Bättre och bättre dag för dag

Vår frys tackade för sig. Den 35 år gamla klenoden tröttnade och tyckte att den hade gjort sitt. Vi ringde Lulebo som efter 2 timmar kom med en frysbox som en tillfällig lösning. Inom kort får vi både ny frys, kyl och nya överskåp. Min stressiga morgon övergick i rena glädjen över att få nya vitvaror. Vid sådana tillfällen är det en stor fördel att bo i hyresrätt.

Läser i DN att när vi blir äldre och lederna börjar knaka och det är långt ner till golvet, då börjar vi klaga över vårt åldrande. Vi kan inte förhindra att framtiden blir allt kortare, det är fakta och lika för alla. Men risken finns att vi blir tråkiga, kraftlösa och bara pratar om våra krämpor i stället för att tala om våra tankar och visioner som gör oss mycket intressantare.

Kvinnan som påstår detta är psykologen Anna Kåver, som naturligtvis skrivit en bok i ämnet. Hon är själv bara 71 och gillar inte komplimanger som "Du ser mycket yngre ut än vad du är", som enligt henne bara är ett uttryck för att det är finare att vara ung.

Det är den 7 mars 2024 idag, vi har blivit Natomedlemmar och vår försvarsbudget ligger på 119 miljarder kronor och för exakt 100 år sedan i mars 1924 sjöng Ernst Rolf i sin lyxrevy på Oscarsteatern:

"Det blir bättre och bättre dag för dag."

Och visst är det sant. För 100 år sedan hade vi inga frysskåp.

 

Vad gör man en vanlig torsdag

Idag tog vi farväl av loftgångsblomstren

Det är torsdagskväll när jag skriver dessa rader. Jag är utsparkad från vardagsrummet och sitter framför min dator och försöker roa mig på bästa sätt. Luleå hockey spelar en viktig match och det måste maken få avnjuta i lugn och ro. Han betalar multum varje månad för en massa kanaler som visar sport. Hockey är hans passion. Jag är inte förbjuden att sitta med och titta på matchen, men hockey är ju så ointressant. Det räcker så bra att få resultatet när matchen är klar. Men passioner ska man ha och ljudböcker är min.

På tal om böcker så gick nobelpriset i litteratur till en norrman vid namn Jon Fosse. Har hört namnet men känner inte alls till hans böcker. Kanske en fördom men nobelpristagare finns inte på min lista över böcker jag ska lyssna till framöver.

Men nu sitter jag här framför datorn och roar mig med en pärm där jag sparat massor med citat. Här är ett från 1913, skrivet av en gammal professor som inte gillade kvinnor:

"Tankearbete kommer att leda till att kvinnan blir flintskallig samtidigt som hennes ökade manlighet och förakt för skönhet gör att det växer hår i hennes ansikte. I framtiden komma alltså kvinnorna att vara flintskalliga och ha långa mustascher och skägg som patriarker."

Så tänk inte för mycket, kvinna, du kan drabbas av skäggväxt. Ett annat citat kommer från äktenskapsrådgivare doktor Sylvanus Stall som 1929 skriver

"Fastän det finns många äktenskap där hustrun å huvudets vägnar står vida över mannen, är det dock sed bland civiliserade folkslag att kalla mannen för familjens huvud."

Slutar med lite lättsamt från "Barnasnack."

Om man gifter sig, måste det vara för att man älskar någon mer än sig själv. Det tror jag inte blir så lätt.

Det svåraste med äktenskapet är kanske att man har så mycket med varandra att göra.

Prästen frågar om man vill gifta sig med den som står bredvid eller om man vill ha någon annan. Oftast är det ingen annan där, så man svarar ja.

En vissen torsdag har övergått till fredag. Besvikelsen över det älskade lagets förlust har lagt sig och nu skiner solen.

 

 

Vaken och pigg mitt i natten

Sitter uppe mitt i natten med en kopp te och två digestivekex. Ibland vill sömnen inte infinna sig och de nätterna får inte bli alltför tråkiga. Man kan  se på teve, lösa korsord eller läsa en bok. En vaknatt skadar ingen, det är farligare att oroa sig för att man inte sover tillräckligt. Jag sitter bekvämt i gamla soffan i vår trea på 75 kvadratmeter och betalar efter sista höjningen "bara" 8000 kronor i månaden Med garageplatsen inräknad blir det dryga 9000 kronor vi får lägga ut varje månad. Den här lägenheten är min sista självvalda plats på jorden. Hyran är nog ganska normal för en hyrestrea så nära centrala stan. Men jag är tacksam att vi är två om kostnaden

Ägnar några nattliga minuter åt Nextory. För 179 kronor i månaden kan man välja bland hur mycket böcker som helst och i alla tänkbara genrer. Jag har nyligen i 20 timmar lyssnat till Ulf Lundell och hans "Vardagar." Den är skriven i dagboksform där han beskriver sin tillvaro under pandemin, samtidigt som han iakttar vad som händer i Sverige och omvärlden. Han är irriterad på politiker, Camilla Läckberg, Melodifestivalen och mycket annat. Boken är bra, den är underhållande och jag ger den en fyra. Efter Lundell lyssnade jag till Lena Anderssons bok "Koryfeérna," Den var underlig. Beundrar mig själv för att jag lyssnade till slutet, kan bero på att den bara var 6 timmar lång. Nästa bok måste bli bra, jag satsar på någon man kan lita på och det får bli Håkan Nesser.

Vad mer kan man göra en vaknatt som den här. Jo, man kan skriva sitt 1.361:a blogginlägg och nu är det gjort.

Godnatt!

 

Offer och förövare

Ska man göra en sammanställning av föregående år eller ska man sikta mot framtiden?

En kort sammanfattning får det bli. Mycket kort. Jag blev ett år äldre och en centimeter kortare. Lyssnade till 82 böcker, varav "Malma station" av Alex Schulman blev årets sista men knappast årets bästa. Boken var aningen rörig, det var snabba övergångar mellan dåtid och nutid och stundtals var jag osäker på var jag befann mig i tiden.

De bästa böckerna måste vara de man läst flera gånger och i mitt fall blir det Utvandrarserien av Vilhelm Moberg.

Till något helt annat. Ryssland och Ukraina bör sätta sig vid förhandlingsbordet för att få ett slut på kriget menar Gudrun Schyman. Bägge länderna måste räkna på eftergifter för att det ska bli fred i Europa.

Jag gillar egentligen Gudrun S, hon är en skicklig talare och en orädd kvinna, men här menar hon alltså att offret (Ukraina) och förövaren och skövlaren (Putin) ska sitta vid samma bord och förhandla om fred och göra eftergifter. Hur tänkte du nu Gudrun? Offer ska aldrig behöva sitta vid samma bord som sina plågoandar. Förövarna ska dömas i domstol. Offren ska få all tänkbar hjälp för sina chockartade upplevelser. Den enda möjligheten till fred, bästa Gudrun, är att Putin och hans mannar lämnar Ukraina och betalar skadestånd till det land de sargat och förstört.

Det är väl självklart.

 

Brinnande intressen

Möter en tidigare arbetskamrat som nyss gått i pension, men som ändå jobbar några dagar i veckan. Hon berättar att hon fått en ny hobby som hon brinner för, nämligen stickning. Helt rätt i tiden när den hemstickade tröjan blivit årets julklapp. Vi är eniga om hur viktigt det är för lediga pensionärer att ha en passion, något man brinner för, en hobby som ger mening åt tillvaron.

Tänker på fågelskådare som reser land och rike runt för att se och fota den sällsynta kortbenta mongolpiplärkan. Eller de som borrar hål i isen och sitter i timmar med kalla fingrar och väntar på storfisken. Släktforskare, älgjägare, frimärkssamlare, loppisentusiaster med flera, alla är lyckliga när de får syssla med sin hobby.

Vad brinner jag för? Kan det vara Vinterstudion med längdåkning och skidskytte. Men det är årstidsbundet så jag väljer böcker. Redan som 12-åring ämnade jag läsa bibeln från pärm till pärm, men när jag kom till stamtavlorna tog det stopp. Sida efter sida beskrev vem som var son till vem. Gamla testamentet är skrivet av gamla farbröder för gamla farbröder.

Något senare blev Agatha Christie en favorit. Samlade och hade över 60 böcker av henne, de flesta i den gul-svarta zebraserien.

Ännu senare kom min seriösa period när jag nästan bara läste författare som överlevt förintelsen. Under den mörka perioden av mitt läsande blev det även en del diktsamlingar.

Numera är ljudboken min följeslagare. Lyssnar i medeltal två timmar per dag. Mest blir det deckare, blandat med biografier och historiska fakta. Lyssnandet är min passion. En dag utan mina hörlurar är en förspilld dag.

Nej,  den sista meningen var en typisk överdrift.

 

Vem är fördomsfri?

En facebookvän skrev en kommentar om hur inlandsbor i norr porträtteras i böcker och på film. Hon hade läst Stina Jacksons bok "Ödesmark" och tröttnat på alla dystra, mörka beskrivningar av personer som stannat i sin hembygd och som det aldrig blev nånting av. I norra Norrlands inland finns gängkriminella med egna lagar om man får tro filmen "Jägarna" till exempel. Enfaldiga typer som aldrig besökt storstadens kulturella begivenheter. När det blir för mycket av sådana skildringar kan det bli till en sanning för den som inte bor på landsbygden,  utan bara läst några böcker.

Jag har lyssnat till rätt mycket böcker på senare år och måste hålla med min facebookvän. Häruppe är det mycket mörker och mycket mygg. Men det är inte bara norra Sverige, utan landsbygden och dess människor överallt i vårt land som skildras fördomsfullt, trots att författarna många gånger kommer från den bygd de beskriver.

Och kanske blir man lite extra "putt" när ens egna trivsamma, vackra hembygd beskrivs som en mörk och kall plats av en nybliven författare.

Nu senast har jag lyssnat till Tina N Martins bok "Åskmakaren" vars handling utspelar sig i trakterna kring Luleå-Boden. Det är februari och det är kallt. Poliserna fryser, det är 22 minusgrader och på isvägen hittas en död kall kropp, utan snopp. Just här har författaren alldeles rätt. Det kan vara kallt i februari, det är därför vi har riktig vinter och en populär isväg.

 

Lite lånat och snabbt läst

Läser min brors numera nerlagda blogg för att finna inspiration. Där hittar jag ett inlägg om haiku, där både han och jag testat den japanska versformen.

En haiku består av 5+7+5 stavelser. Den viktigaste komponenten är årstiden, dikten ska uppmärksamma ögonblick i livet, fokusera på enkla ord, stillhet och melankoli. Ett minimum av ord, med ett maximum av innehåll. Man får fuska, men bara lite. Här är brorsans

vackra harmoniska haiku:

Frostbrutet strandgräs

Bastun varm, vaken öppen

Vila och passion.

Här är det senhöst, aha-upplevelse med värme, kall öl och avslappnad gemenskap.

Min haiku. Något mera direkt och med lite fusk. Man ska helst inte använda ortsnamn.

Drattat på isen

Ambulans och sirener

Sunderbyn, nästa.

Här är det vinter, en känslostark aj-aj-upplevelse och till sist den ljuva smärtlindringen.

Till sist något helt annat. Är med i en facebookgrupp, där en del medlemmar berättat om hur många böcker de läst under 2021. Vinnaren eller värstingen hade läst 388 böcker. Mer än en per dag. Måste vara en helledig person med stora ögon. Min egen statistik härovan är på två år. Men boklyssnandet har gjort städning, disk och matlagning till ett rent nöje.

Ha en fin helg!

 

Äntligen!

En ny litteraturpristagare har utsetts. Han heter Abdulrazak Gurnah och är säkert värd sitt pris. Hittills har 102 män och 16 kvinnor erhållit Nobels litteraturpris. Karlar kan!

Någon gång för länge sedan försökte jag läsa en bok av pristagaren Halldor Laxness, men lyckades inte fullfölja. Ingen kritik mot Laxness, det är jag som är en bokläsandets lättviktare.

Höstgrant

Den här veckan fyller min blogg 12 år. I början på oktober 2009 började jag blogga, inspirerad av min vän Yvonne. Just då var jag irriterad på Folksam och deras VD som sänkt försäkringsskyddet för pensionärer. Jag skrev några verser och det är just dessa rader som nu 12 år senare går i repris på bloggen.

Hur dyster sig framtiden ter för de gamle,

de har inte något att vänta sig mer.

De stappla sig fram på de spattiga benen, 

och halka i gropar för inget de ser.

Vårt Folksam har minskat på slanten till kistan,

ty VD:n vill ha hela pengen själv

Han vill ha det bästa, det kostar att äga,

den vackraste villan, vid brusande älv.

Nu vet jag ej alls var han bor, direktören,

han kanske bor enkelt, i så fall förlåt.

Jag ville ju bara få rim som fungerar,

om galet, då rättar jag efteråt.

Men sörj ej du gamle, se ljus i din tunnel.

ty livet består inte bara av gråt.

Och snart slutar versen, som skrevs utav Gunnel

och det kan man alltid glädja sig åt.

                                                                                                                                                                                                                        .

 

Sommarlyssnat

Avslutat lyssnandet av Hjorth/Rosenfeldts "Som man sår." Det är den 7:e boken i serien om den odräglige Sebastian Bergman som i den här boken blivit morfar och mjuknat. En bok återstår innan serien är slut.

Linnea 14 år övertalade mig att lyssna på Hungerspelen som är en trilogi av Suzanne Collins.

"Den är så jättebra, du bara måste!"

Mumlade lite om att boken nog inte passar mig. Jag är varken ung eller gillar "fantasy." Men ingen övertalar mig så lätt som ett älskat barnbarn.

Handlingen tilldrar sig i den av despoter styrda nationen Panem med 12 distrikt. Där arrangeras varje år de grymma Hungerspelen, där 2 ungdomar från varje distrikt tvingas tävla mot varandra till dess bara en är kvar. De andra är dödade. Boken har en charmfull och smart hjältinna vilket säkert tilltalar tjejer.

Där kräftorna sjunger har blivit en storsäljare i USA med hjälp av en känd skådespelerska som rekommenderat den i sin bokklubb. Handlar om en liten udda övergiven tjej i ett träskområde, där hon får kämpa för sin överlevnad. Hon blir illa behandlad men ger igen på ett lysande sätt.

Norrbotten noir, kallade recensenten i TV Återvändaren, skriven av Anders Sundqvist. En till storstaden utflyttad Lulebo kommer hem och får ta sig an ett brott begånget 1983 mot en av hans skolkamrater. Uppläsaren Fredde Granberg gjorde mig kopiöst irriterad genom sina försök att prata Lulemål.

Har under tre sommarmånader lyssnat till

Dansa min docka av Anna Jansson

Där den sista lampan lyser av Mari Jungstedt

Värket: Kaos på kontoret av Katarina Lundeholm

plus ytterligare 14 böcker.

Betalar man 169 kronor per månad får man ligga i med lyssnandet.

Nu är det september och med hösten kommer allvaret. Idag börjar jag med Svälten, en bok om missväxtåren 1867-1869. Det är inte så länge sedan. 1867 föddes min farfar.

PS. Under större delen av min levnad har jag använt ordet triologi istället för trilogi. Man lär så länge man lever. DS.

 

Lyssna eller läsa

"Det finns egentligen bara två orsaker till att du läser en bok. Den ena är att du tycker om den. Den andra är att du tycker om att berätta att du läst den."

(Bertrand Russel)

Jag läser inte böcker längre, jag har blivit en lyssnare. Kan inte längre läsa det finstilta. Min senast avlyssnade bok är skriven av svägerskorna Lundgren och utspelar sig i Kalixtrakten. Titeln "Där isarna råmar" säger att det är en kall och frusen årstid och Kalixpolisen kör många och långa mil till orter som Bjumisträsk, Luoppio och Sunderbyn. Att författarna kan sitt Norrbotten är säkert. Boken är välskriven, men för mycket utvikningar gör att den förlorar i spänning. Jag tycker att den är två timmar för lång.

På senare tid har deckarförfattare upptäckt Norr- och Västerbotten. Stina Jackson har skrivit om  byarna vid Silvervägen och orterna runt Arvidsjaur. Hans Rosenfeldt har skrivit en Haparandadeckare och flera andra författare har förlagt sina berättelser i våra nordliga län.

För humana 169 kronor i månaden kan jag ladda hem och lyssna på så mycket böcker jag hinner. Man har tillgång till det mesta i bokväg, både nyutgivet och gammalt och i alla möjliga genrer. Mest deckare har det blivit för min del, men även biografier, historia och till och med några böcker om personlig utveckling. Fast det märks inte säger min närmaste.

Ljudbokens fördel gentemot boken man håller i handen är att någon läser och ger liv åt berättelsen. Precis som i forna tiders radioföljetonger. Nackdelen är att man lätt somnar hur bra och spännande boken än är. Med lurar i öronen kan man dessutom bli rätt otillgänglig och osocial. 

Missade att fota alla segelbåtar som kom till Norra hamn igår men utsikten är rätt fin även utan segel.

 

En alldeles vanlig torsdag

Kylig februarimorgon

Går till polisen och hämtar mitt nya id-kort. Till höger på kortet finns en bild av en absolut grå människa. Hår, ansikte och haka har samma ton som enbart bryts av två svarta prickar som ska vara ögonbryn. En könlös varelse i obestämd ålder som saknar ögon. 

Laddar ner en bok på surfplattan. Första stycket i en bok ska helst vara överraskande och locka till fortsatt läsning/lyssning. "Brottsplats Rosenbad" låter som en intressant bok men jag tvekar när andra meningen i första stycket låter enligt följande:

"Han tänkte inte på det, de första sekundrarna.

"Sekundrarna", är det verkligen tillåtet att skriva så, och ändå kalla sig  författare eller är det bara uppläsaren av boken som använder uttrycket. Tycker att det är galet hur som helst. Använder de närmaste "minutrarna" till att tänka över om boken ens är lyssningsvärd. Man ska inte fuska med det svenska språket, men boken är spännande och jag försöker glömma första stycket.

Sitter här och skriver ner dessa dagboksrader om en alldeles vanlig torsdag i mitt liv,  medan min äkta hälft sitter framför datorn och hejar fram sitt favoritlag.

 

Boklyssnare

Min tredje bok på det nya året handlar om politik. Inte precis vad jag vanligen lyssnar på, men man ska aldrig säga nej till något nytt.

Jag är ett stort "fan" av ljudböcker. Förra året lyssnade jag till 82 böcker av varierande slag, mest deckare och biografier.

Bland 2020 års 5-poängare enligt min betygssättning finns Katarina Wennströms "Gänget", Camilla Grebes "Husdjuret, Kristina Ohlssons "Stormvakt, Mikael Persbrandts memoarer och några till.

Årets värsta var Niklas Dag och Natts "1793." Värst i den meningen att den stundtals var omöjlig att lyssna till på grund av den vidriga berättelsen om hur man plågar ihjäl en människa. Boken är kanhända välskriven, men man fastnar i hans äckliga beskrivningar. Författarens "1794" lär inte vara humanare.

Årets "vet-inte-vad-jag-ska-tycka-bok" är Camilla Läckbergs "En bur av guld." Den har en suverän intrig men Läckbergs hjältinna är otrolig. Hon är bara för mycket.

Uppläsaren ska berätta, inte skådespela. När handlingen rör sig norr om Dalälven och uppläsaren får för sig att han ska prata "norrländska" mår jag illa. Norrländska finns inte. Vi är jämtar och västerbottningar och lapplänningar som har vår egen dialekt. Norrländska, svealändska och götaländska finns inte som dialekter. Det borde alla veta.

Tack för idag!

 

Hypoteser

Många böcker som handlar om kost och hälsa innehåller så allvarliga felaktigheter att de kan påverka människors hälsa negativt. Så säger ett antal professorer och doktorer i en artikel i DN.

Självutnämnda experter skriver böcker som talar om vad vi ska äta för att må bra och slippa sjukdomar och har hemmasnickrade teorier om hur vi ska slippa diabetes och cancer och att psykisk sjukdom motverkas av viss kosthållning.

Dessa böcker bygger inte på forskning. Det handlar ibland om rena hypoteser eller små studier på möss. Hypotes är ett finare ord för gissning men hypotes låter lite bättre om man ska framstå som expert.

Man vill så gärna tro att LCHD, GI, 5:2, potatis in, potatis ut och antiinflammatorisk kost ska göra oss friska och smalare. De som provat olika dieter vet ju att viktminskningen för det mesta är rent tillfällig.

Personligen har jag under årets första månad minskat 2 kilo i vikt. "Hur gjorde du då?" hör jag någon säga. Svaret på den frågan kommer i bloggen någon gång framöver. Jag har en hypotes......

Trevlig Helg!

Sammanställning

Varje nyårsdag gör jag en sammanställning över det viktigaste som hänt mig föregående år. 2018 var året då jag fyllde "åldring", då jag fick ett barnbarnsbarn och då jag åkte till min barndomsby och träffade kusiner och släktingar som jag inte sett på 45 år.

Förra året lyssnade jag mycket. Slog mitt eget rekord och lyssnade på 87 ljudböcker. Att lyssna på en bok tar mellan 10 och 15 timmar, vilket betyder att jag förra året gick med proppar i öronen i ungefär 1000 timmar och  då icke var kontaktbar för samtal. Maken med hörselslinga sitter också väldigt ofta med proppar i öronen. Samtal mellan oss koncentreras till lunchen.

Vilka böcker lyssnar jag till? Det blir mest kvinnliga deckare och en och annan biografi. Kanske borde jag göra 2019 till mitt kulturår och ge de stora romanerna en chans. Men risken är stor att jag somnar.

Godnatt!

Jag är periodare

Det pågår ett fokusbyte från pappersböcker till digitalt strömmade ljudböcker, skriver Dagens Nyheter.

Eftersom jag inte vet hur man "strömmar" lånar jag fortfarande mina ljudböcker från biblioteket.

Jag har för tillfället snöat in på svenska, norska och engelska kvinnliga deckarförfattare. Just de där författarna som inte får de fina recensionerna, men som tjänar multum med pengar.

Att lyssna till en ljudbok är helt annorlunda än att läsa en pappersbok. Hur spännande ljudboken än är så somnar man efter en kvart. (Rekommenderas varmt till alla med sömnproblem). Det innebär att man får lyssna om och om igen, det är inte bara att bläddra tillbaka som man gör i den vanliga boken.

När man lyssnar till deckare i stort antal, märker man att samma saker återkommer i bok efter bok. Det "klunkas" ständigt. Kaffe, vatten, öl, vin "klunkas" för att lindra torra strupar. De spektakulära morden sker alltid under en värmebölja. Manliga poliser, ofta något överviktiga, svettas kopiöst, torkar sig ständigt i pannan och tittar avundsjukt på sina kvinnliga kollegor som är totalt opåverkade av värmen. 

Jag har alltid haft en passion för en viss typ av böcker. Som ung var det också deckare som gällde. Samlade på böcker av Agatha Christie och Maria Lang. Under en seriösare period av mitt liv läste jag bara böcker skrivna av författare som överlevt förintelsen. Under en kulturperiod var det poesiböcker som var det stora intresset.

Det är inte omöjligt att nästa passion blir barnböcker. Snälla, fina varma sagor som passar utmärkt i den tid av livet när det enda man har framför sig är den stora svarta dimman.

Nu lämnar jag allt vad böcker heter, sätter mig framför teven och ser på SM i Skellefteå.

Ha det!

Adjö februari

Medan festen pågår stiger vattnet

Februari månads allra sista dag gick vi till museet och såg en utställning av Anna Toresdotter. Konstnären själv var där och berättade om sina tankar med utställningen. Den handlar om vår miljö och hur vi behandlar vår planet. Toresdotter bor i Åkersberga, men kommer från Luleå. Hon berättade bland annat att hennes morfarsfar ägde det hus som revs för att göra plats för Posten, numera Vetenskapens hus.

Om man förstorar bilden ser man frusna holländare

I kalla februari med 20 minusgrader eller mer, kom tappra holländska skridskoåkare upp till vår stad för att tävla i långlopp. Undrar om de vågar komma igen?

För exakt 32 år sedan mördades Olof Palme. Ingen vet med säkerhet vem som mördade honom och sökandet efter gärningsmannen pågår delvis än idag. Pärmar om Palmemordet fyller ett helt bibliotek utan att gåtan är löst. Ganska värdelösa deckare i jämförelse med de som jag konsumerar i parti och minut. Herr Linley, mrs Maple, Hercule Poirot, Anders Knutas, Cato Isaksen med flera skulle ha löst mordet inom 200 sidor. 

Så slutar jag mitt blogginlägg med att säga välkommen till vackra månaden mars.

Godkväll!

Lovsång till ljudboken

För alla med synproblem är ljudboken en fantastisk källa till god underhållning. En välskriven bok kan inte bara avnjutas med synen, det går lika bra med hörseln.

Själv är jag lätt skelögd, har full syn på ena ögat men bara ledsyn på det andra. När jag ska läsa en längre text drabbas jag av dubbelseende och läsandet blir onödigt jobbigt.

Sen många år tillbaka lyssnar jag på ljudböcker istället. En skådespelare läser och man behöver bara lyssna, inte ens bläddra.

Nackdelen är att man så lätt somnar, man är avslappnad, tankarna vandrar iväg och helt plötsligt blir man medveten om att man inte varit medveten. Ljudboken kan alltså ersätta sömnpiller och det kan man kalla en fantastisk sidoeffekt.

Just nu lyssnar jag till en deckare av Hjort och Rosenfeldt som heter "Det fördolda." Den är spännande som deckare ska vara och rekommenderas till alla de som gillar sådan litteratur.

Hej!

Det blev inga fynd men det blev kvartsfinal

Äntligen kom jag iväg till bokrean. Den som tidigare år fick mig att rusa iväg första dagen och komma hem med tio böcker. Nu blev det en ljudbok och en bilderbok som handlar om tråkiga vykort.

Så kunde vykort se ut.

Som barn och ung läste jag allt som kom i min väg. Men numera är bokläsning ganska jobbigt för mina ögon. Min skelögdhet tillsammans med ett seende öga och ett med bara ledsyn gör att texten blir blurrig vid längre läsning. " Blurrigheten gå int´att förklara för dem som int´begrip."

Luleå hockey klarade krisen och möter Frölunda i morgon. Hur det går beror på den här mannen och hans gelikar. Det är alltid deras fel när ens eget favoritlag förlorar har jag lärt mig.

Ikväll går jag på Energiarenan och tittar på Northlands flickor som möter Udominate från Umeå. Det ska bli kul, särskilt om Northland vinner.

Trevlig vecka!

Det är fult att svära

Så här ser jag ut

Just nu tittar jag ut genom fönstret och ser att det snöar rejält samtidigt som solen lyser in. Kvällssolen som skiner in genom rutan visar hur dammigt det är i lägenhetens mest bortglömda rum. Jag hämtar dammtrasan, snubblar över ett par skor och säger fula ord i min ensamhet.

Svära bör man inte göra. Det är obildat och visar att man har ett torftigt språk och det vill man ju inte ha. I Ryssland har Duman röstat igenom ett förslag som förbjuder svordomar i film och sångtexter. Om förslaget går igenom i högsta instans kommer det att bli böter för de fula orden. En expertpanel ska avgöra vad som är en svordom. Putins undersåtar ska fostras.

"Karlsson på taket" är inte heller lämplig för ryska barn. Karlsson är trotsig, egensinnig och besvärlig mot sina egna föräldrar. De ryska barnen ska fostras i god patriotisk anda utan dåliga influenser från utlandet.

Att vi svenskar i generationer har varit bråkiga och uppstudsiga mot lärare och föräldrar beror naturligtvis på Pippi och Emil. Så kära Astrid Lindgren, vad har du egentligen ställt till med?

Hej!