Det här kallar jag sommar

Det är tidig morgon när jag lämnar lägenheten för att gå ut och njuta av det fina sommarvädret. Det är vackert runt promenadslingorna på Gültzauudden med vatten på ena sidan och gammal tallskog på den andra. Man mår så bra, tankar själen eller vad det nu kan vara som får människan att känna sig glad och harmonisk.

Här är årets version av den talande tallen, den som jag berättat om vid ett flertal tillfällen. En gång stod jag framför den, tittade kritiskt på den och kläckte ur mig:

"Du är ännu risigare än förra året."

Tallen svarade:

"Detsamma!"

Jo. det är alldeles sant, träd och växter kan tala och det var på den tiden jag hade en alldeles "unik" hörsel.

Vandrar vidare till Hermelinsparken. Här står friherre Hermelin (åtminstone hans huvud) och tittar på solrosor och riddarsporrar som man planterat runt honom. Han har hamnat här utan att egentligen ha anknytning till stan, däremot förstod han tidigt vilka tillgångar i malm och andra naturrikedomar som Norrbotten kunde bjuda Sverige på.

På övre bilden tronar den gamle kung som grundlade staden för 400 år sedan. Han besökte den troligen aldrig. Hade nog inte tid, han skulle ju göra Sverige till en stormakt.

Däremot hade vår nuvarande kung tid att besöka staden i samband med firandet. Han planterade det träd man kan se på den nedre bilden.

Efter en knapp timme är jag hemma igen. Öppnar dörren och hör röster från teven som pratar om Putin. Så galet det känns denna vackra dag. Putin, ondskans verktyg i vår tid, borde vi slippa höra talas om idag och alla andra dagar.

 

En förlorad mobil

Det är en alldeles vanlig fredag och jag och min äkta hälft ska gå till Circle K för att köpa dagens Aftonblad, den med det krångliga korsordet. Precis när jag tagit på mig min jacka, ringer mobilen. Jag svarar och pratar med väninnan samtidigt som jag ska placera kort och nycklar i höger jackficka och mobilen i vänster. Men jag hittar inte mobilen. Den är puts väck. Letar överallt och hojtar till slut till maken:

"Har du sett min mobil?"

Hör en försynt kvinnlig röst i örat som säger:

"Men du pratar ju med mig."

Tablå!

Mobilen finns i min högra hand, vid mitt högra öra, så nära mig den bara kan komma. Kan bara skratta åt mig själv, men undrar samtidigt. Är detta ett tecken på tidig förvirring eller är det bara något som vem som helst kan göra? Lutar naturligtvis åt det senare alternativet, något annat är inte tänkbart. Med den fatala historien från min kammare önskar jag alla som tittar in en:

TREVLIG MIDSOMMAR!

 

Hemligheter och konstig konst

Från utställning på Konstens Hus

Det finns en hel del privata saker som man ogärna berättar om. T ex hur mycket man tjänar, vad man har eller inte har på bankkontot eller vilket politiskt parti man röstar på. Med undantag förstås för alla politiskt aktiva. Vikten är också känslig, däremot inte längden, konstigt nog. 

Tidigare var ålder något man inte heller talade om. I alla fall inte damernas. Så är det tack och lov inte längre. Idag får damer bli ett år äldre varje år och vi kan stolt berätta om hur årsrika vi är.

På Facebook och Instagram visar man sin snyggaste sida. Mitt foto på Facebook är 10 år gammalt och lär inte bytas ut ens när jag fyller 100. Från mitt hem visar jag gärna utsikten och kanske någon välstädad hylla, aldrig sladdhelvetet under datorn eller bilder av rumsbordet som har en tendens att fyllas med allt möjligt, till och med fötter. Märkligt egentligen, men kanske också mänskligt. Man vill så gärna visa det vackra och lyckade, det andra stoppar man under mattan.

Depåmatta

Kulturens Hus däremot tvekar inte för att visa det som är fult. Jag tycker att de har lyckats alldeles utomordentligt den här sommaren. Konsthallen visar Krasch. Bom. Bang. Målade motorhuvar från kraschade bilar är upphängda. "Snyggast" är kanske installationen med gröna blanka bensindunkar som visas på bilden ovan. Men konst ska ge känslor och enligt kvinnan i kassan var det blandade åsikter om utställningen som besökande och Lulebor kan "njuta" av under hela sommaren.

 

Vi flyr till Skellefteå

"Vi ser så pessimistiskt på vår framtid bara för att vi vill verka tänkande och smarta. Är man optimist och ser hoppfullt på framtiden verkar man naiv."

Ungefär så sa en man som jag glömt namnet på när han deltog i en diskussion om varför vi ser på världen och utvecklingen med sådan pessimism just nu. Det är en allmän svartsyn som ibland är överdriven och rent av skadlig. Vi mår inte bra om vi hela tiden tror att världens undergång är nära.

Men att känna pessimism i dessa tider är rätt naturligt när tidningar och nyheter är fulla av katastrofer. Senast Ukraina med den förstörda kraftverksdammen och allt fruktansvärt det fört med sig för landet och folket som har det nog bekymmersamt ändå. Tänker också på hur sårbart vårt eget samhälle är om någon vill förstöra vår elförsörjning och vårt behov av dricksvatten.

Vi som bor efter Luleälven har en alldeles egen katastrofdamm. Om Suorvadammen brister översvämmas allt i dess väg. Vattennivån höjs med fem meter här vid kusten. Kommunen har varit förutseende och har en katastrofplan. Man upplyser oss boende efter älven att det är osannolikt att dammen brister, men det kan inte uteslutas. Det är nästan lika osannolikt som olyckan vid kärnkraftverket Harrisburg, som i sin tur var så osannolik att det nästan inte hänt, som Tage Danielsson så fiffigt uttryckte sig.

Vi som bor i centrala Luleå ska packa liggunderlägg och sovsäck och åka till Skellefteå som förhoppningsvis tar  emot oss under den långa tid det tar att reparera skadan som knappast går att reparera.

1973 uppstod en läcka i dammen, som lyckligtvis kunde lagas, men sabotage av en fiende går inte att lappa och laga, då är det bara att hämta sovsäcken och fly till Skellefteå.

---

"En pessimist är en person som tittar åt båda hållen när han går över en enkelriktad gata."

(Okänd filosof)

"Det trevliga med att vara pessimist är att du alltid får rätt, eller blir glatt överraskad."

(George Will)

 

Om höjdare och huliganer

Konstnär: Dennis Eriksson 10 år

Vi har helt oväntat fått elstöd. 374 kronor har utbetalats till oss två som bor i en hyrestrea och inte var eller är särskilt oroade av elkostnaden. Men tack i alla fall.

Deltog i avslutning och korvgrillning vid Hertsöns bagarstuga. Gick en motionsrunda med 10 frågor. Jag blev tvåa tack vare mina eminenta kunskaper om Bruce Springsteens födelseår och Sveriges längsta älv. Priset blev en falukorv, men att vinna över äkta hälften var ändå bäst.

Pyntat i stadsparken

USA:s utrikesminister besökte vår stad en dag eller två. Tillsammans med honom kom höjdare från EU och delar av Sveriges regering. Kostar säkert multum, men jag tycker det är rätt att världsledare får glädjen att uppleva platser utanför storstäderna.

Eftersom man är en väluppfostrad kvinna, kan man inte skriva ner de ord man känner inför fotbollshuliganernas terror. Det är horder av vuxna  män som går på fotboll och som lever rövare och förstör för vettigt folk både på plan och inne i stan. "Huvvaliganernas" egna lagar gäller och polisen har inte en chans. Väx upp, för sjutton! Ni är inga män. ni är bara omogna fegisar som inte ens vågar  visa ansiktet. Ett favoritlag ska man stötta med kärlek både i medgång och motgång. Herrfotboll är ändå bara en vuxenlek.

Serien "Just Typiskt" i NSD har jag sällan förstått Har det här möjligen med Pinocchio och näsan att göra?  Här kommer i alla fall något begripligt:

Herrn bakom ratten muttrar irriterat:

"Titta Gunnel, på drullen framför oss, så nära han kör."

Trevlig helg.