Blomsterprakt i Norra hamn
Den nya dagen randas
vad gör vi nu med den.
Vi lever och vi andas
tills det blir kväll igen.
/Anders Henriksson/
Jag vaknar. Startar dagen med mina vanliga morgonrutiner. Lagar mat, småstädar och tar en promenad i omgivningarna. Flummar omkring i min lägenhet, lyssnar på en ljudbok, pratar i telefon eller löser ett korsord. Ungefär samma varje dag och när kvällen kommer och jag plockar fram min dagbok har jag just ingenting att skriva om. Det hände ingenting den här dagen heller.
Ibland blåser det i Norra hamn.
Men ändå plockar jag fram dagboken varje kväll och följande är från den 5:e varje månad i årets dagbok:
5/1 2026.Kallt! Vi är inne hela dagen. Bakad potatis och räkröra till middag.
5/2 2026. Ont i ryggen. Sover i fåtöljen. Luleå hockey vinner över Örebro.
5/3 2026. Får trevligt besök av barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
5/4 2026. Sonen klipper sin far och ordnar ljus i vårt mörker. Byter trasiga lampor.
5/5 2026. Ringer och ringer men ingen svarar. Bakar hallongrottor.
5/6 2026. Köper bagetter hos Gastronomen. Yngsta barnbarnet tar studenten och vi är inte där.
Mina dagar är rätt enahanda och den som i framtiden kanske läser en och annan sida i min dagbok skulle nog tycka att här hände det verkligen ingenting.
Men tråkigt har jag aldrig och har aldrig haft. Tråkigt är inte min grej. Jag gillar min vardag och mitt ganska händelsefattiga liv. Det känns tryggt.
Det här känns också tryggt. Högste chefen håller ställningarna när domkyrkan renoveras.
