Ekonomisk berättelse

Det här var min utsikt i förrgår. Januarisol över isen. Vi går mot ljusare tider och det är precis vad vi alla behöver. Någon enstaka stund måste man bara få njuta av det vackra och glömma koranbränningar, Putin, elräkningar och tjuvfiske.

Ännu ljusare tider.

Vi beställer en del matvaror över nätet och veckohandlar dessutom på ICA. Årets sammanställning visar att vi handlat matvaror för 48.000 kronor, eller genomsnittligt 4000 per månad. Men det är inte riktigt sant. Äkta hälften vill gärna lyxa till med Gastronomens helgpåse när den innehåller reninnanlår och vi handlar fisk via fiskbilen. Några besök per år blir det även hos Coop och Willys. Lite slarvigt hopräknat blir månadskostnaden för oss två som äter alla måltider hemma omkring 4700 per månad. Ska man räkna in Systembesök i hushållskassan? I så fall blir det en hundring till eller två. Vin är ju en dryck precis som julmust. Men nej, det gör vi inte.

Varför skriver jag om mina matkostnader som om de vore så intressanta? Jo, för att jag är en typisk kamrer som gillar att sätta papper i pärmar och skriva siffror i kolumner och dessutom berätta om innehållet. Jag har under många år fört kassabok. Januari månad 1963 gick månadens matkasse på 445 kronor. Omräknat till dagens pris skulle det bli drygt 5.300. Av detta kan man utläsa att 1963 spenderade vi mer pengar på mat än idag. Vi var unga och hungriga, idag är vi gamla och ganska mätta.

 

Mobbare och andra elaka typer

Jag ser "Stjärnorna på slottet" och blir beklämd när jag hör "stjärnornas" berättelser om hur de som barn blivit mobbade. Nästan samtliga har en gräslig historia att berätta. En jobbig skoltid, där plågoandarna var många och väldigt utstuderade i sin elakhet. Ungefär samma berättelser kommer fram i "Renées brygga." Minnen från en skoltid som varit hemsk och som förföljer mobbningsoffren genom livet.

Men förövarna då? Var finns deras berättelser, vad var det som fick Pelle och Linus att plåga Kalle under hela hans skoltid? Är mobbarna omedvetna om hur jävliga de varit, eller skäms de? Hoppas på det senare, men ett erkännande från någon som varit mobbare skulle vara intressant. Varför finner man nöje i ett plåga en skolkamrat.

Min egen skoltid är långt borta och jag var varken mobbare eller mobbad. Jag har en känsla av att jag var ganska osynlig.

Så till ett annat teveprogram. Jag har sett ett avsnitt av den hyllade serien "Händelser vid vatten." Tycker att den påminner om "Jägarna." Åtminstone i beskrivningen av männen. I "Jägarna" var de norrbottningar, i "Händelser vid vatten" är de jämtlänningar. I bägge fallen elaka fyllskallar, skränfockar med skitigt hår och utan moral och med geväret och kniven som snuttefilt.

Den beskrivningen är helt galen. Känner bara snälla karlar, som inte vet hur man använder ett gevär och som bara använder kniven till att skära upp söndagssteken. Men egentligen har jag ju ingen koll, jag är gift med en västerbottning.

 

Offer och förövare

Ska man göra en sammanställning av föregående år eller ska man sikta mot framtiden?

En kort sammanfattning får det bli. Mycket kort. Jag blev ett år äldre och en centimeter kortare. Lyssnade till 82 böcker, varav "Malma station" av Alex Schulman blev årets sista men knappast årets bästa. Boken var aningen rörig, det var snabba övergångar mellan dåtid och nutid och stundtals var jag osäker på var jag befann mig i tiden.

De bästa böckerna måste vara de man läst flera gånger och i mitt fall blir det Utvandrarserien av Vilhelm Moberg.

Till något helt annat. Ryssland och Ukraina bör sätta sig vid förhandlingsbordet för att få ett slut på kriget menar Gudrun Schyman. Bägge länderna måste räkna på eftergifter för att det ska bli fred i Europa.

Jag gillar egentligen Gudrun S, hon är en skicklig talare och en orädd kvinna, men här menar hon alltså att offret (Ukraina) och förövaren och skövlaren (Putin) ska sitta vid samma bord och förhandla om fred och göra eftergifter. Hur tänkte du nu Gudrun? Offer ska aldrig behöva sitta vid samma bord som sina plågoandar. Förövarna ska dömas i domstol. Offren ska få all tänkbar hjälp för sina chockartade upplevelser. Den enda möjligheten till fred, bästa Gudrun, är att Putin och hans mannar lämnar Ukraina och betalar skadestånd till det land de sargat och förstört.

Det är väl självklart.

 

De där hemligheterna

Helgerna är över och vi avslutade med ett hejdundrande kalas. Så mycket dunder var det väl  inte, men ett antal personer kom och firade mig som uppnått en vördnadsvärd ålder. Så hög att jag inte behöver betala när jag går till en vårdcentral. Tacksam att jag trots min ålder är fri från krämpor och mediciner. Men livet är ändligt, liemannen väntar.

Gammelfarmor enligt Levi 4 år.

Hörde på radio att de flesta av oss dör med hemligheter. En del vill överraska de överlevande med ett oväntat stort arv, medan andra vill att hemligheterna de bär på ska förbli hemliga. Man skäms för det man gjort. Det kan handla om att man förskingrat, haft väldigt förbjudna tankar, skadat någon illa eller varit otrogen. Hemligheten kan dessvärre bli offentlig om det visar sig att den avlidne hemlighållit att han har barn på annat håll. Då faller glorian och den efterlevande får leva med de ekonomiska och känslomässiga konsekvenserna.

Kan inte komma på att jag har några hemligheter som skulle chockera min familj. Jag har stulit äpplen, skvallrat, använt vita lögner, tyckt förfärligt illa om någon chef, men det är välkänt och kan knappast chockera.

Det enda verkligt straffbara är att jag en gång kört mot rött ljus. Men ingen var där, ingen såg och det är för länge sedan preskriberat.