Regntunga skyar och lite annat

Regntunga skyar, varthän jag ser

nå´n sol finns ej mer,

bara moln.

Vi fanns rätt ofta, på solligans topp,

men det blev stopp, 

bara moln.

Den sol vi brukar se, blev plötsligt onåbar

den lyste blott på Högarna, där stannade den kvar.

Regntunga skyar, varthän jag ser

nå´n sol finns ej mer,

bara moln.

Vi är inte vana vid att finnas på solligans botten. Därav denna klagosång. Idag lyser solen men bilderna på bloggen är tagna första dagen på fruntimmersveckan.

Vi har under några dagar haft kärt besök av ett barnbarn. Olivia, 20 år gammal, bosatt i Stockholm, jobbar på Coop, men ska börja plugga i höst. Hon har satt sprätt på oss gamlingar, som ofta fastnar framför teven. Min karl blev riktigt pigg trots att han fått en fraktur på bäckenet, har ont och knappt kan gå.

Vi har ägnat kvällarna åt kortspel och teven har fått vila. Man mår utmärkt av att slippa lyssna till allt elände som sker i landet Sverige. Det är nyttigt med semester från dåliga nyheter.

Trista nyheter kan man ändå få genom dagstidningen. Läser att en rektor blivit terroriserad. Han avvisade fyra yngre personer som vistades i skolan utan rätt att vara där. Det skulle han inte ha gjort. Han har blivit hotad, hans bil har fått däcken sönderskurna vid ett flertal tillfällen och nu orkar han inte längre. Han vet inte vilka förövarna är och polisen har inte nog med resurser för att intensivt kunna jobba med sådana ärenden. De måste ju skydda alla som vill bränna någonting, klart att "bagateller" hamnar i skymundan. Den sista meningen var min egen ganska orättvisa kommentar mot polisen. Egentligen tycker jag att  poliser är hjältar i dagens Sverige.

 

Lite lånat och snabbt läst

Läser min brors numera nerlagda blogg för att finna inspiration. Där hittar jag ett inlägg om haiku, där både han och jag testat den japanska versformen.

En haiku består av 5+7+5 stavelser. Den viktigaste komponenten är årstiden, dikten ska uppmärksamma ögonblick i livet, fokusera på enkla ord, stillhet och melankoli. Ett minimum av ord, med ett maximum av innehåll. Man får fuska, men bara lite. Här är brorsans

vackra harmoniska haiku:

Frostbrutet strandgräs

Bastun varm, vaken öppen

Vila och passion.

Här är det senhöst, aha-upplevelse med värme, kall öl och avslappnad gemenskap.

Min haiku. Något mera direkt och med lite fusk. Man ska helst inte använda ortsnamn.

Drattat på isen

Ambulans och sirener

Sunderbyn, nästa.

Här är det vinter, en känslostark aj-aj-upplevelse och till sist den ljuva smärtlindringen.

Till sist något helt annat. Är med i en facebookgrupp, där en del medlemmar berättat om hur många böcker de läst under 2021. Vinnaren eller värstingen hade läst 388 böcker. Mer än en per dag. Måste vara en helledig person med stora ögon. Min egen statistik härovan är på två år. Men boklyssnandet har gjort städning, disk och matlagning till ett rent nöje.

Ha en fin helg!

 

Nytt och återanvänt

13.00 idag 10 december. 

Kommunen har vaknat och fixat en gran,

den är inte vacker som granen på stan.

Men vi är rätt nöjda för gran ska man ha

i mörka december, ja så ska det va.

Vår teve är på och korsordet kvar,

men det som är olöst det fixar ju far.

Ja. han är så duktig, han har alla svar

och mor vet ju inget, men hon är rätt rar.

Och ramlar gör morsan, ja så det kan gå,

handleden bruten och tummen är blå.

En klantig manöver, ett ruttet staket,

så ligger hon där som ett trasigt paket.

Rösten är knarrig och handen svag

på gammalt par utan morgondag.

De har ingen framtid av något slag,

ett ovisst öde, helt utan behag.

Men varför en sådan depparevers

Vi har ju rätt trevligt, vi delar en bärs,

och skålar för livet, som har varit bra

och tackar för allt,

HIPP, HIPP, HIPP och HURRA1

 

Jag kan icke räkna dem alla

Jag kan icke räkna dem alla

de år som jag levt på vår jord 

och ändå så tröttnar jag aldrig

jag älskar vår höga nord.

Jag vill ju se vad som händer

jag vill vara kvar länge än

trots virus som hotar och skrämmer

jag väntar med himmelen.

Jag kan icke räkna dem alla

de gånger jag stått framför dej

och stannat i stilla förundran

sån tur att du valde just mej.

En hålögd och mager kvinna

så motvalls som ingen ann

så tacksam och nöjd att du stannat

min käre och dyrbare man.

Jag kan nästan räkna dem alla

de hårstrån jag ännu har kvar

det hårburr som förr fanns på skulten

har nesligen ramlat av.

Och kvar finns blott tunna små trådar

små duttar i grått och vitt

och Herre min Gud vad jag klagar

så fånigt av mej, Gunnel Britt.

Med lätthet jag räknar er alla

som ser mina veckobrev

där gnälls och tjatas rätt ofta

om allt som i riket gått fel.

Men inläggen tusen och hundra

har fått mången glad kommentar

som roat och inspirerat 

och lockat till kluriga svar.

Goderafton!

Tro på mig

Enligt en artikel i tidskriften "Tro och Trots" har en grupp präster och lekmän arbetat med att förändra språket och i viss mån innehållet i bibeln. I denna urgamla bok behöver texterna förnyas och vara förenliga med ett modernt tänkesätt.

Attitydforskare Britt G Hällgren är talesman för gruppen och säger att man börjat i liten skala med att förnya trosbekännelsen och då främst med de rader som i dagens version lyder enligt följande:

"vilken är avlad av den helige ande

född av jungfru Maria."

dessa rader kommer att bytas ut mot:

"vilken är avlad precis som vanligt

född av unga Maria."

Denna förnyelse skall enligt Britt G Hällgren träda i kraft på försök 2018 och vara i allmänt bruk 2021 bl.a. som eftergift till de plakatförsedda och högljudda feminister som parkerat utanför sammanträdesrummet och som påstår att föda barn och samtidigt vara jungfru är högkyrkligt svammel.

Helge Munk-From vänder ryggen till 

Mot beslutet reserverar sig trosivraren och sällanexperten Helge Munk-From som finner ett omistligt existentiellt djup i dessa gamla texter och dessutom, påpekar Munk-From indignerat "att ifrågasätta den helige ande är att häda och sådant vill jag verkligen inte medverka till."

Det blir intressant att följa reaktionerna på gruppens arbete. Bäva månde gudarna, nu blir det strid i Kapernaum.

Vid pennan

Moa Munter

Må väl i sköna april!

Så det kan bli

Mel: Du ska få min gamla cykel när jag dör.

Inte ska du gå på krogen och bli full

för då vinglar du och ramlar lätt omkull.

Inte ska du ratta bilen

över bron i andra filen,

så polisen ser att du är lite "lull."

En minister i vårt land ska vara klok,

inte köra bil som vilket annat tok,

när promillen blir dilemma

får man lämna bilen hemma.

Ta en taxi dit man ska, det går som smort.

Det är dyrt att gå på krogen för envar

ännu värre om man kändisstatus har.

Med ett jobb som en minister

ska man inte visa brister,

för då har man inte längre jobbet kvar.

Hej!

Lära för livet

Mörkrets furste stiger ned

hotande och vred

Han rustar sig förvisst

med våld och argan list

likväl vi oss ej frukte.

Vi som gick i skolan på 50-talet fick lära oss psalmverser utantill. De sitter ännu kvar i ryggmärgen. Som rinnande vatten skulle vi också kunna rabbla städer, floder och berg. Dikten som följer är min brors upplevelse av sin skoltid, långt innan herrarna Baylan och Björklund satt sin prägel på den svenska skolan.

En gång i livet

tvingades jag bort från min mamma

för att gå i något som kallades "skola"

På lektionerna 

lärde jag mig 1066 och 1632

"Vår Gud är oss en väldig borg"

och Nissan, Viskan, Sniskan och Piskan

eller vad de nu heter

Hallands otroligt viktiga fjolldiken

(I Norrland finns det ju 100-tals större vattendrag..)

tyckte vi alla

men vem vågade säga emot lärarinnan

så var det på den tiden

På rasterna

lärde jag mig praktisk konflikthantering, diplomati

hur man vinner respektive undviker slagsmål

hur man stoppar näsblod och - lite senare -

hur mycket smärta man kan tillfogas

av det motsatta könet.

Egentligen var det nog lite synd

att jag tvingades lämna min mamma.

Anders Hermansson

Trevlig helg!

Mil efter mil av ensamhet

För en tid sedan åkte jag tåg mellan Luleå och Kiruna. På den sträckan ser man oändliga vidder av enbart skog och myr, utan minsta tillstymmelse till mänskligt liv. I mitt huvud började en versrad snurra, som lät ungefär så här: "Mil efter mil låg min ensamhet bland lingontuvorna?" Men vem har skrivit raderna? Ferlin? Lindgren? Nej, men så småningom klarnade det. Författaren till versraden heter Hermansson och är min egen bror. Tillsammans med sin fru har han skrivit diktboken "Inte-gration", och i den finns versen. Dikten i sin helhet låter så här och jag har min brors tillåtelse att skriva ner den.

Bilder från en barndom.

Mil efter mil av ensamhet låg

min ungdom bland lingontuvorna.

Storskogen tryckte ihop existensen,

till ett minimerat minimum.

Livets smultronställen fanns annorstädes,

det visste man säkert.

Frusna skidspår ledde ingenstans,

skarsnö rakt ner i själen.

Alfa-Lavalseparatorn vid vedspisen,

husets enda värmekälla.

Utedasset fanns i ladugården

50 iskalla meter bort.

Spända telefontrådar sjöng en entonig sång,

hyllande den 40-gradiga kylan.

Grannen kom och tiggde äpplen,

att ge sina barn på julafton.

På sommaren anföll myggen,

i härskaror, i arméer.

Kallgröt som mellanmål,

var vad som fanns i skafferiet.

Tjärnen så milsvid från havet,

så futtig, så liten, så arm.

GUD, VAD JAG LÄNGTAR DIT IBLAND.



Från land till land

Som ordförande i fancluben vill jag gratulera min idol och svägerska som idag fyller år.

Hon tog examen som fil.kand i psykologi i Ankara. Där fick hon någon form av stipendium för att studera vid universitet i Amerika eller Europa. Hon valde Sverige och Umeå och kom hit dryga 20 år gammal.

Hennes kunskaper i svenska var obefintliga. Hon kunde säga tack, vilket hon använde när hon mötte taxichauffören som skulle köra henne till ambassaden. Chauffören svarade med tack, tack och hon fick fram ett tack, tack, tack och det blev hennes första samtal på det nya språket. Hon gick sedan en snabbkurs i svenska och lärde sig förstå och tala någorlunda på sex veckor, men säger själv att det tog flera år innan hon helt förstod det nya språkets nyanser.

Varför är hon då min idol?

Jo, hon har startat eget företag, där hon själv jobbar, hon är en sällsynt begåvad och rar person och ett geni på att använda ett språk som inte är hennes modersmål. Hon har tillsammans med min bror gett ut en diktbok "Inte-gration" och här följer ett exempel på hennes diktning ur den boken: Dikten är lång men ytterst tankeväckande för oss som lever i den rika delen av världen.

FÖRELÄSNINGEN

Föredragshållaren hade en klädsam solbränna,
vältränad kropp i Armanikostym, myndig röst,
akademiska bokstavskombinationer efter sitt namn.
Vant lekte han med sin laptop.

Han sade att vi i väst var för blödiga.
Fattigdomen var inte enbart av ondo.
Nöden var uppfinningarnas moder.
De fattiga bar entreprenörsandans fackla levande,
och så slapp de välfärdssjukdomarna.
"Vårt klot har inte nog med resurser", sa han.
Tänk om varje kåk i Rios slum
hade tillgång till kylskåp.
Vilken miljökatastrof det skulle bli.

Mina kollegor - som tror att fattigdom
är frånvaron av skinka på julbordet -
lyssnade uppmärksamt,
nickade gillande.

(Han berättade inget om barnaögon,
slöa av proteinbrist.
Förnedringen hos fäder som knuffar ungarna
bort ifrån skyltfönstren.
Den tomma blicken hos mödrar som hör
sin små gny sig till sömns.
Hur glädjen omärkligt slocknar.
Hatet växer, förgiftar alla sinnen.
Likgiltigheten brer sakta ut sig.

Modet försvinner hos människorna
- inte modet att råna banker,
förvandla sig själv till levande bomber,
utan modet att vara toleranta,
att slå bort den gnagande avunden.
- inte modet att hoppa bungy-jump,
åka off-pist eller forsränna,
utan modet att äga självrespekt,
att vägra bli fotsoldat åt ondskan.)

Det bjöds förfriskningar med tilltugg i pausen.
Föreläsningen var dyr och välbesökt.
Den ökade Sveriges tillväxttakt
i service- och tjänstesektorn.

Slut!

Ack, dyre konung!

Min gamla konungadikt har delvis fått ny text, med anledning av majestätets eventuella eskapader.

Vår käre dyre konung,
Carl-Gustaf Bernadotte
har några goda vänner
som unnar honom gott.
God mat och sköna damer
i avancerad lek
i lönndom för vår drottning
så skön, så nätt och blek.

Men tvenne drakar vakna,
de vädra sensation
och republikens vänner
sa kung, vik bort från tron.
För någon hade fotat
och någon hade sett
att konungen av Svea
nog tappat sans och vett.

I TV:s fem kanaler
och radion likaså,
man kacklade och pratade
att kungen borde gå.
Glöm bomber och missiler,
glöm mord och bråk och krig,
vår kung sig haver klantat
det angår dig och mig.

Det stöttes och det blöttes
i blaskan Aftonblad.
På sex, sju, åtta sidor
i rad på rad på rad.
Så efter någon vecka,
Ja, kanske var det två,
Var folk så himla trötta
och sade: Konung, gå!

Ge kronan till din dotter
Victoria Bernadotte,
som charmig och naturlig
bäst passar på vårt slott.
Gå i pension, Carl-Gustaf,
gå med i PRO
där saknas kaffeflickor,
där får du lugn och ro.

Men monarkin i Sverige
den stärkte sina kort,
vår Vickan charmar folket,
det har hon alltid gjort.
Men de med felvänt sinne
som vill ha republik,
var denna tid en motgång
och alla andra lik.

Det var allt! Ha det gott!

Politisk poesi

NSD är fylld av annonser med olika politikers glada ansikten, käcka tillrop och hurtiga floskler. Centerpartiet brister ut i poesi, när det gäller valet till Landstinget. Så här låter det:

-

Bättre friska bröst

än Mikael Wiehes röst.

-

Kanske borde våra politiker låna några verser av rimkonstens häxmästare Alf Henriksson som skriver så här:

-

Bacillerna och tumörerna

jublar glatt under jourerna.

Se, administratörerna

är flera än doktorerna

-

eller den här som han också skrivit:

-

Patienten ringer och söker bot

men just nu har hon inga chanser,

om fyra månader tas hon emot

och då är hon död av cancer.

-

Det kan man kalla samhällskritik!

-

Tack för idag!

Lite elakare

"Jobbavdrag ger mycket gull,
till Djursholm och Danvikstull."
-
Så tycker nog Socialdemokraterna att det borde stå på Moderaternas valaffischer. Och fick Monas parti göra en slogan till Kristdemokraterna blev det kanske:
-
" Mannen bör bestämma,
hustrun vara hemma,
vårda man och barn
vara snäll mot karln."
-
Om Moderaterna fick utforma en slogan till Socialdemokraterna skulle det kanske bli i den här stilen:
-
"Ropen skalla,
bidrag åt alla."
-
eller till Vänsterpartiet:
-
"Sätt konungen i reglad bur,
Sverige ska bli diktatur."

Nu måste jag fråga mig själv vad som är meningen med det här inlägget? Hur ska jag sammanfatta, så att någon begriper vad jag menar? Ja, inte vet jag, det var i alla fall en lysande ide, som jag tyvärr inte klarade av att fullfölja. Jag slutar nu! Hjälp!!
-
Det var allt!

Till Fadime

Här följer ännu en dikt ur boken Inte ... gration. Dikten "Lilla syster" är skriven av svägerska Nahide och är till minne av Fadime Sahdindal som mördades av sin pappa för att hon inte följde familjens regler.

-

I

Du blev 26 vårar lilla syster.

Ett långt liv på så kort tid.

Jag möter dina ögon i löpsedlarna.

Dina vemodiga, kloka ögon.

Blicken är trotsig, okuvlig, stolt.

En blick som liknar frihetshjältarnas,

som ditt folk älskar att skalda om.

-

II

Din mödomshinna, lilla syster,

är släktens allra dyraste ägodel.

Ty du är paradisporten för någon ung man.

Någons räddning från misär och armod,

från den uppslukande, solbrända jorden.

Du är guldet och de gröna skogarna.

Du är en framtidsinvestering.

En aktieportfölj äger inte sig själv,

en klenod får inte ha en egen vilja.

-

III

Traditionen, lilla syster, är en mäktig ek.

Dess rötter sträcker sig långt ner,

ända ner i den mörka medeltiden.

En ek vars lövverk slukar varje strimma sol,

hindrar allt nytt liv i sin skugga.

Men dess grova stam är maskäten, ihålig inuti.

Den klamrar sig fast vid jorden med all kraft,

tål inga friska vindar, inget sommarregn.

-

IV

Man utmanar inte uråldriga krafter, lilla syster,

inte ostraffat, inte i vår ruttna värld.

Vi har gödslat vår mänskliga grymhet

med omsorg ända sedan stenåldern.

Vi tillåter ingen med ungdomligt övermod

nudda vid detta dödsmärkta träd.

"Den som sår vind, skall skörda orkan."

Därför offrar vi våra barns späda kroppar

på familjens altare, i traditionens namn,

För heder, för Gud eller för fosterland.

-

Nahide kom till Sverige vid 22 års ålder för att plugga vid Umeå universitet. När man läser hennes dikter blir man imponerad av hennes skicklighet att använda det svenska språket, som hon inte kunde ett enda ord av innan hon kom hit. Nu är hon en mästare.

-

Slut!

Inte ... gration

Inte ... gration är en diktsamling, skriven av min bror Anders och svägerska Nahide. Enligt författarna själva är boken ett resultat av ett möte mellan två människor som växte upp i olika världar, men som upptäckte att likheterna i grundvärderingar och människosyn var större än skillnaderna.
-
Nahide är född i en stad i Turkiet och Anders i en liten by i Västerbottens inland och många av dikterna speglar deras olika bakgrunder.


Här följer en dikt av broder Anders som han kallar "Bilder från en barndom."

Mil efter mil av ensamhet låg
min ungdom bland lingontuvorna.

Storskogen tryckte ihop existensen
till ett minimerat minimum.

Frusna skidspår ledde ingenstans
skarsnö rätt ner i själen.

Alfa-Lavalseparatorn vid vedspisen
husets enda värmekälla.

Utedasset låg i ladugården
50 iskalla meter långt bort.

Spända telefontrådar sjöng en entonig sång
hyllande den 40-gradiga kylan.

Grannen kom och tiggde äpplen
att ge sina barn på julafton.

På somrarna anföll myggen
i härskaror, i arméer.

Kallgröt som mellanmål
var vad som fanns i skafferiet.

Tjärnen så milsvid från havet
så futtig, så liten, så arm.

GUD, VAD JAG LÄNGTAR DIT IBLAND.
-
Eftersom jag är ordförande i deras fan-club, vill jag meddela att boken fortfarande finns att köpa för en billig penning.
-
Jag vill gärna publicera en dikt av Nahide någon dag framöver, men jag har ännu inte inhämtat tillstånd.
-
Ha det!

Jag, en pessimist.

Om man känner sig deppig, ska man ställa sig framför spegeln och le, och genast mår man bättre. Detta enligt en del optimistkonsulter och hurtbullegurus. Här är några versrader till optimisternas ära.
-
Skallen är tom, här finns inte ett spån
tomhet och tystnad från hjässan till tån.
Sorglig att skåda, ett levande fån,
ett visset blad bland blommande slån.
-
En dyster figur, en främmande gäst,
som ville bli del utav glädje och fest.
Nu sitter hon ensam, en bortkastad rest,
med ögon som säger att livet är pest.
-
En misslyckad typ, nej inget att ha,
men det kan bli bättre, ja till och med bra.
Se dig i spegeln och sjung tra-la-la,
så ljusnar ju allting. Så enkelt! Hurra!
-
Själv tror jag på sund pessimism. Tror man att det värsta kan hända, blir man så glad och nöjd när det inte gör det.
-
Trevlig helg.

Limerick

Enligt Wikipedia ska en limerick ha fem rader, den första raden ska sluta med ett geografiskt namn och innehållet bör ha en knorr eller vara ekivokt.
-
Den här skrev jag till en tävling, där man kunde vinna en utegrill. Jag vann absolut ingenting.
-
En matroad präst ifrån Flaten,
som ville ha grillsmak på maten
satte fyr på briketten
när han lagade rätten.
Nu har han fått stuns på oblaten.
-
Jag letade efter en limerick med det geografiska namnet Luleå och fann den här hemska och ekivoka versen.
-
En lastbilschaufför ifrån Lulé
har hustru som ovanligt ful é
så när hon står naken
då slaknar ju spaken.
Och det är ju inte så kul de.
-
Trevlig ny vecka.

Dålig poesi?

Den här dikten, lär vara den sämsta av alla svenska dikter enligt en tidning som haft en tävling om saken. Den är från 1703, skriven av Israel Holmström och handlar om Karl XII och hans döda hund. Dikten heter Pompes gravskrift.
-
Pompe, kungens trogne dräng,
sov var natt i kungens säng.
Sist av år och resor trötter,
led han av vid kungens fötter.
-
Mången täck och fager mö,
önskade som Pompe leva.
Månge hjältar eftersträva,
att få såsom Pompe dö.
-
Lite orättvist mot den gamle Israel. Jag behöver bara läsa telegramrimmen från mitt eget bröllop för att veta att versmakare kan ha problem.
-
Lycka till, du och fru
och alla barnen sju
när de anländer
en i sänder.
-
Däremot är det här bröllopstelegrammet en favorit:
-
Åmm jää bekkel,
få jää dämm såm sekkel.
-
God eftermiddag!

Den olycklige matadoren

25 grader plus i skuggan och noll inspiration. Därför blir det egen vykortspoesi från 1980.
-
Har du hört om Manuelo,
en närsynt trubadur,
som ville bli en hjälte
och fäktas mot en tjur.
-
Men om man är så närsynt
och ej kan skilja på,
en älg som fredligt betar
och tjur, vad händer då.
-
Manuelo vänder skynket,
mot älg som bligar rart,
och bakom Manuelo,
ses tjur i väldig fart.
-
På vassa horn han lyfter,
en vitblek trubadur,
vars bakdel smärtar illa,
av hornen från vår tjur.
-
Av djurets starka krafter,
han flyger upp i skyn,
så långt från jordelivet,
och kärleken i byn.
-
Manuelo flög till himlen,
till sång och harpospel,
och änglarna däruppe,
pysslar om hans akterdel.

Aj-aj-aj!

-

Så får det bli!

En stjärna föll

Den här dikten är från den tid då Anta och jag överöste varandra med vykortspoesi. Dikten illustreras med en bild av Melanie Griffith efter en glad kväll. Jag sände förresten dikten till tidningen Femina 1979 och fick hela 350 kronor för dessa ynka tre verser. Det var verkligen bra betalt för lite jobb.

-

Vill du se en stjärna,

titta då på mig,

mycket, mycket sminkad,

småler jag mot dig.

-

Mina medelålders linjer,

döljer jag i färg,

min tro på kosmetiken,

kan förflytta berg.

-

När inget mer kan dölja

de rynkor livet ger,

då kliver jag åt sidan,

ni ser mig aldrig mer.

-

Det var allt för i dag. Ha det!

Gammal vårdikt

Grattis på födelsedagen!

-

En dikt får avsluta april månads bloggande. Den är skriven en valborgsmässoafton för cirka 50 år sedan. Den är en hyllning till våren och chefens bortovaro från kontoret. En chef, vars enda fel var att har var chef. Poeterna, två till antalet, hade en glad dag på jobbet.

-

Ljuva underbara längtans blå,

härliga molnfria himmel,

ack, tröttsamme chef ändå,

om du kom bort i Stockholms vimmel.

-

Papper i högar på borden,

vi tar dem en annan dag.

Nu är det frid på jorden,

och här är blott du och jag.

-

Nu är vår lycka total,

med solen som tinar bort snön.

Detta är den personal,

som Malå kommun ger lön.

-

Trevlig Valborgsmässoafton.

-

Hej då!