I ett rum på lasarettet.

Nyss skrev jag om min irritation över allt tryckande på siffror när man behöver hjälp från en vårdcentral. Idag är jag expert på siffrorna. Men det kanske är att överdriva för vid ett mobilsamtal råkade jag komma till barnmorskan, fast jag tryckt in ett personnummer som började med 3705..

Min äkta hälft blev sjuk. Så dålig att han fick åka ambulans in till Sunderby sjukhus och tillbringa 5 dagar på en vårdavdelning. Man är ganska hjälplös när sådant händer men så innerligt tacksam att det i familjen finns både sjukvårdskunniga och hjälpsamma personer. Nu har den sjuke fått komma hem, känner sig så mycket bättre att han till och med vågar titta på Luleå hockeys herrar. Det är modigt.

Sällan eller aldrig har Luleå haft ett så bedrövligt vinterväder som i år. Snö, regn, plusgrader och en evig halka. Man kan bara hoppas att vi får en riktig vinter efter jul. Det här vädret accepterar vi inte. Vi flyttar.

Snart är det julafton. Min käre och jag kommer att sitta framför teven och titta på Kalle Anka. Vi isolerar oss som vi gjorde pandemi-julen och bryta-fotleden-julen. Julbordet blir enkelt, skinka, ägghalvor och gravlax. Det får duga.

 

Kraftiga smällar i Norrland

Kraftiga smällar har hörts i Norrland ropar Marcus Oskarsson ut i en rubrik på Facebook. Norrländska smällar är dock ingenting jämfört med vad som händer i den stora världen. Terrorhandlingar mot civila som är så vidriga att man gråter över människosläktet. Omöjligt att förstå hatet, omöjligt att förstå någonting, det är bara fasansfullt och obegripligt. Därför skriver jag om någonting helt annat.

När jag var ung och ganska dum tyckte jag att äldre människor var omoderna i både tanke och handling. En sådan person skulle jag aldrig bli, om jag nu händelsevis skulle bli gammal. Det var så långt borta att det var nästan osannolikt. Äldre talade nästan bara om det som hände förr och upprepade samma historier flera gånger. Äldre människor hängde helt enkelt inte med i den nya tiden och hade en gammaldags moraluppfattning.

Idag är jag den äldre människan och vet bättre. Har gått igenom alla åldrar och vet alltså vad jag talar om. Ha-ha! Men så här är det:

 1. Äldre människor talar gärna om det som hände förr, eftersom allt som hände, hände förr.

2. Äldre hänger inte med i det som händer, därför att mycket av det som händer är helt onödigt att hänga med i.

3. Äldre ser och hör dåligt. Det är ingen katastrof för äldre människor har redan sett och hört allt.

4. Äldre människor är inte alls omoderna i tanke och handling, det är helt enkelt bara äldre människor.

 

Regntunga skyar och lite annat

Regntunga skyar, varthän jag ser

nå´n sol finns ej mer,

bara moln.

Vi fanns rätt ofta, på solligans topp,

men det blev stopp, 

bara moln.

Den sol vi brukar se, blev plötsligt onåbar

den lyste blott på Högarna, där stannade den kvar.

Regntunga skyar, varthän jag ser

nå´n sol finns ej mer,

bara moln.

Vi är inte vana vid att finnas på solligans botten. Därav denna klagosång. Idag lyser solen men bilderna på bloggen är tagna första dagen på fruntimmersveckan.

Vi har under några dagar haft kärt besök av ett barnbarn. Olivia, 20 år gammal, bosatt i Stockholm, jobbar på Coop, men ska börja plugga i höst. Hon har satt sprätt på oss gamlingar, som ofta fastnar framför teven. Min karl blev riktigt pigg trots att han fått en fraktur på bäckenet, har ont och knappt kan gå.

Vi har ägnat kvällarna åt kortspel och teven har fått vila. Man mår utmärkt av att slippa lyssna till allt elände som sker i landet Sverige. Det är nyttigt med semester från dåliga nyheter.

Trista nyheter kan man ändå få genom dagstidningen. Läser att en rektor blivit terroriserad. Han avvisade fyra yngre personer som vistades i skolan utan rätt att vara där. Det skulle han inte ha gjort. Han har blivit hotad, hans bil har fått däcken sönderskurna vid ett flertal tillfällen och nu orkar han inte längre. Han vet inte vilka förövarna är och polisen har inte nog med resurser för att intensivt kunna jobba med sådana ärenden. De måste ju skydda alla som vill bränna någonting, klart att "bagateller" hamnar i skymundan. Den sista meningen var min egen ganska orättvisa kommentar mot polisen. Egentligen tycker jag att  poliser är hjältar i dagens Sverige.

 

Arga farbröder och busiga barn

Läser i tidningen om arga gubben. Ett gäng 10-åringar kallade den 67-årige pensionären för surgubben och terroriserade honom genom busknackningar. Till slut tröt tålamodet för den äldre mannen som fick fatt i pojkarna, tog den ene i axeln och hötte ilsket med näven. Det borde han inte ha gjort. Händelsen gick till åtal. Tingsrätten friade pensionären och hovrätten gick på tingsrättens beslut. Man ansåg att axelgreppet och "höttandet" var en befogad tillrättavisning. Pensionären slapp betala drygt 5500 kronor för kränkning, sveda och värk som åtalet gällde.

Men är inte detta fruktansvärt onödigt? Att både tingsrätt och sedan hovrätt anlitas i ett mål gällande busungar och en retad farbror. Här vill jag starkt rekommendera mamma Jennys metod när sönerna hade "busat."

Min bror och hans kompis hade roligt och bytte fnissande plats på styrstång och sadel på gamle farbror Johans cykel. Det blev inte lika roligt när mamma Jenny fick reda på saken. Den skamsne sonen fick i moderns sällskap gå hem till farbror Johan och be om ursäkt och sedan sätta cykeldelarna tillbaka på rätt plats. Min andre bror fick också göra en förlåtelseresa, då gällde det ett sönderslaget fönster.

Ungar måste lära sig att gör man dumheter får det konsekvenser, det är en helt nödvändig lärdom att ha med sig senare i livet. Man ber om ursäkt, rättar till det som går att rätta till och låter tings- och hovrätter syssla med verkliga brottsmål.

 

Vi flyr till Skellefteå

"Vi ser så pessimistiskt på vår framtid bara för att vi vill verka tänkande och smarta. Är man optimist och ser hoppfullt på framtiden verkar man naiv."

Ungefär så sa en man som jag glömt namnet på när han deltog i en diskussion om varför vi ser på världen och utvecklingen med sådan pessimism just nu. Det är en allmän svartsyn som ibland är överdriven och rent av skadlig. Vi mår inte bra om vi hela tiden tror att världens undergång är nära.

Men att känna pessimism i dessa tider är rätt naturligt när tidningar och nyheter är fulla av katastrofer. Senast Ukraina med den förstörda kraftverksdammen och allt fruktansvärt det fört med sig för landet och folket som har det nog bekymmersamt ändå. Tänker också på hur sårbart vårt eget samhälle är om någon vill förstöra vår elförsörjning och vårt behov av dricksvatten.

Vi som bor efter Luleälven har en alldeles egen katastrofdamm. Om Suorvadammen brister översvämmas allt i dess väg. Vattennivån höjs med fem meter här vid kusten. Kommunen har varit förutseende och har en katastrofplan. Man upplyser oss boende efter älven att det är osannolikt att dammen brister, men det kan inte uteslutas. Det är nästan lika osannolikt som olyckan vid kärnkraftverket Harrisburg, som i sin tur var så osannolik att det nästan inte hänt, som Tage Danielsson så fiffigt uttryckte sig.

Vi som bor i centrala Luleå ska packa liggunderlägg och sovsäck och åka till Skellefteå som förhoppningsvis tar  emot oss under den långa tid det tar att reparera skadan som knappast går att reparera.

1973 uppstod en läcka i dammen, som lyckligtvis kunde lagas, men sabotage av en fiende går inte att lappa och laga, då är det bara att hämta sovsäcken och fly till Skellefteå.

---

"En pessimist är en person som tittar åt båda hållen när han går över en enkelriktad gata."

(Okänd filosof)

"Det trevliga med att vara pessimist är att du alltid får rätt, eller blir glatt överraskad."

(George Will)

 

Hygienisten är brutal idag

Fick tid  hos tandhygienisten igår. Tråkigt och dyrt men ack så nödvändigt om man inte vill drabbas av samma problem som tidigare generationer. En lösgom skallrande i vattenglaset bredvid sängen.

Hygienisten var brutal. såg strängt på mig arma kvinna och rekommenderade eltandborste. Normalt brukar jag vara lycklig när jag lämnar tandkliniken, men den här gången kände jag mig ovanligt plågad. Till råga på allt ville han se mig igen redan nästa vecka.

I helgen såg jag "Dag för dag", en film med Sven Wollter, Marianne Mörck och Tomas von Brömssen. En varm film om ett svårt ämne. Handlar om rätten till sin egen död. Trots filmens allvarliga tema, var den underhållande och stundtals rolig. Sven Wollters karaktär åker tillsammans med ett udda sällskap ner till Schweiz för att avsluta sitt liv på en klinik. Han har obotlig cancer och vill inte tillbringa sin sista tid i svåra plågor.

Vågar egentligen inte ha en åsikt om dödshjälp eller inte. Det är en oerhört komplicerad fråga. Läkare vill inte medvetet avsluta någons liv, det finns också en rädsla i att rätten till att avsluta liv används felaktigt.

Personligen och det gäller verkligen bara mig själv, skulle jag ta emot dödshjälp om mina sista dagar var räknade och bara smärta återstod. Men den möjligheten finns bara i en del länder. Ämnet diskuteras inte heller så ofta, antagligen för att man tycker att det är svårt och känsligt.

För att lätta upp stämningen efter mitt allra dystraste blogginlägg vill jag sluta med något uppiggande citat från boken "Töntar och tabbar."

"Om du är död, har du förlorat en viktig del av ditt liv."

(Brook Shields)

 

Mat och vapen

Jag fick många trevliga kommentarer om eftermälen. Tack för det! Problemet är bara att man måste dö först för att få ett eftermäle. Det är inte lika lätt att skriva om döden. Så det ämnet lämnar jag för tillfället.

Läser i tidningen "Vårt Luleå" att vi snart är 79.000 personer i vår stad. Vi behöver växa till minst 100.000 själar till år 2040 säger kommundirektören och för att komma dit bör vi bli 1200 fler per år.

Men är det en absolut sanning att alla städer måste växa?

Jag tycker att man ska satsa mer på landsbygden. Det är bönderna och odlarna som ska försörja oss om krisen kommer. Precis som de gjorde under andra världskriget. Dessutom borde Sverige satsa en del av det förhöjda försvarsanslaget till beredskapslager. Lär av Finland som vet att man alltid måste vara beredd. Mat håller oss vid liv, vapen dödar.

2040 när Luleå ska ha 100.000 invånare är jag 102 år och en minuspost i befolkningen på alla tänkbara sätt. Antingen är jag död eller också en kostbar figur på "hemmet" som sitter och tittar på telegrammet från kungen som han skickar till alla som fyllt 100 år.

Det här blev ett virrigt inslag en solig söndag i mars när jag inte hade någonting att skriva om, men ändå ville pränta ner några rader. Verkar det alltför töntigt får ni ge mig en skriftlig varning.

 

En sorglig figur

Mer makt åt tjejerna!

Utbildning är ingen vaccin mot galenskap.

(Okänd)

Nej, det finns inget vaccin mot galenskap. Mot pandemin kunde man rätt snabbt fixa ett motgift, men mot galna potentater med för mycket makt finns det ingenting som hjälper.

Jag vaknar 06.00 och tänker på Putin och när man fått den mannen på hjärnan är det hopplöst att somna om. Det är bara att kliva upp och möta dagen.

Inget land i den civiliserade världen invaderar ett annat land, dödar och lemlästar oskyldiga, förstör oskattbara värden och driver människor på flykt. Krig är bara destruktivt och omänskligt. Sånt som barbarer gjorde fordomdags. I vår moderna värld är krig  otänkbart. Man dödar inte sin granne, man förstör inte. I stället talar man om de problem som finns och försöker hitta lösningar. Samtalen  kan pågå hur länge som helst, tiden spelar ingen roll men alla lämnar sina vapen hemma.

Tyvärr var ovanstående bara ett önsketänkande. Den välutbildade Putin och hans kamrater är barbariska galna krigsherrar som helt saknar empati och ger blanka fasen i annat än den egna makten.

Ryssland är en stormakt med kärnvapen och med en stressad och tokig ledare som president. Inte underligt att vi sover dåligt,

 

Lösa lappar i lådan

Boken som Putin borde läst innan...

Isande kallt stål

hårda röster i fjärran

fåglarna tystnar.

Efter många timmar med nyheter och spekulationer runt Putin och hans vansinniga krig tröttnade jag och började städa skrivbordet.

Jag har för vana att skriva lappar med det jag tycker är klokt eller dumt sagt av kända och okända och sen slänga lapparna i höger skrivbordslåda. Vid lämpliga tillfällen plockar jag fram dem för att skapa ordning. Här är ett litet axplock om vad som står på mina lösa lappar.

Bo Kaspers Bo är rädd för att vara själv.

Förut hade de som kände sig tillräckligt friska chans att få äta tillsammans med andra. Nu ska de sitta själva, säger Gerd A till tidningen.

Det blir lite självt ibland, särskilt på vintern.

(Nyskilde Rolf Lassgård)

Karlarna var till stor glädje, men också en tung börda.

(Intervju med gammal kvinna)

Efter sig lämnar hon ett välskött linneförråd och en myckenhet djupfryst äppelmust.

(Från dödsruna)

Vi trivs bäst i fina höghus

nära stranden vill vi bo

Det är allas högsta önskan

om man NSD får tro.

I konsten att vara människa ingår att man måste ta hänsyn till att många människor inte är lika trevliga som man själv.

(Okänd)

I Sverige är det viktigare att framstå som god än att vara det.

(Okänd)

Forskning som stämmer med ens egen uppfattning är naturligtvis sann och oantastlig.

(Okänd)

Telefonkatalogen kommer alltid att finnas kvar. Den har fördelen av att aldrig drabbas av strömavbrott.

(Okänd)

Nu är det bara en lapp kvar och på den står det:

Farmor, du luktar Luleå!

(Linnea 7 år)

 

När krisen kommer

Idag har vi bott åtta år i lägenhet. Något som vi trivs alldeles ypperligt med. Vi saknar inte kedjehusets ständiga behov av renovering och ommålning. Här är hjälpen bara ett telefonsamtal bort.

Men om krisen kommer är det vi som bor i hyreshus som ligger mest illa till. När elen försvinner står vi där i mörkret och fryser med en kall Bullens pilsnerkorv och en ljummen Loka. Har vi tur så hittar vi burköppnaren i mörkret. Det som fanns i frysen har tinat och bildat en rinnande, stinkande vidrig sörja. Strömmen är borta, vi kan inte handla mat, kortet funkar inte och vi har inga kontanter, hjälp!!!

De som bor i hus och har en kamin eller liknande behöver inte frysa och kan värma sin Bullens. Men för övrigt ligger även villaägarna pyrt till.

De enda som klarar krisen är de som bor på landet. Små byar där man odlar potatis, har vedspisar och kaminer, bagarstugor, utedass, egen vattentäkt, eget kraftverk och gärna några kossor och grisar och där människorna är vana vid att klara sig själva.

I vårt land får en kris bara vara några dagar. Annars dör vi....lite tidigare än vad som var meningen.

Godmorgon!

Torsdag i mitt liv

Precis som vi trodde, Annie Lööf lyckades inte heller.

Jag ska inom de närmaste månaderna bli dubbel gammelfarmor. Det är stort!! De små underverken som föds kommer att vara i min ålder någonstans närmare år 2100. Så därför ligger det i mitt intresse att alla nyfödda tjejer och killar får en bra värld att leva och verka i. Att vi alla tar miljöansvar och lämnar efter oss en värld som är fri från gifter och plast och allt det vi nu förstör vår värdefulla natur med. Jorden bör vara en lika god plats att leva på för våra efterkommande som den varit för oss. Det tycker jag att vi alla kan enas om.

På högersidan i min blogg finns blogglistan med de bloggar som jag brukar läsa. Där har nyligen tillkommit en som jag varmt vill rekommendera. Titta på blogglistan, tryck på "Introduktion" och du kommer till en man som just startat upp en blogg som ännu inte fått sin karaktär, men som garanterat kommer att bli intressant. Lycka till, Anders!

HEJ!

Solnedgång och sabotörer

Den 13 maj

Vad som finns kvar av isvägen.

Den 13 maj försvinner isen från Norra hamn och det vackra solnedgångarnas tid är inne. Idag bjuder naturen på en fantastiskt vacker och vindstilla morgon där stan speglar sig i öppet vatten.

Bilden stulen från facebook

Men här och på många andra ställen finns marodörerna. De som ger blanka sjutton i att städa efter sig utan anser att det är någon annans jobb. På väg till stan tog jag dessa bilder av slashasarnas efterlämnade skräphögar. Djupet i Norra hamn måste ha minskat betydligt på grund av den enorma mängd flaskor och burkar som ligger i vattnet. 

Enkelt sätt att bli av med gammal cykel

"Inte mitt bekymmer", säger Snusk-Pelle och lämnar resterna av lunchen

Det är trist att publicera fula bilder på bloggen. Men det är så här det ser ut när bekväma slöfockar vistas i vår vackra natur. Det är någon annan som ska ta hand om skräpet för "jag" orkar inte. "Jag" är för trött och förresten så betalar "jag" ju skatt. Städa, det är kommunens ansvar.

Ha det gott!

Det svåraste jobbet

Vi tillbringade en timme på Arcus stora loppis. Förutom varm korv med bröd köpte vi ingenting. Det är köpstopp hemma hos oss. Enbart det allra viktigaste är tillåtet, som mat och årskort till hockeyn. Men visst var de färgstarka vaserna av P-O Ström lockande, men de får inte plats i vår trånga tillvaro.

Medan jag plockar fram den djupfrysta fisken till söndagens middag hör jag någon på radion prata om terroristen Akilovs försvarare. Hur försvarar man en person som av ren och skär ondska mördat oskyldiga människor, tänker jag. Hur ska försvarsadvokaten hitta något som helst förmildrande i den mannens gärningar? Kan tänka mig hur advokaten ligger vaken om natten och grubblar hur han ska lägga upp det försvaret: "Jomen, han....han...han...äsch...var inte riktigt medveten om kraften av en lastbil, instruktionerna till handhavandet av fordonet var bristfälliga och jag...jag vill byta jobb."

Nu lät det inte riktigt så när försvarsadvokaten på allvar gick igång. Han försökte få Akilovs gärning till ett vanligt mördande och inte ett terrordåd. Terror, påstod han, förlamar ett helt land och i Göteborg, Malmö och "Norrland" var man inte ett dugg terroriserad. Försvarsadvokater kan hitta på. Det är deras jobb.

Ha det gott!

Glada nyheter från EU!

Från en vanligtvis välunderrättad källa inom EU kommer Sverige att få genomföra ett pilotprojekt, som ska ge varje röstberättigad person en möjlighet att rösta på två partier i samma val.

En grupp under ledning av den svenska delegaten, attitydforskaren och nonsensvetaren Britt G Hällgren har under senhösten och vintern utarbetat ett förslag som antagligen kommer att godkännas. Förslaget har utarbetats med väljarnas bästa framför ögonen och skall testas redan i det svenska riksdagsvalet 2018

"Få, om ens någon, kan  till 100 procent vara fullständigt nöjd sitt partis program", säger Britt G Hällgren, "men nu får väljaren möjlighet att skänka 20 procent av sin röst till ett annat parti som man delvis sympatiserar med och det kan inte leda till annat än ett glatt och brinnande intresse för politiska frågor." Möjligheten att som tidigare rösta på enbart ett parti finns givetvis kvar, men enligt Hällgren visar det på en enögdhet som inte är förenlig med modernt tänkande.

Den franske delegaten är inte glad

Mot beslutet reserverar sig den franske delegaten och åsiktsveteranen Henry Dupont Bouilla-Baisse, som menar att det ligger ett omistligt värde i att behålla gamla traditioner och dessutom, säger Bouilla-Baisse "att ifrågasätta ideologier är helt oacceptabelt och sådan idioti vill jag inte medverka till."

Det blir en spännande höst!

Glad fortsättning på påsken!

Sörja och gråta

"Förlusten sörjs i hela världen."

Så löd en rubrik på nätet i en av våra vanligaste kvällstidningar. Nu undrar väl de flesta varför världen sörjer. Vad har hänt? Vad är det som får tant Olga i Kathmandu att sitta vid sitt köksbord och snörvla och varför är gamle George från Kirgizistan så deppad där han vandrar ensam i skymningen?

Jo, Loreen blev utslagen och gick inte vidare till "Mellon."

Låten lär vara feministisk vilket jag inte riktigt upptäckte i all min ouppmärksamhet framför teveprogrammet.

Idag firar vi Internationella kvinnodagen. Vi gör det i ett land där män och kvinnor har kommit ganska långt när det gäller jämställdhet. Men vi har anledning att sörja och gråta över de arma flickebarn ute i världen som könsstympas, blir bortgifta i tidiga tonår och inte får gå i skola. Där religiösa skrifter och gamla seder och bruk får råda och förbjuder flickors självklara rätt till ett liv i frihet och till egna val.

Vi har också anledning att gråta och sörja över de stackars flickebarn som utsätts för våldtäkter både i vårt eget land och annorstädes. Flickor ska kunna röra sig fritt, känna trygghet och veta att de själva och ingen annan bestämmer över deras kroppar.

Flickor! Ni är värda all uppmärksamhet den här dagen och alla andra dagar. Fria lyckliga flickor och pojkar kan tillsammans skapa en ny värld där vi inte behöver sörja och gråta. Det låter som en utopi men man kan väl alltid hoppas.

Ha en fin dag!

Forskningsobjekt

30 november 2015

Godmorgon måndag! Just nu sitter en forskare från LTU i vårt kök och talar med min man om döden. Någonting som till 100 procent kommer att drabba oss alla, men som vi inte så gärna pratar om. Men en dag står vi inför det oundvikliga och de efterkommande har ingen aning om hur "di gamle" vill ha det under sin sista tid i livet.

November 2014

Jag är också föremål för forskning. En dam från LTU satt i mitt kök förra veckan och kollade mina förmågor. I det här fallet gällde det halkolyckor som mest drabbar de till åren komna. Vi är 300 utvalda forskningsobjekt i kommunen som ska ge forskarna stoff till kloka slutsatser. Balans, snabbhet och lite koll på hjärnan ingick i det hela.

Med armarna korsade mot axlarna reste jag mig upp och ner i köksstolen 5 gånger på drygt 11 sekunder. Det är kanske något för forskarna att imponeras av och något för dig som läser bloggen att själv testa.

Ha det!