Bureälven i december-
I snörök till Bure
jag blundar och ber
till Guden däruppe
ty inget vi ser.
-
Men han bakom ratten
är iskall och van
passerar rätt många
på vägen till stan.
-
Men nu är vi framme
det är som en dröm.
Chauffören är skicklig
och vill ha beröm.
-
Så var vår bilresa till Bureå. Vi åkte först till svägerska Karin som bjöd på Grekisk sallad och julstämning. Hon hade julpyntat sitt hem och spelade julmusik på stereon. Karin bor vackert och har en fantastisk utsikt från sitt köksfönster, där hon kan se Bureälven forsa fram.
-
Svärmor som vi ville besöka så här före jul, var mycket trött. Det måste man få vara när man är 97 år. Hon sov när vi kom och hon sov när vi gick. Vi har hälsat på henne, men hon har nog inte haft besök av oss.
-
På hemvägen stannade vi en halvtimme hos broder Anders. Han hade hittat en spansk tidning på nätet, som hade en artikel om Lucia och där Amanda fanns på bild.
-
I snörök till Lule
jag blundar och ber
i mörker och kyla
alls inget vi ser.
-
Men nu är vi hemma och allt är bra.
3 kommentarer:
Välkomna hem! Har tänkt på er i dag när ni skulle besöka släkten och färdas efter snörökiga vägar. Inget önskeväder precis. Skönt att allt gått bra!
En man från Arvidsjaur på väg till Piteå stannade mitt på vägen i en backe strax före Piteå. Han ringde sedan till SOS och bad dem stänga vägen medan han bad till Gud. En flisbil från Malå fick uppsöka terrängen för att inte köra på den lilla röda peugeoten.
Som gammal sheriff så vill jag bara framhålla att om man inget ser så ska man köra in på en p-ficka. Där kan man be till högre makter. Köra oc be är ingen bra kombination.
Att köra och be är ingen bra kombination, det kan jag hålla med om. Men i det här fallet var det en person som körde och en annan som bad.
Skicka en kommentar