok av Elisabeth George. Hon skriver deckare och är absolut en av mina favoriter. Jag har nyligen kämpat mig igenom Lisa Marklunds "En plats i solen" och Håkan Nessers "Maskarna på Carmaine Street. Nesser brukar jag tycka om, men den här boken var seg. Lisa Marklunds var rörig, tyckte jag, som ständigt somnade till den.

Det blir allt för denna gång. Hej då bloggen.

söndag 25 oktober 2009

Lördagsflickan

NSD har varje dag en notis om vad som hände för 10,25 eller 50 år sedan. I gårdagens tidning stod det under rubrik:
För 50 år sedan.
16-åriga S.W. är veckans lördagsflicka och hon är en duktig tecknare och intresserad av handarbete.
-
Denna flicka är numera pensionär och min granne. Hon blev lite chockad av att se sig själv i tidningen från den tiden då hon var en fager tös.
-
Lördagsflicka hade varje dagstidning på den tiden. Man behövde inte vara någon tjusig böna för att väljas ut. Det räckte med att man var tjej och tonåring. Jag tror att många flickor själva skickade in sina foton.
-
Även jag har varit lördagsflicka. Jag arbetade på Kommunalkontoret när en journalist och fotograf från den numera nedlagda tidningen "Nordvenska Dagbladet" kom till kontoret för en intervju med vår kamrer om något som hänt i kommunen. Men kamreren fanns inte på plats och för att resan till Malå inte skulle vara totalt bortkastad fotograferades två kontorister, varav den ena var jag, för den oerhörda äran att få bli lördagsflickor i tidningen. Jag var både generad och småstolt när bilden publicerades.

Men detta hände för 54 år sedan och skulle ens bild publiceras i dag blev det nog under rubrik "Måndagstanten".

Ha det bra, vänner.

lördag 24 oktober 2009

Ät och var glad

Jag vaknar halvåtta med huvudvärk. Det är helt och hållet mitt eget fel, eftersom jag så innerligt väl vet, att godis och choklad på kvällen ofelbart ger mig en värkande skalle dagen efter.
-
Vi människor är verkligen ett underligt släkte. Vi lär oss aldrig.
-
De allra flesta vet så väl att man ska äta en bra och varierad kost och motionera allt efter förmåga. Likväl äter vi för mycket och fel och blir överviktiga och sjuka.
-
Men då finns där alla som vill hjälpa oss med olika dieter. Du ska äta fett, du ska inte äta fett, du ska räkna points, du ska avstå, du ska banta som flygvärdinnor, du ska äta medelhavsmat, du ska akta dig väldigt noga för kolhydrater. Till och med potatisen är farlig. Man kan möjligen, i värsta fall, koka den i förväg och äta den kall dagen efter.
-
Fullkorn heter dagens religion och därmed pasta!

Till slut något helt annat. Vi köpte biljetter till "Buddy Holly" i dag och fick plats på rad 17.

Trevlig helt och ät gott!

fredag 23 oktober 2009

Bröder

Idyll.
I februari kommer musikalen "Buddy Holly" med Brolle i huvudrollen till Luleå. Den spelas på Coop Arena och det blir en anledning för mig att besöka den nyligen uppfräschade isladan.
Coop Arena är den plats som brodern så kärleksfullt benämner Konsumhallen.
Här nedan kommer lite information om mina bröder. De är två till antalet och betydligt yngre än jag. Till det yttre är det seriösa män med pondusmidja. Inombords är de humoristiska och smågalna.
Vi har under vissa perioder haft en intensiv korrespondens som vem av oss som haft den mest ansvarsfulla och arbetstyngda barndomen.
Oftast enas bröderna gentemot mig. De har slitit ont med stockar som skulle barkas och med vedförsörjningen därhemma som vilade på deras axlar, Deras syster (jag alltså) hade flyttat hemifrån och dök tillfälligtvis upp då och då som en bortskämd stjärna.
Dessa små bröder visste då ingenting om mitt lidande på blötmyrarna under slåttern i Myggtjärn. Om hur jag skurade och städade, då min mor tyckte att ett rent hem var mycket viktigt. Då var de ju bara små pluttar som ännu inte uppnått skolåldern.
De är dessutom just nu uppfyllda av Skellefteå Hockeys succe. Jag hör det på deras röster, även när de talar om något annat. Själv är jag så nöjd med mina Konsumkillar.
Bröderna är inte alltid eniga. Båda tycker att den andre har en förfärlig smak när det gäller musik. Där Mozart möter Lars-Christers uppstår kollision.
Avslutar med att säga att dessa min bröder tycker jag mycket om och livet skulle vara mycket tristare om de inte fanns.

torsdag 22 oktober 2009

För 100 år sedan

I dag, för exakt 100 år sedan, den 22 oktober 1909 anlöpte båten "President Lincoln", Ellis Island utanför New York.

Passagerarna var emigranter från Europa på väg till drömlandet Amerika.

På båten fanns en 24-årig tyska från Waltersdorf, nära Berlin och hon lämnade sin stad och sin familj för att söka en framtid i det nya landet. Brodern Adolf var hennes närmaste släkting i Tyskland.

Hon hade själv betalt sin resa och skulle fortsätta färden till Detroit där hon hade en släkting, en "tante Schoultze".

Denna kvinna, som jag skriver om, hette Bertha Karp och hon blev min mans mormor och mina barns farmorsmor och hon är en del av vår familjs historia.

De exakta uppgifterna ovan har vi fått fram genom http://www.ellisisland.org/. Där finns passagerarlistor från emigrantfartyg utlagda på nätet.
-
I Detroit mötte Bertha den spansk-maxikansk-ättade Henry Montes, med vilken hon fick fem barn.
-
1966 kom hon och Henry till Sverige för att träffa sin dotter som de inte sett på 19 år. Mormor Bertha var en rask och rörlig kvinna med stark röst och med rejäl pli på sin försiktige make.

Hon dog 93 år gammal och vi tror att hon var glad över sin emigration. Hon blev inte rik och förmögen i sitt nya hemland, men hon slapp leva i Tyskland under de båda världskrigen.

onsdag 21 oktober 2009

Mera sagt om kvinnor

Det finns så otroligt många exempel genom åren vad män tyckt hur kvinnor är, och hur de ska vara. Här följer ett axplock.

Att tänka är inte någon kvinnlig egenskap. Inom det området befinner sig kvinnorna hundra år efter männen.
Thomas Alva Edison.
--
Ingenting kan vara mer i strid mot bibeln än kvinnlig rösträtt.
Harper´s Magazine 1853.
--
Ishockey är en bra sport för kvinnor. Man behöver inte förstå så mycket.
Håkan Södergren, hockeykommentator.
--
När en kvinna gifter sig undergår hon en sådan själsförändring att hon ej längre lämpar sig för fast anställning.
Svensk arbetsgivare 1930.
--
En kvinnas plats är i hemmet. Eller i graven.
Pakistanskt ordspråk.
--
Det finns kvinnor som är överlägsna genomsnittsmannen. Men eftersom de är lika ovanliga som gorillor med två huvuden kan vi helt bortse från dem.
Gustave Le Bon.
--
Har då vi kvinnor varit lika elaka mot männen? Nej, inte alls, vi beundrar ju karlarna. Visserligen var det en feminist som påstod att män var som djur. Men hon menade förståss ett gosedjur eller en kramnalle.

När det skämtas om män, så är det oftast om sex. Och sådant kan jag inte ta upp i denna moraliskt civiliserade (obs ironi) blogg. Eller kan jag?

tisdag 20 oktober 2009

Facebook


Vi grattade Amanda igår och pratade om Facebook, för det är en stor del av Sveriges befolkning som är med i det forumet.
Jag är inte medlem i Facebook och påstår tvärsäkert att jag aldrig kommer att bli det heller.
Genom sitt jobb fick Nisse en dator någon gång i början av 80-talet. Den användes till bokföring och man kunde använda den som skrivmaskin.
Min tvärsäkra åsikt om denna klumpiga maskin var att den var värdelös och att jag aldrig skulle använda en dator. Min skrivmaskin var mycket bättre.
I dag sitter jag säkert 1 timme varje dag framför datorn och skriver. Min gamla Remington har för länge sedan gått till Återvinningen.
På 80-talet kom även mobiltelefonen. Efterhand blev den alltmer vanlig och de flesta skaffade sig en sådan. Utom jag, förståss, som tyckte att det var löjligt att gå ute på stan och prata i telefon. En sådan ska jag aldrig köpa.
Jag är visserligen ingen stor användare av mobilen, men jag är nu inne på min andra telefon.
Sedan började människor blogga. Så dumt, tänkte jag, nu ska alla lämna ut sitt privatliv på bloggen och vem ska läsa det.
I dag, just i denna stund, sitter jag här framför datorn och skriver på min egen blogg och tycker att det är så kul.
Av detta kan man lära att även gamla tjurskallar kan ändra sig.
Men på Facebook ska jag aldrig logga in mig. Nej då! Absolut inte! Och skulle jag ändra mig så har säkert de flesta av facebookfolket hittat något annat att ägna sig åt som är nytt och inne.

måndag 19 oktober 2009

Grattis Amanda

Grattis Amanda på 18-årsdagen.
Amanda är barnbarn nr 2 och det känns som det vore alldeles nyss hon stod på våran säng och med stort allvar framförde vinnarmelodin i schlagerfestivalen.
Eller när hon, tillsammans med sin 3 år äldre syster, dansade och sjöng till Spice Girls senaste hit.
Eller när hon gömde nyckel så att ingen någonsin fann den.
Det finns mycket att minnas och det är tur att det mesta finns på video.
Amanda! Du är en fantastisk tjej! Kram och Lycka till med körkort och framtid önskar dig dina farföräldrar.

söndag 18 oktober 2009

Flickor från Kina

I går talade jag med min äldste son i telefon. Han och familjen firade att deras lilla Linnea kom in i deras familj för exakt ett år sedan. Hon är vårt fjärde barnbarn och adopterad från Kina och fyller 3 år i februari. Redan 4 år tidigare hämtade sonen och sonhustrun lilla Olivia från Kina. Hon är vårt tredje barnbarn och är 6 år gammal. Båda flickorna är jättegulliga och charmiga och vi är otroligt svaga för dem.

Olivia har många kompisar som också är adopterade från andra länder. Vuxna frågar ibland Olivia om varifrån hon kommer och hon svarar att hon kommer från Kina. Men hon har ju också sett kvinnor med stora magar och fått reda på att inuti magarna finns det små barn. Det har gjort Olivia lite förvirrad, så hon frågade sin mor:

- Mamma, kommer du från ett land eller från en mage -.

Ja, det är mycket man kan undra över när man är liten. Men man blir inte så mycket klokare efter ett långt liv. Det finns alltid mycket man inte förstår.

Det räcker för idag. Hej då bloggen.

lördag 17 oktober 2009

Svärmödrar

Min egen svärmor föddes i den stora staden Detroit i USA. Vid 35 års ålder flyttade hon tillsammans med sin man och 3 barn till en liten by i Västerbotten.
Svärmor har alltid varit en omtyckt person, snäll och fnittrig och alltid på bra humör. Hon har varit en bra svärmor och jag har bara gott att säga om henne.

I dag är hon 97 år och minns kanske inte så mycket av sitt eget händelserika liv. Hon känner fortfarande igen oss men det är allt.

Svärmödrar skämtas det mycket om. De kan vara ragator som gör livet surt för omgivningen. Här t ex är några svärmorsskämt hämtade ur en bok som heter "Till mig som är svärmor".

Djurparksägare till besökare:
- Fiska omedelbart upp din svärmor ur dammen! Krokodiler är ömtåliga djur. -
------
På apoteket:
- För så starka sömnmedel krävs recept. En bild på din svärmor räcker tyvärr inte. -
----
- Hur mycket ska en bra svärmor väga? -
- Strax under två kilo. Inklusive urnan. -
---
Ja tänk vad vi får tåla vi svärmödrar som är så rara och vill så väl. Svärfar klarar sig mycket bättre undan de elaka skämten. Vad beror det på?

Det var allt för nu. Hej då bloggen.

fredag 16 oktober 2009

Lite hockey

Det spelades hockey igår. Maken led svåra kval, då han i stället för att gå på Coop Arena, tvingades till ett möte om Kyrkans roll i samhället eller vad det nu var.
Yngste sonen gick i stället och berättade för fadern att det var en seg match.
Vi fick i alla fall med oss tre poång och har sammanlagt 15, vilket är 10 poäng mer än vid samma antal matcher i fjol.

Jag måste förståss i all min ädla storsinthet gratta Skellefteå till den unge 16-årige Adam som är en riktig guldklinp.

Jag såg slutet på ett program som sändes innan "Hem till gården". Där klagade de fyra damerna över den kalla storstaden Stockholm. Någon hade blivit rånad mitt på ljusa dagen och ingen brydde sig. Någon hade fastnat med klacken i gatan och fallit men ingen brydde sig.

Så är det inte i mindre orter och städer. I början av sommaren var väninnan Anta och jag ute på en köprunda på stan. Utanför Guldfynd gjorde Anta en saltomortal och hamnade på knäna på den hårda asfalten. Omedelbart kom en ung man fram och frågade hur det gick. Strax efter kom en dam, som sa sig vara sjukvårdskunnig och ville hjälpa till. Vi förundrades och gladdes över att folk brydde sig och inte bara gick förbi.

I morse regnade det intensivt. Nu kommer det bara stillsamma droppar och jag tycker nästan att jag borde gå ut. Samtidigt tilltalar det mig att sätta mig i köket och lyssna på en talbok.

Jag slutar nu och försöker bestämma mig för vad jag ska göra.

torsdag 15 oktober 2009

Kvinnokamp?

Det har alltid funnits åsikter om hur kvinnor är och ska vara. Oftast pådyvlade av någon gammal prelat eller filosof eller på nyare tid någon trendguru.

Det här citatet kommer från en 1800-talsbok.
"Gud skapade kvinnan, den svagaste och mest hjälpbehövande av alla jordens varelser, utan vapen och utan makt att göra sin vilja gällande mot mannen. vilken han icke blott gav den större kroppsliga kraften utan otvivelaktigt även den större intelligensen.
Av denna grundtanke framgår, att kvinnan särskilt är skapad för att behaga mannen. Att mannen behagar kvinnan är däremot icke direkt nödvändigt".

Nästa citat kommer från "Handbok för hemmet", utgiven 1913.

"Nervositet, bleksot och allmän svaghet äro just inga sällsyntheter bland de unga överansträngda flickor som studerar. Många av dem äro överlägsna och blaserade och icke alls några tilltalande företéelser.
Mången kvinna, maka och moder, bevaras i tacksamt minne av sina söner och döttrar, ehuru hon icke läste andra böcker än sin bibel, Wallins predikningar och Fryxells svenska historia".

1929 har D:r Sylvanus Stall upptäckt att kvinnan faktiskt har en hjärna och han säger följande:

"Fastän det finnes många äktenskap, där hustrun å huvudets vägnar står vida över mannen. är det dock sed bland civiliserade folkslag att kalla mannen för familjens huvud"

Hur blir framtiden för kvinnorna då? Jo, det vet jag, som i versform har siat och skaldat om vad som händer när detta sekel tar slut. Bäva månde manfolken!

Tjejträff 2099.
Vi satt på caféet en försommardag,
det var Vickan och Mona och Maggan och jag´.
En dag varje månad, så träffades vi
för att lösa problem i vår demokrati.
-
"Hör ni flickor," sa Mona, "vad tycker ni
om de folkilskna grabbarnas raseri.
Nu vill de ha lön på kvinnlig nivå
och klagar på oss att vi ej vill förstå".
-
"De är ju rätt rara", sa Vickan förstrött,
"men allt detta gnällande gör mej så trött.
Varannan plats vill de ha absolut,
fast de saknar all mognad för svåra beslut."
-
"Så känsliga är de för saker man säger,
det är inte alls som att jobba med tjejer,"
sa Anna, som smakade på en biskvi.
"De kommer från Mars, de är inte som vi.
-
För tar man ett grepp i en urläcker häck,
så är man sexistisk och kallas för fräck,
fast man bara gillar de saker man ser.
De borde bli glada och önska sej mer."
-
"Men flickor", sa jag, "nog kan vi pröva på
att ge dem ett finger och låtsas förstå.
Men visst gillar vi bäst den man som är tyst
och hjälpsam och glad och mest är till lyst."
-
Det var allt för idag.

tisdag 13 oktober 2009

Grannfrun flyttar

I dag har vi ätit tårta och tagit adjö av Margareta. Vi, i det här fallet, är Margaretas grannfruar och vi har samtliga bott härute sedan årsskiftet 1972.

Margareta är den första av oss som lämnar Hertsön och Järvstigen. Hon blev ensam för 3 år sedan och tycker att det blir skönt att lämna husbekymmer och snöskottning.

Vi har levt större delen av våra liv härute. Vi har firat varann vid stora högtidsdagar men för övrigt mest pratat över staketet på sommaren. Vi har alla känt den trygghet det är att ha samma människor runt omkring sig.

När vi träffas pratar vi mest om barn och barnbarn. Tillsammans har vi förökat världen med 8 pojkar och 1 flicka. De i sin tur har gett oss barnbarn (4 flickor och 5 pojkar). Vi är alldeles omättligt stolta över alla dessa våra efterkommande.

Bro Lennart ringde i dag och var lite rädd för att kommentera vad jag skriver, eftersom han trodde att jag kunde bli putt. Nej Lennart, du den snällaste bland de snälla, du får skriva precis vad du vill t om hockeykommentarer.

Yvonne (fd postis, precis som jag) ska komma i morgon och hjälpa mig med att snygga upp min blogg. Det behövs!

söndag 11 oktober 2009

Pärmar

I dag är hösten på sitt bästa humör. Det är sol och stillsam vind när jag går ut på promenad. Jag hoppas att vi får behålla det här vädret så länge som möjligt. För säkerhets skull byter Nisse däck på bilen, för vi vet ju att snart är det dags för stora halkan.

Dagens Nyheters "Dubbelkryss" och "Stora kryss" var ganska lätta idag. Vi kunde lägga från oss korsordsbekymren redan vid 10-tiden.

I min bokhylla finns många pärmar. Jag klipper ut, samlar och sorterar och älskar att göra det. Där finns pärmar med dikter (egna och andras), om livet efter posten och livet efter pensionen och om det vore möjligt skulle jag säkert lägga upp en pärm om livet efter döden. Jag har en pärm upplagd för varje barnbarn som innehåller deras teckningar och verser. Men roligast är mina kuriosapärmar som innehåller citat, historier, tidningsklipp och annat. När jag ingenting har att skriva på bloggen, så kommer jag att plocka smått och gott från dessa som t ex:

J.L. Saxons levnadsskola om umgängeskonst från 1911 och kanske lika aktuell i dag, fast på ett annat sätt:
- Var ej för rask att byta fotografi med personer, som du ej närmare känner till. Din bild kan därigenom bli placerad på sätt och i sällskap som ej gör dig glad. Varningen riktas särskilt till unga damer-.

Hej då bloggen.

fredag 9 oktober 2009

Presentation av make

Nils, mannen som jag delat livet med i 49 år, är oerhört idrottsintresserad. All idrott som sänds på TV är intressant och det har blivit många timmar framför burken. Han gillar damfotboll, herrfotboll, curling tennis och allt tänkbart som det tävlas i. Men allra mest älskar han ishockey och då framför allt Luleå Hockey. Han har troget betalat årskort till Delfinen, numera Coop Arena, i cirka 25 år, så länge som laget funnits i Elitserien. När han kommer hem från en match är han antingen glad och nöjd eller också oerhört missnöjd med domaren. Får man tro min man så skulle Luleå Hockey vinna varje match om det inte vore för den blinde, inkompetente personen som alltid är i vägen och blåser vid fel tillfälle.

Ovan sagda är inte ett klagomål på min partner. Nej. jag är också intresserad av idrott. Då främst friidrott och skidor. Vi äter ofta lördag- och söndagsmiddagar i rummet medan vi lyssnar på Radiosporten eller sneglar på någon sportsändning i TV.

Nu till en annan typ av tävling.

I dag tävlar vi om vem som löser Dagens Nyheters fredagstest allra bäst. Vi tävlar mot lillebror och hans fru. Till 90% är det svägerskan som vinner. Hon är den mest kunniga av oss fyra och det är inte alls svårt att erkänna. Vi andra tillhör hennes fanclub och jag beundrar verkligen hennes kunskaper i litteratur och gammal svensk historia. Speciellt eftersom hon inte är född i det här landet.

Det var allt för i dag.

söndag 4 oktober 2009

Bloggdebut

Jag har länge tänkt börja blogga men inte kommit mig för tidigare. Varje dag när man läser tidningar finns det alltid något att gnälla över och därför vore väl en blogg ett bra ställe att få ut sin frustration på. Men i dag kommer första inlägget och det ska inte bli så gnälligt.
Samtidigt undrar jag över varför jag inte bara skriver på ett vanligt papper och låter omvärlden slippa mina åsikter. Till den frågan har jag inget svar. Men kanske är det så att även jag vill vara med i den moderna samtalsvärlden. Så är det nog.

Denna oktobersöndag är blåsig och helmulen. Den dagliga vandringen i naturen med MP3- spelaren i blir nog inte av. Tycker du inte om fågelsång?, frågar min granne som ser mig med musikmaskinen i örat. Nej granne, är mitt svar, jag föredrar Elvis och Bruce på min vandring i tallskogen.

Mitt favoritlag Luleå Hockey förlorade i går mot Färjestad. Det blir man inte glad av men mest av allt tycker jag synd om spelarna för all den kritik de ständigt får i tidningarn så fort laget gör sämre insatser. Lika galen är den upphaussning de får så fort de vinner en match. För journalister finns inget lagom.

Mannen och jag har redan löst söndagens DN-kryss. Resten av dagen får vi ägna åt vad vi tycker känns bäst. Det var allt för nu och det kändes jätteroligt.