I måndags satt vi som klistrade vid teven och tittade på skidtävlingarna i Piteå. Charlotte Kalla hyllades som den fantastiska förebild hon är för kvinnlig idrott. Tack vare hennes framgångar har en massa tjejer klivit fram och tagit medaljer i stora mästerskap och det är populärt.

Så var det inte förr. Vid OS i Grenoble 1968 tog Toini Gustavsson 2 guld i längdskidåkning. Vid samma OS fick även skridskoåkaren Johnny Höglin en guldmedalj och en salig manlig sportkrönikör skrev följande:

"Visst gläds vi åt Toinis medaljer, men det är de manliga medaljerna som räknas.

Det var då jag blev feminist utan att veta om det.

Jag kan känna dåligt samvete när jag en vanlig måndag sitter och ugglar framför teven. Jag tillhör den generation som har den gamle Luther sittande på axeln.  Och som den mannen gapar:

"Den som inte arbetar, ska heller inte äta."

"Du borde storstäda klädkammaren. Titta vad spegeln är dammig."

"Ska du bara sitta där. Ut och rör på dig, människa."

Även mamma och mormor fick veta hur de skulle uppföra sig. I alla fall om de läste ur "Kvinnans bokskatt", utgiven 1913.

"Unga flickor bör aldrig sitta sysslolösa i vardagsrummet. Den som vill bli en god husmor, måste tidigt lära sig begagna varje minut och klokt använda tiden. Alltid finnes det något att sticka eller virka och kvinnligt arbete i en ung flickas hand är icke blott tillåtligt, utan länder henne även till prydnad.

Men vid besök av högre stående eller personer av stånd, förbjudes allt handarbete av sig självt."

När det kommer till det dåliga samvetet är det bättre att lyssna till Billy Graham, som lär ha sagt:

"Ingen människa är värdelös, om inte annat kan hon användas som dåligt exempel."

 

Svärmor och Nato

Artikel i "Norran" någon gång i början på 60-talet.

När min amerikanska svärmor kom till Sverige på besök blev hon så förälskad i Västerbotten att hon gärna ville att familjen skulle stanna för gott. Lugnet på landsbygden tilltalade henne och tanken på att hennes son aldrig skulle behöva skickas ut i något krig någonstans i världen var en viktig del i hennes önskan att bosätta sig här. Året var 1947 och många amerikanska unga män hade skickats till människoslakten i Europa och Asien under andra världskriget.

6 av 10 svenskar vill se att Sverige går med i Nato och tidigare i veckan intervjuades moderatledaren Kristersson som "lovade" att han skulle ansöka om medlemskap i Nato omedelbart om han fick makten vid nästa val. Det spelade ingen roll om sossarna krånglade eller att Finland inte önskade söka samtidigt.

Jag hör till den minoritet som är ytterst tveksam till ett medlemskap i Nato. Vet folk egentligen vad det innebär? Nej, förmodligen inte, och det vet inte jag heller. Därför googlade jag lite planlöst, men blev inte särskilt klokare. Måste vi t ex skicka våra gossar ut i strid om ett annat Natoland blir angripet?

Nja, det är inte säkert, säger en försvarsforskare. Inget land kan tvingas skicka ut sina soldater i strid. Det bestämmer landets egen regering. Men man kan inte stå helt utanför, utan måste vara delaktig i att ge stöd till ett angripet Natoland på något sätt, om det så bara är med ord.

Bara med ord? Kan man vara medlem i Nato och bara uttrycka ett "usch" eller "fy" när ett annat medlemsland blir angripet? I så fall vad är det då för vits att vara med i Nato. 

Skämt åsido! Vad vi behöver är saklig information om vad ett inträde i Nato betyder för Sverige. Sen får vi som vanligt finna oss i vad våra styrande bestämmer. Även om det blir alldeles fel.

 

Vacker med hjälp av kirurgen

Morfar och gammelfarmor till lille Elis. Bilden från 1967.

Jag har mött ännu en mansperson som fångat mitt hjärta. För första gången har jag träffat mitt fjärde barnbarnsbarn, lille Elis Lars Gösta som snart är 9 månader. Vilken fin liten kille, han är absolut perfekt.

Perfekt ska man vara. En journalist i NSD har skrivit en artikel om skönhetsoperationer. Känns bisarrt på något sätt i dessa tider av krig och elände. Men det finns personer som är så missnöjda med sitt utseende att de lägger ner tid och pengar på att förändra sådant som redan duger och fungerar.

För att bli vacker måste man förändra. Fylla in och fylla ut, göra förföriskt svullna läppar, ändra bröststorlekar och lyfta rumpor. Ibland kan man till och med plocka bort lite onödiga revben för att se smal och gudomlig ut. Men det kostar pengar och jag blir beklämd när jag läser artikeln. Önskar att varenda skönhetstörstande kvinns använde sina slantar till något roligare och låter plastikkirurgerna jobba med de verkliga problemen.

I ungdomligt oförstånd har man rätt att göra dumheter. Men att även vuxna kvinnor och män är villiga att sätta sig under kniven för att förhoppningsvis bli tjusigare är en gåta. Vi är ju alla perfekta. Barn av våra föräldrar och tidigare generationer. Ändra inte den aristokratiska näsa du ärvt från din far. Den är ditt signum.

 

Mat och vapen

Jag fick många trevliga kommentarer om eftermälen. Tack för det! Problemet är bara att man måste dö först för att få ett eftermäle. Det är inte lika lätt att skriva om döden. Så det ämnet lämnar jag för tillfället.

Läser i tidningen "Vårt Luleå" att vi snart är 79.000 personer i vår stad. Vi behöver växa till minst 100.000 själar till år 2040 säger kommundirektören och för att komma dit bör vi bli 1200 fler per år.

Men är det en absolut sanning att alla städer måste växa?

Jag tycker att man ska satsa mer på landsbygden. Det är bönderna och odlarna som ska försörja oss om krisen kommer. Precis som de gjorde under andra världskriget. Dessutom borde Sverige satsa en del av det förhöjda försvarsanslaget till beredskapslager. Lär av Finland som vet att man alltid måste vara beredd. Mat håller oss vid liv, vapen dödar.

2040 när Luleå ska ha 100.000 invånare är jag 102 år och en minuspost i befolkningen på alla tänkbara sätt. Antingen är jag död eller också en kostbar figur på "hemmet" som sitter och tittar på telegrammet från kungen som han skickar till alla som fyllt 100 år.

Det här blev ett virrigt inslag en solig söndag i mars när jag inte hade någonting att skriva om, men ändå ville pränta ner några rader. Verkar det alltför töntigt får ni ge mig en skriftlig varning.

 

Hur blir eftermälet

Åldrande skönhet

Att oroa sig i förväg är som att betala ränta på ett lån man inte fått.

(Okänd)

Men visst oroar man sig. Alldeles för många tankar går till "den galne despoten." Han som förstör skolor och sjukhus i främmande land och som tvingar dess befolkning att fly för sina liv.

Min bror ägnade en period av sitt liv till släktforskning och jag läste hans alster och imponerades av det vackra språk som användes i kyrkböckerna för länge sedan.

Om Anna, min gamla släkting från 1550 står det: "Hon väfde så angenämt väl." Man kan lätt föreställa sig bilden av den ljuva Anna som satt vid sin vävstol och vävde det skimrande tyg som skulle bli en vacker klänning till logdansen.

Om Elisa född 1549 står det "Hawfa warit swåra allvarsam i all gärning. Hon smektes med ingen." En poetisk beskrivning av ett rejält fruntimmer som saknade humor och inte kramade någon i onödan.

Något för dagens kyrkböcker kanske. Låta de närmaste lämna en kort personlig beskrivning av den som lämnat jordelivet. Något som finns kvar i månghundrade år och som ger de efterlevande en rättvis bild av anfäderna. "Han handlade bara på Coop" eller "Det var hon som visste bäst" skulle kunna vara en kärleksfull beskrivning av två sköna tjurskallar.

En runa  över en död person blir av naturliga skäl alltid en hyllning över den fantastiska människa den avlidne varit. Inte skulle det väl skada om man plussade på lite mer av den hädangångnes personlighet. Den döde blir bara mer mänsklig.

Men den galne despotens eftermäle blir inte nådigt. Han hamnar i samma kategori som historiens andra folkmördare Hitler och Stalin. Ve och fasa över deras minnen. De smektes med ingen.

 

En sorglig figur

Mer makt åt tjejerna!

Utbildning är ingen vaccin mot galenskap.

(Okänd)

Nej, det finns inget vaccin mot galenskap. Mot pandemin kunde man rätt snabbt fixa ett motgift, men mot galna potentater med för mycket makt finns det ingenting som hjälper.

Jag vaknar 06.00 och tänker på Putin och när man fått den mannen på hjärnan är det hopplöst att somna om. Det är bara att kliva upp och möta dagen.

Inget land i den civiliserade världen invaderar ett annat land, dödar och lemlästar oskyldiga, förstör oskattbara värden och driver människor på flykt. Krig är bara destruktivt och omänskligt. Sånt som barbarer gjorde fordomdags. I vår moderna värld är krig  otänkbart. Man dödar inte sin granne, man förstör inte. I stället talar man om de problem som finns och försöker hitta lösningar. Samtalen  kan pågå hur länge som helst, tiden spelar ingen roll men alla lämnar sina vapen hemma.

Tyvärr var ovanstående bara ett önsketänkande. Den välutbildade Putin och hans kamrater är barbariska galna krigsherrar som helt saknar empati och ger blanka fasen i annat än den egna makten.

Ryssland är en stormakt med kärnvapen och med en stressad och tokig ledare som president. Inte underligt att vi sover dåligt,