Vinna eller försvinna

Vinna eller försvinna. Just nu sitter äkta hälften framför teven och hoppas på under. Jag sitter framför datorn och hoppas på inspiration.

Läser i bladet att en lärare och skolpolitiker i Norrbotten är mycket bekymrad över gymnasieskolan och alltför många elevers usla kunskaper. En del börjar gymnasiet utan att ha en aning om hur många månader ett år har, eller hur många timmar som går på ett dygn. Kunskaper som barn normalt lär sig i lågstadiet. Men bara för att elever ska klara gymnasieskolan anpassas  undervisningen på ett alltför lätt sätt. Elever får lyssna istället för att läsa, teckna istället för att skriva och det är bara negativt för elevernas utveckling.

Elever ska ha böcker, papper och penna för att lära sig läsa och skriva ordentligt. Tekniska hjälpmedel kan komplettera men mobilen bör icke störa i klassrummet. Allt detta enligt läraren.

Låter rätt, tycker jag. Måste väl vara möjligt att ändra på sådant som inte är bra för våra barns framtid.

Bilderna på bloggen är från Kulturens Hus och ingår i Luleåbiennalen. Tältet med kuddar ser rätt inbjudande ut men för övrigt fattade jag ingenting, bara längtar efter Lars Lerin.

 

Hemligheter och konstig konst

Från utställning på Konstens Hus

Det finns en hel del privata saker som man ogärna berättar om. T ex hur mycket man tjänar, vad man har eller inte har på bankkontot eller vilket politiskt parti man röstar på. Med undantag förstås för alla politiskt aktiva. Vikten är också känslig, däremot inte längden, konstigt nog. 

Tidigare var ålder något man inte heller talade om. I alla fall inte damernas. Så är det tack och lov inte längre. Idag får damer bli ett år äldre varje år och vi kan stolt berätta om hur årsrika vi är.

På Facebook och Instagram visar man sin snyggaste sida. Mitt foto på Facebook är 10 år gammalt och lär inte bytas ut ens när jag fyller 100. Från mitt hem visar jag gärna utsikten och kanske någon välstädad hylla, aldrig sladdhelvetet under datorn eller bilder av rumsbordet som har en tendens att fyllas med allt möjligt, till och med fötter. Märkligt egentligen, men kanske också mänskligt. Man vill så gärna visa det vackra och lyckade, det andra stoppar man under mattan.

Depåmatta

Kulturens Hus däremot tvekar inte för att visa det som är fult. Jag tycker att de har lyckats alldeles utomordentligt den här sommaren. Konsthallen visar Krasch. Bom. Bang. Målade motorhuvar från kraschade bilar är upphängda. "Snyggast" är kanske installationen med gröna blanka bensindunkar som visas på bilden ovan. Men konst ska ge känslor och enligt kvinnan i kassan var det blandade åsikter om utställningen som besökande och Lulebor kan "njuta" av under hela sommaren.

 

Konst uppåt väggarna

Luleå kommuns konstinköp visas på Kulturens hus. Både vackra och mindre vackra konstverk hänger på väggarna. Tavlan ovan blev min egen favorit.

En installation som är skrymmande, konstig och samtidigt lite läcker.

Här nedan följer ett bombardemang av bilder som hänger på mina egna väggar:

Oläsligt namn på konstnären

Mats Månsson

Lotta Lindbäck

Marjetta Sarasalo

Brita Weglin

H Johansson

Tavlorna ovan hänger på väggarna i vårt hem. De är inte valda av oss, utan samtliga är vinster. Vi vann nästan varje år i Postens eller Televerkets konstlotterier. Trots att de inte är självvalda gillar jag alla utom en som jag tycker är rätt förfärlig. Men jag tolererar den eller rättade sagt har vant mig vid den.

Någon gång på 90-talet fick jag för mig att jag borde lämna något eget konstverk till eftervärlden. Köpte akvarellfärger, papper och penslar och tog en gul lök från skafferiet som motiv. Amatörer i akvarell börjar alltid med en lök. Efter fullbordat värv visade jag mitt verk för min dåvarande granne, konstnären som brukade ha egna utställningar. Hon tittade länge och intensivt på min lök i akvarell och sa:

"Du har i alla fall använt rätt sorts papper."

Efter den recensionen blev det inga fler akvareller. Men löken finns kvar någonstans och hittar jag den ska den få en hedersplats i bloggen.

 

Här står den stolte konungen

Statyer av gamla mossiga potentater med tvivelaktigt rykte borde plockas bort anser en del. Folkplågare och rasister borde inte få pryda våra gator och torg.

Men ska vi verkligen radera historien? Dessa herrar som blivit hedrade med en staty var ju dåtidens hjältar. Barn av sin tid. Krigiska adelsmän och konungar visar bara en bild av den tidens anda, men visar samtidigt att vi utvecklats och klivit klokare, eller...

Istället för att krossa statyerna skulle man kunna skapa ett "skamtorg", där statyer av personer som i vår tid anses tvivelaktiga, få stå och ärga. När tidsandan förändras till deras fördel, får de komma tillbaka till sin gamla plats, medan nyare, men i framtiden olämpliga statyer får inta "Hall of shame."

Inget kross, bara ommöblering. Smart, va?

Men var ska vi placera Zlatan?

Kulturtanten abdikerar

De här bilderna kommer från konstlokalen i Kulturens hus. Gamla vita lakan i taket, hopknycklade lakan i högar, trasiga lakan, lakan och åter lakan.

"So holy hidden" heter utställningen av de vita lakanen.

Från min barndom minns jag vita lakan som hängde på tork och fläktade i vinden. Mamma hade kokat dem i den stora svarta grytan, sköljt dem i omgångar och hängt ut dem på klädstreck som spänts mellan björkarna. Det var en vacker bild. Lakanen var rena, de blektes av solen, de luktade gott, det var sommar och de vita lakanen skulle så småningom vara en del i en nybäddad säng.

Konsthallens utställning har jag sett men inte förstått. Härmed abdikerar jag som kulturtant till förmån för någon annan som ser konst i det som bara ser konstigt ut.

Adjö februari

Medan festen pågår stiger vattnet

Februari månads allra sista dag gick vi till museet och såg en utställning av Anna Toresdotter. Konstnären själv var där och berättade om sina tankar med utställningen. Den handlar om vår miljö och hur vi behandlar vår planet. Toresdotter bor i Åkersberga, men kommer från Luleå. Hon berättade bland annat att hennes morfarsfar ägde det hus som revs för att göra plats för Posten, numera Vetenskapens hus.

Om man förstorar bilden ser man frusna holländare

I kalla februari med 20 minusgrader eller mer, kom tappra holländska skridskoåkare upp till vår stad för att tävla i långlopp. Undrar om de vågar komma igen?

För exakt 32 år sedan mördades Olof Palme. Ingen vet med säkerhet vem som mördade honom och sökandet efter gärningsmannen pågår delvis än idag. Pärmar om Palmemordet fyller ett helt bibliotek utan att gåtan är löst. Ganska värdelösa deckare i jämförelse med de som jag konsumerar i parti och minut. Herr Linley, mrs Maple, Hercule Poirot, Anders Knutas, Cato Isaksen med flera skulle ha löst mordet inom 200 sidor. 

Så slutar jag mitt blogginlägg med att säga välkommen till vackra månaden mars.

Godkväll!

Böjd flaggstång

Medan andra konstnärer slet med sina verk i månader tog en smart man och böjde en flaggstång och fick därmed all tänkbar uppmärksamhet.

Många hade en åsikt om den böjda flaggstången och kommentarerna flödade.

1. Flaggan böjer sig över ett Sverige i förfall.

2. Det är en skändning av den svenska flaggan.

3. Flaggan böjer sig i skam över vårt inhumana land.

4. Det är humor.

5. Ett fantastiskt konstverk som får en att tänka till.

Själv stod jag framför Kulturhuset i Stockholm, tillsammans med många andra och fotade verket. För mig är det bara en flaggstång som råkat ut för en olyckshändelse. Någon liten "Irma" har skadat stången som snarast borde bytas ut. Enligt mig hör konstverket till avdelningen "Kejsarens nya kläder."

Vad kallar man en person som går på hockey två gånger samma dag? Är han en fanatiker, nörd eller bara ett alldeles vanligt "fan?"

Fem spådomar om 2017 skrev jag på bloggen i januari. Endast en stämde tyvärr. Det var att sommaren skulle vara kortare än vanligt och att regnet skulle rikligt falla.

Hej!

Kulturnatt och regn

Idag och ända fram till midnatt kan vi Lulebor lyssna på musik och tal och annat smått och gott under Kulturnatten. Det är ett hiskeligt oväder utomhus, men det mesta av underhållningen pågår inomhus, tack och lov.

Vi startade vår kulturdag med att gå på Vetenskapens hus, den vackra byggnad som tidigare var postkontor. Där spelade Luleå Accordion Club och blandade vals och schottis med argentinsk tango. Det var mycket njutbart för oss som gillar dragspel. Tro mig, vi är faktiskt några stycken.

Konstverket "Virus"

Konstverk för 160.000 kronor

Ännu ett konstverk

Sen gick vi till Kulturens hus, såg konstutställningen och lyssnade till "Gubbröra." Ett gäng äldre herrar som spelade gamla låtar. Vi lyssnade också till en tjej som sjöng vackert och som uppträdde på Hotell Clarion. Sista stoppet blev stiftsgården och ännu en tjej som sjöng vackert.

En vacker ros till alla som varje år jobbar med Kulturnatten och ger oss medborgare all denna underhållning. Det finns någonting för varje smak. Och om nu gubben min och jag lämnar teven och datorn och istället går ut i kvällen, så finns det ännu mer för oss att njuta av.

Trevlig lördag!

Min bank, min bank

Nordea, min kära gamla bank, vad har hänt? Vi som jobbade i Posten hade ju ett förhållande med banken under många år. PK-banken, som den hette då, var vår bank, en "puss- och kram-bank" som tillsammans med Posten gav ut två kramdjur, en gul och en blå figur som omfamnade varann. Det var kärlek.

Idag hotar Nordea med att flytta huvudkontoret från Sverige. Det kan bli för dyrt att stanna kvar anser styrelsen med koncernchef Caspar von Koskull i spetsen. Finansministern pratar om höjda bankavgifter och det gillar inte Nordea alls. Nej, usch och fy! Staten ska inte komma och begära extra slantar från banken, staten ska bara hjälpa till när det går åt helvete för banken. Så är det bara!

Så till någonting helt annat. De här akvarellerna och några till finns att beskåda på Lindbergs konst & ramar. Läckert arbete av Joakim Karkea som blev känd och uppskattad genom ett konstprogram på TV.

Godkväll!

Kulturell lördag

Kulturens Hus fyller 10 år. Kan inte fatta att det gått 10 år sedan Luleås allra populäraste hus invigdes med pompa och ståt och där Peter Mattei och Malena Ernman stod för skönsång på premiärkvällen. Vi var där och sen dess har vi ofta varit där.

Vi var där idag också. Ernst Billgren, eller Wilhelm von Kröckert som han också kallar sig, visade sina målningar. Det var trångt och svårt att ta bilder, men här är några av hans samlade mästerverk.

Nästa fredag är det återigen dags för ett besök på Kulturens Hus. Då kommer Jerry Williams och den gamle rockaren vill man ju inte missa.

Klicka på bilderna ser du konsten bättre.

Trevlig helg!

Det blev inget skägg.

Idag tänkte jag skriva om skägg. Vackra välansade mustascher på herrar från för länge sedan. Hittade en DVD där bilden på själva skivan var från 20-talet och där herrarna hade prydliga och välansade mustascher. Tänkte jämföra dem med dagens vildvuxna ansiktsprydnader.

Men DVD:n kan jag inte använda utan att fråga om lov och innan dess blir det en bild av Luleås stolta bäver. Den här isskulpturen av Hans Englund blir troligen hans allra sista. Tyvärr!

Ha det gott!

En ful grå blogg

Vardagsförtret

Gammal förtret

De två nedersta bilderna visar en grå tunnel med klotter på. Den finns på min vanliga promenadväg nära Statoil. Tidigare fanns där en färgstark graffitimålning med motiv från Mexiko med gröna kaktusar och människor mot en orangegul bakgrund. Den var målad av grannens grabb från Hertsön. Jag gillade den och Luleborna gillade den trots att den med tiden drabbats av en del klotter och bleknat något. Kommunen bestämde sig för att tvätta bort konstverket utan att fråga konstnären själv och fram trädde denna gråa tunnel i sin bleka fulhet. Just nu används den grå ytan som underlag för protester.

Kommunen har rodnat något och sagt att tunneln ska få färg igen. Även jag lovar att bilderna på min blogg ska vara färgstarkare nästa gång

Trevlig ny vecka!