Man ska alltid söka efter saker att fira

Idag den 25 april säger vi GRATTIS till ett barnbarn som fyller 21 år och en svägerska som fyller 76.

Men mest firar vi oss själva som varit förlovade i 65 år. Den 25 april 1959 bytte vi ringar i mina föräldrars Opel Rekord på parkeringen utanför Folkets Hus i Adak.

Då jobbade jag på kommunkontoret i Malå och hade en lön på 660 kronor i månaden. Nisse, nybakad student, vikarierade som lärare på realskolan och hade ca 900 kronor i månadslön.

Vi hade inga pengar på banken. Jag kämpade med en avbetalning på 15 kronor i månaden på boken "Musikens värld" och ytterligare en avbetalning med 50 kronor i månaden på en symaskin som någon talför säljare lyckats lura mig att köpa genom att påstå att varje flicka måste äga en sådan. Jag var naiv och lättlurad på den tiden. Så är det inte idag.

Vi lyssnade på "Who´s sorry now" med Connie Francis på Nisses nya radiogrammofon som han köpt för första lönen. Vi roade oss med att spela kort på kvällarna och en och annan lördag dansade vi på Malåborg. Teven hade ännu inte kommit till våra trakter.

Idag 65 år senare sitter vi här skuldfria och utan symaskin och är glada och stolta över fyra småpojkar som är våra barnbarnsbarn. Livet har varit vänligt mot oss, men firandet blir inte märkvärdigt. En god glass till kaffet får duga.

 

Dum, dummare, dummast

Prins Carl-Philip har blivit mäkta populär. Åtminstone på Tik-Tok, där han blivit utsedd till världens snyggaste kunglighet som dessutom bara blivit snyggare med åren.

Förutom kunglig skönhetstävling har någon hittat på att man ska utse världens snyggaste AI-modell, en modell som är AI-genererad. Skönheten skapas utifrån någons fantasi om hur den perfekta kvinnan ska se ut. Stackars vanliga tjejer, som nu ska försöka efterapa en AI-modells perfektion.  Man kan nästan kalla det hets mot folkgrupp och är så korkat så att man häpnar.

Världen är galen som väninnan och jag brukar konstatera i våra långa telefonsamtal. Varför lyssnar ingen på oss, vi har ju svaren. Samtidigt är vi glada att ingen hör oss.

 

För att få stopp på gängkriminaliteten föreslår Carin Götblad att man ska lära barn etik och moral redan i förskolan. Det skriver jag gärna under på om etik och moral betyder att man är en hygglig medmänniska som inte hatar och hotar, som respekterar andra och deras åsikter,  plockar upp skräp och är rädd om vår planet.

Det finns en baksida av allt. Det finns mörkerpersoner som anser sig ha tolkningsföreträde på vad moral är och skapar regler och förbud som gör livet till ett rent helvete för andra. Stackars flickor som lever under hederslagar t ex. 

 Men just i kväll plockar jag fram chips, godis och dryck, tittar på "Muren" och glömmer att världen är galen.

 

Måste livet ta slut?

Soligt och fint, men blött och moddigt när vi gick till stan för att uträtta en del ärenden.

Först gjorde vi ett besök hos Fonus. Vi behöver information för att kunna berätta hur vi vill ha det, den dag vi inte längre är här. En trevlig dam på begravningsbyrån berättade att idag kan en begravning se ut nästan hur som helst. Det är kunden som bestämmer. Det är bara att välja om man vill ha kistbegravning eller urnbegravning, kyrklig eller borgerlig begravning. Man kan också välja att lämna jordelivet utan någon ceremoni överhuvudtaget.

Det sistnämnda är något som tilltalar mig som gärna vill försvinna i tysthet, utan sånger och tal. Lämplig tid efter kremeringen grävs askan ner i jorden utan några högtidligheter. Om de närmaste önskar kan de samlas en lämplig dag för att träffas äta gott, minnas och förhoppningsvis tala väl om den bortgångne.

 

Nu ska vi ta tag i problemet, skriva ner och berätta för våra närmaste hur vi vill att vår hädanfärd kan tänkas se ut. Egentligen spelar det ingen roll hur det blir. Huvudrollsinnehavaren är död och bryr sig inte det minsta.

En blogg kan inte bara handla om döden. Det blir för dystert hör jag min bror säga. Men efter besöket på Fonus gick vi till Kulturens hus för att köpa biljetter till en humorföreställning med Johan Glans och David Batra. Det gick inte alls, biljetterna hade tagit slut på en gång. Vilket visar att vi längtar efter att få skratta, något man sällan gör till dagens humorprogram i teve. 

 Mitt tredje barnbarn, snart 21-åriga Olivia, ringde och berättade att hon ska flytta hemifrån. Hon var jätteglad för den studentlägenhet som hon fått. Visserligen oförskämt dyr, men det tvingas dagens unga att acceptera. Jag säger Grattis, att flytta hemifrån är ett stort steg mot vuxenlivet.

Ser att bilden överst är knappt läsbar. Där står:

"Man behöver inte någon märklig nekrolog. Man kan trilla av pinn med följande rader:

Född, jobbat, gift, 2 barn, pensionär

Trevligt är att leva

Tråkigt är att dö

Adjö, Adjö!"

 

Meddelas endast på detta sätt

Redan för ett antal år sedan fanns planer på att få stopp på det hänsynslösa våld som hindrar barnfamiljer från att gå på fotbollsmatcher. En grupp inom polisen som tröttnat på att varje helg bråka med fulla, skräniga och hotfulla ligister hade redan 2014 ett förslag om att tillåta enbart kvinnlig publik på matcherna. Efterhand kunde man tillåta en inslussning av maskuliner, men först efter att de avgett nykterhetslöfte och gått en kurs i hyfshantering.

Uppdraget att utreda förslaget gavs till attitydforskaren, nonsensvetaren och sällanexperten Britt G Hällgren som under åren som gått tillfrågat domare, fotbollsnördar och andra experter om enbart kvinnlig publik på fotboll är rätt väg att gå. Fotbollsförbundets starke man Fredde Renfeldt säger i sitt svar att i så fall måste undantag göras för hans grabbgäng "medelålders manliga moderater" som har hyfs och gott uppförande i sina gener. Ett antal fotbollsklubbar säger också nej med motivering att läktarna kommer att stå tomma "då fruntimmer ej är att lita på."

Utredare Hällgren vill vara anonym.

Det här blir en svår avvägning för utredare Hällgren som låter meddela att hon om exakt ett år kommer att lämna sitt definitiva förslag till förändring. "Lita på att fotbollsvärlden kommer att darra" säger Hällgren och ger oss sitt mest maliciösa leende innan hon vandrar ut i den snötyngda verkligheten.

Meddelas endast på detta sätt.

Godmorgon!

 

Jag är en sportfåne

"Ett monumentalt svek" läser jag i NSD. Sveket består i att Luleå hockeys herrar förlorade sin kvartsfinal mot ett annat lag och det var ett svek mot den trogna publiken som vid varje match fyllt hallen till max.

"En haverikommission måste tillsättas" läser jag på nätet om slutspelets segrare Färjestad som åkte ut i kvartsfinal mot ett bottenlag.

Sportkrönikörerna ser katastrofer där inga finns. Som ett äkta "fan" blir man glad över vinst, men man kräver det inte.

För ett  tag sedan skrev Johan Forsberg (fd hockeyspelare) en krönika om varför begåvade, välutbildade människor gärna koketterar om sin okunskap när det gäller sport. Märks tydligast i teves alla frågesportprogram. Han har rätt, ingen känner minsta skam över att missa Mora-Nisses bravader, men oj vad man skäms om man missar Hallands floder eller våra gamla kungars härjningar.

 

I morgon långfredag var det 114 år sedan min far föddes. Han kunde allt om Mora-Nisse och var dessutom en mycket begåvad man. 

Det var allt för idag. Önskar alla en monumentalt 

GLAD PÅSK med god mat och fina soliga dagar.

 

Kvinnor kan faktiskt göra dumheter

Det är lördagseftermiddag och jag har förvisat mig själv till arbetsrummet. Äkta hälften sitter framför teven och kollar hockey, det gör han ofta för det är hockey nästan jämt.

Jag fortsätter att lyssna till min bok som handlar om svenska SS-fruar. En märklig samling kvinnor vars högsta dröm var att gifta sig med en SS-man. Inte bara tyskor utan även ett antal svenska kvinnor hade den drömmen och det är om dessa kvinnor den här boken handlar och berättelsen rör sig kring åren före andra världskriget.

De giftaslystna kvinnorna och deras blivande män undersöktes noga till både kropp och själ av en tysk organisation som mycket noggrant bedömde om de unga tu dög till sin uppgift. Kvinnorna måste ha nordiskt utseende, vara helt friska, med perfekta huvuden och kroppar. Även deras föräldrar måste vara utan skavanker och kroniska sjukdomar. Kvinnorna skulle nämligen föda många och perfekta ariska barn och ge barnen en god nationalsocialistisk uppfostran.

När jag lyssnar till boken tänker jag att det måste slå slint i skallen på en del kvinnor. Gör saker som är helt befängda och mot allt sunt förnuft. Tänker på alla tjejer som skrev kärleksbrev till Åmselemördaren. Damer som blir kära i någon amerikansk general som de aldrig träffat och som inte ens existerar, men som de snällt skickar pengar till. Det sista är så otroligt tragiskt och så smärtsamt för kvinnorna som blir lurade både på kärlek och pengar.

Kvinnor är sällan perfekta, men de startar inte krig.

 

Vinna eller försvinna

Vinna eller försvinna. Just nu sitter äkta hälften framför teven och hoppas på under. Jag sitter framför datorn och hoppas på inspiration.

Läser i bladet att en lärare och skolpolitiker i Norrbotten är mycket bekymrad över gymnasieskolan och alltför många elevers usla kunskaper. En del börjar gymnasiet utan att ha en aning om hur många månader ett år har, eller hur många timmar som går på ett dygn. Kunskaper som barn normalt lär sig i lågstadiet. Men bara för att elever ska klara gymnasieskolan anpassas  undervisningen på ett alltför lätt sätt. Elever får lyssna istället för att läsa, teckna istället för att skriva och det är bara negativt för elevernas utveckling.

Elever ska ha böcker, papper och penna för att lära sig läsa och skriva ordentligt. Tekniska hjälpmedel kan komplettera men mobilen bör icke störa i klassrummet. Allt detta enligt läraren.

Låter rätt, tycker jag. Måste väl vara möjligt att ändra på sådant som inte är bra för våra barns framtid.

Bilderna på bloggen är från Kulturens Hus och ingår i Luleåbiennalen. Tältet med kuddar ser rätt inbjudande ut men för övrigt fattade jag ingenting, bara längtar efter Lars Lerin.

 

Bättre och bättre dag för dag

Vår frys tackade för sig. Den 35 år gamla klenoden tröttnade och tyckte att den hade gjort sitt. Vi ringde Lulebo som efter 2 timmar kom med en frysbox som en tillfällig lösning. Inom kort får vi både ny frys, kyl och nya överskåp. Min stressiga morgon övergick i rena glädjen över att få nya vitvaror. Vid sådana tillfällen är det en stor fördel att bo i hyresrätt.

Läser i DN att när vi blir äldre och lederna börjar knaka och det är långt ner till golvet, då börjar vi klaga över vårt åldrande. Vi kan inte förhindra att framtiden blir allt kortare, det är fakta och lika för alla. Men risken finns att vi blir tråkiga, kraftlösa och bara pratar om våra krämpor i stället för att tala om våra tankar och visioner som gör oss mycket intressantare.

Kvinnan som påstår detta är psykologen Anna Kåver, som naturligtvis skrivit en bok i ämnet. Hon är själv bara 71 och gillar inte komplimanger som "Du ser mycket yngre ut än vad du är", som enligt henne bara är ett uttryck för att det är finare att vara ung.

Det är den 7 mars 2024 idag, vi har blivit Natomedlemmar och vår försvarsbudget ligger på 119 miljarder kronor och för exakt 100 år sedan i mars 1924 sjöng Ernst Rolf i sin lyxrevy på Oscarsteatern:

"Det blir bättre och bättre dag för dag."

Och visst är det sant. För 100 år sedan hade vi inga frysskåp.

 

Tiden har sprungit ifrån mig

Sitter en kväll framför teven med kaffe och en Budapestbakelse och mår bra. Bakelsen för att fira vårt yngsta barnbarn som fyller 17 år och som bor i storstan. Lyssnar till dagens nyheter och får veta följande:

Svenska kvinnor föder för lite barn.

Svenska folket super för mycket.

Tågen kommer inte i tid om de överhuvudtaget kommer alls.

Att vara undernärd när man är gammal är livshotande.

Att vara gammal är livshotande.

Jag förundras ständigt hur snabbt vårt samhälle förändras. Gick på Åhlens, köpte en polotröja och betalade men fick inget kvitto.

"Du får inget", kvittrade tjejen i kassan. "kvittot finns på Kivra."

Va??? Jag vill absolut ha kvitto när jag handlar, vill kunna bevisa att det som finns i kassen är mitt och betalt.

Upptäckte när jag kom hem att "appen" Kivra finns i min dator och där kunde jag se att Åhlens och ICA med flera använder sig av Kivra. Man sparar papper och det är väl lovvärt. Speciellt kassakvitton från ICA som kan vara rätt långa. Men mitt eget kvitto från Åhlens hittade jag inte, så vill jag byta polon får jag bekymmer. Kanske får jag ta datorn med mig.

I gårkväll såg jag "Mellon"  omgång 4. Låtarna som sjöngs var ganska enahanda enligt mig, men värst av allt är mellansnacket, med sketcher som ska vara roliga, men som bara är skrikiga och fåniga. Varför ser jag då programmet? Jo, troligen mest för att få förfasa mig och få inspiration till några simpla bloggrader.

 

Nya och gamla trender och svarta fladderbyxor

Jag städar mitt kök och lyssnar under tiden lite slött på morgonteve som surrar i rummet bredvid. En ung tjej berättar om en ny modetrend som inspirerats av maffiafruar. Antar att det är förra seklets 20- och 30-tal som är inne. Låter rentav lite dekadent för mina öron, men det följer väl bara det övriga samhällsmönstret.

När lilla Emma var 5 år tittade hon allvarligt på mig och sa:

"Farmor, har du bara svarta fladderbyxor?" 

Flickan hade helt rätt, basen i min garderob de senaste 30 åren har varit svarta fladderbyxor. Praktiskt, men sällan trendigt.

Här kommer några trender från Wiskadals katalog 1954:

Pinoredskap från förr. Den laxfärgade helkorsetten, full med hyskor och hakar, fjädrar och remmar för att klämma åt damerna. Min generation slapp det heltäckande men stackars våra mammor. Minns från min barndomsby att när sommaren kom tog tanterna av sig "pinan" och blev mycket gladare.

Lätta och luftiga herrnattskjortor kunde man beställa till en billig penning år 1954.

Så här snygg i rock och hatt var vår herre på dagtid.

1954 kunde man beställa äkta pälsar hos Wiskadals. Pälsar som ingen vill bära idag.

Dagens groda till DN och alla andra tidningar som sätter vit text på färgad botten. Inte ens med förstoringsglas och stark lampa kan man läsa texten. Hoppas den var ointressant.

 

Gammal man gör så gott han kan

Biden, Biden, olycksfarbror, låt din presidentperiod ta slut 2024. Se till att dina demokratiska partivänner letar fram en karismatisk Clinton- eller Obamakopia, allt för att kunna ge Trump en rejäl strid. Jag gillar dig Biden, men du bör få bli pensionär, ta vilopauser på dagen och läsa sagor för barnbarnsbarnen. De bryr sig inte om felsägningar.

Om du Biden skulle få sitta kvar i presidentämbetet till 2028 är du 86 år. Som USA:s president förväntas du vara kraftfull, att elegant och ungdomligt kliva ner från en flygplanstrappa och vinka till folket. Att med mäktig stämma förklara ditt lands storhet utan att snubbla på orden. Det går inte när man är 86 år. Det vet vi alla som uppnått den åldern.

Såg en rubrik på nätet att man skulle göra Biden yngre med ljus och smink. Vet inte riktigt hur det skulle hjälpa honom, hans enda möjlighet är att USA föredrar en trött man framför en skrikig clown. 

Besökte USA för över 40 år sedan för att hälsa på min mans släkt. Trevliga människor som bjöd på mycket god mat och många oförglömliga upplevelser.

 

Avokado, ICA-Stig och statistik

Det årligt återkommande nätbrevet från ICA-Stig påstår att vår mest populära produkt under 2023 var avokado och att vi sparat 4.700 kronor genom att handla som "stammisar" på ICA. Tror att ICA-Stig är på skämthumör, så stora mängder av frukten köper vi inte. Visserligen är avokado en utmärkt produkt som innehåller mycket nyttigheter, men den är inte närproducerad och kräver enorma mängder vatten för att kunna odlas. Ordet avokado kommer från aztekernas språk, där den heter ahucati och det betyder ordagrant testikel. Tänk vad man lär sig genom att googla.

Förresten, är inte "stammis" ett fånigt ord?

Våra matkostnader under 2023 gick på 5.100 kronor per månad, 400 kronor mer än 2022. I summan är allt som kommer på matbordet inräknat, även det som inhandlats på andra matbutiker, utemiddagar, fiskbilen, till och med Systemet. Jag som är en statistiknörd har inte fuskat på någon punkt.

Tror att vi är ganska normala konsumenter när det gäller mat. Köper det vi vill ha och tycker är gott. Varken slösar eller snålar. Vi försöker handla närodlat när det är möjligt. Tar vara på matrester och undviker i mesta mån de stora matkedjornas produkter. Men nu känner jag att jag börjar bli aningen för präktig. I ärlighetens namn lägger vi ner en del pengar på glass, godis och porlande vatten.

Februari 1965 gick matkontot på 471:25, Omräknat till dagens pris ungefär 5.700 kronor. Då levde vi på  makens inkomst som efter skatt låg på ca 1.600 och statens bidrag i form av barnbidrag för vårt nyfödda gossebarn. 

 

En komplimang gör inte ont

På promenaden hem från stan möter jag en glad ung man som stannar upp, nuddar vid min jackärm och säger:

"Vilken fin jacka du har. Ha en trevlig dag!"

Något förvirrad men glad över komplimangen säger jag:

"Detsamma! Ha en fin dag du med."

Kommer hem och berättar för min man om den något ovanliga händelsen och han säger:

"Han kanske tänkte råna dig."

Den tanken hade aldrig farit genom mitt huvud och nog är det bedrövligt att man ens ska behöva tänka på onda avsikter, när en okänd ung man är trevlig och ger en komplimang.

Men så ser världen ut idag. Gamla människor ska vara misstänksamma. Alltför många har blivit lurade av hänsynslösa och illasinnade personer. Jag känner till några som drabbats.

Men killen jag mötte var nog bara en person som var charmig av naturen och som gjorde min dag lite mera solig. 

Och jag blev inte rånad.

 

Döstäda bör man

Behålla eller slänga?

Döstäda bör man för att undvika kaos i sitt eget liv och för att göra livet lättare för de efterlevande när de så småningom ska ansvara för bortstädandet. Man ska kasta ut bråten och behålla bara det nödvändiga. Så säger Margareta Magnusson, författare till boken "Döstädning: Ingen sorglig historia."

Jag försöker. Det är inte lätt när man ogärna kastar saker man fått eller tycker om, även om de aldrig används. När jag kommer till lådorna med alla släktfoton i ramar vill jag behålla allt även om arvingarna troligen inte bryr sig om foton av gamla  fastrar och farbröder som de aldrig träffat.

Ett fint foto av en storögd skönlockig liten gosse som blev döpt till Signar och som så småningom blev min svärfar.

Bröllopsfoto av den lille grabbens föräldrar. Den späda svartklädda bruden Vendela dog i barnsängsfeber en kort tid efter att hon fött sitt första barn, lille Signar.

Signar växte upp, emigrerade till USA vid 23 års ålder för att jobba i Detroits bilfabriker. Han lärde sig engelska genom att se samma film om och om igen. Åtminstone påstod han det. Så småningom träffade han Viola, en tjej med tysk-mexikansk bakgrund. De gifte sig och fick en son och två döttrar under USA-tiden. Efter Signars 20 år i Staterna reste familjen till Sverige och Västerbotten och där blev de kvar, vilket jag är tacksam för. Familjens förstfödde sitter bredvid mig i soffan, handikappad efter ett fotledsbrott, men en tålmodig och snäll kavaljer som jag hade turen att träffa en vacker höstdag 1958.

 

Mentalt förberedd för allt

Bomberna är ämnade enbart för militära mål. Dessvärre bor det en del civila runt målen.

(Eisenhower)

Suck! 

Nu ska vi mentalt förbereda oss för krig.

Krig är människoslakt och vi moderna människor sysslar inte med barbari. De flesta av oss vill bara leva i fred och harmoni med våra närmaste. Ha mat på bordet och ett tryggt hem. Därför är det mot allt förnuft att det fortfarande krigas på många håll i världen.

Ta klimatkrisen på samma allvar som krigshotet, säger en artikel i DN. Håller med och tycker att det känns betydligt mer sympatiskt att lägga pengar på att rädda vår värld istället för att bomba sönder den.

I den lilla världen, hemma på min gata är jag mentalt förberedd för halkan. Det där eländet som kommer när kyla övergår i plusgrader och det blir blankt på gångvägarna.

När jag går över den isiga gatan vid övergångsstället går jag med den elegans som endast en 86-årig gumma kan uppbringa. Med en stadig fotnedsättning och blicken riktad mot marken hinner jag ändå över  innan biltrafiken får grönt ljus.

Halleluja, jag klarade det.

 

Vinterkyla och nyårslöften

Bilden tagen genom fönstret 07.00 den 2 januari, när termometern visade 32 minusgrader.

Några timmar senare. Man kan se den upplogade isvägen på bilden.

Lämpligt att använda ett av min brors många djungelordspråk:

"Det finns dagar när inte ens Fantomen lämnar hyddan."

Vi lämnar inte hyddan. Här är det varmt och gott och så länge vi varken saknar mat eller el så är allt perfekt. Märkligt nog kan man se enstaka tuffingar promenera på isvägen.

Termometern hos bror och svägerska på Lainejaurudden visade 40 minusgrader en natt när elen inte längre fungerade. Men folk som bor på landsbygden i nordliga inlandskommuner är väl rustade för katastrofer. De klarar sig längst när krisen kommer. Nu blev det ingen kris, strömmen kom tillbaka inom en timma, men vi är fruktansvärt beroende av att det elektriska fungerar.

Nytt år sedan sist jag skrev på bloggen. Fjolårets löfte om att lära mig något nytt varje dag har jag hållit. Jag kan Bernadottska kungarnas valspråk, de 7 dödssynderna, de 7 dygderna och mycket annat. De är bara synd att jag inte minns mina nya lärdomar mer än rent tillfälligt. Men jag fortsätter ändå, bara för att det är så kul. 

I morgon har vi tårtkalas och på måndag firar jag Elvis Presley, det gör jag varje år den 8 januari.