Ett nattligt inlägg

Man ska inte bli orolig om man råkar vakna efter en sömnlös natt.

(okänd)

Vaknade 03.00, gick upp och löste korsord, drack te och åt en digestive med ost. Det är lite synd om mig, jag har återigen drabbats av flunsa och feber och den egna sängen känns inte bekväm.

Ser att bordet framför mig är stökigt, får nästan lust att städa, men det är natt och jag är sjuk. På bordet ligger en teve-tidning och en påminnelselapp om vad jag inte får glömma när jag beställer matvaror nästa gång.

På bordet ligger också en laptop, två mobiler, en läsplatta, en mugg full med pennor, ett förstoringsglas och tre fjärrkontroller. Vad är det för folk som bor här? Ingen ordning alls.

På min mammas finrumsbord låg en broderad duk, en vas med blommor eller en karamellskål. Så vill jag också ha det. Men mamma behövde inga fjärrkontroller, hon reste sig från soffan, gick till teven och bytte kanal.

Vi drunknar i prylar.

 

Veckans känslostormar

Jag ljuger i rubriken, mina känslor stormar inte, det är ganska lugnt, men ändå finns det saker som får mig att reagera.

Sorg när jag läser om Börje Salming som fått den obotliga sjukdomen ALS som redan tagit ifrån honom talet. Samtidigt kan man i teveprogrammet "Vem tror du att du är", se den vänlige och blygsamme mannen när han fortfarande är sitt vanliga friska jag. ALS är en dödlig mardröm.

Rädd blir jag när jag lyssnar till Nina Gunkes bok, där hon berättar att hon drabbats av Alzheimers sjukdom. En grymt öde, ett långsamt farväl till livet. Sjukdomen skrämmer mig. Min förra granne drabbades, en väninna fick den och skulle man råka bli 90 år är det nästan 50 procents risk att man får demens av något slag.

Irriterad när den nya regeringen inte utsett en enda minister som lever och verkar häruppe i norr. Sveriges åtta (8) nordligaste landskap, 58 % av Sveriges yta  med en befolkning på dryga miljonen är inte värd en enda minister av de 24 som ingår i regeringen. Inte en kotte som har våra erfarenheter, som stått i en rejäl snödriva, upplevt 40-gradig kyla och haft 10 mil till BB. Att inte utse en enda minister norr om Dalarna ger märkliga signaler.

Den här tomten finns på min vägg året runt.

Nöjd, när jag efter både covid och femte sprutan äntligen vågar gå på teater och trängas. Vi såg "Karl-Bertil Jonssons julafton" som musical på Norrbottensteatern. Väl värd att titta på även om man sett Karl-Bertil på teve ett otal julaftnar och kan replikerna utantill.

 

Från morötter till ödmjukhet

Städar mitt kylskåp och hittar morötter som jag får slänga, jag som nyss berömt mig själv för att nästan aldrig slänga mat.

När fantasin går på sparlåga och man inte har någonting annat att berätta om än mögliga morötter kan man väl skriva om teveprogrammen. De berör oss alla. Jag förvånas över vår fascination över känt folk som leker. De seglar över Atlanten, klättrar i höga berg, bakar, lagar mat och leker soldater. Kändisar intervjuar andra kändisar och vi gillar att titta. Ja det måste vi göra, eftersom programmen sänds år efter år  och ingen verkar tröttna.

Mitt eget favoritprogram alla kategorier är "Fråga Lund." Där medverkar en ytterst färgstark och vältalig panel. Vem skulle inte vilja ha Gunnar Wetterberg som historielärare? Jag älskar karln! Ett annat favoritprogram är "På spåret", trots en alltför skrikig Luuk.

Satt framför teven i förmiddags och tittade på en brett leende skara som ska leda Sverige framöver. De sade sig vara ödmjuka inför uppgiften. Tycker inte riktigt att ordet ödmjukhet är typiskt för gänget.

"Men jag är väl ödmjuk", sa jag till min soffkompis. Efter en stunds funderade sa han: "Nej, det är du inte, men du är snäll!

Jaha! Då vet jag!

 

Varför döps ingen till Britt?

Britta och Birgitta har namnsdag idag och jag hänger med och firar för mitt andranamn är Britt. Namnet Britt hade sin storhetstid på 40-talet. 2021 var det bara två små barn som döptes till Britt.

Nu kommer jag "osökt" in på min farmor. Hon ville att jag skulle heta Claudia Albana Maxmiliana. Skämt eller allvar, det vet jag inte, men ingenstans i Sverige har man gett barn så udda och helknasiga namn som i Västerbottens inland. Det är alldeles sant. Finns en bok i ämnet.

Tänk om man i nutid kunde få samtala med sina förfäder. Skulle så gärna sitta vid köksbordet med en kopp kaffe och prata med farmor Herman-Eva. Hon föddes 1864 i en liten lappländsk by. Jag skulle vilja höra henne berätta om sitt liv och sin vardag. Hon och farfar hade ett litet jordbruk. De fick 12 barn, varav min far är den yngste. Innan han föddes hade farfar och farmor förlorat fem pojkar i barnsjukdomar som kikhosta och mässling. Små fina gossar som inte ens fick fylla två år. Hur klarar man av att förlora fem barn utan att bli galen? Det skulle jag vilja fråga henne om. Gårdagens människa var av ett annat virke. Förutom att sköta ladugård och föda barn var farmor byns jordemor. 

Det var krut och vilja i farmor och hennes familj. En bror till henne kunde också gärna sitta vid mitt köksbord och berätta. Frans Oskar Mörtsell blev riksdagsman i andra kammaren 1909 och kallades "Mörtsell i Mörttjärn." Han lär ha haft ett eget valspråk: "Frukta Gud och odla myren."

Han var inte släktens förste riksdagsman. Det politiska intresset i byn var stort och redan 1879 hade farmors farbror Johannes Mörtsell fått läsa till präst och sedermera blivit riksdagsman i andra kammaren för Västerbotten läns norra domsaga. Han och hans bröder var de första som tog namnet Mörtsell. Så var än i världen en Mörtsell dyker upp så är det min brylling eller sexmänning.

Båda herrarna Mörtsell finns omnämnda på Wikipedia.

 

13 år med bloggen

Det är den 1:a oktober och lugnt och stilla härhemma. Maken har gått på Coop Arena för att stötta laget i sitt hjärta. För min man är hockeyn nummer ett, sen följer politiken och på tredje plats kommer jag. Tro nu inte att jag är missnöjd med den placeringen, tvärtom det är en utmärkt plats att hamna på. Äkta makar ska stötta varandra, men inte bara leva för varandra.

Oktober månad 2009 började jag blogga. Många inlägg, mängder med citat och några egna dikter präglade min första bloggmånad. Jag skrev ett inlägg om att en egen blogg borde vara en perfekt plattform att leva ut sina frustrationer på. Det tycker jag även idag.

Redan för 13 år sedan tävlade vi i DN:s fredagstest mot lillebror med fru. Svägerskan är den som klarat de flesta 10-poängarna. Hon är helt suverän.

Till sist en dikt från 2009, skriven i ren ilska. Folksam och dess VD  fick för sig att de skulle halvera pensionärernas gruppförsäkringspengar.

Så dyster sig framtiden ter för de gamla

de har inte något att vänta sig mer.

De stappla sig fram på de spattiga benen

och halka i gropar, ty inget de ser.

Vårt Folksam har minskat på slanten till kistan,

för chefen vill ha hela pengen själv.

Han behöver det bättre, det kostar att äga

den vackraste villan vid brusande älv.

Nu vet jag ej alls hur han bor, direktören

han kanske bor enkelt, i så fall förlåt.

Jag ville ju bara få rim som fungerar,

om galet, så rättar jag efteråt.

Men sörj ej du gamle, se ljus i din tunnel,

för livet består av båd´ glädje och gråt.

Och snart slutar dikten, som skrevs utan Gunnel,

och det kan vi bara glädja oss åt.