Lycklig efteråt

Känner lycka när jag lämnar kliniken. Jag har varit hos tandhygienisten och fått godkänt. Inga hål, bara lite tandsten. Jag blir visserligen 1.260 kronor fattigare men det ligger ett helt år framför mig innan jag behöver behandlas igen. Halleluja!

Borttagning av tandsten är ett obehagligt måste. Jag ligger platt på rygg och hummar och nickar när "plågoanden" däruppe frågar om och om igen om det går bra. Javisst, säger jag, som inte vill verka ömklig. Det är en liten lögn för inombords kvider jag och hoppas att eländet snart ska ta slut. Senare, när jag kommer hem, får jag ett mail där jag ska svara på vad jag tycker om behandlingen. Av ren lycka att det är över ger jag hygienisten en 10:a.

Klinikens väntrum får däremot inte en 10:a. Man har sparat in på månadstidningarna som alltid fanns där tidigare. Jag saknar de glossiga magasinen som gjorde väntrummet trevligare För några år sedan fick jag lära mig av "Kattis magasin" att människans bästa ålder är 46. Det är då man börjar förstå att man är dödlig. Vetskapen om att livet är ändligt gör oss lugnare och mer harmoniska. Det kan låta märkligt och man ska nog inte ta månadstidningarnas uppgifter på alltför stort allvar. Deras forskning är troligen bara en enkät bland tidningens medarbetare.

Så här ser det ut i Luleå idag. Väderspåmännen har lovat ett underbart sensommarväder i helgen. Kul för oss och för arrangörerna av "Kulturnatten." Ett populärt arrangemang som pågår i helgen. Musik, sång, teater på alla tänkbara platser runt om i stan. Jag brukar aldrig missa Luleå accordion club, men gör det tyvärr i år. Synd för jag tillhör troligen de sista entusiasterna av dragspelsmusik. 

Ha en fin helg var än du bor i vårt fina land!

 

Vem är fördomsfri?

En facebookvän skrev en kommentar om hur inlandsbor i norr porträtteras i böcker och på film. Hon hade läst Stina Jacksons bok "Ödesmark" och tröttnat på alla dystra, mörka beskrivningar av personer som stannat i sin hembygd och som det aldrig blev nånting av. I norra Norrlands inland finns gängkriminella med egna lagar om man får tro filmen "Jägarna" till exempel. Enfaldiga typer som aldrig besökt storstadens kulturella begivenheter. När det blir för mycket av sådana skildringar kan det bli till en sanning för den som inte bor på landsbygden,  utan bara läst några böcker.

Jag har lyssnat till rätt mycket böcker på senare år och måste hålla med min facebookvän. Häruppe är det mycket mörker och mycket mygg. Men det är inte bara norra Sverige, utan landsbygden och dess människor överallt i vårt land som skildras fördomsfullt, trots att författarna många gånger kommer från den bygd de beskriver.

Och kanske blir man lite extra "putt" när ens egna trivsamma, vackra hembygd beskrivs som en mörk och kall plats av en nybliven författare.

Nu senast har jag lyssnat till Tina N Martins bok "Åskmakaren" vars handling utspelar sig i trakterna kring Luleå-Boden. Det är februari och det är kallt. Poliserna fryser, det är 22 minusgrader och på isvägen hittas en död kall kropp, utan snopp. Just här har författaren alldeles rätt. Det kan vara kallt i februari, det är därför vi har riktig vinter och en populär isväg.

 

Kultur och kalas

Kulturnatten är ett trevligt arrangemang som pågått i Luleå i 13 år. Lokala artister, sångare och dansare uppträder gratis överallt där man kan uppträda. Skulle man boka "riktiga" artister i den mängd som uppträder under kulturnatten, skulle det kosta uppemot 3 miljoner.

Blå man

Vi lyssnade till vacker sång i Luleås gamla fina postlokal, numera Vetenskapens hus. Vi tittade på konstig konst, blev hungriga och åt en laxsallad. Här borde jag givetvis haft ett foto på maten. Jag har bloggat i snart 10 år och ännu inte fotat mat. Det är nästan lite efterblivet.

Lasse och Levi

Avslutade lördagen med att gratta sonen Lasse som fyllde 53 och som under det senaste året blivit dubbelmorfar. Fattar inte att min yngste son kan vara så gammal när jag själv bara är lite över 57.

Mitt träd, liksom jag själv, överlevde den här sommaren och både trädet och jag hoppas på ännu många vackra somrar med härliga solnedgångar och ljuvlig värme.

Folkhemsakademin

I stället för den navelskådande sandlådeklubben Svenska Akademien borde vi i Sverige skapa en Folkhemsakademi. En samling folknära och folkkära personer från skilda samhällsgrupper. En mix av män och kvinnor, unga och gamla och där även representanter för utrikesfödda och minoritetsfolk kan ha en egen stol.

Tänkbara ledamöter:

1.  Jan Eliasson, diplomat, fredsmäklare

2.  Nyamko Sabuni, konsult, författare

3.  Jon-Henrik Kjellgren, artist, dansör

4.  Jonna Jinton, influencer, fotograf, konstnär

5.  Ingemar Stenmark, filosof, tänkare

6.  Camilla Läckberg, författare, premiärlejon

7.  Prins Carl-Philip, designer

8.  Charlotte Kalla, förebild, skiddrottning

9.  Meta Welander, artist, gammal

10. Benjamin Ingrosso, artist, ung

11. Zlatan, berömd skåning

12. Lisa Syrén, journalist, programledare

13. Mikael Niemi, journalist, författare

14. Malena Ernman, operasångare, miljöaktivist

15. Henrik Dorsin, skådespelare. humorist, poet

16. Nahide Släkting, psykolog, poet

17. Ingvar Carlsson, pensionerad politiker

18. Babben Larsson, programledare, humorist.

Vad Folkhemsakademin ska jobba med och vad deras motto ska vara är i skrivande stund ej klart. Tanken på akademin är helt ny och kanske inte ens genomförbar. Men medge att den är intressant.

Ha det!

Knytblusens återkomst

En tjuvknäppt bild av en rörig diskbänk och en kvinna som diskar. En förfärlig bild. I normala fall skulle den inte visas på bloggen, men det är den enda bild jag hittar där jag bär en knytblus. Förmodligen den enda jag ägt i hela mitt långa liv.

Knytblusen har blivit aktuell igen. Den här gången som protest mot Svenska Akademien, vars medlemmar visat sig vara en samling sandlådeungar. I Akademiens stadgar framgår att man ska vara 18 (aderton) ledamöter och arbeta med svenska språkets renhet, styrka och höghet. Valspråket är "snille och smak."

Citerar Katarina Wennström i Expressen om ursprunget till det senaste bråket:

"En man som utnämnt sig själv som den 19:e ledamoten misstänks för sexuella trakasserier och övergrepp, omvittnade av många och under många år. Tre män har varit ständiga sekreterare i Akademien och gjorts uppmärksamma på detta, men ej reagerat.

Sen när en kvinna som varken misstänks för jäv, läckor eller att skydda brottslingar försöker bringa reda i denna härva så får hon gå, plus ytterligare en kvinna som tydligen har ansvar för var hennes mans tunga, händer och kön har befunnit sig."

Av de aderton är nu bara "elvderton" kvar. Det påminner om tevesåpor där man röstar ut varandra till dess bara segraren är kvar. I den här omskrivna såpan blir det Horace, sandlådans kung, han sitter alltid säkert.

Och vi andra plockar fram den gamla knytblusen

Mitt kära bibliotek

Det här är utsikten från Luleås allra populäraste hus. Fotot är taget från ett fönster på biblioteket och man ser Norra hamn med de gamla kolmagasinen, som numera innehåller Norrbottensteatern, två restauranger och teaterhögskolan. Avståndet till teatern är något längre än vad bilden visar, fotografen har fuskat lite.

Skön fåtölj i hemmamiljö

På biblioteket kan man sitta i en skön fåtölj framför fönstret, titta på omgivningarna och bläddra i månadstidningar av alla slag. Eller som min fåtöljgranne, sluta ögonen och slumra till en stund. På avstånd kan man höra ljud från barnavdelningen, där storögda små underverk förvånat tittar på sina pappor och mammor som sjunger och gestikulerar:

"I ett hus vid skogens slut,

liten tomte tittar ut..."

Konst i Kulturens hus

Läste i DN att på vissa ställen i landet har man fått stänga bibliotek på kvällarna på grund av ungdomars härjande.  I Åmål har en del skolungdom utmärkt sig genom att skräna, slänga snus och tuggummi och håna personal som försöker få ungdomarna att lugna ner sig. Bedrövligt när sådant händer och ännu mer bedrövligt att vuxenvärlden inte klarar av att handskas med småligister. Extra korkat när det händer på ställen som är till för oss alla och där allt serveras oss gratis.

Leve biblioteken!

Hej!

Kulturtanten

Eftersom jag har nära till Luleås utbud av teater och andra nöjen har jag blivit en kulturtant.

Norrbottensteatern visade "Cabaret", ett stycke som en gång filmats med Liza Minelli och var en rätt tråkig film enligt mig. Teaterns version var så mycket bättre. Det dekadenta 30-talet kändes äkta och när nazister med hakkorsbindlar klev in på scenen fick man en stark känsla av obehag.

Samma dag, men på kvällen, såg jag Weeping Willows på Kulturens Hus. Det var knökfullt i salongen och en fantastisk stämning. Magnus Carlsson, en stilig herre i snygg kostym, sjunger bra och är värd en ännu bättre recension än den han fick i NK.

Nu har maken förnyat garderoben

Hockey är också kultur, påstår äkte mannen som alldeles nyss lämnat hemmet för en kulturupplevelse. Men ordet "kulturman" har dessvärre fått en ny och något fadd klang i dessa metoo-tider. Kulturtant låter mycket bättre. Eller hur?

Ha en trevlig helg!

Kulturnatt och regn

Idag och ända fram till midnatt kan vi Lulebor lyssna på musik och tal och annat smått och gott under Kulturnatten. Det är ett hiskeligt oväder utomhus, men det mesta av underhållningen pågår inomhus, tack och lov.

Vi startade vår kulturdag med att gå på Vetenskapens hus, den vackra byggnad som tidigare var postkontor. Där spelade Luleå Accordion Club och blandade vals och schottis med argentinsk tango. Det var mycket njutbart för oss som gillar dragspel. Tro mig, vi är faktiskt några stycken.

Konstverket "Virus"

Konstverk för 160.000 kronor

Ännu ett konstverk

Sen gick vi till Kulturens hus, såg konstutställningen och lyssnade till "Gubbröra." Ett gäng äldre herrar som spelade gamla låtar. Vi lyssnade också till en tjej som sjöng vackert och som uppträdde på Hotell Clarion. Sista stoppet blev stiftsgården och ännu en tjej som sjöng vackert.

En vacker ros till alla som varje år jobbar med Kulturnatten och ger oss medborgare all denna underhållning. Det finns någonting för varje smak. Och om nu gubben min och jag lämnar teven och datorn och istället går ut i kvällen, så finns det ännu mer för oss att njuta av.

Trevlig lördag!

Skådespelaren från Malå

Det här är en tidning från samma år som jag är född och på framsidan ser vi den mörkögde sköne flickidolen Tyrone Power. Jag har en samling gamla tidningar från 40- och 50-tal och att jag visar just den här, beror på att det i tidningen finns en notis om skådespelaren från Malåträsk.

Så här skriver tidningen:

"Peter Höglund som nu är färdig med sin roll i "Gläd dig i din ungdom", har rest till Göteborg för att vila en vecka och fortsätter sedan till Köpenhamn där en ny roll väntar på honom. Han är av allt att döma, filmcharmör nummer ett, som länge saknats i svensk film. Och en utmärkt skådespelare dessutom."

Peter Höglund från Malå var mest känd för huvudroller i filmerna Lappblod och Laila, där han spelade same. Enligt Wikipedia var han med i ett 20-tal filmer, mestadels från 30- och 40-talen.

I augusti 1958 kom min blivande äkta hälft till Malå. Han var ute en kväll och promenerade tillsammans med en kompis när de blev inropade till Peter Höglund som bodde i ett hus i gammal stil med kakelugnar. Det enda min hälft kommer ihåg var att Peter Höglund satt i mörker (månljus) och visade olika trix som man använde vid filminspelningar.

Peter Höglund blev aldrig den store filmcharmör som tidningen spådde om, men Malåbor av den äldre sorten minns honom mycket väl och hans porträtt finns i glas och ram på hembygdsgården.

Trevlig ny vecka!

En intensiv vecka

Sett från min loja och stillsamma tillvaro var förra veckan väldigt intensiv.

1. Ser Luleås damer spela hockey mot Modo. En hockeymatch med damer är ungefär 5-10 minuter kortare än en herrmatch. Herrarna behöver ju slåss emellanåt.

2. Började en engelsk fortsättningskurs. Konversationen oss elever emellan var något hackig men alla samtliga var på ungefär samma kunskapsnivå.

3. Överraskningsfest för sonen som fyllt 50 år. 17 personer sjöng och firade jubilaren som såg ut att gilla överraskningen.

4. Såg Bo Selinder och Accja på Kulturens Hus. Accja är en grupp tonsäkra herrar och damer som sjunger a capella och Bo Selinder är en ordekvilibrist av bästa slag.

På väg hem från konserten gick vi förbi de huskroppar som innehåller Norrbottensteatern, två restauranger och teaterhögskolan. Huset har i somras målats om och ställningarna har tagits bort för ungefär en månad sedan. Alltför fint tyckte klottrarna som nu tog sig rätten att kludda ner och sätta sina "tags" på lämpliga ställen. Under några fönster ser det ut som på bilden och även en del annat har "dekorerats."

Jag blir så förb-d när jag ser kludd och sabb på ställen där man lagt ner både tid och pengar för att hålla efter och göra snyggt. Må "Hulken" ta hand om dessa "hjärnbegränsade klottrare" och ge dem vad de förtjänar.

Och till alla andra: Ha en underbar dag!

Alla har rätt till min åsikt

Efter att ha förbrukat all min hjärnkapacitet på Dagens Nyheters korsord känner jag mig alldeles tom. Men trots dagens bristande tankeförmåga ska jag försöka få ihop några rader om Melodifestivalen.

Delfinalen i Skellefteå var den bästa av de tre som redan sänts. Gubbarna var bra! Herrgänget i kostym stod rakt upp och ner och sjöng schlager på svenska. Det är exakt vad vi behöver i den stora tävlingen. Sverige vill inte vinna i år, därför är sång på svenska perfekt. Gubbarna är heller inte lika söta som de ryska tanterna från förra året och riskerar därför inte några gullighetspoäng.

Efter varje mening jag skrivit ovan bör det stå "tycker jag." Men för att inte bli långrandig skriver jag det en gång för alla. Det är en deltävling kvar, men det spelar ingen roll, gubbarna är ju bara bäst.

Tycker jag!

"Alla har rätt till min åsikt."

(Citat av okänd)

Godafton!

Ju-jutsu och kultur

Hur är det möjligt?

Den 8 september inföll årets "kulturnatt." (Konstig mening men jag kan inte bättre.)

Teatern hade öppen repetition på höstens pjäser. Black Island Stompers spelade och underhöll på Kulturens Hus och på ett torg i närheten sjöng en trio damer country, osv. Massor med sång, musik och dans på olika ställen i stan.

Reklam

När jag stod nedanför countryscenen kom en kille och siktade in sig på mig och en annan, för mig, okänd tant och gav oss varsin reklamlapp. Vi läste lappen. log mot varann och kände oss utvalda. Kan vi verkligen vara en målgrupp? Kan den äldsta kampsporten passa de äldsta damerna? Finns det tävlingar för oldgirls? I så fall är vi redo. Vi anmäler oss på måndag!

Hej!

Lite äckligt

I torsdags såg vi "Grabben i graven bredvid" på teatern. Strax före paus reser sig paret som sitter närmast min gubbe och går ut från salongen. Paret bakom gör likadant och min äkta hälft sniffar på sin kofta och rusar ut.

En kvinna i raden bakom oss hade drabbats av plötsligt illamående och kräktes rakt ut och en del av maginnehållet landade på personerna som satt framför henne. Ytterst pinsamt för den vomerande (fint ord för äckligt tillstånd) damen, som ändå mådde bra efteråt.

I pausen skurades det och vi fick byta platser. Hur illa jag än tycker om stark parfymdoft så är en svag, kanske inbillad doft av spya ännu värre.

"Grabben i graven" var ganska underhållande i första akten. Under andra delen var jag okoncentrerad och ville bara hem och slänga den äkte hälftens kläder i tvättmaskinen.

Ha det!

En kulturell insats

Benbiterskorna

"Död - men glad ändå", heter tavlan som du kan köpa för 50.000 kronor

Någon söndag i månaden försöker  vi vara kulturella. Vi kan t ex gå på  konstutställning i Kulturens Hus. Att titta på konst och verka kulturell är bara det en konst. En riktig kännare står på lämpligt avstånd  från målningen, rynkar pannan, går närmare för att studera detaljer och sedan bakåt igen för att se helheten i konstverket. Samtidigt tar han/hon på sig en outgrundlig min för att omgivningen ska förstå att här är en person som begriper vad konstnären vill berätta.

Men vi lurar ingen. Av konstverken som hänger på väggen just nu, förstod vi ingenting. Man vi har varit kulturella och det finns tillfällen när även Kulturens Hus visat konst som man gärna själv skulle sätta på väggen, som t ex Stanislav Zolads eller Anna Almqvist.

Den här snidade figuren som också fanns att beskåda, skulle jag nog kunna tänka mig sätta i fönsterkarmen.

Ha en bra vecka!

Vad är humor?

Dubbelklicka och se regnbågen kämpa för att synas bland molnen.

En ledamot i kommunfullmäktige föreslog att man skulle satsa mer på turismen.

"Vi borde köpa sex gondoler och placera i sjön."

En sparsam ledamot opponerade sig:

"Det är slöseri med skattemedel. Varför inte börja med två, en hane och en hona och låta naturen ha sin gång."

Den här historien är ett urklipp från Expressen. För hur skrattframkallande en lustighet än är, så kommer jag inte ihåg den efteråt om jag inte klipper ut den.

Men det finns ett undantag och det är en historia som jag hörde som ung och som jag fortfarande kommer ihåg. Den är småfräck och den ska berättas på Malå-bondska och av dessa två skäl är den omöjlig att skriva ner i min blogg. Synd!

Igår var vi på teatern och lyssnade på bl a Tomas Deutgen och Anna-Lena Brundin. Det var mycket skratt under föreställningen, men så här efteråt kommer jag bara ihåg hur A-L konstaterade att vid högre ålder talar vi alltid om plus. Man är 50 plus till den dag man fyller 60. Men man hör aldrig talas om en 18-åring som säger att han är 10 plus. Det kanske inte låter så kul när man skriver ner det, men det gav mycket skratt på teatern. Sen ägnade hon sig åt mäns privata delar och det är ju alltid humor.

En lokal förmåga "Hantis" läste egna limerickar. En del var roliga, någon var plump. Var gränsen mellan rolig och plump går, är nog olika hos oss människor, men limericken om Lisa Syrenen och buskiga grenen, den var på gränsen.

Till slut ännu en historia om politiker som gör bort sig:

Den gamle kyrkoherden bönade inför kyrkorådet om att få en ny kandelaber till kyrkan. Han tjatade och bad, men satte sig slutligen ned och tjurade. Då reste sig kyrkorådets ordförande och sa:

"Jag förstår mycket väl kyrkoherdens önskan, men vad ska vi med en kandelaber till? För det första är det ingen i församlingen som kan spela på den och för det andra, så vad kyrkan behöver är mera ljus.

Ha en rolig dag!

Andlig odling

Att lära sig dansa zumba är kultur.

Kulturnatten är ett årligt återkommande och populärt evenemang i stan. Man kan gratis gå in på olika ställen för att lyssna till musik, lära sig dans och titta på konst. Detta pågår mellan kl 11.00 till midnatt.

Vi gick lite planlöst mellan arrangemangen. Vi lyssnade på fin tradjazz på Restaurangscenen och såg en repetition av "Natten är dagens mor", en pjäs av Lars Noren som kommer att spelas på Norrbottensteatern.

Gammeldans är också kultur.

Det finns många olika åsikter om vad som är kultur. I min egen värld var kultur tidigare någonting som var seriöst, tråkigt, tungt och mest till för svårmodiga kultursnobbar. Men tiderna och jag själv förändras. Kultur är allt som man lär sig något av, brinner för och som får en att må bra. Det kan vara dansband, deckare, schlagerfestival eller något annat. Som exempel kan jag ta en man i min närhet som alltid köper årskort till Coop Arena och som anser att en hockeymatch är den verkliga kulturupplevelsen.

Protestera gärna om ni tycker jag har fel. Det händer, fast mycket sällan.

Ha en bra måndag.

Sett, men ej förstått

Den här installationen visas just nu på Kulturens Hus. Den består av rangliga stegar, bomull, dödskallar och en kristallkrona. Jag kan inte tolka den på annat sätt än att det är farligt att klättra på stegar. För det är det ju. Man kan nästan slå ihjäl sig om man lutar stegen för mycket. Det vet vi alltför väl i vår familj.

Bredvid installationen står en förklaring. Konstverket visar västvärldens utnyttjande av den tredje världens tillgångar, men vill inte att dess människor kommer hit. Ett allvarligt budskap som gick mig totalt förbi. Jag saknar insikt och fantasi och lever i okunnighetens mörker.

Men under dessa sommardagar lever jag i konstant sol, min dahlia blommar och det är gott att leva.

Trevlig helg.