Möter en tidigare arbetskamrat som nyss gått i pension, men som ändå jobbar några dagar i veckan. Hon berättar att hon fått en ny hobby som hon brinner för, nämligen stickning. Helt rätt i tiden när den hemstickade tröjan blivit årets julklapp. Vi är eniga om hur viktigt det är för lediga pensionärer att ha en passion, något man brinner för, en hobby som ger mening åt tillvaron.
Tänker på fågelskådare som reser land och rike runt för att se och fota den sällsynta kortbenta mongolpiplärkan. Eller de som borrar hål i isen och sitter i timmar med kalla fingrar och väntar på storfisken. Släktforskare, älgjägare, frimärkssamlare, loppisentusiaster med flera, alla är lyckliga när de får syssla med sin hobby.
.jpg)
Vad brinner jag för? Kan det vara Vinterstudion med längdåkning och skidskytte. Men det är årstidsbundet så jag väljer böcker. Redan som 12-åring ämnade jag läsa bibeln från pärm till pärm, men när jag kom till stamtavlorna tog det stopp. Sida efter sida beskrev vem som var son till vem. Gamla testamentet är skrivet av gamla farbröder för gamla farbröder.
Något senare blev Agatha Christie en favorit. Samlade och hade över 60 böcker av henne, de flesta i den gul-svarta zebraserien.
Ännu senare kom min seriösa period när jag nästan bara läste författare som överlevt förintelsen. Under den mörka perioden av mitt läsande blev det även en del diktsamlingar.
Numera är ljudboken min följeslagare. Lyssnar i medeltal två timmar per dag. Mest blir det deckare, blandat med biografier och historiska fakta. Lyssnandet är min passion. En dag utan mina hörlurar är en förspilld dag.
Nej, den sista meningen var en typisk överdrift.
20 kommentarer:
Intressant läsning! Funderar över vad som intresserar mig. Film, förstås. Och tre poddar lyssnar jag på var vecka - USA-podden, Europapodden och Kinapodden -. Oj, det ger mig mycket!
Bloggandet också. Och fotograferandet, även om det - precis som skidåkningen - är på gränsen till årstidsbundet. Idrott på tv är också viktigt, liksom samhällsfrågor.
Ja vad vore jag/livet utan böcker!!?
Ett intresse som varat hela livet.
Nuförtiden är det ljudböcker som gäller (pga svårt att hålla i vanliga böcker). Det var en liten omställning i början tyckte jag - från att höra min egen inre röst till att höra någon annans. Nu älskar jag det och har också lärt mig vilka uppläsare som jag gillar (och inte).
Mina huvudintressen är just nu: böcker, fotografering och att träna på gymmet.
Fler nya intressen är välkomna. :)
Det är hälsofrämjande att brinna för saker. (Även om det just nu inte kan appliceras på mig, kraxmajan.:D) Men bra att hjärncellerna har något trevligt att sysselsätta sig med, inte bara vardagsproblemen. Dock kan ju intressena variera med olika perioder i livet. Vissa hänger med från barndom till ålderdom. Andra bara någon kort tid.
Musik har alltid varit ett av mina främsta intressen. Och jag tycker om böcker, men har nu både jobbigt att läsa (gråstarren) och att lyssna ("enhörad" som jag är numera). Handarbete/konsthantverk, inredning, färg och form, pyssel. Att skriva har också varit ett intresse, även teknik och att nu på gamla da´r klura ut hur jag kan leka och trixa med datorn gillar jag.
Sport — nejtack, då stänger jag av.
Elisabet: Glad att bloggandet är ett intresse för dig, du skriver så lätt och ledigt om vardagliga ting, det är alltid ett nöje att läsa dig. Fotografera gillar jag också och alldeles snart får vi sätta oss framför teven och titta på skidåkning. En fin söndag.
Walkaboutsweden: Glad att nästan alla böcker numera även finns som ljudböcker. Jag har halvdålig syn och har helt gått över till ljudboken. Håller med dig om att uppläsaren betyder väldigt mycket, de flesta är skickliga men det finns böcker jag avstår ifrån på grund av uppläsaren. Böcker är glädje!
Annica: Din kommentar kom in medan jag skrev en annan kommentar. Helt rätt i att intressen varierar i tid. Musiken som alltid varit ett intresse för mig har fått stå tillbaka. Nu lyssnar jag bara till favoritlåtar på youtube. Skivspelaren står oanvänd. Pärmar gillar jag som du nog vet, välsorterade och i olika ämnen. men numera är det böcker och Vinterstudion som får det mesta av min tid.
Apropå kommentaren om att låta hjärncellerna få vara igång så refererade jag nyligen i bloggen Alzheimer Life en artikel om en känd amerikansk neurolog och demensforskare. Rubriken var: ”Sluta drick, läs romaner och skaffa hörapparat”. Uppmaningen att sluta dricka rörde förstås ett skadligt alkoholintag men att läsa romaner har visat sig vara utmärkt, inte bara som ”hobby” utan för att hålla hjärnan igång. Det ska vara just romaner, gärna med stort persongalleri vars öden som man måste komma ihåg från kapitel till kapitel. Det slår både sudoku, patiens, quiz och andra hjärngympaövningar. Tyvärr är det inte lika effektivt att lyssna som att läsa - något sker med hjälp av synens koppling till hjärnan. Däremot var uppmaningen stark att skaffa hörapparat i tid - hör man inte ordentligt slutar man gärna anstränga sig i sociala sammanhang, tystnar och går mera in i sin egen värld och skapar då en ond cirkel när man heller inte längre tas med i sociala aktiviteter.
Mitt litteraturintresse har också funnits från det jag lärde mig läsa men jag klarar inte ljudböcker - somnar ofelbart och kan reta ihjäl mig på vissa uppläsare. Har opererat min gråstarr så synen är perfekt! Dock är jag också fullkomligt allgergisk mot sportprogram så det är tur att det finns något för alla!
Vi blir allt äldre och smartare, enligt den senaste pensionsutredningen. Hoppas bara att det inte är ett politiskt önsketänkande eller en slug argumentation för att höja upp pensionsåldern.
Jag anser att Vinterstudion är en perfekt sysselsättning; ihopkrupen i soffan under en varm pläd. Annars är att gräva sig in i tidningar och böcker som är dagliga favoriter. Men ljudböcker är fortfarande en tröskel att kliva över för min del. Jag leker än så länge med tanken, utan att ta steget till konkret övergång från "vanliga" böcker.
Nahide, det är ju sant att medellivslängden stiger överallt i i-länder. Det innebär dock inte att vi blir smartare (finns ingen forskning på det) men vi är generellt mera välutbildade även om de socioekonomiska skillnaderna fortfarande är mycket stora. I takt med högre åldrar blir vi ju också sjukare med ålderskrämpor som visserligen låter sig lindras och till och med botas jämfört med förr. Det man har svårt att rå på är de olika kognitiva sjukdomarna som är klart åldersrelaterade och där är t ex läsning som en form av intellektuell stimulans något man sett är bra. Och det är väl bra för alla oss litteraturälskare och bokmalar!
Helt rätt. Man måste ha intressen av något slag.
Själv har jag ju bl.a. fåglar som "hobby". Men också mycket annat i naturgebitet. Kultur av många slag ingår också. Och att träffa folk.
Apropå fåglar, så är den du har där på bilden en nötväcka. Bara så du vet. ;-)
(Besserwisserhet är också en intresse.)
Monet: Jag lever i alla fall upp till två av dem3ensforskarens uppmaningar. Super inte och har hörapparat. Just hörapparat är viktigt, man blir utanför i sällskap när man inte kan höra vad folk säger. Ljudböcker lyssnar jag till när jag diskar eller städar, det gör jobbet roligare. Lägger jag mig ned en ljudbok somnar jag också.
Nahide: Jag tycker att det är rätt stor skillnad på att läsa eller lyssna på en bok, men det ena är inte bättre eller sämre än det andra. Lyssnandet kräver mer koncentration för att komma ihåg namn och platser, det är lite lättare att gå tillbaka i en bok. Som lyssnare är man också beroende av en bra uppläsare.
Bert Bodin: Har förstått av din blogg att du är intresserad av fåglar, insekter och människor. Tänk vad man lär av andras bloggar. Hade ingen aning om att det var en nötväcka på bilden men är bara glad för information. Googlade på sällsynta fåglar i Sverige och där fann jag mongolpiplärkan. Så den finns i alla fall.
När jag gick första klass var det 8 tjejer och jag, Det fanns bara syslöjd så jag fick sticka pannlappar. f.k har jag slutat med detta. Ensam med åtta tjejer hade nog varit mer intressant nu. Nu ska jag ut på sjön och borra hål, frun kan sitta och dra fiskar i timmar.
Jag är inte lika intresserad, men det blir god mat !
Lennart: Vore intressant att få se dig med samma åtta tjejer idag. Ni var så söta i första klass, antar att ni mognat en del.
Lycka till med fiskandet, god mat är också ett brinnande intresse för många.
Så kul att läsa Lennarts kommentar😄, ja förr kunde det vara små klasser och intressant med för alltid sägs att det är pojkarnas intressen som går före men här var det anpassat till flickorna, sånt man diskuterar idag fast jag vet ju inte, detta kunde vara en pojkes största intresse också😄. Hoppas att de finns kvar alla grytlappar som jag kallar dem, brukar vara så fina och behövs nu till all den goda maten som ställs fram.
Och jag tänker ofta på lågstadiet, pojkarna var som små änglar i min klass, ja faktist hela högstadietiden också i annan stor skola och stor klass. Ingen jag pratar med har upplevt detsamma.
Jag minns att jag har skolkat mig genom slöjdlektionerna i skolan. Taktiken var att maska (?) så mycket som möjligt så inget blev gjort på lektionerna. Sedan när jag tog mina alster hem, gjorde min mycket duktiga och mycket snälla moster dem färdiga till nästa veckas lektion, så jag visade upp dem. Fröken valde troligen att se mellan fingrarna. Hon tyckte nog att jag hade andra talanger än att brodera och sticka.
Det vore dock en fröjd för ögat att skåda Lennart i syslöjden!
Ja, och det var så bra att vi kunde välja träslöjd, vad jag minns var vi först i Sverige med det på den tiden och träslöjd var så mycket roligare och haft nytta av det. Sy och sticka lärde jag mig av mamna som var så mycket duktigare än syfröken och gladare. Men sen fick syslöjden besök igen en vända på högstadiet för det var en trevlig och duktig lärare där då och vi hade mannekänguppvisningar och lika många killar som tjejer sydde. Jag gick i väldigt moderna skolor, idag ska det diskuteras i det oändliga hur man ska göra med allt och alla. Inga problem om det är kompetent ledning med mycket tåga och energi som får respekt.
Monica: När jag gick i skolan på stenåldern så hade vi flickor syslöjd och pojkarna fick ledigt. I min byskola fanns ingen manlig lärare som kunde hjälpa gossarna att handskas med kniven. Flickor skulle sy i tyger, gossar skulle slöjda i trä. Det var strängt könsbundet på den tiden.
Nahide: Jag har ungefär samma upplevelse av slöjden. Jag var sämst i klassen när det gällde sömnad. Och det blev inte bättre. När jag var med i en syjunta tog jag med mig garn och virknål, arbetade långsamt och rev upp allt när jag kom hem. Nästa gång började jag om igen och ingen fick någonsin se ett färdigt arbete. Men jag är bra på annat!
Skulle också vilja se Lennarts med sticknålarna.
Skicka en kommentar