Vita Duvan

Så här ser en cell ut på anstalten Vita Duvan i Luleå. Byggd 1856 för cirka 36.500 kronor. Året efter satt 7 fångar i sina celler. Inga element, inga tavlor på väggarna men galler för fönstren gällde nog för de fältjägare, barnamörderskor och löspigor som då satt inne.

Vita Duvan är numera ett kulturminnesmärke. Hela sommaren fram till idag pågår en rolig och intressant konstutställning i lokalerna.

Den där bilden kände jag ett speciellt systerskap inför. En gråhårstant som står i evig skymning med en mängd korsord som ska avklaras och vad än hon sätter på huvudet så ser det för djävligt ut. Förlåt svordomen, men det var det enda ord som funkade.

 

En digital resa

Det blev ingen resa till Malå i år. Vi blev varnade för vägarbeten mellan Skellefteälven och Malå där dessvärre många bilister fått sina bildäck sönderskurna. I fjol var det pandemin som hindrade oss. Men ett besök i Malå kyrka blev det ändå. Sådant kan ske i den digitala världen.

Malin och jag var arbetskamrater och delade lägenhet i nära 4 år. Vi bodde högst upp i ett hyreshus i en liten tvåa med kokvrå. Jag var 18, Malin 4 år äldre. Hon var den mogna och jordnära, jag den slarviga och naiva, men vi blev bästa vänner, trivdes med varann och hade mycket roligt tillsammans.

Ofta hade vi herrar på rummet, men för att ingen ska missförstå så skedde det i all ärbarhet. Vi spelade kort och lyssnade på musik. Det var polisaspiranten, körskolläraren, lärarvikarien m fl och kortleken var alltid framme. Senare mötte både Malin och jag våra blivande män och då blev det mindre av både kortspel och ärbarhet.

Nu sitter jag härhemma och tittar på en digital utsändning av Malins begravning. Vacker sång och musik, nära och kära som lägger rosor på kistan. Det väcker gamla minnen till liv och jag känner både värme och vemod inför den stillsamma begravningsakten och för den fina person som inte längre finns ibland oss.

 

 

Konst uppåt väggarna

Luleå kommuns konstinköp visas på Kulturens hus. Både vackra och mindre vackra konstverk hänger på väggarna. Tavlan ovan blev min egen favorit.

En installation som är skrymmande, konstig och samtidigt lite läcker.

Här nedan följer ett bombardemang av bilder som hänger på mina egna väggar:

Oläsligt namn på konstnären

Mats Månsson

Lotta Lindbäck

Marjetta Sarasalo

Brita Weglin

H Johansson

Tavlorna ovan hänger på väggarna i vårt hem. De är inte valda av oss, utan samtliga är vinster. Vi vann nästan varje år i Postens eller Televerkets konstlotterier. Trots att de inte är självvalda gillar jag alla utom en som jag tycker är rätt förfärlig. Men jag tolererar den eller rättade sagt har vant mig vid den.

Någon gång på 90-talet fick jag för mig att jag borde lämna något eget konstverk till eftervärlden. Köpte akvarellfärger, papper och penslar och tog en gul lök från skafferiet som motiv. Amatörer i akvarell börjar alltid med en lök. Efter fullbordat värv visade jag mitt verk för min dåvarande granne, konstnären som brukade ha egna utställningar. Hon tittade länge och intensivt på min lök i akvarell och sa:

"Du har i alla fall använt rätt sorts papper."

Efter den recensionen blev det inga fler akvareller. Men löken finns kvar någonstans och hittar jag den ska den få en hedersplats i bloggen.

 

Repris på engelska för nybörjare

Jag hör till den allra sista generationen som inte fick lära engelska i folkskolan. Vår lärare saknade behörighet i språk. Det var väl inte så noga med ungarna i Springliden.

I min barndom/ungdom var engelskan lika obegriplig som alla andra främmande språk. Men hjälp fanns att få. I den tidens flicktidning framför andra (Fickjournalen) fanns färdiga formulär för den som inte kunde engelska, men som ville skriva till sin Hollywoodidol för att få en autograf. Så här högtidligt började det tänkta brevet "As one of your unknown admirers", och slutade med "Yours sincerely."

Fickjournalen gav även goda råd till hur man skulle uttala stjärnornas namn. Ann Blyth  skulle uttalas "Änn Blift." Fröken "Blift" var en tjusig dam, men kanske inte lika känd som "Djindjär Rådjärs", hon som dansade med "Fred Astäär."

"Tåny Körtiz" som ung charmör

Tony som äldre

Genom kvällskurser och annan skolning har de flesta i min generation lärt sig engelska. Det är ett måste, då vi ständigt möter engelska i vardagen. Jag har nyligen kämpat med beskrivningen till mina nya hörlurar. Ingen svenska där inte. Nej, troligen kommer vi så småningom att lämna svenska språket bakom oss och övergå till engelskan. Tyvärr!  Men reklambranschen är redan där. 

 

Samlad irritation som leder till utbrott

I Texas, USA får kvinnor inte längre göra abort efter 6:e veckan. Varken incest eller våldtäkt duger som argument. Angiveri belönas. Den som berättar för "staten" att grannens 15-åriga dotter besökt en otillåten abortklinik får bra betalt för sitt ondskefulla skvaller. Och detta är USA, en upplyst demokrati. President Biden är bestört. Alltid något!

I Ungern får inte skolor visa material där homosexuella nämns. Barn ska skyddas enligt Orbán. "Skyddas", mot vad? Det är Ungern som borde skyddas mot Orbán.

I Sverige får en våldtäktsman 840.000 kronor i ersättning, trots att han våldtagit, låst in och plågat två kvinnor under många timmar och vid olika tillfällen. Offren får betydligt mindre än förövaren i ersättning. När mannen dömdes ansågs han vara 18 år, men Högsta domstolen bedömde att han var 16 när dåden begicks. Av den anledningen får han en orimligt generös penninggåva för att han suttit inne för länge. Men gärningsmannens och offrens ersättningar är enligt praxis.

Men vad ska samhället göra med unga våldtäktsmän? Låsa in dem till den dag de är ofarliga? Det kan tyckas grymt, men tjejer ska inte behöva möta felprogrammerade sadister.

I dagens NSD kan man läsa om en sjuksköterska som jobbar i Sunderbyn, men som är bördig från Afganistan. Hon tvingades avbryta sina läkarstudier när talibanerna tog över för 25 år sedan. Hon fick stanna hemma, bära heltäckande kläder och bara gå ut i en mans sällskap. Allt som var roligt och utvecklande var förbjudet för flickor.

Visst önskar man att dessa förtryckta kvinnor kunde slänga klädsjoken på talibanerna och bilda matriarkat.

Nej, det där med matriarkatet menade jag inte. Ville bara ge uttryck åt mina frustrationer över allt galet som händer. Det får man göra i en egen blogg.

 

Sommarlyssnat

Avslutat lyssnandet av Hjorth/Rosenfeldts "Som man sår." Det är den 7:e boken i serien om den odräglige Sebastian Bergman som i den här boken blivit morfar och mjuknat. En bok återstår innan serien är slut.

Linnea 14 år övertalade mig att lyssna på Hungerspelen som är en trilogi av Suzanne Collins.

"Den är så jättebra, du bara måste!"

Mumlade lite om att boken nog inte passar mig. Jag är varken ung eller gillar "fantasy." Men ingen övertalar mig så lätt som ett älskat barnbarn.

Handlingen tilldrar sig i den av despoter styrda nationen Panem med 12 distrikt. Där arrangeras varje år de grymma Hungerspelen, där 2 ungdomar från varje distrikt tvingas tävla mot varandra till dess bara en är kvar. De andra är dödade. Boken har en charmfull och smart hjältinna vilket säkert tilltalar tjejer.

Där kräftorna sjunger har blivit en storsäljare i USA med hjälp av en känd skådespelerska som rekommenderat den i sin bokklubb. Handlar om en liten udda övergiven tjej i ett träskområde, där hon får kämpa för sin överlevnad. Hon blir illa behandlad men ger igen på ett lysande sätt.

Norrbotten noir, kallade recensenten i TV Återvändaren, skriven av Anders Sundqvist. En till storstaden utflyttad Lulebo kommer hem och får ta sig an ett brott begånget 1983 mot en av hans skolkamrater. Uppläsaren Fredde Granberg gjorde mig kopiöst irriterad genom sina försök att prata Lulemål.

Har under tre sommarmånader lyssnat till

Dansa min docka av Anna Jansson

Där den sista lampan lyser av Mari Jungstedt

Värket: Kaos på kontoret av Katarina Lundeholm

plus ytterligare 14 böcker.

Betalar man 169 kronor per månad får man ligga i med lyssnandet.

Nu är det september och med hösten kommer allvaret. Idag börjar jag med Svälten, en bok om missväxtåren 1867-1869. Det är inte så länge sedan. 1867 föddes min farfar.

PS. Under större delen av min levnad har jag använt ordet triologi istället för trilogi. Man lär så länge man lever. DS.